Olika tekniker för framställning av konstglas

[Rebello]

Graalsökningen fortsätter hos Gustaf Fröding

Frödings dikt Sagan om Gral är vad disponent Ahlin på Orrefors hade läst, när han 1916 gav namn åt graaltekniken. Dikten finns i samlingen Stänk och flikar.

Graalsökaren Gustaf Fröding har fått ett särskilt avsnitt i en skrift med titeln Gustaf Fröding, utgiven som nr XXV av Gustaf Fröding-sällskapet och skriven av lektor Göran Lindström (1927-80). Lindström anger att gralbegreppet hade en nyckelställning i Frödings diktning 1896-98. Fröding har själv berättat att han hade hämtat sina kunskaper om Gral från Brockhaus konversationslexikon. Enligt sagan skulle gralen ha fått en undergörande kraft och den omgavs med stor hemlighet. Den förvarades i en borg, dit ingen visste vägen men det var många som sökte den.

Fröding diktar om själva sökandet, och om den som en gång skall göra fyndet. Själva återfinnandet av ”gralsmycket” tänker han sig, enligt förordet till diktsamlingen Gralstänk, som symbolen för ”allförsoningen”. Det är i två strofer i slutet av dikten Sagan om gral, som Fröding anger hur Gralsmycket ska bli funnet! Disponent Ahlin citerade ur den tredje strofen, när han berättade hur han funnit namnet graalglas. Om graalkärlet: "nu kring sin dryck har det helt sig slutit, vinet är vordet rubin."

[Rebello]

Graalsökarens resa i Glasriket

Den som vill söka upp graalglas i Småland kan börja i Växjö. Innan man går upp till glasmuseet i Smålands Museum, kan man börja med Bertil Valliens altarskåp i domkyrkan. Där är ju markerat det blod på Kristusgestalten som har gett upphov till namnet graalglas. Det flerfärgade mönstret i ett graalglas ligger inbäddat i glaset på ett liknande sätt som Kristi blod skulle ha inneslutits i den Heliga Graal, menade disponent Ahlin på Orefors glasbruk.

Uppe på museet kan man sedan studera sådana etsade överfångsglas som Knut Bergqvist utgick från när han sommaren 1916 tog fram och sedan vidareutvecklade Orrefors graalteknik. Mäster Knuts pokal från december 1916 finns också där – med två tillhörande graalämnen som visar graalmetoden i tre steg. Pokalen skänktes till museet vid dess invigning 1935 och dess lock tillfördes 1990.

En färd österut till utställningshallarna vid Orrefors glasbruk bör väl följa. Där finns den allra första graalen från sommaren 1916 – vid det bruk där graalglaset föddes. En lång rad av inkunabler i form av tunnväggiga graalar finns också där – och i dessa samlingar kan man följa graalens konstnärliga utveckling – ända till nutid. Följa formgivningen hos Simon Gate och Edward Hald och sedan de tjockväggiga graalarna från 1930-talet, då även Vicke Lindstrand och Edvin Öhrström ritade glas i denna teknik. Vidare studera de tekniker som utvecklades ur graal, såsom ariel, slipgraal, kraka och ravenna.

I dag har vi en lång rad glaskonstnärer som har använt sig av graaltekniken och man kan finna prov på dessa glas vid ett flertal glasbruk, glasaffärer, auktioner och museer. Ytterligare ett ”smultronställe” med graalglas är Agnes Hellners samling av Orreforsglas. Den finns donerad till Stockholms Universitet, förvaltas av stiftelsen Kungsstenen och kan beses i villa Spökslottet på Drottninggatan 116. Samlingens 700 exemplar finns dokumenterade i boken Kärlek till glas.

Graalglaset skapades vid glasugnen - och utvecklades där konstnärligt under 1910-talets senare år i samverkan mellan mästerblåsaren Knut Bergqvist och glaskonstnärerna Simon Gate och Edvard Hald: Orreforsgraalen utvecklades till ”den heta teknikens mästerverk”!

En titt in i glasugnens tusengradiga hetta:

[Fireflites]

helt fantastiskt rebello berätta mer mer och mer =)))

[Rebello]

Graalglasets födelse 1916

I utställningshallarna vid Orrefors glasbruk finns den allra första graalen från sommaren 1916 . På en skylt vid graal nr 1 anger man: ”Knut Bergqvist på Orrefors 1914 – 29. Vas, graal, 1916 Sign: Graal Orrefors KB HW No 1. Den första graalen gjord på Orrefors.” Under en period på 1990-talet hade man en skylt där med rubriken ”Simon Gate på Orrefors”. Detta trots att Simon Gate inte förrän en månad efter skapelsen kände till att Knut Bergqvist hade lyckats lösa det problem han fått sig förelagt. Disponenten Ahlins begäran om att bädda in överfångsglasens mönster in i glasmassan.

Både Knut Bergqvist och Agens Hellner berättar i boken Kärlek till glas om hur mäster Knut, alldeles på egen hand, tog fram den mellanskiktsdekor, som Ahlin i november gav namnet graalglas. Dåvarande delägaren i Orrefors Glasbruk, Agnes Hellner, har berättat att hon samlade konstnärer och mästare i Villa Murgröna och bjöd på punsch: nu får herrarna berätta om hur graal skapades! Efter detta möte kunde hon skriva om de tre första graalarna, som KB gjorde för att visa Ahlin vad KB menade med sin idé om att göra ämne. På denna tråd har jag redogjort för hur graaltekniken skapades och sedan vidareutvecklades av Orrefors mästerblåsare Knut Bergqvist. Jag har också redovisat källor i den glashistoriska litteraturen.

Det är märkligt hur djupt rotad myten om Simon Gates roll vid graalglasets födelse är! Nu i höst poppar den upp igen – i tidningen Antikvälden nr 10. I en rapport från sommarens glasauktion på Kosta anger man, att det skulle ha varit Simon Gate som tillsammans med Knut Bergqvist gjorde det första graalglaset på Orrefors 1916. Liknande felaktigheter har getts tidigare både i TV och i tidningar och tidskrifter och vid auktioner. Detta trots att ”födelsen” beskrevs ganska bra redan 1948 av Arthur Hald i boken Simon Gate – Edward Hald och där även som ett ”Konstnärligt facit” skrivet av Erik Wettergren. EW skriver bl a på sid. 163 om hur det tidigare i boken skildrats ”- - - hur problemet tekniskt löstes av Knut Bergqvist, som jämte dessinatörerna Fritz Blomqvist och Heinrich Wollman också gjorde de första försöken att ge konstnärligt uttryck åt den nya tekniken.” Och – Bay Åkerblom gav en korrekt beskrivning i ”Glasvagnen” i SR P4 sommaren 2004!

I SvT- Antikmagasinet 08 02 21 gav även radarparet Knut och Bo Knutsson en bra beskrivning av graalglasets födelse. De placerade också in glaskonstnären Simon Gate i rätt sammanhang. De beskrev hur Gate så småningom blev intresserad av denna teknik och då utvecklade graalens konstnärliga formgivning och ”gav graalen dess själ”. Erik Wettergren var den förste att som kompetent konsthistoriker beskriva denna konstnärliga utveckling. Och enligt mäster Knut själv kopplades Gate in som formgivare först efter den första utställningen av Orreforsgraalarna på NK – alltså först in på året 1917. Att så är fallet framgår också av det av Heinrich Wollmann upprättade kartotek över graalglasen, som finns bevarat i Orrefors arkiv!

[Rebello]

Graalteknikens dokumentation i form av signeringar 1916 - 17

Mästerblåsaren Knut Bergqvist tog fram graaltekniken vid Orrefors sommaren 1916, men ibland poppar det upp en felaktig uppgift om att han skulle ha gjort graal nr 1 den 5 december 1916. Nu senast skriver Stockholms Auktionsverk så i sin katalog för Moderna Kvalitén oktober 2008! Graal nr 1 saknar datum i signeringen men graal nr 3 har signerats med datum 28 juli 1916. Uppgiften om den 5 dec. torde härröra från en notering om att den eftersignerades detta datum. Det märke ”Graal” som finns i signeringen tillkom ju inte förrän i november, vilket framgår av ett brev från disponenten Ahlin.

Efter graal nr 3 nummersignerade man inte graalarna från hösten och vintern 1916. De kunde i stället förses med en beteckning ”Orrefors” på livet i mönstret. Sådana exempel finns i Agners Hellners samling av Orreforsglas i villa Spökslottet i Stockholm. En sådan graal bjöds t o m ut av Stockholms Auktionsverk 2006-11-01, men den blev osåld då. Den praktpokal med två tillhörande ämnen som allt sedan 1935 stått på Smålands Museum i Växjö är signerad under foten: ”Orrefors i dec. 1916, modell och arbete av Knut Bergqvist, mönstret av Fritz Blomqvist. Utförd i den s.k. graalglastekniken uppfunnen av Knut Bergqvist.” Museets fotograf har tagit en serie bilder på denna ”graalpokal i tre steg” för min uppsats om Knut Bergqvist – skaparen av Orreforsgraalen.

In på år 1917 återupptog man nummersigneringen och började då med nummer 101 och fortsatte det året t o m nr 521. I luckan mellan nr 3 och 101 finns alltså ett antal onumrerade graalar men detta har vållat en del missförstånd. Auktionsverket har nu i sin oktoberkatalog gått i fällan och skriver helt felaktigt att det inte skulle finnas något tillverkat i detta ”hopp på 100 nummer”!

Den första signering som i Orrefors arkiv kopplas till glaskonstnären Simon Gate är graal nr 145 från 1917. Den har i arkivet beteckningen ”B.+G.” och är formgiven av Bergqvist och Gate tillsammans. Den konsthistoriker som först beskrev graalens konstnärliga utveckling är Erik Wettergren. I boken från 1948 om Gate och Hald har EW skrivit ”Ett konstnärligt facit”. Där skriver han att Knut Bergqvist hade skapat graal och att han jämte dessinatörerna Fritz Blomqvist och Heinrich Wollman också gjorde de första försöken att ge konstnärligt uttryck åt den nya tekniken.

In på året 1917 hade mäster Knut färdigutvecklat sin speciella överdrivningsmetod, så att han kunde lägga ända upp till fem tunna färgskikt direkt på varandra i graalämnet, utan ett skikt av klarglas mellan dem. Mäster Bergqvists speciella teknik för tunnväggiga graalar gav konstnären Gate fria händer att måla i glas så att hans konst syntes framträda i expressionistisk stil, skriver Wettergren. Nu var vägen öppen för ”den heta teknikens mästerverk” - den konstnärliga utvecklingen av den tunnväggiga Orreforsgraalen kunde nå sin kulmen!

[Rebello]

Om graaltekniken - födelsen och dagsläget

I Radio Kronoberg ges en intervju med två av dagens glasformgivare
och barnbarn till Knut Bergqvist resp. Simon Gate:
Ulla-Carin Bergqvist resp. Astrid Gate.

Inför utställning på Bergdala, där båda är formgivare hos Håkan Gunnarsson
och Magnus Carlsson på Studioglas Strömbergshyttan,
intervjuas de om graalglastekniken i Radio Kronoberg:

http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=1711203&BroadcastDate=&IsBlock=

(redaktören gör en felsägning om Kurt i stället för Knut, vilket härmed är rättat)
Observera att de båda formgivarna här ger en förklaring
både till grunden för graaltekniken från 1916
och dagens nya begrepp dubbelgraal och trippelgraal samt inlägg av textbilder.
Dessutom om den konstnärliga utvecklingen från det första året 1916
och till Simon Gates inträde året därefter.

Det finns också en artikel i Smålandsposten, där det ges ett bildspel
med Astrids och Ulla-Carins senaste glaspjäser i graalteknik:
http://www.smp.se/nyheter/lessebo/as...la(1285344).gm.
Klicka där på "Bildspel. Glaskonst 2009".

[Rebello]

Dubbelgraal och trippelgraal

I det föregående avsnittet kan man länkas till Astrid Gates beskrivning av
hur man tillverkar hennes dubbel- och trippelgraalar.
I intervjun i Radio Kronoberg anger AG, att i en dubbel- resp. trippelgraal
"ligger det två eller tre lager av mönster i glasmassan".

Som jag uppfattar det, och som Micke Johansson på Pukeberg har berättat för mig,
så har Astrid gjort en första gravering/blästring av ämnet.
Därefter värms det upp och glasblåsarmästaren lägger på nya färgskikt -
i stället för att lägga på lager av klarglas och direkt färdigställa graalen.

Graalämnet har då fått ett nytt, färgat ytskikt och får svalna till rumstemperatur.
På det ämnet graveras/blästras ett nytt mönster o.s.v.

[harley]

tekniken "Myricka" av Tora Pors hon tecknade med färgade glasstavar direkt på det varma glaset,posten,och när motivet var klart lade man på ett nytt klarglas lager ovanpå dekoren dekoren kommer då att ligga ingjuten i glaset.stilen kallades för "Myrica"glas och är uppkallad efter henne

[Rebello]

Mer om Myrica

Av harleys beskrivning i föregående inlägg att döma, tycks denna teknik vara närbesläktad med
den metod med invälsade färgsträngar som har behandlats tidigare här på tråden.

På följande tråd visar harley en vas som Bay Åkerblom uppger vara gjord i tekniken Myrica.
Enligt harley har vasen små blåsor som man får kolla riktigt nära för att se.
En fråga: hör dessa blåsor till tekniken - framkallade med karborundom,
som i EB:s spindelvävsvaser - eller är det bara lusor i glaset?
Tekniken kom enligt Bay Åkerblom i tillverkning på 1950-talet vid Kalmar glasbruk
och användes där av formgivaren Tora Pors. Se vidare här om harleys myricavas:

http://www.precisensan.com/antikforum/showthread.php?t=16815

Spindelvävsvaserna: http://www.precisensan.com/antikforu...delv%E4vsvaser

Mästarna Håkan Gunnarssons och Leif Perssons skål med invälsade färgsträngar,
från Studioglas Strömbergshyttan, finns i inlägg nr 38 här:

http://www.precisensan.com/antikforum/showthread.php?t=12405&page=4

[Rebello]

På följande tråd visar harley en vas som Bay Åkerblom uppger vara gjord i tekniken Myrica.
Enligt harley har vasen små blåsor som man får kolla riktigt nära för att se.
En fråga: hör dessa blåsor till tekniken - framkallade med karborundom, som i EB:s spindelvävsvaser - eller är det bara lusor i glaset?

I dag den 30 april 2009 ger Bay Åkerblom ett svar - på tråden "trolig Mykene".
Han skriver: "Nej denna teknik har inget med karborundum att göra. Man kan säga att det i princip är en "svetsningsteknik" med olika färgtrådar som applicerades på glaset yta med en gasollåga och därefter stängdes in bakom ett klarglaslager. Tekniken "uppfanns" av Arnold Glave vid Kalmar glasbruk och kallades även för "glavering"."

[Rebello]

Karbo – som i Agnes Hellners kortkatalog skrivs Carbo

Bay Åkerblom skriver i dag den 30 april 2009 om ”Karbo” på tråden ”trolig mykene”:
”på en varm post invälsades karborundom och som fick täcka ytan.
Detta innestängdes i varmt tillstånd bakom ett eller flera lager av varm glasmassa genom anfång
innan det önskade föremålet blåstes upp till den formen som föremålet skulle ha.
Sanden kan upplevas som små silverfärgade kulor inneslutna i glaset.
Flera glasbruk och formgivare har använt sig av denna tekniken.”

Rebello: E.B.:s ”spindelvävsvaser” från Strömbergshyttan, är ett sådant exempel.
Vidare skriver Bay Å: ” "Karbo" det var enbart Orrefors som använde sig av den benämningen!!!”

[harley]

det är intressant det här med olika glastekniker och att försöka sammanfatta olika glasobjekts identitet det här med "Myrica" och "Glavering" är ju inget som det har talats om eller diskuterats förrut, så när man tänker på vissa diskussioner som varit om glasobjekts "vara eller inte vara" så får man nog tänka efter lite mer och vara lite mer ödmjuk att allt behöver inte vara "svart eller vitt"

[Rebello]

Mykene-tekniken

Dag Widman skriver om mykeneglaset i boken Orrefors - Ett hundra år av svensk glaskonst. Där finns också bild på Vicke Lindstrands "Mykene no 4" från 1936. Den av Vicke Lindstrand presenterade tekniken mykene "är en variation av graaltekniken, där man använde karborundompulver, vilket förgasades då posten värmdes in och blåstes upp. Motiven framträdde som fält av täta blåsor och fick en distinktare karaktär än arielglasens men var gjord i en närbesläktad teknik. Kritiken var som publiken förbluffad och imponerad av det nya."

Bay Åkerblom skriver i dag den 30 april 2009 på tråden "trolig mykene":
"Mykeneglaset som tillverkades vid Orrefors innebar att man "välsade" in ett lager av karborundum på ett ämne av varmt klarglas, oftast ganska så stort beroende på hur föremålet skulle få för slutgiltlig form. Detta ämne kyldes ner och man täckte vissa delar med en blästringstejp och därefter blästrade man ytan. De ytor som inte var täckta avlägsnades sanden ifrån. Därefter värmdes ämnet upp igen och i detta innestängdes sedan mönstret bakom ett klarglaslager. Lite mer besläktat med "graaltekniken".

Tack Bay Åkerblom, för dina utmärkta beskrivingar i dag av de tre tekniker som nu lagts in här på denna tråden!
Och bra, harley, att du startade det hela med din tråd "trolig mykene"!

I boken Kärlek till glas uppger Ulrika Ruding, att det tillverkades ett fåtal pjäser i mykeneserien. Det finns några bilder på mykeneglas i den boken och på sid. 234-235 om förstadiet: katalognr 123 och 124, karborundum-behandlade, förstadium till mykene.

På sid. 295 katalognr 128: mykenevas i vit kristall med luftblåsor i lilatonad karborundum. Unik. Signerad: Orrefors 1932.

Sid. 238-39 och 297, katalognr 136: klotformad mykene, dekor av fiskar och vattenväxter. Signerad: MYKENE No 3 ORREFORS LINDSTRAND 1936.

Sid 240-241 och 297, katlognr 137. Enligt sid 297 osignerad men på sid 240 anges sign VL 1937 (!). Vas, ariel och mykene i kombination. Ariel i form av luftformade harar. Runt denna dekor jämnt blåsmönster genom karborundompulver.

Dessa tre exemplar finns alltså i Agnes Hellners samling som kan beses i Villa Spökslottet på Drottninggatan 116 i Stockholm.
Det finns några ex av boken nu på www.antikvariat.net.

Här ett litet bildutsnitt ur mönstret hos en mykene som visar strukturen i kombinationen av karborundom och blästring:

[Rebello]

Gjutning av glasskulpturer

Här ett par exempel på gjutning av skulpturer i glas.
1. Mästarna Håkan Gunnarsson och Mikael Axenbrant på Studioglas Bergdala
gjuter i formar gjorda av bildläraren i Karlstad: Jan Pettersson.
[ame="http://www.youtube.com/watch?v=4w4-BXsgZj8&feature=related"]YouTube - Glass art[/ame]
(Ljudet kommer så småningom.)

2. Maestro Bertil Vallien och hans team gjuter en glasbåt på Åfors.
Dessutom en del annat glasgodis från Kosta och Åfors i denna film från Kosta-Boda:
[ame="http://www.youtube.com/watch?v=3WAsTNBS9J0&feature=related"]YouTube - Kosta Boda Craftmanship[/ame]

Och här glasskulpturer från Bertil Valliens utställning på Waldemarsudde 2006:

http://www.bertilvallien.se/wu.htm

[Rebello]

Mer om Karbo

Karborundom i form av sand eller pulver kan tydligen ge dels en effekt av små silverfärgade kulor och dels en effekt av små gasblåsor! (Vilken gas? Skulle karborundom utveckla gasblandingen luft eller är "luftblåsor" bara ett slarvigt formulerat uttryck?)

När det gäller de s. k. spindelvävsvaserna från Strömbergshyttan: behandlades verkligen posten med karborundom? Eller kan det vara andra "kemikalier"? http://www.precisensan.com/antikforu...delv%E4vsvaser
Asta Strömberg skrev så här till mig: "”Bubbelvasen”: ämnet – överdrag vit ”hinna” av glas – rullad i kemikalier för bubbeleffekt – förstärkt effekt ibland genom att vi stack med specialtillverkat verktyg. Glasfiberväv användes aldrig.”
Mitt "orakel", hyttmästaren på Strömbergshyttan, som hade hand om kemikalierna - han finns ej mer bland oss, att fråga.

Bay Åkerblom skriver att karborundomsanden "kan upplevas som små silverfärgade kulor inneslutna i glaset". Så är ju fallet hos den blomkruka han visar - men där är det väl inte en bubbeleffekt med små blåsor - se inlägg nr 35 här: http://www.precisensan.com/antikforu...t=16516&page=4 .

Det kan tydligen bli bubbeleffekt under vissa omständigheter. Dag Widman skriver nämligen i Orreforsboken om Mykene, att man där använde "karborundompulver, vilket förgasades då posten värmdes in och blåstes upp. Motiven framträdde som fält av täta blåsor".

Vid en stor bild med de tre karborundumglasen, i boken Kärlek till glas, skriver Ulrika Ruding, att man på Orrefors experimenterade med karborundomtekniken inför Stockholmsutställningen 1930. "Man färgsatte pulvret i både blått och grönt för att berika glasets automatiskt grå färgskala." Vidare anger hon att både Hald och Lindstrand arbetade med karborundomglaset, men att det endast var några av Lindstrands glas som sattes i produktion, bl. a. några blomkrukor.

Och - skålen nummer 119 i Agnes Hellners samling: Salladsskål. Orrefors c:a 1934 - 1936, den har bubbeleffekt. Den beskrivs i boken Kärlek till glas ha "insmält färglöst karborundompulver och luftblåsor".
Jämför med harleys bilder på sin skål: http://www.precisensan.com/antikforu...ad.php?t=16516.