Strömberg/Strömbergshyttan

[Rebello]

Tillbaka till askfatet

Jag har nu fått kontakt med en annan formgivare på 1970-talets Strömbergshyttan: Anders Solfors.

Anders Solfors arbetade som gravör på Strömbergshyttan och kom sedan in på konstindustriskolan i Göteborg. Efter den utbildningen arbetade Anders med kolformar på Strömbergshyttan i mitten av -70 talet. Efter perioden på Strömbergshyttan övergick Anders till att vara tecknare på Smålandsposten och han är numera sin egen och gjuter block med inslag av graal (!) och även ansikten.

Här finns ett av Anders Solfors gjutna block med inslag av graal: http://www.vaxjokonstrunda.se/artists/show/44. Och här en ansiktsskulptur: http://www.uniktglas.se/120-2059.html. Mera här: http://www.uniktglas.se/112-1298.html. Graalvas: http://www.uniktglas.se/120-2052.html. och ännu en graalvas: http://www.uniktglas.se/120-2056.html.

Betr. en knottrig rätblockformad vas tidigare på tråden, så trodde vi först att det var Anders design - men han svarade så småningom: det är Rune! Nu verkar det förhålla sig tvärtom med askfatet. Anders är inte riktigt säker på om det är han eller Rune som har gjort formen. (Synd att man inte bättre dokumenterade resp. designer för eftervärden på Strömbergshyttan, min anm.) Min brorson som då en period var glasgravör där, har berättat att den här tekniken med kolformar blev populär under -70 talet då också tandläkarborrarna slog igenom/blev användbara när det gäller formmakeriet! Det var alltså en gravör som gjorde formen - och enligt sin design.

Anders skriver nu: "Jag tror det är jag." Han beskriver tekniken så här:

FORMEN ÄR GJORD I TVÅ DELAR. BOTTENFORMEN ÄR GJORD I GRAFIT
LIKSOM CYLINDERFORMEN SOM SITTER RUNT OM.
BOTTENFORMEN SNURRAR MED NÄR MAN BLÅSER DEN.
DEN ÄR ALLTSÅ INTE FASTBLÅST.

[Rebello]

Ett mycket tjusigt exemplar av de glas som Erik Höglund formgav för Studioglas Strömbergshyttan!

Även denna studiohytta har vi placerat in och behandlat här på tråden några gånger. Jag vill på nytt erinra om att det är ett helt annat företag än familjen Strömbergs glasbruk. Det har blivit en rad förväxlingar av dessa båda företag - inte minst när de stora auktionshusen skriver "Strömbergshyttan" för pjäser från "Sg Strömbergshyttan". Men det gläder mig, att du "prysnubben" har detta med "Sg" helt klart för dig! På tråden "Fråga: Strömbergshyttan" har jag skrivit så här om detta:

På den ort som i dag heter Strömbergshyttan, vid väg 25 mellan Växjö och Kalmar, anlades ett glasbruk 1876: Lindefors glasbruk. Familjen Edvard och Gerda Strömberg arrenderade detta bruk från 1933 och köpte det så småningom samt gav det namnet Strömbergshyttan. Det bestod av hytta med en rundugn, glassliperi m.m. Detta bruk lade ner driften den 1 juni 1979. Bruksbyggnaden finns kvar och där säljs glas från Orrefors Kosta Boda.

Mitt emot den gamla disponentvillan startades 1987 Studioglas Strömbergshyttan AB av de tre mästarna Håkan Gunnarsson, Leif Persson och Mikael Axenbrant. Deras försäljningsbod finns kvar där men tillverkningen har flyttats till Bergdala glasbruk och man har bytt namn till Studioglas Bergdala. Om dagens verksamhet på orten Strömbergshyttan: http://smp.se/nyheter/lessebo/lesseb...er(1079164).gm. Och om Mäster Håkans verksamhet på Bergdala: http://www.smp.se/nyheter/lessebo/as...la(1285344).gm.

På den gamla hemsidan kan man läsa mer om den verksamhet på Sg Sh som senare ledde till samarbetet med Erik Höglund: http://www.studioglas.se/start.html , klicka på "Om hyttan" och sedan på "Läs mer om hyttans historia här". Om man klickar på "Gästande konstnärer" så omnämns Erik Höglund både med bild och text, bland övriga gästdesigners.

[prylsnubben]

Denna tjockväggiga glaspjäs är signerad EH/EA 1990 Sg Strömbergshyttan HG LP MS. Den är alltså skapad av Erik Höglund i högst 5 exemplar vid Studioglas Strömbergshyttan 1990. Mästarna bakom hantverket är :
Håkan Gunnarsson, Leif Persson samt Mikael Svensson.

[prylsnubben]

Formgivare var som Rebello angett i inlägget ovan Rune Strand. Bakom ett sådant föremål som askfatet ligger vad jag kallar "ett gediget arbete". Resultatet blir ett såväl användbart som vackert vardagsföremål.

[rebessin]

Hej! Jag jobbade lite tillfälligt i hyttan under vintertid på Strömbergshyttan vid mitten av 1970-talet. Jag vill minnas att det blåstes såna tjocka askfat i grafitformar då, och att jag fick sitta och rulla dom en lång stund och blåsa tryckluft, innan temperaturen var sån att man kunde lägga dom i kylröret utan att de deformerades. Så 70-tal är nog helt riktigt. Vem som formgett vet jag dock inte.

[prylsnubben]

Ett STORT tack till Dig Rebello för ett intressant och uttömmande svar.
Mvh Prylsnubben

[Rebello]

Har nu hunnit gå igenom hela tråden och nog lutar det åt mannen med den skrovliga bottenytan eller ? Rune Strand-en ny bekant för mig.

Jo - så torde det vara!
Svar i dag från min släkting som också har jobbat en period i gravörverkstaden på Strömbergshyttan: "Ja, det lutar nog åt Rune. Den här tekniken med kolformar blev ju populär under -70 talet då också tandläkarborrarna slog igenom/blev användbara när det gäller formmakeriet!"

Rune var på Strömbergshyttan i två perioder. Först "lärlingstiden" då han började hos sin far, glasblåsarmästaren Hilding i hyttan och sedan som gravör med Ragnar Bergqvist som läromästare. Därefter fick Rune 1949 anställning på Trelleborgs glasbruk, där han var till 1951.

Rune Strands andra period på Strömberghyttan, som gravör och formgivare, var 1963 - 1968. Därefter: 1968 - 1977 vid Hovmantorps glasbruk. Boken om Rune Strand presenteras i inlägg nr 208 här på tråden: http://www.precisensan.com/antikforu...and#post109146.

Askfatet kan vara från 70-talet, ty Rune bodde i Lessebo och hade en gravörverkstad i nedervåningen på sitt souterränghus där, minns jag. I en annons beskrev han att han där "ämnade bedriva rörelse omfattande glasgravyrer och formgivning under namnet: Rune Strand Glasgravyr och Design." I boken om Rune anges det i kapitlet om perioden 1968 - 77 att han hade kvar denna firma, men att han inte hann arbeta så mycket med gravering privat, eftersom han på arbetstid hade fullt upp med formgivning. Kanske tittade han in på Strömberghyttan också, med leverans av någon form, på sin en mils pendling från bostaden i Lessebo via Strömbergshyttan och till jobbet i Hovmantorp.

[prylsnubben]

Det kan bli fel ibland när man skickar en bild att granska, i stället för att ha glasföremålet live framför sig. Åke Bergqvist såg eller mindes fel, när han attribuerade vaserna till Anders Solfors!

Anders svarar i dag att vaserna är formgivna av Rune Strand under dennes andra period på Strömbergshyttan, 1963 – 68.
"De är gjorda i grafitform, fastblåsta och sedan slipade och polerade, men jag har inte gjort dom”, skriver Anders Solfors.

Nog kan man få vibbar åt Runes whiskeyservis, som han gjorde på Hovmantorps Glasbruk 1968 – 77. Jämför deras skrovliga bottenyta med de skrovliga partierna i den nersänkta ytan på vaserna:

Har nu hunnit gå igenom hela tråden och nog lutar det åt mannen med den skrovliga bottenytan eller ? Rune Strand-en ny bekant för mig.

[prylsnubben]

Då rör vi oss alltså mellan 1963 och 1979, snarare kanske mitten på 70-talet. Formspråket ser drivet ut men vilka som var på hyttan då vet jag inte.

[Rebello]

H 142 innebär ett bra stycke efter 1962, vilket år min tabell tar slut, och det med H 91. Detta askfat är alltså inte av Gerda.

Men - då fanns det fler än Asta - vi får grunna och kolla vidare . . .

[prylsnubben]

Har aldrig varit aktiv på den här tråden men tycker att den är fantastiskt bra, informativ och full av sakkunskap. Undrar över min "Strömberg". Låga nummer tyder vad jag förstår på Gerda och höga nummer på Asta. Mitt i mitt tycke "maffiga" askfat har lågt nummer H 142, men känns ändå inte så gammalt att det skulle vara Gerda, jag gissar på Asta. Vad säger sakkunskapen ?
Mvh Prylsnubben

Tyvärr vet jag inte hur man redigerar bilderna så det blir lite hipp som happ.

[Rebello]

I Gunnar Lersjös bok Glas från Eda, som kom 1997, lyfter han fram den Gerda som hennes make Edvard under Edaepoken höll i bakgrunden. Två år därefter hade man en mycket fin utställning om Gerdas glas på Värmlands Museum i Karlstad. Gunnar berättade när han för något år sedan lyssnade på mitt kåseri om graalglas, att nu efter de rikt illustrerade glasböckerna på ICA-förlaget, så blir det inte nôn mer bokskriving! (Västvärmlänningarna är engelskinfluerade med sin -ingform i stället för -ande. I´m singing in the rain . . . med vår manskör . . . medan Byälven ner till Säffle svämmar över nu igen . . . och Glafsfjor´n stiger oroväckande.)

[Rosa]

Jo - i grunden är jag Kronobergare. Inflyttad till både mina far- och morföräldrars Vämland sedan 1962. Lämnade Lindefors/Strömbergshyttan och kom hit via utbildningar i Växjö och Lund - till Värmlands rika minnen på glashistoria (får inte kalla det Vämlands glasrike, inte ens med litet g, anser Sladden: "Åja! Stjäl nu inte vårat hävdvunna uttryck: Glasriket! I får väl ordna nå´t eget.")
.......................

Glasblåsningen på Eda minns jag endast från sommarvistelser här uppe i pojkåren, men glasmuseet där måste man besöka med allt sitt högklassiga Gerda Strömbergs glas från 1927 - 33. Och si - där var vi tillbaka till trådens rubricering!

Jaha, då kom vi till Värmland samtidigt. Apropå trådens ämne så har jag fått den intressanta boken Glas från Eda av min glasintresserade far, som bott granne med bokens författare.

[Rebello]

Härligt! Är du också värmlänning Rebello? Trodde du pratade smauländska...Själv är jag öppväxt i K-d, fast inflöttad dit i tidig ålder, så jag taler inte lika finnt som harley.

Lycka till med boken!!!

Tack Lasse och Rosa för tips och lyckönskan!

Jo - i grunden är jag Kronobergare. Inflyttad till både mina far- och morföräldrars Vämland sedan 1962. Lämnade Lindefors/Strömbergshyttan och kom hit via utbildningar i Växjö och Lund - till Värmlands rika minnen på glashistoria (får inte kalla det Vämlands glasrike, inte ens med litet g, anser Sladden: "Åja! Stjäl nu inte vårat hävdvunna uttryck: Glasriket! I får väl ordna nå´t eget.")

Här ett par av mina trådar om detta Västvärmlands glasdistrikt (som nu är historia med glasmuseer, förutom någon studiohytta, och som allt för många värmlänningar tyvärr har glömt bort): om glasbruk och glasmuseer http://www.precisensan.com/antikforu...ruk+V%E4rmland
och mer om detta glasområde http://www.precisensan.com/antikforu...light=glasrike.
Ett par pärlor från en Föreningen-Nordenresa i vårt landskap i höstas: en rackans fin liten glasljuskrona i Segerstad kyrka - troligen från någon av Liljedalshyttorna, vid nordöstra fästet av Värmlandsnäs - samt en stor "gravsten" vid Högeruds kyrka, öster om Glafsfjorden, i form av en etsad glastavla från Glava glasbruk.

Magnor Glassverk, knappt en mil från orten Eda glasbruk, är vår närmaste glashytta i drift: http://www.magnor-glassverk.no/
Dit reser jag med någon grupp när mitt missionerande om glas behöver en komplettering i form av den sagolika stämningen vid en rundugn - heja Norge som har sådan kvar - och de har t o m en drivglasverkstad där med meget kompetente glasspustere! Glasblåsningen på Eda minns jag endast från sommarvistelser här uppe i pojkåren, men glasmuseet där måste man besöka med allt sitt högklassiga Gerda Strömbergs glas från 1927 - 33. Och si - där var vi tillbaka till trådens rubricering!

[Rosa]

Ett antal bilder på Knuts glas inom släkten - de försvann vid ett kretskorthaveri - och en del bilder har endast nått mig på dålig telefonbild - men som harley formulerade det: "en kan bli bet, men en får inte bli dretbet!" Dock: en ska ragge opp en tröckere´ og . . .

Härligt! Är du också värmlänning Rebello? Trodde du pratade smauländska...Själv är jag öppväxt i K-d, fast inflöttad dit i tidig ålder, så jag taler inte lika finnt som harley.

Lycka till med boken!!!