Olika tekniker för framställning av konstglas

[rebessin]

Jag har en pappersbild på ämnet liggandes någonstans. Om inte annat på hårddisken i den gamla datorn. Ska se om jag kan hitta/får fram den.

[Rebello]

Trippelvälsad graal?

Jag hade faktiskt gått och tänkt på att be dig ta en bra digitalbild av ämnet, när du skrev om det i samband med det första besöket hos Jon Beyer. Det som du skildrade med text och bilder på din fotoblogg. Men nu finns det graalämnet omvandlat i en annan skepnad - och det var mycket intressant att höra om - en för mig ny teknik!

Frågan är vad vi ska kalla denna tekniken?

John nu, och förmodligen också ibland Knut, välsade och värmde in ämnet flera gånger innan han blåste upp det, om jag fattar saken rätt. Knut gjorde i vart fall så med den vasen i "Osett" som har invälsat färgkross på underdelen och etsat i överfång på överdelen.

Rebessins fotoblogg som jag syftar på - finns här i tre mycket fina reportage:http://www.fotosidan.se/blogs/graal-...ate=2010-04-01 .

Jag minns som ung pojke på 40-talet de där graalämnena som min far Knut hade tagit med sig från Orrefors 1929 och jag granskade dom nyfiket, där de låg i en låda i ett garderobsutrymme i Backabo hemma på Strömbergshyttan. Jag frågade vad detta skulle vara till och far lovade mig att följa med ner i hyttan kl. 05 ett par vintermorgnar då 1945, så skulle jag få se. Och vilket skådespel det blev där i hyttans dunkla morgonsken när far agerade vid ugnen med assistans av Rebessins far Putte som anfångare och puntlare! Det blev två lyckade graalar - en av dem finns här i #2 och #3:
http://www.precisensan.com/antikforu...r+attribuering .
Det gick faktiskt så illa som Jon nu talade om: några av de där graalarna sprack 1945 på Strömbergshyttan. Bl. a. ett praktfullt fat som låg i två delar när Knut öppnade kylugnen. Då darrade hakan på honom betänkligt, har man berättat.

[rebessin]

Vill bara korrigera lite i texten jag skrev tidigare. Det var inte från Agnes Hellner uppgiften kom i boken "Kärlek till Glas" om att man enbart välsade ämnet när man gjorde tunna graalglas, utan från en av författarna till boken, Ulrika Ruding. Det står dock i en kommentar till Agnes Hellners katalog över graalglas nr 39, 41 och 47 i hennes samling.
Ruding skriver:

"För att göra en graal börjar man med att tillverka ett ämne, det vill säga över en så kallad post kränges ett eller flera färgskikt. Efter kylning bearbetas ämnet med etsning, slipning eller gravering. Därefter uppvärms det till 400-500 grC för att kunna häftas an på pipan. Ämnet får ett ytterskikt av klarglas, eller välsas försiktigt så att dekoren sjunker in utan att deformeras (så sker vid tillverkning av tunnväggiga föremål). Föremålet formas sedan till önskad modell."

Så tydligen kallar man även graalar som endast får mönstret invälsat innan uppblåsning/drivning för äkta graalglas. Och det var något nytt även för mig.

[Rebello]

Tack, cjf, för den förklaring du gör om Printurorna i #163 - om den invälsade dekoren. Jag såg det inte förrän nu i dag. En metod som kan föra tankarna till Ravennaglaset, men som tydligen är något helt annat.

Det kan vara intressant att jämföra med hur man skriver i katalogen SAV:s Crafoordauktion nu 2010-09-05: Utrop nr 1, "ANNA BOBERG, vas, Reijmyre 1902 hyttarbetad, underfång i grönt och blått med pålagd och invälsad dekor i svart av penseér samt klart glas”. Formuleringen är lite oklar men man tycks avse att mästaren Fredric Kessmeier har lagt på klart glas på ytan. Man menar tydligen att penséerna kan vara utskurna och lagda på välsblecket med den graverade dekoren nedåt. När posten sedan rullades över välsblecket så kom gravyen på blombladen i dagen. (En beskrivning som Märta Holkers vid korrespondens med mig nu i sommar gör om Bobergvasen i utrop nr 888 från auktionen 2009.)

Det kan också vara intressant att jämföra dessa båda glas med Rebessins vas i #164. Och den beskrivning som Ulrika Ruding har skrivit i Kärlek till glas - som Rebessin återger i #168: "Ämnet får ett ytterskikt av klarglas, eller välsas försiktigt så att dekoren sjunker in utan att deformeras (så sker vid tillverkning av tunnväggiga föremål). Föremålet formas sedan till önskad modell."

Jag har grubblat på hur man på Reijmyre så tidigt, och ännu tidigare i Frankrike (visat i Paris 1889), hade kunnat lägga på ett yttre skikt av klarglas – utan att det uppstod luftbubblor i mellanskiktsdekoren. Kan man ha värmt in och välsat så mycket att dekoren ser ut att vara täckt av klarglas? Eller hade man redan då gjort på ett liknande sätt som Knut Bergqvist gjorde 1916, då han tog fram de första graalarna i Orrefors? Det kan noteras att KB fick en del luftblåsor i Graal nr 1 - jag har dem på bild. Han löste sedan problemet med att få bort dessa blåsor när han vintern 1916/17 vidareutvecklade sin graalteknik.

Det blev först problem då han gjorde fler än två färger och enligt den konventionella metoden. Han skriver: ”Detta gjorde att överfångsmassan blev för tjock och svår att genometsa. Dessutom var den tjocka reliefen svår att smälta ner i invärmningen, för ämnet måste vara absolut slätt, annars blir det blåsor emellan vid anfångningen” (då han skulle doppa ner ämnesposten i degeln och fånga an klarglaset däröver, min anm.). Dessa problem löste KB genom att ta fram en metod att kränga tunna färgade glaskulor över varandra och utan något skikt av klarglas mellan dem, när han tillverkade graalämnet. Den metoden att handskas med de tunna kulorna var mycket svår att behärska!

Förutom de av Rebessin visade exemplen har jag börjat fundera över om Knut Bergqvists askfat i graal kan vara gjort så som Rebessins lilla vas och som Ulrika Ruding har beskrivit den alternativa metoden i stället för att lägga på klarglas. Det täckande skiktet av klarglas är nämligen tunt och godset i sin helhet c:a 3 mm tjockt. Askfatet beskrivs här: http://www.precisensan.com/antikforu...ring+graalglas . Bild bifogas, sett underifrån med graalens ytskikt mot betraktaren:

[Rebello]

Bobergvasen och alla de fantastiska glasen i Stockholms Auktionsverks Crafoordauktion - med bl.a. världens dyraste arielglas, "melonvasen" eller snarare "miljonvasen" - den katalogen kan skickas efter för 150 kr inkl. frakt och nätupplagan finns här: http://www.auktionsverket.se/katalog...-05&at=o&sp=se .

De bilder som Rebessin visar på - de kan man se tydligare i nätkatalogen, där man kan detaljförstora i en ypperlig bildfunktion!

I bokupplagan finns ett bra avsnitt av Märta Holkers med beskrivning av de aktuella teknikerna - ett kompletteringsblad för ariel och edvinglas är på gång - två avsnitt som fallit bort vid tryckningen.

Edvinglasen var ju också en metod där man inte lade klarglas över ämnet. I det fallet ett arielämne som inte välsades och värmdes så mycket att ytstrukturen blev alldeles slät. Man kan läsa om edvinglaset i Märta Holkers/Folke Holmér: Edvin Öhrström - Skulptör i glas.

Det finns faktiskt fyra Edvinglas på Crafoordauktionen! Utrop nr 159 - 162.

[Rebello]

Just den dag vi diskuterar graalglas utan pålagt klargas i ytan - då finner jag ytterligare ett sådant - en bedårande vacker liten vas!

Glaskonstnären Peter Hermansson, som har gått två år på glasskolan i Orrefors, och som samarbetar med mästerblåsaren Micke Johansson i Pukebergshyttan - han hade i går vernissage i Arvika konsthall. När jag hade presenterat mig och vi ivrigt samtalade om min fars graalteknik och de vidareutvecklingar som Peter och Micke nu har gjort - då nämnde jag om våra diskussioner här på PES. "En sådan graal utan pålagt klarglas har jag med här", sa Peter. Jag fick ta bilder speciellt för PES och här är den i bifogade bilder. Först en stor bild för att kunna studera ytstrukturen.

Peter assisterar i hyttan med anfång och puntling etc. vid graaltillverkningen (men blåser annars en hel del själv) och Micke har blåst graalämnena med den svåra tekniken att kränga glasskikt (färgade glasposter) över varandra. Peter har blästrat fram mönstret i de tre lagren av överfångsfärger, grönt, vitt och svart. Ingen gravyrpenna har använts - enbart blästring. De röda pluttarna: han har svetsat på dem från röda glassträngar. Slutligen har Micke häftat an det återuppvärmda ämnet på en pipa - värmt in och välsat det upprepade gånger - och blåst upp och drivit vasen - ungefär så som Ulrika Ruding har beskrivit i citatet här ovan och som även mäster Knut och nu i sommar mäster Jon i Orrefors har gjort i några fall. Dvs. utan att lägga på ett lager av klarglas på ytan!

Det kan tilläggas att jag var mycket upptagen en lång stund med samspråk med Peter och med fotografering - mer kommer på en separat tråd. Så småningom föll polletten ner att den där vasen vill jag ha. Men - då hade den fått ytterligare en röd plutt: en som markerar att en annan intressent hade slagit till med de fyra långschalar som begärdes för detta objekt nr 18! Liksom med Crafoordglasen får jag nu nöja mig med att ha den på bild.

Tog inte mått, men vasen är uppskattningsvis c:a 15 cm hög.

På den tredje bilden visas ett obearbetat graalämne som Peter hade med. Av bilden verkar det som om den gröna färgen ligger i underfång under en klarglaspost och sedan det vita och svarta krängda däröver. Glömde att kolla direkt - Peter eller Micke kanske går in och förtydligar. Jag kan ju också göra ett återbesök i Konsthallen och kolla - men bäst med svar från Mäster själv!

[Rebello]

Glömde tacka dig Rebessin för att du ville visa oss din unika lilla vas - ett guldkorn!

Och dina falkögon och fräscha minne gav oss citatet från Ulrika Ruding i boken Kärlek till glas. Det är mycket värdefullt att ha nu när vi diskuterar om det verkligen fanns "graalar", dvs. mellanskitsdekor med klarglas pålagt på ytan, i Sverige - redan före Knut Bergqvists Orreforsgraalar - den graalteknik som han utvecklade i tre steg från sommaren 1916 till in på nyåret 1917 - och som hade fått benämningen Graal av disponent Ahlin i november 1916.

Jfr # 52 här i repris om hur KB utvecklade sin graalteknik: http://www.precisensan.com/antikforu...halatta&page=6 .

[Henrik S]

Reijmyre pre-graal

Intressant i diskussionen om "graal innan Orrefors" är den vas, tillhörande Waldemarsudde, som ingår i den pågående Reijmyre-utställningen på Östergötlands länsmuseum. Vasen (A E Boman, blåst av Fredrik Kessmeier) beskrivs i katalogen som ett experimentglas från 1909/10, "utfört i en teknik som kan ses som ett första steg mot en teknik som Orrefors framgångsrikt utvecklade 1916...".

Vasen har en slipad och etsad dekor i överfång och har därefter "täckts med ett lager klarglas och värmts upp, så att motivet ser ut att ha förstorats lite grand".

Mycket spännande tyckte i alla fall jag! Vasen påminner faktiskt lite om de tidiga "äkta" graalarna med utdragna blommotiv.

Både utställningen och katalogen rekommenderas! Utställningen vandrar om några veckor vidare till Waldermarsudde där den visas under hösten.

[Rebello]

Tack för info, Henrik! Har du någon länk till Östgötamuseets utställda glas?
Dit och sedan till Waldemarsudde skulle väl också den Bobergvas som såldes 2009 och som vi har diskuterat ingående i den här tråden på PES: fr.o.m. # 116 på sid. 12 och vidare i # 123 på sid. 13:
http://www.precisensan.com/antikforu...=12405&page=12.

Vi har ju fått ytterligare en vinkling och funderingar på teknikerna här ovan med de glas som Rebessin och jag har lyft fram i # 164 på sid.17 resp # 171 på sid. 18. De glasen har värmts upp och välsats på välsblecket och blåsts upp lite grand "så att motivet ser ut att ha förstorats lite grand" och de ser ut som om det skulle vara ett pålagt lager av klarglas, fastän det inte är så.

Jag skrev igår till Ulrika Ruding och till Märta Holkers och ber dem titta noggrant på Bobergvasen i utrop nr 1 nere på Dufeke säteri. Kan den vara gjord på ett liknande sätt som Ulrika Ruding har beskrivit i det av Rebessin här ovan återgivna citatet? Och så som Jon Beyer och Knut Bergqvist resp. Micke Johansson har gjort i de här ovan visade vaserna. Frågan är hur tjockt ytlager av klarglas det kan vara på dessa Reijmyreglas? Det gäller nu utrop nr 1 här på Crafoordauktionen:

http://www.auktionsverket.se/katalog.asp?d=2010-09-05&at=o&sp=se

De glashistoriskt intressanta frågorna är alltså:

Lyckades man redan under 1900-talets första decennium, Kessmeier på Reijmyre, lägga på ett lager av klarglas på ytan av ett återuppvärmt ämne. Ett ämne i överfångsglas som hade bearbetats med slipning/gravering och etsning i rumsvarmt tillstånd. Man måste välsa det ämnet noggrant för att inte få luftblåsor under det pålagda ytglaset. Ytglaset kan läggas på genom anfångning av klarglas och låta en del av det rinna av om man vill ha ett tunt ytskikt - eller genom att man kränger en kula av klarglas över ämnesposten. Jfr: http://www.e-vitra.eu/vitra-technics..._v_148-l4.html .

Vid decenniets början välsade man på Reijmyre in färgade glasbitar i den varma glasposten - de smälte in i ytan då posten välsades mot välsplattan. En del mönsterbitar var utskurna och ibland bearbetade med slipning innan de lades på välsblecket. Den metoden var man först med i Frankrike med glas av Gallé vid slutet av 1800-talet. Märta Holkers visar bilder på sådant Reijmyreglas och beskriver tekniken i hennes bok De svenska antikviteternas historia, utgiven 2007.

Kanske fortsatte man sedan också så som med Bobergs invälsade glasbitar av utskurna penséer - som välsades in, se utrop nr 1 i Crafoord. Och lade man också på klarglas på sådana invälsade glasmönster - direkt genom anfångning på den varma posten?

[Rebello]

Konsthistorikern Helmut Ricke skriver i boken Glas in Schweden att Knut Bergqvists utveckling av graaltekniken (1916/17, min anmärkning) skedde utan vetskap om de franska glas i mellanskiktsdekor som tillverkades vid slutet av 1800-talet. Ricke skriver:

”Att dekorera ett arbete med slipning, etsning eller måleri och därefter upphetta det igen och slutligen lägga på glas än en gång var där en välbekant teknik, även om den relativt sällan tillämpades. Emile Gallé hade utvecklat en sådan teknik i nära samarbete med de skickliga specialisterna vid Burgun, Schverer & Co:s glashytta i Meissenthal och presenterat de första resultaten på Parisuställningen 1889. En av grundarna av hyttan i Meissenthal, Eugène Kremer, hade 1895 tagit patent på en speciell teknik för mellanskiktsmåleri, och 1899 lät Daum Frères fabrik patentskydda sin intercalairemetod. Daums glas är de som både vad gäller form och uppfattning, står Bergqvists idéer närmast. Även de grundar sig på ett etsningsförfarande med vilket framställningen utarbetas i det tunna färgglasskiktet innan överfånget läggs på.”

Det skulle vara intressant att se ett sådant intercalairglas från 1800-talets Daum. Att kolla hur tjockt eller tunt detta ytlager av klarglas är . . .

[Rebello]

Man utvecklade ytterligare annan metod i USA - Intarsiaglas.

I Antik & Auktion 1999 nr 2 uppmärksammade Märta Holkers de Intarsiaglas, som uppges var utförda i en mellanskiktsdekor, av Frederick Carder och som blåstes av den svenske mästaren Janne Jansson vid Steuben, Corning i USA från 1914.

Antik & Auktion illustrerar artikeln med ett Intarsiaglas från 1930 – en bild som man hade köpt från USA-museet. Senare har Märta Holkers uppgett till mig att hon först trodde att dessa glas från Steuben museum i Corning, USA var i en teknik liknande graal. Sedan fick hon veta att dekoren var utförd i någon annan teknik som gav ett snarlikt uttryck. Frågan är vilken teknik det handlar om?

Ja, här har vi några glastekniskt intressanta problem att lösa! Kan vi få fullkomlig klarhet om dessa graalliknande tekniker?

[Rebello]

Vi har också den vas på museisamlingarna vid Kosta glasbruk som Bay Åkerblom uppmärksammade mig på 2005. Den har ett mönster av röda klöverblommor som verkar ligga inne under glasytan. Bay Åkerblom syftar väl på den vasen när han i # 118 här på tråden skriver: "Sedan får man tillägga att Knut Bergqvist och Karl Lindeberg experimenterade med samma teknik före 1914 vid Kosta glasbruk."

Jag ställde mej i den efterföljande diskussionen frågande till om KB verkligen hade jobbat med eller känt till en sådan teknik under sin långa period på Kosta (började i Kostahyttan på fulltid 1885 och var mästare där 1894 - 1914 med avbrott på 8 månader 1902/03 då han var over där vid White Mills glasbruk i Pennsylvania). Varför skulle han i så fall ha funderat så mycket på Orrefors och försökt med olika metoder innan han "gjorde ämne" och skapade Graal?

Knut Bergqvist gjorde försök med att värma in den reliefformade ytstrukturen på de etsade överfångsvaserna som han blåste 1914-16 på Orrefors, för att på så sätt smälta ner den skarpa reliefen? Detta gjorde han tidigare under året 1916 innan han visade sin chef Ahlin hur man kunde göra ämne av delad överfångsvas och fånga an klarglas däröver (Graal nr 1 på Orreforsmuseet). Den idén skriver han att han burit på alltsedan han på Baltiska i Malmö 1914 hade sett en Reijmyrevas "och såg att de hade lagt in färgade bitar i glaset, och jag grubblade på hur man skulle kunna få glas över inläggningarna."

Nu i sommar skrev jag till Kosta och frågade om klövervasen. Enligt uppgift skriver man där att den vasen formgavs av min far Knut Bergqvist 1910 på Kosta och att den "är ett glas i mellanskiktsdekor - en föregångare till graal".

Från glasmuseet i Kosta gav man mig då följande info om den:
"Det var gamle Erik Byggarn Karlsson som ställt i ordning vårt arkiv som berättade historien om klövervasen för Vivianne. Tyvärr har Erik gått bort så hon fick inte tillfälle att fråga honom mer ingående om det. Vi har ingen person som arbetar med arkivet här i Kosta men Vivianne har börjat samla material till en bok om formgivningen på Kosta och stöter hon på någon ritning eller liknande under sin forskning så hör vi av oss. Som jag förstår det finns uppgift på att vasen är så gammal och den finns ju här och någon har gjort den. Det flesta pjäser från denna tid i Kosta är osignerade och det gör det ju inte lättare."

[rebessin]

Jag har också sett den där Kosta-vasen och den ser onekligen ut som mellanskitsdekor typ graal, men skulle ju också kunna vara så som man gjorde i Reijmyre, att man lagt bitar som bearbetats med t.ex slipning på välsblecket och sedan välsat in dom. Årtalet var (om jag inte minns fel) bara ungefärligt angivet som "ca 1910". Troligen är det "Bryggarn" som gett uppgifterna muntligen. Att utifrån dessa, i mitt tycke, vaga uppgifter säkert påstå att Knut Bergqvist och Karl Lindeberg på Kosta tillämpade graalteknik före 1914 är att ta i tycker jag personligen. Det finns ju inget som säger att varken Knut B eller Karl L ens varit inblandade i dess tillkomst, inte heller att den är gjord före 1914 eller ens 1916. Inga ritniningar eller andra uppgifter har ju hittats ännu. En spekulation kan ju vara att den är tillverkad strax efter att man börjat göra graalglas i Orrefors sommaren 1916. Man är nog naiv om man inte tror att glasarbetarna hade kontakter sinsemellan bruken, inte minst med tanke på att många värvades från Kosta till Orrefors och hade stora delar av släkten kvar i Kosta.

[Henrik S]

Tack för info, Henrik! Har du någon länk till Östgötamuseets utställda glas?

Ingen riktigt bra, men klickar man på rätt utställning i följande länk http://www.ostergotlandslansmuseum.se/utst.html hittar man en pdf med katalogens inledande textdel samt invigningstalet från utställningen.
Själva katalogen bör gå att beställa från länsmuséet, Waldemarsudde eller varför inte http://www.rejmyrehembygdsforening.se som driver brukets museum, där jag köpte mitt ex.

Dit och sedan till Waldemarsudde skulle väl också den Bobergvas som såldes 2009 och som vi har diskuterat ingående i den här tråden på PES: fr.o.m. # 116 på sid. 12 och vidare i # 123 på sid. 13:
http://www.precisensan.com/antikforu...=12405&page=12.

Vet att det fanns önskemål om detta, men tyvärr finns den inte med om jag minns rätt.

Vid decenniets början välsade man på Reijmyre in färgade glasbitar i den varma glasposten - de smälte in i ytan då posten välsades mot välsplattan. En del mönsterbitar var utskurna och ibland bearbetade med slipning innan de lades på välsblecket. Den metoden var man först med i Frankrike med glas av Gallé vid slutet av 1800-talet. Märta Holkers visar bilder på sådant Reijmyreglas och beskriver tekniken i hennes bok De svenska antikviteternas historia, utgiven 2007.

Kanske fortsatte man sedan också så som med Bobergs invälsade glasbitar av utskurna penséer - som välsades in, se utrop nr 1 i Crafoord. Och lade man också på klarglas på sådana invälsade glasmönster - direkt genom anfångning på den varma posten?

Det enda jag kan säga här är att det i utställningen görs mycket tydlig skillnad på glasen med invälsade motiv under klarglasskikt och detta "unika experimentglas". De skiljer sig också åt i utseende, om experimentvasen är en graalkusin är de invälsade sysslingar.

[Rebello]

Tack, Henrik, för dina weblänkar. Intressant historisk exposé av Elsebeth Welander-Berggren i invigningstalet. Speciellt att hon sätter namn och tid på det franska invälsade jugendglaset: "Reijmyre hade inspirerats av Gallés jugendglas, men då det nyare, mer exklusiva och ovanliga invälsade glaset – på franska marqueterie de verre – som Gallé hade lanserat så sent som 1898".

Insmält dekor - felande länk. Märta Holkers skrev utförligt om jugendglasen och om "den betydelse som 1800- och 1900-talens stora internationella utställningar har haft för konsthantverkets utveckling". Med Hemutställningen på Liljevalchs 1917 som upptakt till en modern svensk konstindustri. Märta skrev detta i Antik & Auktion 1999 nr 2 i en artikel "Tid för nya djärva idéer". Där visar Märta ett glas med "insmält dekor" och hon skriver i anslutning till bilden: "Skål med graverade trollsländor, också ett Galléglas från ca 1900, sålt på Stockholms Auktionsverk hösten -98 för 45 000 kr, har insmält dekor och är en spännande övergång till graalglaset. Man kan säga att skålen är den felande länken, beviset för att tiden var mogen för denna teknik."

Artikeln utgör två sidor av ett elva(!) sidor långt avsnitt som har rubricerats: SEKLETS finaste former och är en gedigen exposé över det banbrytande svenska glaset och keramiken m.m. Det är i den artikeln som Märta också jämför det amerikanska Intarsiaglaset med Knut Bergqvists graal nr 1. Men det var på den tiden hon trodde att det var Simon Gate som var formgivare till de första graalarna på Orrefors. Sedan dess har hon fått andra uppgifter om detta, se bl.a. hennes bok från 2007 och hennes essä i katalogen till Crafoordauktionen!

Och - bra Henrik att du pekar på ytterligare en "felande länk" och sätter mig och Rebessin att fundera och vända ut och in på alla möjligheter!