Allmänt meddelande

Collapse
No announcement yet.

Glasfunderingar.

Collapse
X
 
  • Filter
  • Klockan
  • Show
Clear All
new posts

  • Glasfunderingar.

    Den tyska glasblåsarsläkten Wentzel är inte helt ointressant, speciellt inte för oss medlemmar i Wermlands flask & glassamlarklubb. Vår ordförande lyssnar nämligen till efternamnet Wentzel.

    Släkten var redan runt år 1600 ledande inom Glsabruksdistriktet i hertigdömet Württemburg. Vid mitten av 1700-talet utvandrade en av medlemmarna inom släkten till Sandö Glasbruk i Ångermanland. Mellan 1809 och 1820 tillverkade Johan Fredrik Wentzel grönt glas, fönster- och apoteksglas vid Cedersberg. Tillsammans med en kollega fick han tillstånd att anlägga en glashytta i Gränna. 1821 byggdes hyttan och men den revs redan 1824, bl.a. beroende på bristen av bränsle. Dock fick man tillståndet överflyttat till Simondebo i Rumskulla Socken i Småland år 1826. Bruket fick namnet Simundebo men bytte c:a 1834 namn till Wentzelholm, detta är det enda glasbruket i Sverige som fått namnet efter en tysk glasblåsarsläkt. Men två år tidigare, dvs 1832, såldes bruket till kapten C. M. Hultin.

    Osv osv, det finns gemensamma nämnare mellan så gott som alla svenska glasbruk fram till mitten av 1800-talet. En glasforskare i Dalarna skrev följande, före år 1800 vågar jag påstå att ingen svensk kunde konsten att blåsa glas. Detta finns ingen som helst anledning att misstro, inget exempel har i alla fall för mig redovisats.

    Detta föranleder funderingar! Man kan kanske påstå att det finns inga svenska glasbruk före c:a år 1800, det var tyska glasbruk som på grund av skogstillgången hamnade här uppe.
    En parallell är Danmark där det var förbjudet med glasbruk, på grund av skogskövlingen under 1700-talet, därför startades Nöstetangen i Norge vid strax efter mitten av nämnda århundrade. Hur kommer det sig att man i Norge kallar detta ett norskt glasbruk, Norge fanns inte då, det var en del av Danmark.

    De tidiga finska glasbruken, för att nämna något kan man ju dra till med Berga Bruk, hur kan man kalla detta för ett finskt glasbruk. Finland fanns inte före 1917, det var under c:a 700 år en del av Sverige och mellan 1809 ? och 1917 en del av Ryssland.. Och under den tiden startades de flesta finska glasbruken. I alla fall de namnkunniga.

    Vill med dessa överstående rader få fram en tanke varför man patriotiskt ska samla på det egna landets alster, det går i princip inte att sätta gränser för sitt samlande för allt hänger ihop!

    Ser med mycket stort intresse emot en diverserande åsikt, i och med att det är enda chancen till konstruktiv debatt. Det ovanstående, i de flesta fall påståenden, har jag inga belägg för. Det är taget ur Torbjörn Fogelbergs rikhaltiga produktion.

    Eder glassjuke vän LS , den 17 feb. ?07.
    --I de blindas rike är den enögde kung.--

  • #2
    Det vore ju intressant att undersöka hur det förhåller sig med ursprunget för de svenska glasblåsarna.
    Jag har för mig att jag hittat en del Svenska namn bland glasblåsare på 1700-talet - fast jag måste nog leta källor (jag hittade alla fall en, Per Gustaf Lundqvist 1779-1835, först vid Kungsholms glasbruk och senare vid Skönvik. Även hans far Johan Petter Lundquist 1752-1806 var glasblåsare vid Kungsholms glasbruk.
    Det fanns även ett antal glasblåsare i Vallonsläkten Gauffin, fast jag tror de hör 1800-talet till.)
    Annars är det väl intressant att det utländska inslaget ändå var så stort - och det förklarar ju till stora delar varför många av modellerna ändå ser så snarlika ut i olika länder.

    Sedan vet jag inte om det behöver hindra någon att samla "svensk" eller t. o. m. värmländskt glas - det kan ju dock ibland bli lite svårt att avgöra vad som är vad
    Mycket av glasbrukens alster har ju ändå varit ganska lokalt konsumerade - jag tror inte man exporterade så mycket glas utomlands - och det mesta gick ju också till det närmaste avsättningsområdet. Undantag finns väl visst, och många glasbruk hade ju sina egna profiler. Jag kommer ihåg att jag har en dom från 1740-talet på genomresa i Norduppland anklagades för häststöld, han skulle dessutom ha antastat en förfaders hustru - jag kanske skall leta rätt på domboksavskrifterna.

    Comment


    • #3
      Svenska namn finns relativt tidigt i annualerna, men det beror på att då har det gått någon generation och tyskarna har, så att säga, blivit en dela av Sverige i och med att kärleken har spelat in.
      --I de blindas rike är den enögde kung.--

      Comment


      • #4
        Liten men inte helt oklar tanke föresvävar mig när jag begrundar detta faktum att glasbruken slukade mkt skog. Hade vi haft kunskapen, ekonomin och behovet av glas tidigt här i Sverige borde det idag finnas nedlagda glasbruk även i Norrland. Nu stannade de flesta invandrare i de södra delarna, en del masade sig upp till de mellersta i och med kontakter och utbyte av kunskap och kunnig arbetskraft. Influenserna från Europa dåtidens tyskland, italien etc gav oss glasblåsarna. Nu glömde jag frågan här, varför man ska samla på det egna landets alster. Inte en aning. Det egna landet? människor från halva världen, hela världen finns här och har funnits här mycket länge och de har tagit med sig kunskap, traditioner, så ngt svenskt finns väl inte egentligen, det är ju en definitionsfråga som ligger hos inviden. Som samlare kanske man vill ha lite ordning och reda på hyllorna och i pappren och då hamnar man till slut med din fråga LS. Ju djupare man siktar sig genom historiens tunna lager av tid desto fler frågor uppenbarar sig. Jag måste referera till den där franska chansonen som Georg Rydeberg sjöng:
        Har funderat länge men inser att jag glömt den, essensen är dock att ju mer man VET desto mindre man förstår om guld om kärleken och om vänner, inget av dessa ting man riktigt vet och känner, men det är ändå det man vet.
        Syn, intryck och kunskap ökar när man saktar ner ...

        Comment


        • #5
          Liten men inte helt oklar tanke föresvävar mig när jag begrundar detta faktum att glasbruken slukade mkt skog. Hade vi haft kunskapen, ekonomin och behovet av glas tidigt här i Sverige borde det idag finnas nedlagda glasbruk även i Norrland. Nu stannade de flesta invandrare i de södra delarna, en del masade sig upp till de mellersta i och med kontakter och utbyte av kunskap och kunnig arbetskraft. Influenserna från Europa dåtidens tyskland, italien etc gav oss glasblåsarna. Nu glömde jag frågan här, varför man ska samla på det egna landets alster. Inte en aning. Det egna landet? människor från halva världen, hela världen finns här och har funnits här mycket länge och de har tagit med sig kunskap, traditioner, så ngt svenskt finns väl inte egentligen, det är ju en definitionsfråga som ligger hos inviden. Som samlare kanske man vill ha lite ordning och reda på hyllorna och i pappren och då hamnar man till slut med din fråga LS. Ju djupare man siktar sig genom historiens tunna lager av tid desto fler frågor uppenbarar sig. Jag måste referera till den där franska chansonen som Georg Rydeberg sjöng:
          Har funderat länge men inser att jag glömt den, essensen är dock: att ju mer man VET desto mindre man förstår om guld om kärleken och om vänner, inget av dessa ting man riktigt vet och känner, men det är ändå det man vet.
          Syn, intryck och kunskap ökar när man saktar ner ...

          Comment


          • #6
            Kan bara hålla med LS, antikt bruksglas gillar jag oavsätt var det är gjort
            bara det är en trevlig sak så.

            Det patriotiska i samlandet kan jag svara på utifrån mitt synsätt, jag bryr mig
            inte om ifall det är en Svensk, Tysk m.m. som blåst t.ex. en flaska på ett
            glasbruk i Sverige.
            Det är mer historiens vingslag runt föremålet som gör att jag föredrar en sak
            blåst i Sverige, det roliga är att föremålet sålt i Sverige och används här.

            Alltså gillar jag extra mycket saker som använts i vår Svenska historia och
            gjorts i Sverige, sedan vad personen som gjort den har för nationalitet det
            kvittar helt.

            Comment


            • #7
              Nej, LS, det du beskriver att de flesta glasblåsarna var tyskar, och att svenskarna undan för undan kom in genom att gifta sig in i glasblåsarsläkterna liknar i mina öron hur det gick till på de Uppländska Vallonjärnbruken.
              Men då kan vi ju samtidigt tänka oss att de här tyskarna, om de kanske i flera generationer varit glasblåsare i Sverige kanske åtminstone i visst avseende kände sig svenska. Jag tänker på att tyskar och tyska språket betytt väldigt mycket i Sveriges historia. I praktiken dominerade tyskarna handel och hantverk i våra svenska städer under 1600-talet. Tyskan fungerade som ett andra ämbetsmannaspråk. Många av de här inflyttade tyska släkterna behöll sitt tyska modersmål eftersom tyskan var så dominerande att de inte behövde lära sig något annat för att klara sig i Sverige. När vi efter stormaktstidens slut inte får så stort nytillskott så börjar den här tyska borgarklassen att "försvenskas".
              Utifrån det lilla jag har läst så såg många av dem - även första generationens tyska invandrare sig som Svenskar.
              Hur det var med glasblåsarna vet jag inte. När du talar om att det var tyskar som dominerade Svensk glasindustri - var det fråga om tyskar som flyttade fram och åter eller var det en grupp glasblåsarsläkter med tyskt ursprung som dominerar glasblåseriet?
              Eftersom det finns tusen skäl att studera gammalt glas finns det också tusen skäl varför man väljer att studera glas från ett glasbruk eller glasbruken i just en region. Sedan tror jag nationalchauvinism inte är något som bidrar till att öka kunskaperna varken om glasblåseri eller något annat - men visst slinker det lätt med lite sådana tankar, vare sig man vill eller inte.

              Comment


              • #8
                Ursprungligen postat av Äjth Visa inlägg
                Hade vi haft kunskapen, ekonomin och behovet av glas tidigt här i Sverige borde det idag finnas nedlagda glasbruk även i Norrland.
                Här uppe i Norrbotten hade vi två glasbruk Sandörsund i Kalix 1801-1813 och Långwik i Piteå 1798-1879.
                Har ett par "bekantas bekanta" som har sin sommarstuga där glasbruket i Kalix låg, och de hittar ännu glasdelar i sanden från glasbruket. Kanske sådant som inte blev bra nog? För vad jag förstått så kan det vara glasklumpar m.m. Inte vasst glas så att säga.

                Comment


                • #9
                  Hej LIB!! Kul att det var Glasbruk även i norr, vet du om det finns något glas därifrån, och vad dom gjorde för glas?
                  Hirvi
                  SVERIGE är en del av Dagsnäs Hornborgasjön! hemsida http://www.faglaviksglas.se/

                  Comment


                  • #10
                    Ja jag instämmer med Ingemar, det vore intressant att få reda på(se) objekt från norrländskt glasbruk.
                    Syn, intryck och kunskap ökar när man saktar ner ...

                    Comment


                    • #11
                      Nej, jag har ingenting i min ägo. Men det var en som spekulerade om min brännvinstunna skulle kunna komma från något av de två glasbruken. Det var visst ofta tyska glasblåsare som jobbade i de svenska glasbruken förr och skulle då kanske även ev. ha gjort brännvinstunnor. Men som sagt rena spekulationer!
                      Men jag vet att det fanns någon för några år sedan som visade en trasig flaska med sigill från glasbruket i Kalix. Undrar om det kan ha varit "Glasdykaren"?
                      Själv har jag väldigt stor lust att besöka "bekantas bekanta" för att själv få hitta något i sanden/jorden! Det är min systerdotters svärfar som har stugan så de är ju inte helt främmande. När systerdottern berättade detta för mig så log hon med hela ansiktet för hon förstod ju genast att jag ville dit!

                      Comment


                      • #12
                        Den här sidan kanske är något att läsa E Pohl har jag träffat personligen.
                        Tyvärr har jag inte sett boken

                        Comment


                        • #13
                          Ytterligare länk

                          Comment


                          • #14
                            Lars Kallin visade 2006-04-01, 19:47 en bild på en flaska ifrån Långwik, i den här tråden:

                            Comment


                            • #15
                              Jag tänkte lite mer på det här med LS:s ursprungliga funderingar kring att enbart samla Svenskt även om jag aldrig tog mig tid att skriva ned det hela.

                              Jag tänker att det förhåller sig lite som med annat samlande - varför bara samla frimärken med hästar på? eller varför bara samla gräddkannor?
                              Även om jag tycker att det är upp till var och en att välja fritt vad man vill samla på kan jag ju själv tycka att ett sådant samlande lätt blir lite pekuniärt (eller kanske snarast utan intresse för andra än samlaren själv). Men samtidigt så väljer vi ju alla ut områden för vårt samlande - att fullständigt fritt samla på sig alla saker man kommer över blir ju lite svårt. Man blir förr eller senare tvungen att avgränsa sig lite - det sker sedan utifrån såväl intresse, ekonomiska möjligheter, kunskaper osv. osv.
                              Sedan blir det nog oftast en ganska godtycklig definition. Den kan dessutom variera över tid och överskridas lite som man passar.
                              Sedan är det väl en annan sak om man bygger upp en föreställningsvärld kring samlandet som kanske stämmer dåligt överens med verkligheten.
                              Jag kanske känner för få glassamlare för att vet riktigt hur det förhåller sig med det svenska kontra det utländska - vad brukar intressera olika glassamlare? Är det för övrigt oftast bara glas de samlar?

                              Comment

                              Working...
                              X