Tweet
Kråkbråksaga
Först ett förlåt till dig Lars F. Nu som först ser jag – till min förfäran – att mina rader om tack för välkomnandet inte kom med i inlägget där jag tackar Kecke. Så TACK Lars F, ditt välkomnande värmde.
Och till dig, och andra hugade, kommer nu en liten bildsaga om ett rejält kråkbråk (nåja, ganska lång. Ni får vara glada att jag inte tog med alla 398 bilderna
).
Jag besöker ”mina” kråkor året om och i mitten på mars var hela gänget fortfarande samlat. Men vid den tidpunkten börjar så smått dela upp sig för att söka bra boträd och då kan det bli lite käbbel. Denna dag blev det dock mer än så…….. De hade fått lite ätbart och inmundigat det och strosade omkring på gräsplanen. Jag hade börjat gå därifrån för att gå vidare på min promenad, när jag plötsligt hörde ett förfärligt skri från en av kråkorna. På ganska långt avstånd såg jag, att två av dem hade börjat bråka med varandra och jag gick lite närmare för att kunna få några bilder. Jag gillar nämligen när det händer lite och inte enbart ”skjuta sittande fågel” så att säga.
Och nog hände det lite, eller snarare mycket! Det började med de två och snart kom ett par nyfikna som påhejare. Striden eskalerade allt eftersom och publiken blev större också allt mer upphetsad. Ett par av åskådarna kunde till slut inte hålla sig utan kastade sig in i striden de också. När de var som flest tror jag det var 7-8 st som gav sig på den stackar’n som först blev attackerad. Det var lite svårt att räkna då det var en enda stor hög av flaxande vingar och fjädrar. Jag tänkte, att kråkan alla gav sig på kanske skulle sluta som död, för det är minsann rejäla bett av starka näbbar och riv med skarpa klor.
När slagsmålet pågått en god stund blev upphetsningen för mycket för två andra, som inte kunde tygla sina känslor, utan rök ihop de också. Således pågick en dubbelmatch i flera minuter och jag kände mig aningen vindögd när jag försökte följa båda fajterna. Jag fascineras över alla de olika stridsposer de intar men som man inte riktigt hinner se med blotta ögat medan slagsmålet pågår. Men på bild syns det desto tydligare.
Efter cirka en halvtimme klingade de båda slagsmålen av och den kråka, som först blivit angripen, låg på rygg, med näbben rakt upp – fasthållen mot marken av två andra och publiken hade också kalmerat sig. Vad som från början utlöste aggressionen har jag ingen aning om, för de hade ju ätit klart så det var inte maten som var orsaken. Kanske hade den varit oförskämd på ett sätt som bara kråkor förstår och därför togs i sådan hård upptuktelse? I alla händelser klarade den sig med livet i behåll och förvånansvärt nog, kunde jag inte se att den var allvarligt skadad. Endast ett rött och lite blödande öga, som hade läkt dagen därpå.
Krig och örlog tillhör det förgångna i denna örlogstad – men ett och annat kråkbråk sker på den forna militära ön Stumholmen.
Först ett förlåt till dig Lars F. Nu som först ser jag – till min förfäran – att mina rader om tack för välkomnandet inte kom med i inlägget där jag tackar Kecke. Så TACK Lars F, ditt välkomnande värmde.
Och till dig, och andra hugade, kommer nu en liten bildsaga om ett rejält kråkbråk (nåja, ganska lång. Ni får vara glada att jag inte tog med alla 398 bilderna
).Jag besöker ”mina” kråkor året om och i mitten på mars var hela gänget fortfarande samlat. Men vid den tidpunkten börjar så smått dela upp sig för att söka bra boträd och då kan det bli lite käbbel. Denna dag blev det dock mer än så…….. De hade fått lite ätbart och inmundigat det och strosade omkring på gräsplanen. Jag hade börjat gå därifrån för att gå vidare på min promenad, när jag plötsligt hörde ett förfärligt skri från en av kråkorna. På ganska långt avstånd såg jag, att två av dem hade börjat bråka med varandra och jag gick lite närmare för att kunna få några bilder. Jag gillar nämligen när det händer lite och inte enbart ”skjuta sittande fågel” så att säga.
Och nog hände det lite, eller snarare mycket! Det började med de två och snart kom ett par nyfikna som påhejare. Striden eskalerade allt eftersom och publiken blev större också allt mer upphetsad. Ett par av åskådarna kunde till slut inte hålla sig utan kastade sig in i striden de också. När de var som flest tror jag det var 7-8 st som gav sig på den stackar’n som först blev attackerad. Det var lite svårt att räkna då det var en enda stor hög av flaxande vingar och fjädrar. Jag tänkte, att kråkan alla gav sig på kanske skulle sluta som död, för det är minsann rejäla bett av starka näbbar och riv med skarpa klor.
När slagsmålet pågått en god stund blev upphetsningen för mycket för två andra, som inte kunde tygla sina känslor, utan rök ihop de också. Således pågick en dubbelmatch i flera minuter och jag kände mig aningen vindögd när jag försökte följa båda fajterna. Jag fascineras över alla de olika stridsposer de intar men som man inte riktigt hinner se med blotta ögat medan slagsmålet pågår. Men på bild syns det desto tydligare.
Efter cirka en halvtimme klingade de båda slagsmålen av och den kråka, som först blivit angripen, låg på rygg, med näbben rakt upp – fasthållen mot marken av två andra och publiken hade också kalmerat sig. Vad som från början utlöste aggressionen har jag ingen aning om, för de hade ju ätit klart så det var inte maten som var orsaken. Kanske hade den varit oförskämd på ett sätt som bara kråkor förstår och därför togs i sådan hård upptuktelse? I alla händelser klarade den sig med livet i behåll och förvånansvärt nog, kunde jag inte se att den var allvarligt skadad. Endast ett rött och lite blödande öga, som hade läkt dagen därpå.
Krig och örlog tillhör det förgångna i denna örlogstad – men ett och annat kråkbråk sker på den forna militära ön Stumholmen.
Bifogade filer
.
Comment