Allmogekeramik!

[brodertuck]

Kan inte annat än hålla med E.B. Faktum är att jag köpte en likadant dekorerad Vimmerbyvas, fast i grönt, förra veckan.

[E.B.]

Vimmerby!

[Polsson]

Vas från samma ställe

Sjöbo kanske?

Nej, inte Stenbäck, inte Kristianopel och inte Sjöbo. Den gula vasen här nedan kommer från samma ställe.

[E.B.]

Sjöbo kanske?

[Polsson]

Grön, men inte Stenbäck och Kristianopel

Än en gång presenteras lergods med kopparoxid. 22 cm hög och signerad.
Varifrån kommer den?

[Polsson]

Grön men inte Stenbäck

Johannes och Viktor Bergman, far och son, verkade i Kristianopel (Kristian efter en dansk kung) fram till himmelsfärderna 1933 respektive 1935. Som synes fanns kopparoxiden med i sortimentet och "löpandehund-dekoren" är ganska Stenbäcklik, men vem av dem var först? Jag vet inte!

[Polsson]

Liljeqvist, Svedala

Innan jag håller påsk, vill jag gärna demonstrera Liljeqvistalster.
Grötskålarna har olika ordspråk. Det ena är läsbart det andra lyder enligt följande:

"Doppa den i honing så blir den så go å söd"

Utifall någon har problem med skånskan, kan jag berätta att på den andra skålen står det:
"Ingen gröd (gröt) å (att) grina (skratta) ad (åt)"

PÅsk på er alla!

[Polsson]

J Åkesson Lund

... om föremålen kunde tala....

Han som förfärdigade mig, hade en farbror som var kopparslagarmästare. Farbrodern var född i Simrishamn och kom till Trelleborg 1835. Tre år senare
flyttade nästa farbror, kakelugnsmakarmästaren, till samma stad och året därpå var det faderns, murargesällens, tur. Alla tre gifte sig med kvinnor från orten. Vid den tiden var Trelleborg varken köping eller stad.
Tre av kopparslagarmästarens söner utbildade sig till kakelugnsmakare hos farbrodern vilken i sin tur såg till att två styvsöner och två biologiska söner
förde traditionen vidare. Murargesällens son, Johannes, slog sig också in i ler-branschen.

Johannes arbetade i olika verkstäder i Trelleborg, tog en tur till Ängelholm för att 1866 hamna hos mästaren Jöns Battras i Lund vilken avled två år senare.
1870 konserverade Johannes änkan Kersti Olsdotter och fick såväl verkstaden som två styvbarn på köpet. Johannes avled 1882, 37 år gammal.

Fläckakruka, dekoren kalvtunga, skedad dekor! Ja, namnen är många på
krukor av detta utseende. Man höll krukan upp och ner vid dekoreringen,
fyllde en sked med engobe och hällde det sedan på krukan lika många gånger som det är fläckar på krukan.

Första gången jag fick syn på krukan, fanns den hos en avlägsen släkting för
att sedermera dyka upp på Crafoords i Lund. Experterna där bemödade sig inte att tyda signaturen utan skrev endast "signerad" i katalogen. Krukan är ett unikum!

Glad Påsk!

[Polsson]

Grön, men inte Stenbäck

I näst intill direkt anslutning till Västra kyrkogården (1878-) i Trelleborg bodde två krukmakare - F B S i det NV hörnet och Magnus Persson cirka 200 meter därifrån i det SV.

Om man jämför MP:s gryta med F B S, finns det stora likheter, men också olikheter. MP:s har kulfötter och undersidan och en del blad är "kallglaserade"
i blått. Vem är inspirerad av vem?

[Polsson]

Stenbäcks gröna glasyr, kopparoxid, är ingen speciell glasyr utan den har använts av många krukmakare för att den var billig. Man köpte kopparslagg av kopparslagarna bl a.
Gällande dekoren och formen på sejdeln, har jag inte sett något sådant hos F B S. Eftersom F B S gröna gods sannolikt tillverkades i början av 1900, var de få gesäller som återstod, oftast ganska stationära, dvs gesällvandringen var långt ifrån lika vanlig som
på 1800-talet. Att du reagerar på den gröna färgen förstår jag, för varje gång jag ser någon grön keramik på auktioner, mässor och loppisar så får jag F B S i huvudet.
och "dyker" på saken. Många gånger blir jag "lurad". Eftersom det "ständigt "dyker upp" lergods av honom med dekorer som jag aldrig sett,
kan man aldrig vara säker förrän man kollat.

Skickar med en Stenbäckmugg/sejdel som inhandlades för en tid sedan.

[E.B.]

Mycket trevliga föremål Bengt!! Tyvärr har jag ingen info att dela med mig av. Fortsätter tråden med en sejdel signerad GB eller GR, den vet jag heller inget om

Polsson som den Stenbäckskännare du är, sejdeln jag visar upp här har ju väldiga likheter med produktionen från Stenbäcks verkstad. Vad tror du, kan det finnas kopplingar till den och min sejdel?

[E.B.]

Den hänkeln där fastsättningen syns på bilden är en senare lagning, men relativt omsorgsfullt gjort. Det andra är mycket bättre gjort och ursprungligt. Får väl ta lite nya bilder och visa skillnaden vid tillfälle.

[Polsson]

I och för sig kan krukan ha varit "intakt" från början, men momentet att lyfta den från drejskivan till desbrädan kan ibland deformera godset. Dessutom kan bränningen ställa till det. Gällande dekoreringen och hur hänklarna är påsatta, talar för att det kan vara en lärling, eller också är det en "lurendrejare" (bönhasare).

Om föremålen kunde tala, hade PES svämmat över.

[E.B.]

Med tanke på att lärlingarna i verkstäderna oftast blev utbildade i en och samma verkstad, lärde de sig den verkstadens dekor, form m.m, men eftersom de sedan oftast gesällvandrade, tog de med sig sina kunskaper till många andra ställen. En småländsk gesäll i Skåne gjorde sannolikt "småländsk dekor". På sådant sätt förnyades sortimentet.

Naturligtvis kan det stämma att din kruka är tillverkad i Småland eftersom litteraturen säger så.

Det har du förstås helt rätt i och vi kanske ska kalla den "med dekor av småländsk typ". Sett till formen på krukan så kanske den kan vara gjord av en lärling som ine hållit på så länge Vad spännande det vore om föremålen kunde tala och de kunde berätta om allt de varit med om....

[Polsson]

Med tanke på att lärlingarna i verkstäderna oftast blev utbildade i en och samma verkstad, lärde de sig den verkstadens dekor, form m.m, men eftersom de sedan oftast gesällvandrade, tog de med sig sina kunskaper till många andra ställen. En småländsk gesäll i Skåne gjorde sannolikt "småländsk dekor". På sådant sätt förnyades sortimentet.

Naturligtvis kan det stämma att din kruka är tillverkad i Småland eftersom litteraturen säger så.