Olika tekniker för framställning av konstglas

[Rebello]

På tal om glasarbete och Alfredssonsk "spik i foten". Min far har berättat att han var med 1907 i Stockholm och slutförhandlade med SAF om den s. k. Kostastrejken, som då hade pågått i 8 månader! Och det gällde inte primärt lönerna - utan att ett par glasarbetare på Kosta hade avskedats för att de hade delat ut antimilitäriska flygblad. Min farbror Verner, då benmakare i hyttan, var en av dem och hans familj fick en vräkningsdom från länsstyrelsen. Bruksstyrelsen skrev: " - - - förständigas Ni, att inom fjorton dagar från dato, afflytta från den af Eder nu bebodda oss tillhöriga lägenheten - - -" Ett resultat av den konflikten blev bl. a. "att SAF-ordföranden G. F. Östberg avpolletterades och ersattes av Hj. von Sydow" - och min farbror fick flytta tillbaka till sin lägenhet.

Bilden ger hyttmiljön, fast 10 år senare än Kostastrejken - och med mäster Knuts verkstad i Orreforshyttan. För att återvända till temat om glasets tekniker, så visas här hur avknackningen till inbärarens spade går till. En "inbärare" som ska pacera den färdiga glaspjäsen i kylröret eller ev. i en av kylugnarna, där det härdas genom att dess temperatur återhöjs cirka hundra grader och sedan långsamt får avsvalna till rumstemperatur. Kasserat glas (skärv som blandas i smältan) och som inte har härdats, det brukade vi ungdomar roa oss med vid kvällstitten in i till smältaren i hyttan. Så öppet och fritt kunde det vara i en hytta på 1940-talet, i Strömbergshyttan: en liten glasbit ner i en sådan glasskål, eller en lätt stöt med en spik i botten (inte i foten!) - och poff så pulvericerades hela glasskålen!

[prylsnubben]

Reinfeldt snackar om arbetslinjen, men jämfört hur det var där på Kosta blir det ju smått löjligt. Det är ungefär som att snacka om spik i foten när dom hugger huvet av folk som limpskivor.

[Rebello]

Bra att vi har dig, Hirvi - med din erfarenhet från glashyttan!

Du berättar om den långa lärovägen, men du var inte utsatt för det barnarbete som var förhärskande på 1800-talet och vid tiden omkring sekelskiftet. Min far var med då och fick börja vissa dagar i hyttan på Kosta i stället för att knalla till skolan - redan vid 8 - 9 års ålder. Brukspatron behövde bara anmäla till skolläraren hur många "hyttluar" han behövde. (Min far var 61 då jag föddes; därav det långa tidsspannet på två generationer.) Från 12 års ålder blev det sedan heltid i glashyttan.

I de livliga riksdagsdebatterna om att avskaffa detta barnarbete yttrade en brukspatron: ”En glasblåsare kan omöjligen bliva skicklig utan han får börja i ungdomen och vänja såväl hand som öga varpå arbetet beror.”

[Hirvi]

Tack Hirvi.
Man undrar hur många misslyckade försök man gjorde innan man kunde driva ett perfekt glas på detta sätt.........

Det var bara att gå den långa vägen från dom enklaste glasen och uppåt,
där efter vägen märkte man snart om man kunde gå vidare och utföra
svårare jobb
Hirvi

[prylsnubben]

Tack Hirvi.
Man undrar hur många misslyckade försök man gjorde innan man kunde driva ett perfekt glas på detta sätt.........

[Hirvi]

Glas drives i klam (fotklämma)

Eller drivet i klam heter det.
Det är en kluven puntelspik som fjädrar, det kan även vara tre armar med klo i ändan som nyper åt, man för fram hylsan så nyper det runt foten,
den får ju vara lagom varm så den inte skadar glaset,
sådana fixade smeden så det passade till olika glas.

Man kan då driva ett glas med (klam) (hylsa) eller (puntel)

Möjligen har jag någon liknande i mina bodar,
men denna bild visar prinsipen
Hirvi

[prylsnubben]

Nej då, det är lika intressant att ta del av vilka olika tekniker man använder sig av när man framställer hantverkmässigt tillverkade konstglas.
Tack Rebello

[Rebello]

Hjälp:
Hirvi-Rebello.

Och övriga..........

Vad är DETTA : Har haft den å en annantråd men, nada respons........
Nu kanske jag kan nå fram till ER ?

Vet inget om upphovet men på denna tråden gäller det väl främst tekniker. Jag börjar och så får Hirvi hjälpa till och komplettera/rätta. Man kan väl i korta drag säga att den (kupan) är blåst ovanifrån - sedan påklippt och format ben (i två etapper, nod och ben?) samt på motsvarande sätt med foten, påklippt och formad i fotsax. Av mästaren pålagd spiral på benet, från en anfångares spik - eller detta gjort då skålen suttit puntlad? Sedan puntlad - klippt och driven överkant på kupan - och slutligen påklippta och formade hänklar.

Men det är kanske först och främst upphovsman och glasbruk och tid som du vill ha svar om . . .

[A.F]

Citat:
Ursprungligen postat av A.F
Hur de ville att den skulle gå av vet jag inte, men det man ser är det helt
normala ifrån den typen och tiden.

Puntlar på äldre flaskor som i regel hade en tjockare glasmassa i botten,
AF menar att det är vanligt på dom att punteln i botten är avslagen och sticker ut en bit, det tyder ju på att dom inte varit så noga med hur punteln gått av i botten, (punteln är för varm när den sätts fast i botten)
då smäller den av lite var som helst när man knackar av flaskan,
då blir ju punteln förstörd i regel så dom får putsa av glaset på puntelspiken och ta upp nytt glas och välsa ut till en ny puntel till varje flaska,
tydligen har dom jobbat på detta vis i flaskverkstäderna på den tiden.

För att jämföra puntlar i en servisglasverkstad,
en sådan varm puntel skulle ju inte funka på ett vinglas med ben och fot,
då skulle garanterat benet smälla av före punteln (eller svagaste delen)
i en servisglasverkstad hade dom en gubbe som skötte om ett flertal puntlar,
dom låg i värmehålet och hölls lagom varma hela tiden och kunde användas
i flera timmar utan att göra någon ny,
tekniken var att (se en lagom temperatur) på punteln när den fästes i botten
då behövdes bara ett litet lätt knack på spiken och det släppte fint,
så värmdes punteln om igen och kunde hålla länge,
man kunde även stöta med en tunn kall plåtbit där knacket skulle gå av
då blev det ganska slätt med foten.
Puntlar är lite mera än bara en bit glas
Hirvi

Ohh är det så!!!
Hade inte en aning!!

Jag trodde att man skicka upp ett kilo rödglödande glasmassa i foten på
ett litet trevligt supglas, för att sedan bara slå av skiten mot närmaste
bordskant.

[Hirvi]

Puntlar & Punteller

Citat:
Ursprungligen postat av A.F
Hur de ville att den skulle gå av vet jag inte, men det man ser är det helt
normala ifrån den typen och tiden.

Puntlar på äldre flaskor som i regel hade en tjockare glasmassa i botten,
AF menar att det är vanligt på dom att punteln i botten är avslagen och sticker ut en bit, det tyder ju på att dom inte varit så noga med hur punteln gått av i botten, (punteln är för varm när den sätts fast i botten)
då smäller den av lite var som helst när man knackar av flaskan,
då blir ju punteln förstörd i regel så dom får putsa av glaset på puntelspiken och ta upp nytt glas och välsa ut till en ny puntel till varje flaska,
tydligen har dom jobbat på detta vis i flaskverkstäderna på den tiden.

För att jämföra puntlar i en servisglasverkstad,
en sådan varm puntel skulle ju inte funka på ett vinglas med ben och fot,
då skulle garanterat benet smälla av före punteln (eller svagaste delen)
i en servisglasverkstad hade dom en gubbe som skötte om ett flertal puntlar,
dom låg i värmehålet och hölls lagom varma hela tiden och kunde användas
i flera timmar utan att göra någon ny,
tekniken var att (se en lagom temperatur) på punteln när den fästes i botten
då behövdes bara ett litet lätt knack på spiken och det släppte fint,
så värmdes punteln om igen och kunde hålla länge,
man kunde även stöta med en tunn kall plåtbit där knacket skulle gå av
då blev det ganska slätt med foten.
Puntlar är lite mera än bara en bit glas
Hirvi

[prylsnubben]

Hjälp:
Hirvi-Rebello.

Och övriga..........

Vad är DETTA : Har haft den å en annantråd men, nada respons........
Nu kanske jag kan nå fram till ER ?

[Hirvi]

Formar optik

Lägger i två bilder på enkla optikformar,
en med tätare optik och en med glesare optik.

Vill man dessutom ha vriden optik, då stöter man glaset
en andra gång under vridning i optikformen,
även i slutformen vrider man åt ett håll
för att optiken skall hålla sig vriden.

För att hålla en rak optik på föremålet,
så vrider man pipan fram och tillbaka i slutformen.
Hirvi

[Rebello]

Optikblåst glas

I dag ger Hirvi en förklaring av optikblåsning i inlägg nr 9 på tråden Karaff.
Där visar han också en bild på ett slag av optikform:
http://www.precisensan.com/antikforu...ad.php?t=19951.

Hirvi beskriver processen:
Det är rak optik i din karaff, i allt optikblåst glas som man blåser, så blåser man i optikformen med det varma glaset först,
sedan går man till slutformen och blåser ut karaffen under snurrning,
den blir slät på utsidan (av luften du blåser i som pressas mot formväggarna)
stolparna som optikformen är gjord av, dom kyler ned glasmassan,
därför blir varje rand i färdigt glas tjockare glas, man får då fram detta optikmönster och känner det bara på insidan av glaset.
Hirvi

[Rebello]

Phalaris - inlagda färgade ränder i glaset

Då och då hittar man interna länkar till beskrivning av olika glastekniker.
I dag dök det upp ett sådant exempel på Pellepennans tråd Vad vet ni om detta:
http://www.precisensan.com/antikforu...ad.php?t=19874.
Där finns en länk till Keckes Fråga: Vas Randig http://www.precisensan.com/antikforu...ris#post107165
och där länkas man till en förklaring av Hirvi.

Så här har Hirvi beskrivit den teknik som på Fåglavik kallades phalaris:

Man spinner på benvitt glas på klarglasposten, värmer in posten med trådarna i lunsen (invärmningsugn)
tar sedan en liten järnkrok och drar trådarna från ändan på posten mot pipnaveln,
det går att dra flera slöjor om man vill - här kallades det (palaris).
Värmdes igen och slätades till, sedan anfångades ett lager klarglas däröver och skålen formades,
puntel på, mynningskanten värmdes och kliptes och formades.

Hirvi skriver i dag, att det äldsta phalrisglaset från Fåglavik är från 1903.
Hirvis läromästare Alfons Bengtsson var född c:a 1900.
"Han pratade om detta och visade mig, så jag provade på det ibland," skriver Hirvi.

[Rebello]

Etsning av glas

Etsningens tekniker har behadlats här på PES:

http://www.precisensan.com/antikforum/showthread.php?t=16887

Etsningens historia kom den 23 november 2009 upp på tråden "vad menas egentligen ???"
http://www.precisensan.com/antikforu...ad.php?t=19813 Där ges en sakkunning information av silvervalley, som informerar, att enligt all expertis på området, museiexperter och författarna till boken Glas, så påbörjades etsning av dekor på pokaler och vinglas först omkring 1870-1880. Här avses finare glas med exempelvis monogram och andra dekorer. Och silvervalley skriver vidare, att i den s.k. "glasbibeln", boken GLAS av Steenberg-Simmingsköld, "Sveriges kanske främsta kännare av just glas, kan man läsa utförligt om den s.k. etsningen av glas".

Silvervalley: "Etsning användes främst till belysningsglas, men kom senare att användas även på finare glas i exempelvis monogram och andra dekorer. Detta blev mycket billigare än "den gamla" gravyrtekniken, och kom till att börja med att användas på Reijmyre och Kosta m.fl. i slutet av 1800-talet. Att själva etsningstekniken var känd redan på 1600-talet är en helt annan sak."

Här menar alltså silvervalley, liksom Carl Hermelin i Glasboken, att själva etsningstekniken var känd på 1600-talet, men användes inte då som monogram och dekorer på finare glas som pokaler.

På den nämnda tråden diskuteras en pokal som såldes på Norrköpings Auktionsverk den 21 - 22 november 2009. Är den etsad eller graverad? Resultatet av detta meningsutbyte blev att den pokalen torde vara graverad/kasad - och inte etsad.

Bay Åkerblom menar att en anledning till missförstånd härvid kan vara, att under äldre tider kallade man även graverat glas för etsat. Det noterades också, att enligt Carl Hermelin kallades gravering ända fram till 1820-talet för glasritning och att graverat ofta felaktigt kallas etsat. Om kasa skriver CH: "en graverad dekor är kasad om sliptrissan på tvären har tillåtits rutscha längs ytan."