Baltiska utställningen 1914 Malmö

[Kim von Platen]

Hallå,
Roiigt att se inträdesbiljetten och inte minst reklambägaren, tycker en gammal reklamsnubbe. So long...

[Gideon]

Håller med Dig. Sakerna förmedlar bitar från försvunnen tid som man på något sätt kan uppleva. Biljetten är ett bra exempel. Den "var med" och bars av en besökare på kvällen.
Vad fick hon eller han se, eftersom utställningshallarna var stängda? Fanns underhållning och förstås försäljning av souvenirer samt varm choklad i en mugg som man fick ta med sig hem. Mazetti var en flitig deltagare på flera mässor sedan 1897.

[Gideon]

Ögonvittnesskildringar från fordom är vi inte precis bortskämda med, men ur djupet av tryckta tidningsartiklar kan ett och annat oväntat hittas, som får en att utbrista: - Precis en sån!

Den här berättelsen är säkerligen glömd, eller blev bara aldrig känd för en större skara läsare på sin tid. För min del var det i allafall en nyhet att få ta del av de trevliga beskrivningarna och hur det kunde gå till under en besöksdag på Baltiska utställningen 1914.
Det finns flera detaljer att fästa sig vid och fundera över. Tyvärr, för min del i allafall, var tydligen glaset intressantare än keramiken att ta del av...
Vad var Babylon och Baltiska hjulet? Svaren på det kommer längst ner. Men spårvagn på 1 1/2 timme från Malmö till Lund?
Bilder och extra text har jag lagt till ur en vykortssamling och den officiella berättelsen om utställningen i tre häftade, men tunga delar.

Ur Ny Tidning för Sveriges Dövstumma, utgiven av svenska dövstumläraresällskapet, nr 14, 1 okt. 1914:

Lundaskolans elever gör ett besök i Baltiska utställningen.

Utanför södra väggen vid Lunds dövstumskola finns en rosenplantering. Där växa tusentals vackra rosor om sommaren. En del av dessa rosor säljas, och för pengarna bruka eleverna vid skolan beredas något nöje t. ex. en extra utfärd. I somras såldes rosor för 20 kronor. Vilket nöje skulle man nu hitta på?



Gärna ville eleverna se Baltiska utställningen. Men den resan var dyr. Det räckte inte långt med 20 kr. Men så var styrelsen för skolan så vänlig att betala resantill och från Malmö. De elever, som hade pengar, ville själva betala inträdesbiljetten. Den kostade för oss bara 25 öre pr person. De som inga pengar hade, skulle få ur "rosenkassan". Så blev resan beslutad.

Vi reste från Lund kl. 9,30 f.m. och skulle få stanna hela dagen på utställningen. På förmiddagen besågo vi utställningshallarna. Mycket märkvärdigt och vackert fanns att se i ryska, danska och tyska hallarna. I tyska hallen lade vi märke till en stor sal, som var nästan alldeles tom. Det stod blott en enda automobil där. Förut hade salen varit full med utställda automobiler. Men då kriget började, togo tyskarna hem dem till sitt land igen.

I de svenska industri- och maskinhallarna voro ännu flera och vackrare saker att se, än i de utländska hallarna. Där var så mycket att titta på, att man blev trött både i ben och ögon.
Men när vi kommo till vår dövstumskolas egen utställning, blevo vi pigga (vakna, livliga) igen. Vi kände igen våra porträtt och våra arbeten, som vi själva utfört, och vi tyckte, att de sågo så trevliga ut. Sedan besökte vi bland annat fiskhallen och beundrade de många vackra fiskarna.


Inom döfstumskolornas utställning framvisades arbetsserier från kindergarten, och den grundläggande slöjden i den egentliga döfstumskolan jämte mycket vackra prof på den fortsatta grundläggande yrkesslöjden: bord, stolar, pallar m. m. från snickareverkstaden, en kostym från skrädderiet samt af flickorna utförda arbeten i sömnad, stickning och väfnad.
Från handtverksskolan, i hvilken gossarna efter slutad skolgång erhålla fortsatt yrkesutbildning, hade lämnats ett vackert bord i polerad ljus björk och en välgjord smokingkostym. Fotografier visade eleverna i arbete dels inomhus i läsesalar, verkstäder och skolkök, dels ute på fältet vid den med döfstumanstalterna förenade landtbruksskolan.
Allt vittnade om den omsorg, som numera ägnas de döfstummas praktiska utbildning. Vid sidan häraf utställdes ritningar till Tysta skolans nya vackra hem på Lidingön utanför Stockholm.

I Höganäsutställningen sågo vi, hur det ser ut i en stenkolsgruva och hur man arbetar där.
Så blev det äntligen middag, och vi fingo rasta våra trötta ben. Då vi blivit mätta och glada, begåvo vi oss nedåt nöjesfältet. Där besågo vi glasbrukens utställning. Vi sågo, hur glaset upphettades i stora ugnar. Man doppade spetsen av ihåliga järnstavar i den heta glasmassan. Litet smält glas fastnade då på järnstaven. Av hettan var glaset mjukt och lät forma sig. Glasblåsaren blåste i röret, och så formades så småningom ett dricksglas eller ett vinglas. Det var alldeles underbart att se. I samma rum fick man också su, huru man slipar kristallglas,

I skogsutställningen kunde man få se, hur skogsavverkning tillgår, hur timmer flottas i floder och sjöar m.m.
Så var det allvarliga slut, och så började nöjet. Först fingo vi kaffe med många goda kakor i solokaffets utställningsmonter. Sedan hälsade vi på i "Djurens paradis", där vi bjödo aporna på morötter och annat gott. Där var så roligt, att småttingarna hade svårt för att gå därifrån. Sedan åkte vi karusell på olika vis och besökte "Babylon" och "Baltiska hjulet" m. fl. ställen. De flesta tyckte nog, att det var allra roligast i "Babylon". Det var förstås därför, att man blev så misshandlad där.



När vi så tittade på klockan, sågo vi, att den redan var halv åtta, och då måste vi samlas vid spårvagnen och resa hem. Så kommo vi till Lund vid 9-tiden på kvällen. När vi se´n somnade med var sin gummiballong i handen, drömde vi om de vackra rosorna, som kunde giva anledning till så mycken glädje.

Baltiska hjulet och Babylon:
"Ville man begifva sig inomhus, så fanns det många möjligheter att få sitt lystmäte på förlustelser äfvenledes där på det omväxlande sätt tiilfredsställdt.
Man kunde t. ex. taga en promenad genom "Babylon", en lokal där putslustiga anordningar öfverallt mötte de besökande, där damerna hade en särskild skärseld att genomgå när de skulle passera öfver en trappa och den underifrån susande vinden spelade dem oberäkneliga spratt, och där med tilhjälp af olika konkava och konvexa speglar åskådarens anletsdrag förvredos på de mest otänkbara sätt.
Ville man utsätta sig för ytterligare förvillelser, gick man sedan till "Irrgarten", från hvilken inrättning, väl inkommen, hade svårt att hitta ut igen, eller placerade man sig jämte andra liktänkade på det "Baltiska hjulets" roterande golf, där man till åskådarnes ogemena löje efter de mest förtviflade ansträngningar att hålla sig fast från golfvets centrum snart rullade ut mot dess periferi."

[Rosa]

Tack Gideon för denna roliga "ögonvittnesskildring"

[Gideon]

Tack, Rosa.
Det finns fler berättelser av det här slaget att leta fram.

[Lars M]

Här visar Bengt H. en lockskål från Baltiska utställningen (nr 19) http://precisensan.com/antikforum/sh...14-Malmö/page2. I helgen fick jag fatt i en vas med samma text och samma dekor - linnéor. Jag trodde när jag köpte vasen att blommorna var ditmålade i efterhand men nu verkar det inte så! Precis som Bengt tror jag på Bobergs och det finns ju en del i formspråk och sättet att "glasera" eller snarare måla som tyder på Bobergs sterbhus, Gefle. Jag visar en del av bild från en priskurant från boken om Bo Fajans av Birgitta Lundblad.