Trots allt är det ett läckert exemplar, för den har ju åldern "inne", formen är skön och botten tål att frossa i - oss lergodsnördar emellan.
Den är oundgänglig i Din samling, inte tu tal om den saken.
Men jag ser att ringarna återkommer här, och Du vet vad jag har sagt om dem i annan tråd, Polsson..
Broder Gideon! Jag läser allt du skriver på PES ifråga om lergods, men tro för allt i världen inte att jag kommer i håg allt. Din entusiasm över svartingen tackar. Visst är det härligt att åka med samma tåg!
Det är roligt att kunna bidra till dina trådar Polsson, även om det inte sker för ofta tyvärr. Men så i helgen hittade jag denna för några guldtior.
Glasyrbortfall både i mynning och vid botten, men det tyckte jag knappast spelade någon roll.
Det är roligt att kunna bidra till dina trådar Polsson, även om det inte sker för ofta tyvärr. Men så i helgen hittade jag denna för några guldtior.
Glasyrbortfall både i mynning och vid botten, men det tyckte jag knappast spelade någon roll]
Hur har jag kunnat missa detta inlägg! En sådan har jag inte sett av AL tidigare,tror jag. Mer än 100 år gammal får man vara lite sliten än här och än där.
Grattis till fyndet!
Hur har jag kunnat missa detta inlägg! En sådan har jag inte sett av AL tidigare,tror jag. Mer än 100 år gammal får man vara lite sliten än här och än där.
Grattis till fyndet!
Tack Polsson
Håller helt med, tycker inte det är så där jätteviktigt så länge inte skadorna är allt för stora. Och ur dokumentationssynpunkt så spelar det än mindre roll.
Med benäget tillstånd av säljarna som var med i Degeberga nyligen, visas två rara föremål från 1910 och 1912, som båda är stämplade Svedala.
De finns nu hos en storsamlare nära ursprungsorten, och det känns gott att veta.
Pokalen, med påskriften Från karolinska tiden
Och efter striden
Ett minne som ni ser
Drejat utaf ler
Anno 1700
är synbarligen högst densamma som avbildas i mitten:
Karolinerbägaren är verkligen en pärla. Har du tänkt på likheten mellan Carl Lundholms och A A Liljeqvists lergods i en del fall? Som tex bägaren med text och små cirklar som dekor. Likheten finns även på deras gyckelkrus.
Cirklar, cirklar men dessa kan i detta sammanhang härstamma från Bindesböll, som simco vågsamt dristade sig applicera den bruna vasen i samma länk med.
Men nog har krukmakarna haft sina cirkelträffar.
Anders August Magnusson var en av fyra söner till torparen Magnus Andersson (f 1808) och Anna Catharina Johansdotter (f 1813) i Jönköping, Kristina Hökamåse. Samma år som skråväsendet avvecklades, 1846, kom Anders A till världen, noga räknat den 19 januari. 1852 avled fadern varvid modern stod ensam med barnen som var mellan några månader och 11 år och en kort tid därefter noterades hon som "utfattig" i hfl (husförhörslängden).
Vid samma ålder som dagens 7:e klassare i skolan, 13 år, påbörjade A A sin yrkesutbildning hos kakelugnsmakare Robert Strandberg och Friedrich Wilhelm Bruggeman i Stora Limugnen, Jönköping Västra. Efter sju lärlingsår uppnådde han sin gesällvärdighet, tog sig namnet Liljeqvist och gav sig år 1867 ut på gesällvandring där Gustavi Domkyrkoförsamling i Göteborg blev första långa stoppet. Att han även flyttade därifrån efter cirka ett år framgår av utflyttningsböckerna, men var och hos vem han hade arbetat, har inte gått att hitta. Emellertid dök han upp i Elinedal, Svedala 1868, 22 år gammal.
Bilderna: Elinedal från öster resp. söder , sannolikt gården där Liljeqvist slog sig ner 1868. Foto:PEO. A A Liljeqvist (bilden välvilligt utlånad av släkting i Tranås) Burk h 10.5 diam. 9,5. Foto:PEO
Måste tyvärr informera om att det gamla timrade torpet som stod på platsen där Anders August föddes den 19 januari 1846 utsattes för misstänkt anlagd brand natten tilll den 21 juli och blev totalförstört. Bifogar en akvarell över torpet från 1990-talet som jag målat. Hökamosse låg på Bondberget öster om Jönköping till vilket det hörde, med en fantastisk vacker utsikt över Vättern.
Måste tyvärr informera om att det gamla timrade torpet som stod på platsen där Anders August föddes den 19 januari 1846 utsattes för misstänkt anlagd brand natten tilll den 21 juli och blev totalförstört. Bifogar en akvarell över torpet från 1990-talet som jag målat. Hökamosse låg på Bondberget öster om Jönköping till vilket det hörde, med en fantastisk vacker utsikt över Vättern.
Hej, Roger!
Tråkigt att höra att ett så fint torp med sådan utsikt inte fick stå kvar. Naturligtvis extra intressant för min del som ägnat åtskilliga timmar åt att följa Anders Augusts liv från vaggan till graven. Tackar för lånet av bilden av Hökamåse. En fin och "julig" akvarell du gjort.
Kan härmed meddela att vasen i inlägg 108 numera befinner sig cirka 15 km från hemorten tillsammans med andra Svedala-bor. Den låter meddela till Wasistdas att den har funnit sig väl tillrätta och njuter dagligen av att höra den vackra skånska dialekten, trelleborgska.
Comment