Vi får inte glömma bort i sammanhanget, att i näringsfrihetsförordningen från 1846 fick alla typer av hantverkare rätt att slå sig ner på landsbygden och där utöva sitt yrke.
Skråväsendet var i ett slag borta, även om man envist försökte upprätthålla den lokalt i ett par decennier på olika håll i landet.
Likväl - det var fritt fram att skapa som man ville ha det, konstnärligt eller eller ej - bara det var dekorativt och användbart.
Forsbys uppsats har jag inte läst, men intill dess att jag gör det, tar jag den som just för vad den är - en uppsats av enskild person, och förlitar mig mer på det antal kakelugnsmakare man kan jämföra med i Ellen Raphaels uppteckningar och vad släktforskarförbundets cd-skivor kan visa fram.
Att ingen krukmakare under större delen av 1800-talet signerade sina alster, till skillnad från framstående och erkända sådana under 16- och 1700talen, kan säkerligen skyllas på Jantelagen. Den fanns även då.
Senare blev yrkesstoltheten och självständigheten starkare, och Polsson kan vittna om att flera skåningar blev först med att återigen signera och sedan stämpla sina verk för att därmed säga "Detta har jag gjort".
Nu kom jag ifrån Rosas anonyma skål, men den sätts i tidsammanhanget tidigare än där Du vill sätta den, oavsett var vi hamnar i geografin, Kaptenen.
Skråväsendet var i ett slag borta, även om man envist försökte upprätthålla den lokalt i ett par decennier på olika håll i landet.
Likväl - det var fritt fram att skapa som man ville ha det, konstnärligt eller eller ej - bara det var dekorativt och användbart.
Forsbys uppsats har jag inte läst, men intill dess att jag gör det, tar jag den som just för vad den är - en uppsats av enskild person, och förlitar mig mer på det antal kakelugnsmakare man kan jämföra med i Ellen Raphaels uppteckningar och vad släktforskarförbundets cd-skivor kan visa fram.
Att ingen krukmakare under större delen av 1800-talet signerade sina alster, till skillnad från framstående och erkända sådana under 16- och 1700talen, kan säkerligen skyllas på Jantelagen. Den fanns även då.
Senare blev yrkesstoltheten och självständigheten starkare, och Polsson kan vittna om att flera skåningar blev först med att återigen signera och sedan stämpla sina verk för att därmed säga "Detta har jag gjort".
Nu kom jag ifrån Rosas anonyma skål, men den sätts i tidsammanhanget tidigare än där Du vill sätta den, oavsett var vi hamnar i geografin, Kaptenen.

(2 stycken är väl början på en samling?)
Comment