Olika tekniker för framställning av konstglas

[Rebello]

- - -
Den vas som man däremot bör titta på är Anna Bobergs vas från Reijmyre 1903 utropsnummer 888.
Vasen är tillverkad utan invälsade bitar. Den är utförd med ett opakt underfång och sedan överdraget överfång, därefter nerkylt och fått en etsad dekor av blommor. Sedan har dekoren överdragits med ett klarglaslager. - - -
Har haft föremålet i min hand för att studera tillverkningssättet och är säker på att den är utförd på detta sätt. Vilket tydligt syns på föremålet.

Sedan får man tillägga att Knut Bergqvist och Karl Lindeberg experimenterade med samma teknik före 1914 vid Kosta glasbruk.
- - -

Jag har sovrat i citatet och färgmarkerat, för att få fram vad jag vill fråga Bay Åkerblom om:

Bay, vad grundar du detta påstående på?

Det skulle vara intressant att ta del av vilka belägg du har funnit på att Knut Bergqvist skulle ha deltagit i eller känt till sådana experiment på Kosta, innan han sommaren 1914 flyttade till Orrefors glasbruk. Avser du den där osignerade vasen med röda blommor och blad från Kosta glasbruks samlingar - och har du fått fram nya uppgifter om den?

Jag har inte funnit något sådant svenskt glas i litteraturen, så ditt påstående är jämte fyndet av Anna Bobergs vas en sensation!
I exempelvis den senaste stora exposén - Märta Holkers bok från 2007: De svenska antikviteternas historia - där omnämner hon inte något sådant svenskt glas. Däremot avbildar hon några Reijmyreglas med på ytan invälsad dekor och beskriver utförligt den metoden. Det är glas från samma period på Reijmyre som de här båda aktuella glasen från SAV-auktionen stammar från.

Man kan undra om museet på Rejmyre har något sådant här glas, där man har dragit över dekoren med ett klarglaslager? Och: var hamnar Anna Bobergs skål efter de planerade utställningar nästa år - räddas den till något museum? (Enligt uppgift i Smålandspostens nättidning i går kväll, så är nu även inkunablerna från Orrefors räddade till ett museum i det offentligas ägo - förutom de från Kosta - se länk på Lungan!)

Om KB skulle ha känt till någon sådan teknik från sin tid på Kosta, så skulle han väl direkt ha använt den på Orrefors - i stället för att nöja sig med att puntla och värma in överfångsglaset. Jag avser första halvåret 1916 då han provade olika sätt att mjuka upp de skarpa konturerna hos de etsade överfången. KB har berättat om dessa försök och omnämner då att ”på Kosta tog gravörerna bort de skarpa kanterna”. Men inget om att man på Kosta skulle ha dragit över dekoren med ett klarglaslager!

Det är märkligt om KB i så fall skulle ha avvaktat så förhållandevis länge med att satsa på sin innovation med att göra graalämne. Dessförinnan, på försommaren 1916, experimenterade han t o m med att göra glas med invälsad dekor. Ett sådant exemplar fanns med på utställningen Osett på Smålands museum 2004/05, sid. 16 – 17 i utställningsboken. En flaskliknande vas i under- och överfång där KB noggrant välsade in färgkross och sedan lät Wollmann etsa in ett mönster på vasens överdel. Han har värmt in och välsat upprepade gånger, så att färgkrosset ser ut att ligga inne i glasmassan.

Ytterligare en fundering om den aktuella skålen från Reijmyre: Knut Bergqvist välsade noggrant ämnet till sin Graal nr 1, men han fick ändå några luftblåsor i den när han lade klarglas över ämnet. Sådana blåsor som man 20 år senare utnyttjade konstnärligt i Orrefors arielteknik. Det verkar inte vara några luftblåsor i Bobergskålen och den borde alltså ha välsats rejält innan ett skikt av klarglas hade lagts på. Kan man kanske ana detta i de blåa blommornas struktur? Hos de tunnväggiga gralarna var denna välsande påverkan på ämnet - jämte den kraftiga förstoringen av mönstret vid uppblåsningen - det som gav dem deras konstnärliga egenart.

[Rosa]

Tack Rebello för dina uttömmande svar! Jag har studerat de länkar du hänvisar till också och hittar mer och mer lärorik information.

[Rebello]

Om hur Orreforsgraalen föddes 1916.
Knut Bergqvist var inte trakterad av att helt enkelt lägga klarglas över ett färdigt mönster i etsat överfång. Han ville mera - och tekniken med att fånga an klarglas över ett litet graalämne och blåsa upp det till "den heta teknikens mästerverk" - det kallade Ahlin till att börja med för trollglas, innan han fann namnet graal!

KB har berättat så här: "Disponent Ahlin hade gjort sig en särskild pall för att kunna sitta bredvid mig och studera. Vid ett tillfälle sa han: Kan vi inte få bort den där skarpa reliefen på galléglasen på något sätt?" (Min anm: På Orrefors kallade man de etsade överfångsglasen för galléglas. Man hade försökt på olika sätt: att slipa ner kanterna, att syrabehandla glaset, att värma upp glaset och häfta an vid puntel och värma in så att kanterna smälte bort. Men det gav ändå inte det resultat, som man egentligen ville komma fram till.)

”Då föreslog Ahlin, att när jag hade pjäsen uppvärmd på punteln skulle jag doppa ned den i degeln och få glas över. Jag påpekade att då tränger glasmassan inuti, så att det ej går att utföra. Därför frågade jag i stället om jag fick pröva en idé jag hade med att göra ämne och etsa och sedan värma upp dem och fånga an över desamma. Det kunde han dock ej fatta vad jag menade med att göra ämne. För att demonstrera min idé bad jag om en färdig vas som vi hade framför oss där vi stod i målarverkstaden. Han plockade på mig flera stycken vaser, men jag valde då de tre minsta, som jag värmde upp och häftade an i mynningen på pipnaveln. Sedan skar jag av den på mitten och fångade an över. En av dem står nu på museet i Växjö; den första av dem jag gjorde är det.”

Den vasen är nu återförd till Orrefors Glasbruks utställningshall. Enligt Agnes Hellner fick Simon Gate Graal nr 2 att visa upp i Stockholm. Graal nr 3 behöll KB själv och om dess öde kan man läsa här: http://www.fotosidan.se/blogs/graal-...ate=2008-01-01

[Rebello]

Rebello, kan du förklara för en okunnig vad "invälsad" betyder? Sen undrar jag lite över hur det kom sig att tekniken upptäcktes av Knut först 12 år senare. Kanske hade man samma teknik länge på Reijmyre för exklusiva objekt och denne Knut hade inte sett dem tidigare? Ja det får vi väl aldrig reda på förstås...

1. Om att välsa in ett mönster. Bay Åkerblom har redan beskrivit detta . Sådana metoder har även behandlats i inlägg nr 38 och 40 här: http://www.precisensan.com/antikforu...ekniker&page=4.

2. Varför graal skapades först 1916. Både Märta Holkers och jag har forskat om detta och granskat liknande metoder. Troligen kände inte KB till vare sig den franska 1800-talsmetoden Intercalair eller den amerikanska 1900-talsmetoden Intarsia. Han har inte omnämt dessa tekniker, vare sig i skrift eller muntligt till oss efterlevande. Helmut Ricke skriver att den franska metoden tillämpades relativt sällan. Det var det etsade överfångsglaset som dominerade.

Märta Holkers har skrivit om hur man vid Stockholmsutställningen 1897 imponerades av Gallés etsade jugendglas. Kosta och Reijmyre tog upp tillverkning av sådant glas och Gunnar G:son Wennerbergs etsade överfångsglas visade i Paris år 1900. Dessa överfångsglas var i ropet under 1900-talets början, men de fick hård kritik vid Baltiska utställningen 1914.

Även på Orrefors tog man upp tillverkningen av dessa etsade överfångsglas när Knut Bergqvist kommit dit från Kosta 1914. Han blåste dem i samarbete med Heinrich Wollmann och Fritz Blomqvist och även Simon Gate designade sådant glas 1916. Men på Orrefors tog man till sig kritiken och Knut Bergqvist fick 1916 i uppgift av sin chef disponent Albert Ahlin att förnya och utveckla denna teknik med etsat överfångsglas. Sommaren 1916 löste så KB problemet. Han blåste då Graal nr 1 och vidareutvecklade under hösten 1916 till våren 1917 den teknik som Ahlin i november 1916 döpte till graal - ett namn som han fick från Frödings dikt Sagan om gral. "Sagan om glaset, som slöt sig tillsammans om sitt innehåll, så att vinet är vordet rubin."

[Rebello]

Redan vid Parisutställningen 1889 presenterade Emile Gallé en sådan teknik med mellanskiktsdekor som Anna Bobergs vas här är utförd i och som Bay Åkerblom pekar på. Och 1899 lät Daum Frères fabrik patentskydda sin s. k. Intercalairmetod. Med dessa metoder dekorerade man ett arbete med slipning, etsning eller måleri samt upphettade det igen och drog över ytan med ett skikt av klarglas. Allt detta enligt konsthistorikern Helmut Ricke i boken Glas in Schweden.

Med dessa metoder händer det inget spännande med mönstret vid det slutliga hyttarbetet. Mönstret fick på sätt och vis en tjock glasyr över sig.
Detta är inte alls "det samma som den tekniken som sedan kom att kallas för Graal vid Orrefors glasbruk"!

Det nya med Knut Bergqvists graalmetod från 1916 är att han utgick från ett relativt litet ämne med flera lager av tunna färgade glasskikt, i vilka Heinrich Wollmann hade etsat och graverat ett mönster. Se mitt inlägg nr 52 här med bild av sådant ämne: http://www.precisensan.com/antikforu...ekniker&page=6.

Det unika med det tunnväggiga graalglaset är att mönstret i det relativt lilla och tunnväggiga ämnet förstorades och förändrades – ”det levde sitt eget liv”, när det blåstes ut i den andra etappen av hyttarbetet. Vidare måste man framhålla att tillverkningen av ämnet gjordes med en helt ny överdrivningsmetod, som Knut Bergqvist arbetade fram; se inlägg nr 52 i länken, där jag visar hur KB utvecklade sin graalteknik i tre steg 1916/17.

Graaltekniken med sina konstnärliga möjligheter är alltså väsentligt skild från Intercalairmetoderna. På ett liknande sätt är Gustaf Bergqvists, Edvin Öhrströms och Vicke Lindstrands Arielmetod från 1936/37 väsentligt skild från den upptäckt som Knut Bergqvist gjorde redan 1916: att man kunde få luftbubblor inne i graalen, om man inte hade tunna färgskikt i graalämnet och välsade ämnet tillräckligt jämnt innan man drog över det med klarglas. Knut Bergqvist, Simon Gate och Edward Hald ville inte ha dessa luftblåsor i sina tunnväggiga graalar från 1910- och 20-talen och de utnyttjades alltså inte konstnärligt förrän långt senare.

Konsthistorikern Erik Wettergren har beskrivit det så, att graalen gav möjlighet för konstnärerna Gate och Hald att spela med färgerna på ett helt nytt och hemlighetsfullt sätt. Han skriver om "djärva deformeringar" i Gates figurala graalmönster - de "löstes här upp av eldens och blåsningens förenade inverkan".

På detta sätt blev Graalglaset något av ett signum för Orrefors glasbruk.

[Bay Åkerblom]

Angående Rebellos inlägg om Betzy Ählströms vas som utropades vid auktionen igår på Stockholms Auktionsverk med nr 869.

Den vas som man däremot bör titta på är Anna Bobergs vas från Reijmyre 1903 utropsnummer 888.
Vasen är tillverkad utan invälsade bitar. Den är utförd med ett opakt underfång och sedan överdraget överfång, därefter nerkylt och fått en etsad dekor av blommor. Sedan har dekoren överdragits med ett klarglaslager. Det är den tekniken som sedan kom att kallas för Graal vid Orrefors glasbruk. Tekniken är med andra ord använd tidigare än 1916 och då bl.a. vid Reijmyre 1902 och även Emile Gallé nyttjade sig av samma teknik före 1904.

Har haft föremålet i min hand för att studera tillverkningssättet och är säker på att den är utförd på detta sätt. Vilket tydligt syns på föremålet.

Sedan får man tillägga att Knut Bergqvist och Karl Lindeberg experimenterade med samma teknik före 1914 vid Kosta glasbruk.

Invälsad är att man i den varma glasmassan som sitter på en glasblåsarpipa rullar in detaljer som färgtrådar, pulver, kross mm. som finns upplagt på till exempel ett välsbläck.
Välsbläck en metallplatta av järn som står i en ställning.

[Rosa]

En intressant sak med BETZY ÄHLSTRÖMs vas från Reijmyre 1902 är, att denna teknik med pålagd och invälsad dekor -
den inspirerade glasblåsarmästaren Knut Bergqvist att ta fram sin graalteknik på Orrefors 1916.

Rebello, kan du förklara för en okunnig vad "invälsad" betyder? Sen undrar jag lite över hur det kom sig att tekniken upptäcktes av Knut först 12 år senare. Kanske hade man samma teknik länge på Reijmyre för exklusiva objekt och denne Knut hade inte sett dem tidigare? Ja det får vi väl aldrig reda på förstås...

[Rebello]

Inläggen nedan utbrutna ur en annan diskussion angående glas som sålts på SAV:s moderna kvalitetsauktion oktober 2009.

//cjf
__________________________________________________ ______________

En intressant sak med BETZY ÄHLSTRÖMs vas från Reijmyre 1902 är, att denna teknik med pålagd och invälsad dekor -
den inspirerade glasblåsarmästaren Knut Bergqvist att ta fram sin graalteknik på Orrefors 1916.

Han har berättat: "Jag stod på Baltiska utställningen 1914 vid Reijmyres kollektion och såg, att de hade lagt in färgade bitar i glaset,
och jag grubblade på hur man skulle kunna få glas över inläggningarna." - - - " Därför frågade jag i stället om jag fick pröva en idé jag hade
med att göra ämne och etsa och sedan värma upp dem och fånga an över desamma."
Så var mellanskiktsdekoren graalglas skapad - och graal nr 1 finns i Orrefors glasbruks utställningshall.

[Rebello]

Hej Obeslutsam!
Jag startade en tråd nu i maj månad om de frågor som du funderar över.
Vem är formgivare - osäker attribuering: http://www.precisensan.com/antikforu...t=16933&page=3.
Dokumentet från Patent- och registreringsverket om varumärket S/Graal finns i inlägg nr 36 där: http://www.precisensan.com/antikforu...t=16933&page=4.

Ett belysande exempel: Varumärket S/Graal signerade man t o m i botten på den graal nr 3 från 28 augusti 1916, som man inte signerade förrän i december samma år - en graal som Simon Gate inte kände till existensen av förrän ut på hösten 1916! Denna graal nr 3 behöll Knut Bergqvist själv.

Det var disponent Ahlin som i ett brev den 27 november 1916 lanserade benämningen graalglas, efter att ha läst Frödings dikt Sagan om gral. Först hade han tänkt sig benämningen "trollglas". Man borde finna "ett riktigt konstigt namn som verkar på vanligt folk som en örfil, så att de vakna", skrev Ahlin den 20 november. Men så bestämde man sig för graalglas, emedan dess mönster låg inbäddat i glasmassan, vilket gav associationer till hur Kristi blod enligt legenderna skulle ha inneslutits i den Heliga Graal. Graallegender som Fröding hade läst om i Brockhaus konverstionslexikon och som blev en central del i hans diktning 1896-98.

Att glaskonstnären Simon Gate fick in sitt monogram i varumärket för den mellanskiktsdekor som mästaren Knut Bergqvist hade tagit fram - det har gett upphov till många missförstånd - både i fråga om vem som tog fram själva tekniken och om vem som är formgivare till resp. graalpjäs!

[Obeslutsam]

Jag har inget på fötterna när det gäller graalglasen inte så mycket pengar heller men när jag kikat runt lite så tilltalar objekten det medges men jag har läst en del av tråden här.
Det måste ju vara en djungel att forska i alla dessa signeringar. Om man utgår från Simon Gate och lägger till Edvard Hald, Knut Bergqvist, Fritz Blomqvist och Heinrich Wollman så måste kombinationen av signering vara mångfaldig.
Sedan kanske man ska ifrågasätta vad varumärket (ligaturen) S/Graal egentligen betyder, är den dominerade och tillskrivs helt Simon Gate?
Om man förutsätter själv att när signeringen är mer en konstnär så är det ett lagarbete det handlar om men i hur stor grad har var och en bidragit med ”sitt”? Om du förstår vad jag menar.
Svaren kanske redan finns i tråden, ska gå igenom en gång till efter jobbet.

[Rebello]

Filigranglas eller trådglas och incalmo har aktualiserats när Banden visade denna filigranskål i går: http://www.precisensan.com/antikforu...ad.php?t=17920.

I metoden med filigranglas utgår man från glastrådar. Trådarna har skurits ur dragna glasband. I denna VITRA-film kan man se hur filigrantrådarna värms som en matta som rullas fast vid en glasholk och sedan bearbetas till en formad glaspjäs. Man får välja metoden incalmo på VITRA-länken och filigranglaset är en del i denna metod och visas i filmens början.

http://www.e-vitra.eu/vitra-technics-presentation-Incalmo_d_0_t_7_v_163-l4.html

Så här skrev mi.ke. efter att han hade visat ett av sina konstglas: ”Filigrana bygger på att göra ett mönster av glastrådar med en tjocklek på ca 8-10mm (längden varierar). Incalmo är att man sätter ihop flera olika ämnen antingen med filigrana eller helfärgade.”
Inlägg nr 27 här visar konstglasen av mi.ke. http://www.precisensan.com/antikforu...ranglas&page=3.

[Hirvi]

Trevligt att se Rebello, glasblåsning är en passande form att göra show på,
showen blev riktigt kul när dom byttes om att blåsa upp glaskupan i formen,
så trötta lungor hade dom nog inte så dom behövde vara två att blåsa den,
men är det show så är det, (trevligt)
Hirvi

[Rebello]

Frihandsblåsning, utan form:
skål med fotklack och kanna med klack och hänkel/grepe - båda med påklippt mynningskant.
Samt: formblåsning av stor lampkupa till gatlykta.

Dessa glasblåsare från Barleylands Glassworks har show på en scen inför storpublik
på Kew Gardens, Buckingham Palace Lights.
Man kan blåsa glas även i England - minsann!
[ame="http://www.youtube.com/watch?v=-yFKkFgAI0U&feature=related"]YouTube - Glassblowing[/ame].

[Rebello]

Slipat överfångsglas i tung kristall - Orrefors eller Kosta?
Efter utläggningarna om överfång - overlay glass - kan det vara dags att visa ett glas med ett tunt ytskikt av överfång. Tidigare på tråden har visats etsade överfång - här ett skärslipat. Man har krängt en blåst kula med grönt glas över posten innan man har blåst upp vinglasets kuppa. Skicklig fasettslipning av benet!

[Rebello]

Mer att observera i VITRA-filmerna:
i exemplet med graal fångar man an klarglas över det återuppvärmda ämnet - medan man i exemplet med ariel kränger ett klarglasskikt över ämnet och stänger in luft i ämnets håligheter.

Graal: man välsar det återuppvärmda ämnet noggrant mot välsblecket för att få bort ojämnheter som skulle kunna ge inneslutna luftblåsor. http://www.e-vitra.eu/vitra-technics..._v_148-l4.html

Ariel: Astrid gör djupare skär in i ämnet med sin gravyrtrissa för att få håligheter som innesluter luft. Nu välsar man dessutom inte det återuppvärmda ämnet som i exemplet med graal.

http://www.e-vitra.eu/vitra-technics-presentation-Ariel_d_0_t_1_v_162-l4.html

För att få en blandfärg i ämnets underfång, tvinnar man två färgtappar mot varandra på välsblecket, innan man klipper av en liten kula därav på pipan. Det tycks mig som om man sedan fångar an färgat glas över denna uppblåsta lilla kula av tvåblandad färg. Detta arielämne skulle alltså ha tvåblandad färg i underfång och en tredje färg i ett överfång.

Micke tittar ju in här på forumet i bland - rätta mig om det är fel uppfattat på någon punkt!