Kvinnoansikte, relief, 1996.
Tillverkad av utkavlad platta i vitgrå stengodslera. Den byggde jag vidare, lade på eller grävde ur. En helt annorlunda produkt från mig, men jag kände mig tvungen att testa något nytt igen. Den svarta kopparhaltiga glasyren blev grågrön på håret. Kanske lade jag den för tunt. Annars är det inte mycket färg på reliefen, bara litet med FG-färger.
Stengodsskål med glasyr av sten. 1994.
Det är en enkel slät skål som jag drejade i vit stengodslera. Men glasyren blev en fullträff igen. Jag hade ju flera intressanta stenar jag plockat med mig från naturen. Jag malde sönder en av dem till vitt pulver och siktade allt till 120 mesch. Sedan använde jag det i stället för fältspat, annars som vanligt tillsammans med krita och kvarts. Kanske hade jag även något av titanoxid med, men inga färgämnen. Då jag inte kände till stenens mineraliska sammansättning, kunde jag inte beräkna vilken smälttemperatur den skulle ha. Den brändes till 1280º C, och då visade det tendenser på att rinna. Jag fick slipa bort glasyr i botten, men som tur var brände jag den på stilts.
Liten stengodsurna med slagg i leran, 1994.
Den är drejad i vit stengodslera som jag preparerade med slagg från Ängelsberg. Jag hade olika av sådant och använde dem ibland. Liksom färdiga färgprickar som Ferro-Holland tillverkade för samma ändamål. Formen är enkel och glasyren likaså. Halvmatt askglasyr och den svagt grönskiftande färgen får den av slaggen.
Liten vas – ljusstake i stengods, 1977.
Den är av vit stengodslera som Jie använde på den tiden. Vasen är drejad som en diskus, försedd med 3 ben och en strut som även kan passa för ett ljus. Cirka 20 cm hög. Oglaserad på utsidan, endast någon färg på den påbyggda dekoren. Den hör också till eran med påbyggda detaljer, ett roligt arbete. Den hade jag på en utställning tillsammans med Maria Ericson och Edith Risberg, båda formgivare hos Jie.
Utskuren liten lykta i stengods, 1988.
Jag drejade den i vitt stengods av den sort jag lärt mig använda för utskärningar. Vissa leror är mera lämpade än andra till det. Den är drejad i ett stycke och avsvarvad i foten undertill. Rätt svårt jobb, många kan ju inte ens beskicka en enkel fotring. Moderniserad, utskuren form av Akantus-slinga, så gjorde jag ofta. Och glasyren har jag själv gjort, såsom många andra glasyrer, denna i bariumglasyr, men jag hade inte tänkt grönt utan blå. Liknar harpälsglasyr.
Comment