glasslagg

[prylsnubben]

På vårpromenaden i Björknäs idag hittades denna skojiga slaggbit men glastrådar.

[Hirvi]

Trevlig bit du hittade, troligen från degelhaveri, i rundugnarna kunde den ena degeln dra med sig den andra, flera fulla deglar gick då sönder och en salig blandning av olika glasmassor blandades och rann ut, tänk vad mycket det ligger under jord från våra glasbruk.
Hirvi

[iggy-fan]

Har sommarställe bredvid en gammal hytta (Järn). Jag är rätt säker på att det är slagg efter järnframställning som du har på dina bilder. En del slagg är nästan som glasskulpturer. Hade en släkting som försökte ge sig på att slipa slagget till smyckesstenar. Men han gav upp eftersom det inte blev något bra resultat.

[prylsnubben]

Har sommarställe bredvid en gammal hytta (Järn). Jag är rätt säker på att det är slagg efter järnframställning som du har på dina bilder. En del slagg är nästan som glasskulpturer. Hade en släkting som försökte ge sig på att slipa slagget till smyckesstenar. Men han gav upp eftersom det inte blev något bra resultat.

Slagg från järn- respektive glasbruk kan likna varandra, men i det här fallet är det helt klart glasslagg eftersom det här i Björknäs aldrig så vitt man vet förekommit någon järnframställning, däremot var glasbruket ett av Sveriges största i mitten på 1700-talet, benämt Lilla Biörknäs glasbruk.

[LasseC]

Jag tror också på att det är "slagg" från ett glasbruk. Tror som Hirvi att det är glas som runnit ut.
DG

[iggy-fan]

Då har man lärt sig det då. Det borde väl varit någon som testat att försöka använda slagget som glas. Har funderat på om det är möjligt.

[Hirvi]

Jag vill inte kalla detta för slagg i glassammanhang, detta är glasmassa som stelnat, eftersom glaset inte har härdats (kylts långsamt) så är det massor med småsprickor i det, om det kom med järn i glasmassan sade vi slagg.
Hirvi

[Rebello]

På tal om dessa blockbitar av glas som runnit ut och stelnat utan att härdas - kan jag inte låta bli att spåra ur en aning från ämnet och jämföra med hur glas kan se ut innan det har smälts (!). Ja, det vill säga hur en av ingredienserna kan ha sett ut; kiseldioxid i blockformad kvartssten.

Allt glas har inte smälts av kvartssand från sjöar i brukets närhet eller från dagens belgiska dagbrott med ett sandlager från gammal havsbotten. Man har också brutit kvarts i brott med "berg i dagen".

Här ett exempel på mjölkkvarts från västra Värmland (från Olebynäset) som man periodvis använde vid Glava och kanske också vid Sölje. Limmared har också brutit sådan kvarts i ett stort dagbrott; "kattsten" från Näfshult. Man skulle kanske lägga detta i en separat tråd om hur bruken skaffade sin kvarts - i form av sand eller kvartssten som krossades - och hur fyndigheterna kunde se ut . . .

[iggy-fan]

Sådana där stenar finns det också gott om vid vår hytta. Min undran angånde slagget, var ifall slagg efter järnframställning skulle kunna smältas ned som glas? Alltså om man separerade det glasliknande från det övriga.

[Hirvi]

Här Rebello, kvartsglas.
Hirvi

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kvartsglas

[Rebello]

- - -
Här ett exempel på mjölkkvarts ---

Kan tillägga att stenen här som jag tog med hem är på c:a 1 kilo och att det finns kvar en hel bergsåder med ren mjölkkvarts "i dagen" och med 60 meters längd och 10 meters bredd. Iggy-fan: Hur stora är kvartsstenarna vid er hytta? Hade kunnat ta med en sten på 30 kilo där utifrån skogen - om jag varit Karl-Alfred . . .

[iggy-fan]

Kan tillägga att stenen här som jag tog med hem är på c:a 1 kilo och att det finns kvar en hel bergsåder med ren mjölkkvarts "i dagen" och med 60 meters längd och 10 meters bredd. Iggy-fan: Hur stora är kvartsstenarna vid er hytta? Hade kunnat ta med en sten på 30 kilo där utifrån skogen - om jag varit Karl-Alfred . . .

Nja! Det är normalt sett småsten. Ligger väl några större i sjön som är i Karl Alfred storlek.

[Rebello]

Här Rebello, kvartsglas.
Hirvi
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kvartsglas

Ja Hirvi, det är en lättåtkomlig artikel du visar på där på Wikipedia om kvartsglas - och en bra komplettering till den nedan angivna boken . Jag tänkte mest på glassmältor i allmänhet, där kvartsen i form av sand (eller krossad kvartssten) är huvudingrediensen, tillsammans med soda eller pottaska och kalksten eller blymönja etc.

Men det är intressant detta med rent kvarstglas och det står också ett par avsnitt om det i den relativt nya bok från Glafo i Växjö som både LasseC och jag har uppmärksammat: http://precisensan.com/antikforum/sh...-Boken-om-glas .

[Rebello]

Då har man lärt sig det då. Det borde väl varit någon som testat att försöka använda slagget som glas. Har funderat på om det är möjligt.

Menar du att smälta det? Ja, i princip ska det gå att återvinna och smälta - i den mån det är glasrester som man knackar loss från det lergods etc. som det sitter fast vid. I smältan använder man restglas som har kasserats, s.k. skärv, förutom kemikalierna i pelletform. Men skärven bör helst vara av samma slag som det glas pelletarna är avsedda för, om man är noga med kvaliteten.

Mycke jobb blir det - men jag minns att under krigstiden på 1940-talet, då det var brist på kemikalier, reste det runt återvinnare vid glasbruken och tog tillvara glasskärv som man sållade fram ur jorden och ibland även knackade loss från degelskärvor på tippen.

[Rebello]

Det blev mycke jobb med det där kvartsbrottet jag nämnde om. Man fick dra stenarna på foror genom kuperad skogsterräng ner till sjösystemet och sedan mala dem i en stenkross. Simmingsköld skriver i boken Glas att kornstorleken skulle ligga inom korngränsen 0,5 - 0,1 mm; på den tiden man använde sand eller stenkross. (Men den skärv som ev. blandas i behöver inte krossas på det viset.)

Man övergav det här kvartsbrottet innan allt hade tagits ut. Förmodligen blev det enklare att skeppa in sand än att frakta dessa stenmassor genom skogen .