Olika tekniker för framställning av konstglas

[rebessin]

Vill bara korrigera lite i texten jag skrev tidigare. Det var inte från Agnes Hellner uppgiften kom i boken "Kärlek till Glas" om att man enbart välsade ämnet när man gjorde tunna graalglas, utan från en av författarna till boken, Ulrika Ruding. Det står dock i en kommentar till Agnes Hellners katalog över graalglas nr 39, 41 och 47 i hennes samling.
Ruding skriver:

"För att göra en graal börjar man med att tillverka ett ämne, det vill säga över en så kallad post kränges ett eller flera färgskikt. Efter kylning bearbetas ämnet med etsning, slipning eller gravering. Därefter uppvärms det till 400-500 grC för att kunna häftas an på pipan. Ämnet får ett ytterskikt av klarglas, eller välsas försiktigt så att dekoren sjunker in utan att deformeras (så sker vid tillverkning av tunnväggiga föremål). Föremålet formas sedan till önskad modell."

Så tydligen kallar man även graalar som endast får mönstret invälsat innan uppblåsning/drivning för äkta graalglas. Och det var något nytt även för mig.

[Rebello]

Trippelvälsad graal?

Jag hade faktiskt gått och tänkt på att be dig ta en bra digitalbild av ämnet, när du skrev om det i samband med det första besöket hos Jon Beyer. Det som du skildrade med text och bilder på din fotoblogg. Men nu finns det graalämnet omvandlat i en annan skepnad - och det var mycket intressant att höra om - en för mig ny teknik!

Frågan är vad vi ska kalla denna tekniken?

John nu, och förmodligen också ibland Knut, välsade och värmde in ämnet flera gånger innan han blåste upp det, om jag fattar saken rätt. Knut gjorde i vart fall så med den vasen i "Osett" som har invälsat färgkross på underdelen och etsat i överfång på överdelen.

Rebessins fotoblogg som jag syftar på - finns här i tre mycket fina reportage:http://www.fotosidan.se/blogs/graal-...ate=2010-04-01 .

Jag minns som ung pojke på 40-talet de där graalämnena som min far Knut hade tagit med sig från Orrefors 1929 och jag granskade dom nyfiket, där de låg i en låda i ett garderobsutrymme i Backabo hemma på Strömbergshyttan. Jag frågade vad detta skulle vara till och far lovade mig att följa med ner i hyttan kl. 05 ett par vintermorgnar då 1945, så skulle jag få se. Och vilket skådespel det blev där i hyttans dunkla morgonsken när far agerade vid ugnen med assistans av Rebessins far Putte som anfångare och puntlare! Det blev två lyckade graalar - en av dem finns här i #2 och #3:
http://www.precisensan.com/antikforu...r+attribuering .
Det gick faktiskt så illa som Jon nu talade om: några av de där graalarna sprack 1945 på Strömbergshyttan. Bl. a. ett praktfullt fat som låg i två delar när Knut öppnade kylugnen. Då darrade hakan på honom betänkligt, har man berättat.

[rebessin]

Jag har en pappersbild på ämnet liggandes någonstans. Om inte annat på hårddisken i den gamla datorn. Ska se om jag kan hitta/får fram den.

[Rosa]

Fantastiskt! Man känner historiens vingslag. Blev nyfiken på hur ämnet såg ut innan det bearbetades.....

[rebessin]

Graalglas utan klarglas-skikt från Orrefors...

Veckan efter midsommar var jag uppe i Orrefors hos de båda mästarna Jon Beyer och Stefan Johansson för att hämta ett uppblåst och utdrivet graalgalsämne. Ämnet tillverkades någon gång kring 1917-20 av min farfar Knut Bergqvist och etsades av Heinrich Wollman. Mönstret är Halds då ett likadant mönster återfinns på ett annat lglas som tillskrivits Hald. Ämnet var ovanligt litet vilket tyder på att ett mindre glas skulle göras av det. Knut Bergqvist tog det med sig från Orrefors när han flyttade till Strömbergshyttan (dåvarande Lindefors 1928) och förmodligen är det ett ämne som gjorts i en mindre serie (man gjorde graalglas även i mindre serier ibland) och som blivit över. Men det är bara min spekulation.

I alla fall frågade jag Jon och Stefan om de kunde göra ett färdigt graalglas av det ca 90 år gamla ämnet och fick till svar att något klarglas var det inte på tal att försöka lägga över. Den gamla blykristallen skulle inte gå att kombinera med den nya bariumkritallen som används idag utan att spänningar uppstod som skulle göra att det sprack. Däremot skulle det gå att enbart värma upp ämnet och välsa in det etsade mönstret noggrant för att sedan blåsa upp det och driva det till en liten vas eller skål. Vilket också Jon Beyer gjorde. Resultatet ser du nedan, en vas ca 15cm hög och 10cm vid.

När man värmde upp ämnet gick det mycket snabbare än beräknat (den gamla blykristallen var av anna karaktär än den de använde idag) varför mönstret fick en extra "krackelering" som jag personligen tycker blev väldigt snygg och lite speciell. Men glaset blev väldigt jämnt i ytan och mönstret ser ut att ligga inne i glaset. Jag fick också bekräftat av Jon Beyer att man kunde göra så ibland, att man inte lade klarglas över ämnena, när graalarna skulle vara mycket tunna, en uppgift som också styrks i boken "Kärlek till glas" där Agnes Hellner uppger samma sak i sin kortkatalog på ett ställe. Graalämnena välsades bara jämna och blåstes upp/drevs ut utan klarglasskikt när de skulle vara mycket tunna.

Vid en studie av de stora bilderna i den senaste auktionen vid SAV kan man också se att flera av de tidiga graalglasen från Orrefors som visas där också tycks ha mönstret relativt ytligt (ungefär som i mitt glas vilket Jon Beyer enbart välsat noggrant innan uppblåsning och uttdrivning) och tittar man noga kan man se en svagt mjuk relief på ytan i några av dom, vilken knappast kan ha uppkommit om klarglas lagts över. De har i så fall mönstret enbart noggrant invälsat. Även i mitt glas kan man se liknande på något ställe, en svagt mjuk relief av liknande karaktär, annars är det glaset mera jämnt på ytan och ser mera ut att ha mönstret inne i glaset än exemplen från SAV. Jag tar mig friheten att bifoga även ett par detaljbilder av dessa graalar från SAV-auktionen, för att åskådliggöra att mönstret ser ut att ligga väldigt grunt och då förmodligen inte har något klarglasskikt över. Andra graalar i auktionen skiljer sig tydligt från dessa och man ser lättatt det finns klarglas över. Karaktärerna är väldigt olika.

[cjf]

I den här tråden uppstod en fråga om hur Kjell Blombergs Printuror tillverkades. Om jag inte har helt fel för mig så gick det till så att man helt enkelt la ut mönstret med färgpulver och sedan välsade (ung. rullade) in det i den varma glasmassan. Efter en invärmning blåstes sedan biten upp till slutlig form.

Är dock inte helt 100 på att det var så det gick till, så rätta mig gärna om jag har fel...

[Rebello]

Några glastekniska termer beskrivs på den här tråden - Hjälp med termer inom glas :
http://www.precisensan.com/antikforu...ugn#post139340 .

Hirvi börjar med dessa beskrivningar:
1. Sjunkform (oklart men beskrivs längre ner på tråden)
2. Fastblåst: Motsatsen till snurrad i formen, en fastblåst pjäs har oftast mönster som sticker ut; kan även vara slät.

3. Eldpolerad: En pressad vas som har glasskägg i skarvarna från formen
fästes ofta på en järn/glaspuntel och värmdes in i ugnen, glasskägget försvann och den blev eldpolerad.

4. Vanna: en smältugn för glas för att inte krångla till det för mycket. (Olika typer av vannor behandlas utförligt längre ner på tråden.)

5. Krage: inget jag hört hos glasblåsare, måste fråga i vilket sammanhang det näms, (Kappa) är känt, det är glaset som blir vid blåsning i form, mellan pipan och formen.

[Rebello]

Gelbat, gelbetsat eller betsat, färgbetsat glas

Jag vet inte om det skrivits om tekniken bakom s.k. betsat glas.
Jag hittade det här i "Glasets egenskaper och tillverkning" av John Magnusson.
Där står följande

Röd och gulbets
Genom att bestryka glasytan med en lösning av koppar- och (eller) silversalter samt efterföljande bränning en eller flera, kan man få hela glasytan färgad.

Koppar ger en rubinröd färg, silver en gul färg

Vid bränningen, som måste ske i en reducerande atmosfär, diffunderar (vandrar) metalljonerna in i glasytan Man får ett tunt färgat glasskikt.
Denna typ av glas kan därefter slipas eller graveras, varvid man får en klar dekor på samma sätt som vid bearbetning av överfångsglas.

DG

Här i #147 visar Lasse en vas med rödbetsad och graverad yta: http://www.precisensan.com/antikforu...las#post135712.

Gunnar Lersjö ger i sin bok Färgat glas ett exempel i form av en gelbetsad och med djupa skär slipad kristallkaraff från Johansfors, 1930-tal. Bild på karaffen och ett tillhörande gelbetsat snapsglas finns på sid. 13 i boken.

I dag svarar Bay Åkerblom på en fråga från signaturen Börje: Okänd för mig, kanske inte för dig?
Bay svarar: "Skålen är av Böhmiskt ursprung. Hela skålen är "betsad" eller som en del kallar det "gelbad". Att man målar på med en oxid färgen och sedan bränner den för att efterlikna ett överfång. Därefter dekor graverar man igenom färgskicktet. Tillverkningsperiod troligen 1930-talet."

Börjes tråd med bilder på denna skål finns här: http://www.precisensan.com/antikforu...748#post139748

och en av bilderna här:
(hoppas jag fick göra denna kopiering, Börje, så att vi har din fina exempelbild här på tråden Olika tekniker också)

[alegni]

Nu handlar tråden om tekniker - då skulle man gäran vilja ha en beskrivning av hur Mäster Marcolin kunde åstadkomma detta i hyttarbetet. Men det kanske är en yrkeshemlighet?

kanske mi.ke. har några kommentarer om tekniken .....

http://www.sgpf.se/index.php?option=com_content&task=view&id=64&Itemid=55

" Som femte generationen i branschen har han mycket kunskap att luta sig emot. Farfars far, jobbade ihop med Edward Hald och Simon Gate på Orrefors glasbruk. Farfar som var instruktör på Orrefors byggde en hytta i miniatyr för att Mikael skulle kunna leka glasblåsare redan som liten pilt. Pappa Lars är fortfarande verksam och samarbetar med Mikael och vid tillfälle kan farbror Jan, tidigare verksam på Orrefors, hjälpa till om det krisar. Sist men inte minst finns den tidigare anställde, mästaren Benito Marcolin, tillgänglig per telefon. Han är den som lärt upp Mikael med tekniker som härstammar från hans hemtrakter i Murano utanför Venedig. "

.

[Rebello]

Tack alegni och Hirvi för dessa illustrationer till mitt inägg om mera luftformationer i glaset än vad vi har behandlat tidigare på tråden!

Nu handlar tråden om tekniker - då skulle man gäran vilja ha en beskrivning av hur Mäster Marcolin kunde åstadkomma detta i hyttarbetet. Men det kanske är en yrkeshemlighet?

För att vara lite aktuellt lyrisk, efter att ha betraktat bild nr 4 på alegnis länk,
och likt Hald anknyta till Shakespires drama Stormen
(utan att nämna den luftandes namn som blev ett varumärke):

i botten ligger ett litet barn till luftanden
vars fyra syskon har blåst upp sig i spiral
i ett ametistfärgat vulkaniskt utbrott!

[alegni]

Ursäkta alegni jag lånar din fina bild på vasen i FM-tråden Marcolin
Till Rebellos inlägg om inneslutna luftformationer i glaset tycker jag
att vi kan visa denna Marcolinvas som är hyttarbetad med spiralblåsor.
Hirvi

Bra tilltag, Hirvi!

Ett intressant exempel, denna Marcolinvas, och ett fint foto med dessa optiska effekter både i bordsytan och i baksidan på vasen!
När börjande man i Ronneby med denna variant av tekniken att bearbeta den heta glasposten för att få inneslutningar av luft?

Såg detta inlägg och det får bli ett snabbt svar för stunden .....

Fler bilder på vasen hittar ni här:

http://precisensan.com/antikforum/showpost.php?p=138385&postcount=1339

vasen U-11 finns inte i min samling men det är jag som tagit bilderna.

Denna serie, Sublime, kom i produktion 1982. Sublime gjordes i klarglas samt klarglas/ametist.

Plockar över några av nyfyrs bilder från FM tråden, det är nyfyrs vas U-1 samt två katalogbilder:

.

[Rebello]

Ett intressant exempel, denna Marcolinvas, och ett fint foto med dessa optiska effekter både i bordsytan och i baksidan på vasen!

När börjande man i Ronneby med denna variant av tekniken att bearbeta den heta glasposten för att få inneslutningar av luft?

[Hirvi]

Ursäkta alegni jag lånar din fina bild på vasen i FM-tråden Marcolin

Till Rebellos inlägg om inneslutna luftformationer i glaset tycker jag
att vi kan visa denna Marcolinvas som är hyttarbetad med spiralblåsor.
Hirvi

[Rebello]

Mer om luftformationer i glaset

Här på tråden har det resonerats om varumärket Thalatta som lanserades av Bengt Edenfalk på Skrufs glasbruk 1960.
En konstnärlig vidareutveckling av en välkänd princip att rista med verktyg i den heta glasposten,
så att det sedan uppstod luftformationer i dessa fördjupningar, då man fångade an glas däröver.

Orrefors Arielteknik är en annan metod att ge tekniskt och konstnärligt utvecklade luftformationer.
Där bearbetas ett ämne i rumstemperatur för att få de fördjupningar som ger upphov till luftinneslutningarna.
Också detta är en teknik som har behandlats utförligt här på tråden. Arieltekniken, som är en vidareutveckling av graaltekniken, var färdigutvecklad på nyåret 1937.

I boken Orrefors - Ett hundra år av svensk glaskonst - berör den tyske konsthistorikern Helmut Ricke detta med luftformationer inne i glaset. Han har gjort jämförande studier av formgivningar av europeiskt glas - allt från Venedig via Tyskland, Frankrike och Holland till oss i Skandinavien.

Ricke skriver att "det försiggick ett livligt utbyte mellan Orrefors och Leerdam och i synnerhet Hald och Copier kände varandra väl".

Ricke menar att man på Orrefors kunde ha inspirerats av Lerdams metod att innesluta luft i glaset:
"Strax efter 1930 började Copier lägga in dekor i form av riktade luftblåsor med hjälp av ribb- och piggformar -
uteslutande i hytteknik, det vill säga utan mellankylning - något som kan ha väckt Orrefors intresse."
Ricke ger på sid. 170 en bild med en vas i klarglas och konstnärligt utformad i denna teknik: "ritning A. D. Copier, Leerdam Unica, 1943".

En teknik att ge konstnärligt utformade luftformationer utan mellankylning användes alltså i Holland redan strax efter 1930 !

[Rebello]

Mer om teknik med kandelabern från Strömbergshyttan

I inlägg nr 149 här ovan resonerar jag om en kandelaber från Strömbergshyttan, ritad av Gerda Strömberg och gjord i Knut Bergqvists verkstad. När det gäller tillverkningen av själva stammen i kandelabern så kan Hirvis yttrande på tråden "Ljusstakar med klockfot och bubblor" gälla här också:

"Kan bara hålla med att det är mycket handarbete, ja i stort sett hela staken,
det går inte så bra att göra en sådan på egen hand,
flera delar som sammanfogats under arbetets gång,
puntel krävs på en sådan när den sen är gjord."

"Går inte så bra på egen hand" - nej jag minns att min fars verkstad utökades när man höll på med detta, så att man anlitade i hyttan närliggande verkstäders mästare: de på Växjömuseets hemsida omnämnda Hilding Strand och Kjell Andersson. Och detta gällde i synnerhet det här avbildade unika exemplar som har en extra kula i stammen. Och som Hirvi påpekar sitter det ett puntelmärke i botten - rått, fastän den är gjord på 1940-talet då man oftast kulslipade dem på Strömbergshyttan.

Minns inte riktigt hur många kulor som sattes på medan denna mittstam satt puntlad i botten - eller om mittdelarna sammanfogades på annat sätt. Just nu upptäckte jag något lurt: det sitter ett litet puntelmärke i botten av den översta delen! Därför ändrar jag nu in på natten den 4 april min tidigare beskrivning. Den översta delen har alltså blåsts (på samma sätt som med ljuspiporna) och det har kanske fästs en eller flera kulor vid den innan man har puntlat och drivit den samt klippt på öglorna. Slutligen är denna falska ljuspipa puntlad i botten och har sedan fästs vid mittstammen. Det krävdes verkligen mycket funderande och planerande av mäster innan man fick ihop alla dessa delar - och ingen av dem som var med i verkstaden finns kvar och kan berätta!

"Falsk ljuspipa", ty på denna kandelaber är inte överdelen avsedd för ett ljus - med ett sådant skulle den förlora proportionerna!