Allmogekeramik!

[prylsnubben]

Har Du sett denna Luchur ?

[prylsnubben]

Skulle säga+

[luchur]

Kan man kalla denna Jobs skål för allmoge?

Borde egentligen byta ut frågetecknet mot ett

[luchur]

Vilken nice surprice det var i den burken
Jag har ju som sagt bläddrat i Vingedal de senaste kvällarna och hittat mycket matnyttigt som tidigare inte ens var intressant.. Enligt den så skall min skål tydligen vara av Lisbeth som startade firman Jobs Keramik i Stockholm 1931 eftersom systern Gocken inte blev medarbetare förrän 1935.

[prylsnubben]

Glömde Jobs-signaturen.

[prylsnubben]

Kan man kalla denna Jobs skål för allmoge?

Vad tycker Du själv kära Luchur ?

[prylsnubben]

Tack Kaptenen, lite knäsvag blir jag allt..... det vore ju riktigt häftigt om Du har rätt.

[Kaptenen]

Min teori är att detta durkslag är saltglaserat. Höganäs är känt för sitt saltglaserade gods och du vet säkert hur hållbar ytan är. Min magkänsla säger att detta kan vara riktigt gammalt och förmodligen importerat från Tyskland kanske Westerwald.

[prylsnubben]

Har haft detta durkslag i många år, det känns inte riktigt bra. Om det vore gammalt skulle väl glasyren vara sliten på insidan ?
Det är ganska klumpigt gjort, det som känns bäst är den profilerade kanten.

[prylsnubben]

Jag sticker ut hakan och säger i Knut Knutssons anda högrestånds-allmoge.

[luchur]

Kan man kalla denna Jobs skål för allmoge?

[prylsnubben]

Anonymt

Många föremål är helt anonyma utan någon som helst "namnteckning".

Kan se ut som en "stengodsförpackning" men sannolikt gammal, eller som gul höganäs, men dockservisstorlek.

Eller en pytteliten gammal skål, är det ett saltkar eller möjligen supkopp?

[Polsson]

Tack för ett mycket informativt svar! Tyckte inte alls att det var rörigt. Hade själv ingen aning om hur det förhöll sig med detta på 1800-talet. Tänkte att man utifrån dessa listor, kronouppbördsboken eller bevillningen skulle kunna sammaknyta löntagaren med ett särskilt bruk, krukmakeri etc., men det är ju inte lätt detta med gamla dokument.

Kul inlägg av prylsnubben, brukar ibland också tänka på hur många timmar man måste jobba för att tjäna i hop till något jag vill ha och om det verkligen är värt det. Tänker även på Emils pappa och soppskålen som kostade "fyre kroner!!!"

Det absolut säkraste sättet att knyta någon till en viss verkstad, är att studera hfl (husförhörslängderna), in- och utflyttningssammanställningar o.s.v.
De flesta av "mina " krukmakare, kanske ett femtiotal, har jag lyckats följa från vaggan till graven via kyrkoböckerna (hfl, in- utfl. döpta, vigde, döda).

Visst är prylsnubbens inlägg kul, och inte bara det, mycket pedagogiskt dessutom.

[simco]

Att det är spännande att forska har du helt rätt i!
Gällande löneutbetalningar till gesäller, hade de oftast kost och logi hos mästare och lön efter "prestation" dvs ackord. Att tex Höganäsdrejarna signerade sitt gods var inte som i våra dagar för att framhäva vem som drejat utan för att kunna räkna ut ackorden för var och en.

Kommerskollegium hade uppgifter på vad varje egen företagare/krukmakare hade för tillverkningsvärde ( har inte lyckats få svar på vad det innebär till 100 %) vilket troligtvis är alla kostnader inkl. event. lönekostnader för allt som tillverkades i verkstaden under ett år. Skatten på den summan kallades sedan bevillning.

Gällande vad var och en tjänade, finns det uppgifter om hos magistraten (kronouppbördsbok) i varje stad. I Trelleborgs Allehanda den 24 maj 1891 kunde man läsa följande: "Bevillningsberedningens förslag till inkomst av kapital eller arbete:
F B Stenbäck 100 kronor, Nils Nilssons enka 100 kr." (båda krukmakare),
Eftersom bevillningen (skatten) var 1 % av taxerad inkomst, betalade båda vardera 1 krona i skatt.

Bådas inkomster före avdrag var emellertid betydligt högre, vilket framgick av bevillningsreglerna: Under 500 kronor ingen bevillning/skatt, 500 kr men inte 1200 reducerades inkomsten med 450 kronor
varvid inkomsterna före avdrag för nämnda krukmakare 550 kronor.
Som du märker är det något av en djungel gällande löner, skatt m.m.

Dessutom har jag ingen kläm på löner förrän i slutet av 1800-talet.
För övriga krukmakare i Trelleborg nämnes följande bevillning år 1890 enligt kronouppbördsboken:
Joh. Persson 20:50. Nils Eriksson 13,63, gesäll Mårten Stendal 1:80, gesäll Hans Landgren 2:42.

Väl medveten om att du finner mitt svar en aning rörigt lämnar jag det ändå.
Förhoppningsvis får du ut något av det.

Visst är BengtH:s kanna en ögonfröjd!

Tack för ett mycket informativt svar! Tyckte inte alls att det var rörigt. Hade själv ingen aning om hur det förhöll sig med detta på 1800-talet. Tänkte att man utifrån dessa listor, kronouppbördsboken eller bevillningen skulle kunna sammaknyta löntagaren med ett särskilt bruk, krukmakeri etc., men det är ju inte lätt detta med gamla dokument.

Kul inlägg av prylsnubben, brukar ibland också tänka på hur många timmar man måste jobba för att tjäna i hop till något jag vill ha och om det verkligen är värt det. Tänker även på Emils pappa och soppskålen som kostade "fyre kroner!!!"

[prylsnubben]

Apropå löner kan jag nämna att en industriarbetare tjänade 1.50 rdr rmt om dagen 1870. Ps Riksdaler Riksmynt.
Hur mycket fick man då för det ?
Jo, t.ex fick du en kaffekanna i mässing från Skultuna för två dagslöner, 3 rdr rmt.
Om du var mer åt det litterära hållet kunde du för samma summa istället införskaffa Carl Snoilskys dikter.