Allmogekeramik!

[Tingeling]

Här är dagens inköp i krukväg, sliten men marmoreringen är så vacker att den inte gick att gå förbi. Det är så liten pip att det måsta ha varit något som skulle hällas med fin stråle som den är gjord till. 15 cm hög.

[Gideon]

Fin kanna. Förstår att Du inte kunde fortsätta förbi, Tingeling.
Kan Du visa undersidan, även om där inte skulle finnas något märkt?

[Kaptenen]

Stor mugg funnen Uppsala för något år sedan som rymmer 6 dl till bredden med ett oproportionerligt litet men fint påsatt öra. Slitaget är tydligt i botten kring kanterna. Det känns nästan som havspolerade tegelbitar och på örat är glasyrens glans uppsliten.

[Tingeling]

Bottenbild

Här en bild på botten till den senast utlagda kruset med marmorering. Ser ingen märkning och har studerat den runt om men inte funnit något. Känns äldre iallafall.

[Kaptenen]

Här kommer ett i mitt tycke ovanligt blommigt fat från Törngrens i Falkenberg. Inte alls så ornamentalt, som de brukar vara. (21 cm i diameter)

[Polsson]

"Snickarglädje" är ju ett vedertaget uttryck. Efter att ha sett ditt fat vill jag införa uttrycket "Krukmakarglädje". Är signaturen under "Törngren" någon av Törngrenarnas?

[Kaptenen]

Ja det är Sven Törngrens signatur ST-monogrammet som användes av alla drejarna fram till 1969.

http://www.torngrens-krukmakeri.se/signaturer.htm

[Andres]

Fram till 1952 bara denna signatur, fran -52 denna signatur + egen, exempel, S. Torngren + Bonni . Dock fanns det en som signerade med enbart egen signatur i alla ar, namligen Edvin Larsson.

[Kaptenen]

Tack för intressant info Andres!
Då stämmer inte årtalsuppgifterna från länken. Jag skulle chansa på att fatet är från 40-talet.

[Andres]

Joda, det stammer bra med vad som star i lanken. Om du tittar igen sa skall du finna S/T fram till -69. Tittar du pa Bonni ser du att hon borjade signera -53, BR och fran -63 Bonni, alltsa bada signeringarna forekommer pa keramiken. Jag har skrivit tidigare att jag tror Leif Ueland inte inrattade sig i ledet-52 och signerade med S/T + sitt namn och darefter foljde de andra hans exempel

[brodertuck]

Här kommer ett i mitt tycke ovanligt blommigt fat från Törngrens i Falkenberg. Inte alls så ornamentalt, som de brukar vara. (21 cm i diameter)

Jag har också ett sådant fat, någonstans. Får ta mej i kragen och leta lite i högarna och fota lite allmogekeramik jag också.

[Surmasen]

En stor en utan märkning

Kan detta vara en Nittsjö ?
Hela 40 cm
Tycker inte att botten känns Nittsjö men någon annan som har en aning får gärna tycka till
Charmig är den..

[Gideon]

Jag tror inte heller att Din hänkelurna är en Nittsjö. Den ser inte gammal ut, även om bottnen vill säga det.
Är den ens svensk och inte ungersk?
Eftersom den är i Sverige, kan jag tänka mig en krukmakare, som Knut Hallsten i västra Sönnarslöv, Kvidinge. Han gjorde sådant här inpå 1960-talet. Hans namn är endast exempel, som ett "komihåg", ifall man tror att ett vackert och bra piplersdekoretat exemplar är gammalt.
Såväl Nittsjö, som Hallsten, märkte alltid sina varor.
Hur ser hänklelavslutningen ut? Slät eller bearbetad?
Anders Teodor Andersson (ATA) i Ystad, kunde avsluta hänkelfästet som en "kattatass", dvs tredelat med lerkniven och bearbetat.

Det är svårt att bedöma sådan här keramik utifrån bilder och avsaknad av märkning.

[Gideon]

För några år sedan, förvaltade jag ett tag en kanna med bägare, som Anders Larsson i Laholm förfärdigat någon gång i slutet på 1920-talet.
Kannan (en annan) avbildas i boken "Laholmskeramik", av Christina Lindvall-Nordin, på sidan 63.
Innan hennes bok kom ut, trodde jag att den skulle vara unik, eftersom den var så otymplig i händerna. Muggen likaså, och glasyren på dem båda var skrovlig.
Jag instämmer i författarinnans text:
"...Vidare gjorde han ett litet antal kaffekannor med tillhörande bägare. Kannorna är gjorda av rödlera och har en kraftig reliefdekor över hela ytan. Man skulle kunna tro att han hade hört talas om det märkvärdiga fatet som Axel Nielsen gjorde 1690.
Anders Larssons kannor uppvisar ett myller av figurer i hög relief, damer och herrar i gammeldags kläder. De spelar luta och omges av papegojliknande fåglar. Kannorna har lock och hänkel som formats likt en kvist från skogen samt en spetsig snås, alltså ingen riktig pip. Prydnadsvärdet var nog större än bruksvärdet; de är svåra att hantera även utan innehåll...".

För mig är den fortfarande ovanlig, även om den ses i par, tillsammans med varsin bägare i en utställningsbild från Länsmuseet i Halmstad.
Därpå följer de gamla, och lite överexponerade bilder jag hittade på en CD-skiva nyligen. På en av dem skymtar den rektagulära Laholmsstämpeln.

[Gideon]

För att återanknyta till Laholm och stämpel, ser vi på en trebening. Formen är uråldrig, men den har samma typsnitt och ram i stämpeln som Anders Larssons ovan.
Ändå vill jag attribuera den till Julius "Potterlerus" Nilsson, eftersom jag haft en precis likadan, fast i blåvit marmorering. Tyvärr saknar jag bilder på denna och dess stämpel. J. Nilsson och därunder på nytt stämplat Laholm.
Det är vad mitt bildminne säger, men rätta mig om jag har fel.