Knoppisen knoppar av sig

[Hirvi]

Nej inte träformar till fastblåst glas, dom blåstes i järnformar, dom första flaskorna blev hamriga på ytan, när formen blivit varm så blev dom släta, formarna behövde rensas från sot och smörjrester i reliefen ibland men det missades väl då och då,
därför blev det svaga konturer.
Hirvi

[knoppölare]

formar

Tack så mycket, men vad menas då med fastblåst glas och vad

hade man träformar till?

Mvh. Johnny

[Sladden]

Tack så mycket, men vad menas då med fastblåst glas och vad

hade man träformar till?

Mvh. Johnny

Fastblåst = blåst i form.

Träform användes t.ex. till de första serierna av Alvar Aalto´s tulpanvas, Savoy.

http://www.google.se/search?q=alvar+aalto+tulpanvas&hl=sv&prmd=imvnso&tbm=isch&tbo=u&source=univ&sa=X&ei=ZfQHT8DsEs6P4gTkv7yNCA&ved=0CEYQsAQ&biw=888&bih=468

Träformens struktur hjälpte till att ge en annan, mjukare?, känsla i glaset än en järnform. Dock dyrare då formen slets ut mycket fortare.

[Hirvi]

Tack så mycket, men vad menas då med fastblåst glas och vad

hade man träformar till?

Mvh. Johnny

Använder man träformar måste den varma glasbiten vara i rörelse hela tiden under blåsningen i formen, äntingen snurras glaset runt, eller så stötblåser man upp och ned under blåsningen, då får det färdiga glaset inga formskarvar på kroppen.
Hirvi

[knoppölare]

jag är övertygad nu :-) roligt att lära sig om detta.
det finns knoppisar som är två delade och såna som
är tre delade i formen, varför ändrades detta och var det
något i tillverkningens process som krävde detta?

[Legion]

Träformar användes förr i första hand till servisglastillverkning i kristall. Formarna var genomsura av vatten och glaset snurrades i formen samtidigt som det blåstes. Ytan blev då skarvfri och helt slät.

Knoppöl med två skarvar hela vägen upp är maskintillverkade, redan under det första årtiondet av 1900-talet fanns det helautomatiska glasmaskiner i Sverige även om de handblåsta fortsatte tillverkas parallellt.

Filmen fungerar inte längre men här finns mer info om de tidiga glasmaskinerna:

http://precisensan.com/antikforum/showthread.php?15002-Glasmaskin-fr%E5n-1903!&highlight=glasmaskin

[knoppölare]

fint, men varför gjordes de handgjorda i tre delar?

-jag kan ju nu då gissa att två delade knoppisar kanske har ett mindre pengavärde?

[Legion]

Nu vet jag inte exakt här men det var väl så att bara den övre halvan av formen kunde öppnas för att få ut flaskan efter blåsningen. Därav den horisontella skarven på midjan och de lodräta skarvarna på halsen.

[knoppölare]

tack så hemskt mycket för alla svar.
johnny

[Hirvi]

Det är ju som så att det var lättare att komma ur formen när övre formhalvorna veks åt sidan, det har med reliefen på påbröstet att göra, skulle man blåst en sådan flaska med den reliefen i en vanlig tvådelad järnform (vertikal skarv) då skulle man inte komma ur formen utan att slå sönder flaskan.

Ju mera relief det är i en järnform ju mera skarvar kommer formen att ha,
den får delas upp i många öppninsbara delar så inte problemet blir att man fastnar i formen,
Hirvi

[prylsnubben]

St på bröstet

Hittade en knoppis idag som det stod St på bröstet på och 1920 under. Tydligen tysk från Stralau och gjord för den svenska marknaden, nu undrar jag hur pass vanliga dessa är ?http://www.botten.se/flaskor/html/knopp3.htm

[prylsnubben]

Knoppistarmen

Jaha, då åkte man dit igen. På dagens loppistur stod en Liljedahl 1/3 LITER och en Hammar do. Tyckte det verkade som dom ville komma hem till mig. Det är f.ö min första Liljedahl från 1880-talet. Lustigt vilken skillnad det är på Hammar och Liljedahlsflaskorna, Hammar-knubbiga och korta, Liljedahl-slanka och långa. Svensk standard, ja inte så mycket kan det tyckas? Hammar hade korken kvar, någon som kan tyda texten kanske?

PS Hammarflaskorna är lite skeva och vinda, lite plattare på ena sidan på den korta halsen, är detta vanligt? På bilden fick min gamla Hammar och Liljedahl också vara med, Hammar även den från 1880-talet medan Liljedahl är en med namnet präglat i botten och alltså från 1890-talet.