Jodå, det var hos honom jag lärde mej stenslipning.
Har dom förresten affären, Ingeborgs stenar, kvar? Förr var jag ofta inne och pratade med hans dotter och handlade lite.
Dristar mig att lägga in en gammal tillverkning. Det är ett smycke (som var svårslipat) slipat av ett stycke mycket blek Rhodonit som kommer från Ljusnarsbergsgruvan (Kopparberg) Ett antal år sedan jag slipade det.
Att börja slipa igen suger faktiskt en del.
Lasse
Rhodonit behöver inte vara svåslipat Jag har slipat väldigt vacker rhodonit från Långban. Men den här har ju en del föroreningar i sig som ger en del "undercutting" alltså den är lite mjukare på en del ställen (det är väl den bästa förklaringen jag kan ge). Annars kan samma sten vara olika svår att polera beroende på fyndort.
Jag hålkler med Peter att den är vacker Jag tycker den har lite av orientaliskt stuk över sig Japanskt landskap kanske
Försök ta bort tennoxiden med lite olja. Bergslagsten är oftast porig. Det är ju slagg från masugnar. Jag gillar inte att slipa den då den har inre spänningar liksom okylt glas och kan spricka när man håller på. Det är likadant med obsidian som är vulkaniskt glas. Den kan vara mycket vacker men när man nästan är färdig så går allt åt hum hum
Comment