Att köpa silver för 150 år sedan

[AndersE]

Finns det någon som har en aning om hur det gick till att köpa silver i början eller mitten på 1800-talet?

Dvs gick man som idag till en butik och valde ut något man gillade, betalade och gick hem med varan? Eller var allt beställningsarbete?

Grunden till min fråga är att jag undrar vilka slutsatser man kan dra av att t.ex en sked är stämplad J4 - 1839. Köptes/beställdes den det året eller kan den ha legat ett år eller två mellan tillverkning och försäljning?

[Peter S]

Jag skulle nog säga att skedar tillverkades i förväg. De har varit typiska gåvor som sålts på marknader (eller i tillverkarens butik i stan) till allmogen och kunderna har nog inte haft möjlighet att vänta på att hela proceduren ska bli klar. Möjligen på att initialerna eller texten skulle graveras in. Endast vid större och dyrbarare beställningar tror jag att man tillverkat efter önskemål.

[AndersE]

Du skriver "allmogen". Tror du det var skillnad om någon mer välbeställd handlade?

[A.F]

Jag vet att årstämpel och året de tillverkats kan skillja, en sked kan
vara gjord ex. år 1800, men inte blivit stämplad förrens år 1801 när
den gått ut i handeln.

[LasseC]

Det kostade ju lite att stämpla så låg man med tillverkade grejor kanske man inte ville ligga ute även med stämplingskostnaden. Var det inte stämplat så kunde man använda det för att tillverka andra prylar av. Onödigt att stämpla två gånger.
Detta är mina egna funderingar

[Peter S]

Du skriver "allmogen". Tror du det var skillnad om någon mer välbeställd handlade?

Ja, jag tror att de mer välbeställda hade närmare till silversmedens butik och kunde göra upprepade besök där. Dessutom hade de nog mer pengar att spendera och för det tredje ville de nog sätta en mer personlig prägel på sitt silver. Frågan gällde just en silversked som vid sidan av dräktsmycken torde vara den absolut vanligaste silverprodukten på landet.

[AndersE]

Tack för alla tankar och funderingar. Detta med en senare stämpling är ju intressant, fast jag är mest nyfiken på om stämplingsåret behöver vara identiskt med inköpsåret.

Den välbeställde behöver ju inte ha närmre till silversmeden. Min hemstad var en typisk hantverkarstad för ett par hundra år sedan. Kunderna tror jag inte främst var borgare utan snarare välbeställda bönder på den bördiga slätten runt stan. Dessa var nog ytterst medvetna kunder.

Det jag funderar på är väl om smeden hade råd att tillverka föremål så att säga "på vinst och förlust" eller om man huvudsakligen tillverkade på beställning.

Jag har ett antal föremål av silver som jag är intreserad av att knyta till tidigare ägare. Om en sked är tillverkad(stämplad) samma år som ett par gifter sig kan man anta att det varit en bröllopsgåva. Men om skeden tillverkats(stämplats) året innan är det ju frågan om samma koppling är lika trolig eller ens möjlig.

[Peter S]

Kanske en gåva till trolovningen? Vad är det för silverföremål som finns hos de rikare bönderna i din trakt? Skulle vara intressant att veta om de också kan vara tillverkade i förväg eller specialbeställda.

[AndersE]

Jag har några skedar och en såsslev som har anknytning till min farfars morfar, som var riksdagsman och arrendator av olika gårdar kring Ängelholm. Bilder och diskussion finns på Proveniens i Fokus

[Peter S]

Inga bägare? Inget korpussilver? Något drivet överhuvudtaget? De föremålen du visade på den andra sidan visade ingen typ av personlig koppling till beställarna förutom monogrammen. "Ytterst medvetna" kunder skulle nog försöka få till samma dekoration på skaftet för att visa att de hörde ihop eller hörde till släkten.

[AndersE]

Jag förstår inte riktigt Peter... Är du upprörd över något eller frågar du något?

[Peter S]

Nej, inte det minsta upprörd. Tyvärr kan jag nog låta ganska kort när jag blir för fackidiotig... Jag ville bara veta om det fanns några silverföremål hos bönderna i din bygd som skulle kunna vara tillverkade på beställning. Det lät nämligen på ditt svar som om bönderna var kräsna kunder med gott om pengar som mycket väl skulle kunna beställa silverföremål hos silversmeden. Skedar och såsslevar tillhär inte den kategorin, är jag rädd.

[AndersE]

OK Peter!

Jag tror visst att skedar kunde gjorts på beställning. Jag har ett par teskedar som jag tror är en doppresent. De verkar inte vara "standardskedar" - inte så att de är särsilt märkvärdiga, snarare tvärtom... ;-)

Jag tänker också att hantverkare under tidigt 1800-tal inte var några välbärgade borgare. Dvs, som jag sagt tidigare var det kanske för riskabelt att tillverka för mycket på "vinst och förlust" utan man tillverkade på beställning.

Men jag har bara teorier och är glad för andra kunskaper och tankar.

Det jag skrev om välbärgade bönder var också tänkt som en motvikt mot det du skrev om "sålts på marknader (eller i tillverkarens butik i stan) till allmogen och kunderna har nog inte haft möjlighet att vänta på att hela proceduren ska bli klar".

Jag tror nämligen att "allmogen" i många fall (t.ex just Ängelholmsslätten som hyst många stora gårdar, vilket säkert varit en förutsättning för "Hantverkarstaden") planerat sina inköp noga, och mycket väl kan ha gjort såväl små som stora beställningar. Det jag skriver om "ytterst medveten" syftar snarast till att man knappast nöjt sig med att bara kunna välja ur ett litet standarsortiment.

Det är säkert en skillnad på de "fina" smederna i stora staden, som kanske haft en stor och penningstark kundkrets och en egen stabil ekonomi..?

[Peter S]

Fram till 1847 var alla guldsmeder (som även hade silversmidet) organiserade i hårt styrda skrån. Det var inte särsilt stor skillnad mellan guldsmeder i större eller mindre städer. De skulle dessutom genomföra en gesällvandring, helst utomlands, för att få bli mästare och inneha egen verkstad. Fanns det inte lediga verkstäder där man helst ville arbeta fick man flytta. Av den orsaken tror jag inte att de regionala skillnaderna är särskilt stora. I Skåne fanns dessutom ett stort adligt kundunderlag på godsen. Efter 1847 fortsatte denna ordning ganska likartat eftersom guldsmederna skulle ansluta sig till städernas hantverksföreningar. Guldsmederna var per definition en av de mer välbärgade hantverkarna, eftersom de hanterade ett så dyrbart material. Det behöver ju inte betyda att de hade råd med mera, rent privatekonomiskt eftersom de själva lever på skillnaden mellan inköps- och föräljningskostnad.

I "Hantverk i Sverige" kan man läsa att "Vid sidan av av tillverkningen av modebetonat silver för de förmögna har guldsmederna haft en annan kundkrets av t ex bönder och samer som skaffade sig skedar, bägare och kåsor av mer traditionell typ". Tyvärr står inget om beställning eller tillverkning på lager. Det hade snabbt kunnat ge ett definitvt besked.

Hoppas att du inte tror att det jag skrivit är ett uttryck för min egen inskränkta syn på "bönder" gentemot "adel" eller "landet" (eller ännu värre "allmogen") kontra "städer". En av förutsättningarna för att få reda på hur det EGENTLIGEN gick till är att man släpper taget om sina egna fördomar.

[AndersE]

Tack för informativ kommentar(er) Peter!

För min egen fortsatta forskning nöjer jag mig med slutsatsen - "man kan inte självklart dra slutsatsen att stämpelår är detsamma som inköpsår"!

(Någon inskränkt syn tror jag inte du har. Däremot är det lätt för oss alla att dra slutsatser utifrån de fördomar vi har.)