Strömberg/Strömbergshyttan

[Rebello]

Lindefors med Knut Bergqvist

Strömbergshyttan hette tidigare Lindefors glasbruk som Knut Bergqvist var delägare i, när Edvard och Gerda Strömberg tog över glasbruket stannade Knut kvar.
B = Blomglas.

Här presenterar jag avataren för rebello, en Lindefors-lu som nu är senior och graalforskare.

Skål med lock från Lindefors 1930.Höjd 210, diameter 147 mm.
Formgivning och hyttarbete: Knut Bergqvist.
Gravyr: Ragnar Bergqvist (Knuts son).
Mäster Knut ville skänka skålen till sin ”familjeläkare” i Lessebo som tack för alla hembesök, men denne ville inte ta emot den – och den blev då kvar i Knuts egen glassamling.

Mästerblåsaren Knut Bergqvist hade slutat på Orrefors 1929. Agnes Hellner skriver att han ville ha en egen glashytta - det blev det lilla glasbruket Lindefors i Hovmantorps socken. Knut och brorsonen Eugen, också han från Orrefors, köpte in sig i Lindefors glasbruk. Detta bruk hade 1876 grundats av riksdagsmannen Johan August Sjö och det hade periodvis drivits i samverkan med Bergdala glasbruk. (Litteratur: Serien I Glasriket, böckerna ”Lindefors – Strömbergshyttan 1876 – 1979” och ”En gång Bergdala – alltid Bergdala”. Jag har köpt flera av dessa studiecirklars redovisningar från småländska glasbruk, på www.antikvariat.net.)

Lindefors 1929 – 1931. Knuts sonson Nils har skrivit om denna period. Driften i glashyttan hade återstartats 1925 av Axel Träff – en ungdomskamrat till Knut Bergqvist från tiden vid Kosta glasbruk och som hade varit glasslipare där. Knut hade varit mästare på Kosta från 1894 till 1914, med avbrott för 8 månader vid White Mills i USA 1901 - 1902. (Tillfälligt driftavbrott på Kosta 1901 p g a brand!) Vid Lindefors var Knut formgivare, mästare i egen verkstad och chef för glashyttan, dvs. hyttmästare. Eugen var verkmästare samt resande för glasbruket. Knut Bergqvist formgav bl a serviser, karaffer och vaser. Dessutom några unikat, som pokaler och den här avbildade skålen med lock. De tidigaste arbetsritningarna signerade han KåBe. Sedan gick Knut Bergqvist tillbaka till den signatur KB som använts på Orrefors.

Knut hade värvats från Kosta till Orrefors 1914, när konsul Johan Ekman rustade upp detta glasbruk. Från Kosta skaffade disponenten Ahlin också brodern Gustav Bergkvist och hyttmästaren Oscar Landås. Knut var mästare på Orrefors 1914 – 1929 och blåste Simon Gates och Edward Halds glas - förutom glas i egen design. Därifrån finns signaturen KB framförallt på de flesta tunnväggiga Orreforsgraalarna från 1916 – 1929, tillsammans med varumärket S/Graal. Auktionshusen anger oftast "glasblåsning KB" men Knut Bergqvist formgav också själv ett stort antal graalar, som framgår av den Wollmannlista från Orrefors arkiv, som tagits in i boken Glas in Schweden 1915 - 1960.

[harley]

Skulle vara intressant att få se bilder på de uppräknade pjäserna ur Gerda Strömbergs produktion.

jag skall försöka fota ur boken men inte idag jag är för sleten just nu men i mörrn skall jag göra ett försök gello

[gello]

Skulle vara intressant att få se bilder på de uppräknade pjäserna ur Gerda Strömbergs produktion.

[harley]

det är alltid kul att få höra information från en direktare informations källa än pressen. men åter till gerda vad skall man säga om pjäser som fatet DUSE urnan TITANIA bonbonjären GLOB TRILOBA konfekt skålen CLARHOLM serviserna FYLGIA och BIELKE hon var ju suverän tycker JAG

[Rebello]

Eda - men inte Gerda

hans betydelse uppmärksammad av hans samtid. hennes verk mest uppskattade långt senare... med andra ord vem fan är edward strömberg, vet oxå att han behandlade henne illa, men efter att hon slog igenom (tack för rättelsen om årtal ) fick han stå i bakgrunden av sin fru

På Strömbergshyttan uppfattade vi paret Edvard och Gerda Strömberg som goda och aktade ledare och bruksägare. Edvard var dock mycket bestämd och med pondus. En fotograf som ville ha honom ”som direktör” med på ett foto med all personal fick svaret: detta är för fan i våld ingen cirkus – det är ett glasbruk och jag är disponent här!

Sonen Nils-Edvard var min ”ungdomskompis” och när vi var med disponent Edvard och fiskade i Kvarnsjön eller när denne stod vid glöggrytan vid valborgsmässobålet och delade ut värmande dryck till alla – det är kära minnen av en godhjärtat man.

Emellertid: när Gunnar Lerjsös bok Glas från Eda gavs ut – då intervjuades GL i lokaltidningen Arvika Nyheter. Rubriken var: Eda – men inte Gerda. Edaglas på Strömbergs tid. GL menar att boken borde läsas med slutet först: alla de vackra glasbilderna! (Precis som du harley skrev!)

Vidare i tidningsartikeln: Edvard var ständigt sedd och uppskattad. Gerda fanns i bakgrunden, tidvis kritiserad, sällan uppskattad av samtiden. När reportrar vid en utställning frågade efter den skicklige formgivaren till edaglaset, svarade Edvard: ”Mina arbetare och jag har hjälpts åt. De kan sitt yrke och dess lagar. Härför gör de också vackra ting.”

GL menar, att han kanske ville markera en annan profil än Orrefors. - - -Eller – något som låg i tiden – hade han svårt att hantera hustruns framgångar? Mitt under krisen 1933 då alla anställda sagts upp – kom det ett porträtt av ”Frun på Eda bruk” i Stockholmstidningen. Man lovordade där Edvard som bruksledare, men framhöll att hustruns formgivande insatser torde ha betytt lika mycket som makens insatser som produktionsledare.

"Men arbetarna på Eda glasbruk var inte lika imponerade. Där skyllde man krisen till en stor del på den energiska och bestämda disponentfrun, som alltid fick som hon ville." Så avslutas tidningsartikeln.

[harley]

ett litet citat ur boken glas från EDA som förövrigt är den mest kompletta och givande bok om en glaskonstnär jag inhandlat. de gifte sig 1903 och båda kom att ägna hela sitt liv åt glaset han som egen företagare och bruksledare hon som oavlönad husmor,värdinna och formgivare han var ständigt synlig,uppmärksammad och uppskattad, hon fick stå i bakgrunden ofta förbisedd och tidvis kritiserad, hans betydelse uppmärksammad av hans samtid. hennes verk mest uppskattade långt senare... med andra ord vem fan är edward strömberg, vet oxå att han behandlade henne illa, men efter att hon slog igenom (tack för rättelsen om årtal ) fick han stå i bakgrunden av sin fru

[Äjth]

Rebello, det är värdefullt med denna typen av inlägg för ett klargörande. Tack ska du ha!

[gello]

Tack Rebello för klarläggandet om min vas, man blir avundsjuk över allt vetande som kommer fram här på Pes.

[cjf]

Mycket trevliga och informativa inlägg, tack Rebello!

[Rebello]

Gerda Strömberg som förnyare av svenskt glas

gerda strömberg slog igenom på paris utställningen 1925 . . .

Harley - dina lovord för Gerdas glas är berättigade. Men - hon slog inte igenom redan 1925 i Paris. Då var hon disponentfru och svarade för representationen på Orrefors (1918-27). Det var Gates och Halds glas som fick grand prix i Paris och det blev guld vid den världsutställningen till Orrefors glasblåsarmästare Knut och Gustav Bergqvist och gravören Gustav Abels samt till mästarna Gustav Augustsson och Viktor Jakobsson vid Orreforsbruket Sandvik i Hovmantorp.

Det Sandvikglas som ställdes ut i Paris, var ritat av Gate - inte av Gerda. Hon uppmärksammades inte förrän under Eda-epoken: först på utställningar 1928 i Jönköping och på NK i Stockholm. Hon deltog även i världsutställningen i Barcelona 1928. "...en del kritiker började snart undra vem formgivaren var." Detta framgår av Märta Holkers artikel om Gerda S, i Antikvälden 2008 nr 2, som uppmärksammats här på PES.

För att återgå till trådens huvudtema - Strömbergshyttan. Märta Holkers skriver, att Gerda där förstod att utnyttja den skimrande kristallens möjligheter - i den svagt slivertonade eller rökfärgade kristallmassan. Typiska Gerdaglas där var tunga, tjockväggiga vaser och skålar, ofta slipade med fasetter eller med en bred nedslipad mynningskant. Gerdas mest kända serviser är Hörningsholm och Säby från Strömbergshyttan.

Jag minns att Edvard berättade om den för Strömbergshyttan typiska, svagt blåtonade kristallen, att han fått det glasreceptet från England - minsann.

[Rebello]

Betr. harley om Gerdas glas på Eda

Håller med om kvaliteten av ”Gerdas glas”. Även Västra Värmland har haft ett glasrike. Det var inte lika stort som det i sydöstra Småland, men med en arbetarstam med ytterst skickliga glasblåsare och slipare! Detta framgår inte minst av det högklassiga kristallglas som formgavs av Gerda Strömberg och som finns representerat i Eda glasmuseum, www.edaglas.com. Tyvärr har man inte Gerdas fina kvalitetsglas i kristall representerat på websidan! Man kan i stället studera det i den bok harley nämner. T ex den konfektskål som finns där med fasettslipat ben – den krävde en skicklig mästare att forma benet i hyttan och urstyvt av sliparen att på detta smala ben åstadkomma den svåraste av slipningar: fasettslipningen.

När det skånska glasbruket Henrikstorp brann ner 1762 värvades en kärna av dess glasblåsare att bilda stomme i glasbruken på Värmlandsnäs: Anneberg som övergick i Mässvik och sedan Liljedahls glasbruk. Glasbruk växte upp i Sölje, Glava och Eda. I litteraturen om Sölje och Eda finner man flera släktnamn av glasblåsare som fanns på moderbruket Kosta – t ex Heintze. Jag vill mena att Eda glasbruk konstnärligt nådde sin höjdpunkt under Strömbergsepoken 1927 till 1933 med disponenten Edvard och formgivaren Gerda.

[Rebello]

Strömbergs och Bergqvists - radarpar vid Strömbergshyttan

harley skriver: ja men då fick dom väl knut med sig eller hur maria.

Ja visst: Knut fanns där redan på Lindefors och Strömbergs fick honom fortsatt med sig ”på tåget”. Förutom det förtydligande Maria gjort i dag om Knut B och Lindefors/Strömbergshyttan ges följande tillägg. Jag har även skrivit om detta tidigare i denna tråd och på tråden ”2,4 kilo vas”: http://www.precisensan.com/antikforu...ead.php?t=9251.

Knut Bergqvist flyttade 1929 från Orrefors till Lindefors glasbruk i Hovmantorps församling, där han blev delägare, samt formgivare och mästare och hyttmästare. Detta bruk lade ner driften redan 1931. Eda lade också ner – 1933 – och då flyttade Edvard och Gerda Strömberg till Lindefors - med ett tiotal glasarbetare från Eda – arrenderade först och köpte senare bruket, samt ändrade namnet till Strömbergshyttan. Edvard S ville gärna ha kvar mästaren Knut B, som han hade samarbetat med under Edvards tid som disponent på Orrefors, och så blev det också.

KB verkade i mästarstolen på Strömbergshyttan till 1947, då han vid 74 års ålder blev hyttmästare. Knut B Efterträdde Edvard S som hade haft den rollen, men avlidit 1946. KB blev sedan också mentor för sonen Sven-Erik som övertog hyttmästarrollen. S-E B var som hyttmästare chef för driften i glashyttan tills Strömbergshyttan lades ner 1979. Redan före Edvards död hade sonen Erik S övertagit rollen som disponent och efter dennes död var Eriks hustu Asta chef. Asta Strömberg af Klinteberg verkade även som formgivare vid Strömbergshyttan. Hon bor fortfarande kvar där - och har alltså varit mig behjälplig med att attribuera ett par glas från Strömbergshyttan nu på PES.

[Rebello]

Orrefors tunnväggiga graalglas

harley skriver i sitt inlägg: ”som redan sagts fick dom mästerglasblåsaren knut bergqvist med sig till det nystartade strömbergs hyttan knut bergqvist mannen som egentligen låg bakom graalglaset tillsammans med simon gate”.

För undvikande av missförstånd ges följande komplettering om mellanskiktsdekoren Graalglas: Simon Gate medverkade inte i att ta fram själva graalglastekniken. Den Orreforstekniken tog KB fram helt på egen hand i juli 1916 – men inspirerad och pådriven av disponent Ahlin. KB skriver i sina memoarer (se boken Kärlek till glas), att Gate och disponent Ahlin inte fick se graal nr 1 förrän en månad efter att KB hade blåst och drivit den. Den graalen finns nu på Orrefors glasbruks museum. Vidare skriver KB att det var först in på år 1917 som Gate kopplades in på att rita graalglas. Med Gate och Hald som formgivare och mäster Knut vid hyttstolen samt Wollmann med mönsteretsningen, gjorde Orrefors tunnväggiga graalglas succé – först i Stockholm 1917 och sedan i Paris 1925. ”Graalen fick sin konstnärliga själ”, som Bo Knutsson formulerade det i SvT-Antikmagasinet 08 02 21.

Knut Bergqvist formgav själv de första graalarna - hösten och vintern 1916 - eller i samverkan med tecknaren Fritz Blomqvist och etsaren Heinrich Wollmann. Graalarna från 1916 är onumrerade – förutom nr 1,2 och 3 – de övriga från 1916 har beteckningen ”Orrefors” i mönstret på livet och är oftast syramatterade. Enligt den lista med skisser och beskrivningar av de färdiga graalglasen som Wollmann upprättade till Orrefors arkiv, så formgav KB ett hundratal av de första numren av graalar 1917 - och även ett stort antal därefter. Listan finns intagen av Helmut Ricke i boken Glas in Schweden.

Man kan läsa mer om allt detta på: http://sv.wikipedia.org/wiki/Graal_%28glasteknik%29.

Se även en ny länksida på PES, som länkar till Orrefors glasbruks historia samt tekniker därifrån och konstnärer: http://www.precisensan.com/links/sho...catid=9&page=2.

[harley]

Strömbergshyttan hette tidigare Lindefors glasbruk som Knut Bergqvist var delägare i, när Edvard och Gerda Strömberg tog över glasbruket stannade Knut kvar.
B = Blomglas.

ja men då fick dom väl knut med sig eller hur maria..och gello det finns en bok om gerdas period på EDA jag har den framför mig just nu den heter kort och gott glas från EDA där finns hennes produktion på EDA med bild och text och jag säger bara hald och gate i all ära men gerda strömbergs pjäser är minst lika snygga och arbetade

[Rebello]

Gunnar Nylund vid strömbergshyttan

Gello - du ska nog lita mera på Asta Strömberg af Klinteberg än på Tradera i detta fall. Hon svarade mig i våras (i samband med att jag frågade henne om "2,4 kilo tung vas" som hon intygade var av hennes egen design vid Strömbergshyttan):"Den asymetriska vasen med färgkärna är ritad av Gunnar Nylund. Blåst av Kjell Andersson och hans skickliga team." Konstnären GN och mästaren KA var alltså verksamma vid Strömbergshyttan då vasen tillverkades där. Asta S. var då både ägare till bruket och formgivare där.

Vicke Lindstrand har designat liknande vaser vid Kosta - med färgat underfång. Lindstrands och Nylunds vaser kan kanske vara svåra att skilja åt, om de inte är signerade. Jag har själv ett par miniatyrer, 70 mm höga och i liknande design. Vet med 100% säkerhet att de är från Strömbergshyttan med design Gunnar Nylund - har fått dem av dåvarande hyttmästaren där. I fjol såg jag sådana miniatyrer till salu i antiktidning. Där uppgavs Vicke Lindstrand, Kosta - vilket jag ifrågasatte i min kammare.