Aimo Nietosvuori, Gantofta

[Gideon]

Kvinnoansikte, relief, 1996.
Tillverkad av utkavlad platta i vitgrå stengodslera. Den byggde jag vidare, lade på eller grävde ur. En helt annorlunda produkt från mig, men jag kände mig tvungen att testa något nytt igen. Den svarta kopparhaltiga glasyren blev grågrön på håret. Kanske lade jag den för tunt. Annars är det inte mycket färg på reliefen, bara litet med FG-färger.




Stengodsskål med glasyr av sten. 1994.
Det är en enkel slät skål som jag drejade i vit stengodslera. Men glasyren blev en fullträff igen. Jag hade ju flera intressanta stenar jag plockat med mig från naturen. Jag malde sönder en av dem till vitt pulver och siktade allt till 120 mesch. Sedan använde jag det i stället för fältspat, annars som vanligt tillsammans med krita och kvarts. Kanske hade jag även något av titanoxid med, men inga färgämnen. Då jag inte kände till stenens mineraliska sammansättning, kunde jag inte beräkna vilken smälttemperatur den skulle ha. Den brändes till 1280º C, och då visade det tendenser på att rinna. Jag fick slipa bort glasyr i botten, men som tur var brände jag den på stilts.




Liten stengodsurna med slagg i leran, 1994.
Den är drejad i vit stengodslera som jag preparerade med slagg från Ängelsberg. Jag hade olika av sådant och använde dem ibland. Liksom färdiga färgprickar som Ferro-Holland tillverkade för samma ändamål. Formen är enkel och glasyren likaså. Halvmatt askglasyr och den svagt grönskiftande färgen får den av slaggen.




Liten vas – ljusstake i stengods, 1977.
Den är av vit stengodslera som Jie använde på den tiden. Vasen är drejad som en diskus, försedd med 3 ben och en strut som även kan passa för ett ljus. Cirka 20 cm hög. Oglaserad på utsidan, endast någon färg på den påbyggda dekoren. Den hör också till eran med påbyggda detaljer, ett roligt arbete. Den hade jag på en utställning tillsammans med Maria Ericson och Edith Risberg, båda formgivare hos Jie.




Utskuren liten lykta i stengods, 1988.
Jag drejade den i vitt stengods av den sort jag lärt mig använda för utskärningar. Vissa leror är mera lämpade än andra till det. Den är drejad i ett stycke och avsvarvad i foten undertill. Rätt svårt jobb, många kan ju inte ens beskicka en enkel fotring. Moderniserad, utskuren form av Akantus-slinga, så gjorde jag ofta. Och glasyren har jag själv gjort, såsom många andra glasyrer, denna i bariumglasyr, men jag hade inte tänkt grönt utan blå. Liknar harpälsglasyr.

[Gideon]

Fruktfat i stengods med askglasyr, 1985.
Den är kavlad i Fylelera och mönstret stämplat med hjälp av små fyrkantiga träpinnar. Jag lade den på tork i en, för ändamålet tillverkad, gipsvagga för att den skulle få rätt form. Den har oregelbunden form och dolda hål för att eventuellt kunna hängas på väggen. Glasyren är en blågrå bokaskeglasyr. Jag gjorde sådana i olika storlekar. Det var en trevlig sysselsättning med dessa stämplingar av mönster.




Handbyggd skål i vitt stengods, 1987.
Den är från början en kavlad platta i vit stengodslera. Jag skar ut en blomma, varje blomblad för sig och litet mellanrum på blombladen. Mönstrade den invändigt och utvändigt med diverse lämpliga verktyg. Sedan böjde jag upp ett blomsterblad i taget och fäste den till nästa. Till slut blev det en skål när jag monterat ihop alla blomblad till varandra. Glasyren är högblank transparent blå koboltglasyr.




Liten porslinsvas, 1988.
Jag experimenterade en hel del med porslinsmassor och hoppades att Jie skulle börja använda något sådant. Men riktigt fina porslinsmassor är ju inte lämpade för drejning, det är gjutning som gäller. Men visst kan man få fram även drejbar porslinsmassa, men den blir inte tunn och genomskinlig. Jag gjorde ändå en liten sats porslinsmassa för mig själv och provade att dreja. Det var på något sätt liksom segt när man drejade, men jag lyckades ändå få fram denna lilla vas, som är 11 cm hög. Den är inte heller så bländande vit, jag hade nog rätt orena råämnen. Glasyren är den enklaste möjliga, halvmatt.




Liten skål i Ironstone stengodslera, 1984.
Det är en mycket liten enkel skål i Ironstone stengodslera. Jag använde blågrå bokaskeglasyr till skålen, och den brändes i reducerande ugnsatmosfär. Då hämtar glasyren färger från leran, och man kan verkligen få häpnadsväckande resultat. Under de åren gjorde jag många reducerade bränningar av mitt stengods, det var verkligen trevligt med något annorlunda och nytt. Jag har knappt någonting kvar av det.

[Gideon]

Ägg i gallerask av trä. 1977.
Jag fick till uppdrag av Tetra Pak att göra priser till “World Design Prize”.



De skulle ha 25 stycken likadana ägg. Lika stora skulle de vara och ha samma glasyr. För att klara uppgiften fick jag handdreja cirka 300 ägg för att bland dem kunna välja ut de 25 likadana.
De är drejade i “Ironstone” stengodslera. Glasyren är transparent stengodsglasyr. Äggen glattbrändes hängande i tunn tråd, av samma material som ugnselementerna. Dessutom skulle det finnas minst en litet lufthål i varje ägg. När de var brända, klippte man av tråden och slipade allt slätt.



De levererades i en liten gallerask av trä, tillverkad av Hk-snickeri.





Ägg med fotring. 1977.
När jag beskickade äggen, fanns det redan då en del som inte riktigt hade den rätta formen. Av snålhet kastade jag inte dem utan beskickade fotring på dem. Det går inte göra fotring efteråt, det måste man göra medan leran fortfarande är lagom mjuk. De som ändå blev färdigbrända och inte dög, sålde jag en del utav men jag tror att jag skänkte bort de flesta. Vad skulle folk ha dem till?




Men äggen med fotring kunde jag sälja.
Jag drejade också ägg i andra leror för att testa, och hade till exempel som prydnad på trattarna på golvvasen i tuppform. Också de äggen har jag skänkt bort till vänner och bekanta vid deras besök hos mig.

[Bengt H.]

Ett stort Tack till Aimo och bildfixaren Gideon för en fantastisk bildkavalkad samt mycket intressant bildtext.

[Rosa]

Stort tack för presentationen av dina alster Aimo, och till Gideon som skött det praktiska! Vilken imponerande produktion. Jag gillar både skulpturerna med klippspik och de utskurna skålarna. (Såg den numera bortgångne författaren och miljöjuristen Staffan Westerlund i ett av tidningsutklippen från 1964). Tack!

[Lars M]

Tack Aimo och Gideon för all lyx och godismat!
Här kommer lite mer vardagsmat eller husmanskost men snyggt ändå och dessutom med årtalet 1981. 13 cm hög 14 cm Ø i öppningen.

[Lars M]

Aimo Nietosvuori (1933 - 2023)

En väggrelief med kaffekvarn och blommor med nr 954 får bli mitt tack till en konstnär som gick bort 24 maj i år. Han blev 90 år. #66 https://www.precisensan.com/antikfor...Gantofta/page7 Ursprungligen var min tanke att visa kvarnen på tråden med kaffekvarnar men nu passar den bättre här. https://www.sydsvenskan.se/2023-07-0...mo-nietosvuori