Hallå Trelleborg,
Ja nog ser jag likheter med duvorna i Gamla stan, men dom kan å andra sidan se ut lite hur som helst.
Det är är vad min lilla fågelbok berättar. Hoppas Hirvi eller Tina är vakna. Tack för ditt svar. So long...
Jag har för mig att vilda fåglar märkes med en ring, men såväl din som fågelbloggens har två. Har förgäves försökt få information om
hur tamduvor ringmärks.
Gårdagen bjöd inte enbart på insekter (annan tråd) utan även en del fågelglädje.
Över den lilla sjön, där svanfamiljen simmade, kom en fiskgjuse glidande, för att vid flera tillfällen stanna upp och ryttla, i jakt på mat.
En liten gulsparv sjöng för full hals. Ni vet väl att det är en fågel som kan räkna? Till sju.
Framåt kvällningen, på väg till bilen, fick jag sådär 25-30 meter framför mig syn på ett par sädesärlor – mor och barn. Jag såg att den vuxna fågeln höll på att äta / hacka på något med näbben medan ungen stod några meter ifrån och skrek. Efter en stund ilade den vuxna fram mot ungen och gav den mat. Det visade sig vara en slända och den vuxna hade tagit bort vingarna på den innan ungen fick den. Med visst besvär fick ungen grepp om matbiten. Bilderna blev ”sådär” eftersom ljuset inte var det bästa och avståndet lite för långt. Men det var underhållande att se de båda.
Strax intill bilen kom en fågel flygande och jag trodde först det var en sparvhök. Såg att den slog sig ner i ett träd och smög fram. Det var ingen hök utan visade sig vara en gök. Bjuder på en lite annorlunda bildvinkel på denna välbekanta fågel.
Idag blev det endast ett par timmar utomhus. Ett par glada glador gjorde mig glad på min lilla utflykt.
Flugsnsnapparhanen flyger förvirrat mellan holkarna.
Han har förmodligen två stycken honor som han ”gjort med ägg” i olika holkar.
Bigami bland svartvita flugsnappare är nämligen ganska vanligt.
Dock matar han bara en av honorna under ruvningen och hjälper sedan henne med uppfödningen av ungarna. (6 – 7 st)
Den andra honan får klara sig helt ensam och lyckas ofta bara föda upp 1-2 ungar.
Det är tufft och vara ensamstående förälder även bland fåglarna.
Foto G.N./SF
Bifogade filer
- - - - - - - - - -
"För mycket av det goda är alldeles lagom."
En och annan fågel sågs i lördags. Träffade på en gräsandshona, som fräste som en orm mot alltför närgångna hanar. Inte konstigt, hon hade sina nyfödda telningar under vingarna. Sent att ha sin kull nu som först. Men å andra sidan blev den stor - 11 st små dunbollar i "getingdräkt".
Och så en liten en vars röst hördes vida omkring. Vackert var det också
Hallå, den döende svanen,
Ett drama på liv och död. En stor hanne, uppblåst till tusen försökte dränka en yngre rival genom att trampa honom mot botten i vår grunda vik.
Kanske ville han bara försvara honan med fyra ungar?
Hur som helst ingrep jag på min frus order, hojtade och kastade tång på angriparen som efter en timmas krig gav upp och simmade iväg.
Rivalen hade flytt upp på en tångbädd och tackade för första hjälpen. Där satt han flera timmar och torkade fjädrarna i vinden.
Nu undrar jag vilken instinkt som driver hanarna till detta krig? Jo, det händer inte sällan att en blir dränkt, jag har varit åsyna vittne på långt håll.
Nu har rivalen kvicknat till efter några timmar liksom mitt batteri till kameran... so long...
Häromdagen ägnade jag mig åt att ta några ”snapp- shots” på snappare, modell flug, svartvit.
Hörde att det var fågelungar i träden och såg löven röra sig samtidigt som en snabb liten skugga förflyttade sig. Jag smög fram under trädet och fick se en liten söt en sitta på en gren. Snart kom ett syskon och de satt där och turades om att skrika på mat. Tyvärr kan man ju inte avlöva grenarna framför och runtomkring så det blir lite si och så med skärpan.
En av ungarna flög till en annan gren och då kom en av föräldrarna med lite mat. De vuxna var mer observanta på var jag befann mig än vad de båda ungarna var. Den unge som satt kvar hörde förmodligen min kamera klicka och var aningen konfunderad ett tag. Plötsligt tycktes den få syn på mig. Det är svårt att hålla sig för skratt när man i kameran ser dess uttryck framifrån – en nästan förorättad min.
Häromdagen ägnade jag mig åt att ta några ”snapp- shots” på snappare, modell flug, svartvit.
Hörde att det var fågelungar i träden och såg löven röra sig samtidigt som en snabb liten skugga förflyttade sig. Jag smög fram under trädet och fick se en liten söt en sitta på en gren. Snart kom ett syskon och de satt där och turades om att skrika på mat. Tyvärr kan man ju inte avlöva grenarna framför och runtomkring så det blir lite si och så med skärpan.
En av ungarna flög till en annan gren och då kom en av föräldrarna med lite mat. De vuxna var mer observanta på var jag befann mig än vad de båda ungarna var. Den unge som satt kvar hörde förmodligen min kamera klicka och var aningen konfunderad ett tag. Plötsligt tycktes den få syn på mig. Det är svårt att hålla sig för skratt när man i kameran ser dess uttryck framifrån – en nästan förorättad min.
Härlig bildsvit Tina.
Omättliga ungar som mycket snart får klara sig själva.
Tvärtom med detta gäng som bara sitter och väntar på att ta för sig.
En vanlig morgon vid fiskodlingen, som är till stor glädje för många. (Österbotten)
”Blir det någon frukost idag, eller?"foto G.N./SF
Bifogade filer
- - - - - - - - - -
"För mycket av det goda är alldeles lagom."
Hallå Tina och Lasse Kik,
Vilka bilder, härligt. På våra breddgrader är flugsnapparnas ungar kvar i holkarna. Tänker på Povel...
Men jag är lite besviken på er alla fågnelexperter, varför inget svar på min svanfråga? Får väl vända mig
till Fråga Lund.... han är väl också från Karlskrona...eller snacka ur skägget...
Hallå Tina och Lasse Kik,
... jag är lite besviken på er alla fågnelexperter, varför inget svar på min svanfråga? ...
So long...
Hallå Kimmen!
Hade missat ditt dramatiska inlägg om knölsvanarna.
De kan verkligen puckla på varandra. Tur att din fru och du var på alerten och kunde hjälpa den stackarn´.
Jag är ingen svanexpert men jag vet att de är mycket revirhävdande och drar sig inte från att attackera människor också, vilket många säkert har upplevt i kontakt med en ”tjurig” fräsande hane.
Det ser ut som om gåshanen utgår med segern i den här bataljen.( se länk)
Hallå Lars,
Tack för ditt svar med intressant länk och snygg tjej. Jo, dom fräser och bits, trampar vatten som polospelare, men är ganska trevliga.
Skådespelet upprepas varje försommar när två pilska hanar uppvaktar samma hona, men aldrig tidigare så mitt i sommaren.
Nu väntar nästa grymma skådespel, det när havstrutarna fiskar skrakungar. Ungarna dyker men truten ser dem under ytan och väl uppe,
då är truten där. Men naturen är vis, skrakhonan lägger nya ägg (trots att alla kavaljerer är långt ute till havs) eller ansluter till en annan liten
skrakfamilj, som hjälpreda och utkik får man förmoda. So long....
Veckans artiga fågel kommer idag från Österbotten.
Nämligen rosenfinken
Locklätet låter ungefär "vy" eller "djy". Sången låter ungefär "vy vídjio", i styrka nästan som en busvissling. På engelska hävdas att rosenfinkens läte låter som den säger "pleased to meet you" trevligt att träffas).
Comment