Tack för den bilden, Henrik!
Det bruna tycks vara ljusbrunt och när det blåa ligger över det bruna så tonar det blåa över i mörkbrunt.
På din närbild tar det gröna slut nertill. Det tyder på att det är ett skikt av klarglas mellan det gröna och bruna. Då anar jag följande om hur han gjorde ämnet. Det gröna ligger helt enkelt som underfång under en klarglaspost. Han har alltså klippt och häftat på grönt från en färgtapp - blåst ut en liten tunn kula av detta och sedan fångat an klarglas däröver och blåst upp en post. (I princip på så sätt som man gör s.k. sommerso, se bilden med Nylunds miniatyrvas!)
Över denna post har han sedan krängt en kula bestående av brunt på blått, dvs en liten kula av brunt glas som har krängts över en blå kula. Vid den slutliga krängningen (överdrivningen) blir färgerna omkastade. Alltså som du Henrik anade dig till: inget klarglas innerst. Observera här att Knut i detta arbete hade en anonym medhjälpare - så som dagens studioblåsare också har, fast de väl inte är anonyma. Jämför med Wilke och Micke i VITRA-filmerna!
Och Wollman har då detta ämne svalnat i kylugnen ritat på mönstret och etsat sig ner genom det tunna skikt av blått och brunt som ligger på detta ämnes mellanliggande skikt av klarglas. Det är väl detta du Henrik menar när du skrev: "mönstret i två färger är inte etsat på den gröna posten utan i utanpåliggande klarglasskikt". En bild säger mer än tusen ord . . .
Det bruna tycks vara ljusbrunt och när det blåa ligger över det bruna så tonar det blåa över i mörkbrunt.
På din närbild tar det gröna slut nertill. Det tyder på att det är ett skikt av klarglas mellan det gröna och bruna. Då anar jag följande om hur han gjorde ämnet. Det gröna ligger helt enkelt som underfång under en klarglaspost. Han har alltså klippt och häftat på grönt från en färgtapp - blåst ut en liten tunn kula av detta och sedan fångat an klarglas däröver och blåst upp en post. (I princip på så sätt som man gör s.k. sommerso, se bilden med Nylunds miniatyrvas!)
Över denna post har han sedan krängt en kula bestående av brunt på blått, dvs en liten kula av brunt glas som har krängts över en blå kula. Vid den slutliga krängningen (överdrivningen) blir färgerna omkastade. Alltså som du Henrik anade dig till: inget klarglas innerst. Observera här att Knut i detta arbete hade en anonym medhjälpare - så som dagens studioblåsare också har, fast de väl inte är anonyma. Jämför med Wilke och Micke i VITRA-filmerna!
Och Wollman har då detta ämne svalnat i kylugnen ritat på mönstret och etsat sig ner genom det tunna skikt av blått och brunt som ligger på detta ämnes mellanliggande skikt av klarglas. Det är väl detta du Henrik menar när du skrev: "mönstret i två färger är inte etsat på den gröna posten utan i utanpåliggande klarglasskikt". En bild säger mer än tusen ord . . .


Comment