Allmogekeramik!

[Gustav53]

Denna kruka/vas har jag ingen aning om mer än att den kommer från min farmor. Signaturen är också okänd. Den kostade tydligen 35:- vid något tillfälle. Skrivet med tusch.

Krukan kommer från Hjobergs Keramik i Färgelanda, och signaturen tillhör Mimmi Hjoberg. Hjobergs Keramik startades i Västra Bodane (Dalsland) av Martin Hjoberg ca 1850. Senare tar Martins sonson Albin över, och 1929 flyttar han verksamheten till Färgelanda. Idag heter företaget - Hjoberg, Krukmakare på Dal, och ägs av Frändefors Hembygdsförening. Mimmi Hjoberg är fortfarande aktiv i företaget.

[Gideon]

Gjorde en visit i bland annat Stockholm i början av veckan. Upptäckte tack vare Jani och Gideon att loppisarna stod nästan lika tätt som de omtalade lergodsfigurerna/statyerna i naturlig storlek i någon kejsares grav i KIna.
Åtminstone om man jämför med tex Malmö.

Denna vas, döpt av Gideon till björkvas, inhandlades på Stadsmissionen (tror jag att det var).

Albert Svensson föddes 1885 i Helsingborg. 1901-1904 arbetade han som krukmakararbetare hos Albin Rosenkvist i Sönnarslöv. Därefter arbetade han i två omgångar hos Elfstrands i Sjöbo. 1910 köpte han ett krukmakeri i Kvidinge efter en krukmakare Lundholm för 1200 kronor. Han låg sjuk bortåt ett år innan har avled 1952. Han hade tagit stor skada av blyglasyren. Fakta från: "Pottemakare i Kvidinge" utgiven av Kvidinge sockens hembygdsförening.-

En vas som denna, finner man oftast av en ren tillfällighet, som att snubbla in på Stortorget i Gamla Stan och landa framför en hylla innehållandes raringen!
Annars får man söka med ljus och lykta om det bestämt ska vara av den eller den krukmakaren...
Stenbäck till exempel, har jag erfarit, brukar komma självmant som den naturligaste sak i världen, på ställen där man minst förväntar sig honom.

De här åtta likadana lerfaten, är enligt utsago köpta i Österlen på 1940-talet. Direkt av krukmakaren eller antikboden, det visste inte dottern, vars far och mor båda var keramiker.
Att hon ändå ville skiljas från dem, fastän "dom har varit hela min barndoms somrar med fest och glädje", beror enbart på att flytta till mindre på ålderns höst och att göra sig av med det som inte får plats.

Proveniensen i dessa tallrikar är viktigare för mig, än det faktum att inget av faten är stämplade. Ett par har anteckningar som 15 och 18, men det var nog krukmakarens noteringar.

[Äjth]

En vas som denna, finner man oftast av en ren tillfällighet, som att snubbla in på Stortorget i Gamla Stan och landa framför en hylla innehållandes raringen!
Annars får man söka med ljus och lykta om det bestämt ska vara av den eller den krukmakaren...
Stenbäck till exempel, har jag erfarit, brukar komma självmant som den naturligaste sak i världen, på ställen där man minst förväntar sig honom.

De här åtta likadana lerfaten, är enligt utsago köpta i Österlen på 1940-talet. Direkt av krukmakaren eller antikboden, det visste inte dottern, vars far och mor båda var keramiker.
Att hon ändå ville skiljas från dem, fastän "dom har varit hela min barndoms somrar med fest och glädje", beror enbart på att flytta till mindre på ålderns höst och att göra sig av med det som inte får plats.

Proveniensen i dessa tallrikar är viktigare för mig, än det faktum att inget av faten är stämplade. Ett par har anteckningar som 15 och 18, men det var nog krukmakarens noteringar.

För den intresserade ska jag lägga ut lite bilder på Anjou-keramik nästa vecka.

[jani]

E.B.
ang. gröningen
kan det vara Falkenbergsringen undertill....???

[E.B.]

E.B.
ang. gröningen
kan det vara Falkenbergsringen undertill....???

Berätta mer, jag kan väldigt lite om Falkenbergkeramik.

[Polsson]

E.B.
ang. gröningen
kan det vara Falkenbergsringen undertill....???

Även jag är intresserad av "Falkenbergsringen". Har inte förstått riktigt.
Om det är ringen på undersidan vilken görs för att markera var man ska börja svarva på undersidan mot centrum, kan jag inte förstå det. Många krukmakare gjorde så även utanför Falkenberg.

För den intresserade ska jag lägga ut lite bilder på Anjou-keramik nästa vecka.

Det gör du rätt i! Väntar med spänning.

En vas som denna, finner man oftast av en ren tillfällighet, som att snubbla in på Stortorget i Gamla Stan och landa framför en hylla innehållandes raringen!
Annars får man söka med ljus och lykta om det bestämt ska vara av den eller den krukmakaren...
Stenbäck till exempel, har jag erfarit, brukar komma självmant som den naturligaste sak i världen, på ställen där man minst förväntar sig honom.

De här åtta likadana lerfaten, är enligt utsago köpta i Österlen på 1940-talet. Direkt av krukmakaren eller antikboden, det visste inte dottern, vars far och mor båda var keramiker.
Att hon ändå ville skiljas från dem, fastän "dom har varit hela min barndoms somrar med fest och glädje", beror enbart på att flytta till mindre på ålderns höst och att göra sig av med det som inte får plats.

Proveniensen i dessa tallrikar är viktigare för mig, än det faktum att inget av faten är stämplade. Ett par har anteckningar som 15 och 18, men det var nog krukmakarens noteringar.

Håller med dig om "att söka med ljus och lykta", men samtidigt är det den processen som ger den där extra spänningen. Krukmakargods växer ju inte på trän som tex Stig Lindberg, Kåge, Friberg, Hedberg m.fl. Har du bara gott om pengar, kan du skaffa dig en fin samling utan att förta dig, men i fråga om krukmakarna är det betydligt omständligare.

Gällande dina lerfat, vilka ser väldigt välbehållna ut, kan det inte vara så många krukmakare att välja på på Österlen om nu faten är från 40-talet.
Eftersom de är så många, tror jag att köp direkt hos krukmakaren är det mest troliga.

Måtte man inte komma dit "flytta till mindre på ålderns höst och att göra sig av med det som inte får plats" - hemska tanke!

[Polsson]

Falkenbergsringen-Falkenbergslinjen

E.B.
ang. gröningen
kan det vara Falkenbergsringen undertill....???

För att få klarhet gällande ovanskrivna rubrik tog jag kontakt med Bengt Törngren.

Hej, Bengt!

Tack för senast (mitt besök och fotograferande i din verkstad)!
Har läst i Walerius bok och hört andra nämna "Falkenbergsringen", men fattar inte riktigt vad som menas. På PES var det någon som menade att den ringen som blir på undersidan (se bif bild) när man börjar svarva mot mitten skulle vara "Falkenbergsringen".
Eftersom många krukmakare hade samma ring, kan det väl inte vara den?

Mycket tacksam för svar

Hälsningar
Per-Åke
.................................................. .................................................. ...
Hej P-Å.......

På bilden är det just den ringen vid ytterkant som kallas "Falkenbergsringen"
Kallas ibland för "kärlrand" Ett annat namn som figurerat är "Falkenbergs vapen" konstigt nog. Det var till 99.9% enligt Walerius bok bara krukmakare i Fbg som gjorde den randen. Fbg har haft 21 krukmakerier!*
När man beskickar börjar man alltid från centrum och ut mot kanten.
Det var sällan man gjorde*sådan beskickning på hela bottnen på den tiden.
Det kan ha varit krukmakare från Fbg som etabl sig i andra delar av Sverige som ev har tagit med sig denna rand, men om det vet vi inga detaljer.

//BengT
.................................................. .................................................. ...

Tackar så mycket för svaret. Skulle ringen på bifogade bild FB Stenbäck, Trelleborg, 1888, vara "Falkenbergsringen"?

Hälsningar

Per-Åke
.................................................. .................................................. ....
Nej.. Där är två ringar!!
Så är inte Fbg-ringen.

//BengT
.................................................. .................................................. ...

Enligt Walerius i boken "Pottemakare Krukmakare Kakelugnsmakare i Falkenberg" som hade benämningen "falkenbergslinjen", så menade han att den drejades men sannolikt menade han att den blev till vid beskickningen dvs
när krukmakaren svarvade bort lera från centrum och stannade en bit från kanten varvid "linjen" skapades.

[Gideon]

Håller med dig om "att söka med ljus och lykta", men samtidigt är det den processen som ger den där extra spänningen. Krukmakargods växer ju inte på trän som tex Stig Lindberg, Kåge, Friberg, Hedberg m.fl. Har du bara gott om pengar, kan du skaffa dig en fin samling utan att förta dig, men i fråga om krukmakarna är det betydligt omständligare.

Måtte man inte komma dit "flytta till mindre på ålderns höst och att göra sig av med det som inte får plats" - hemska tanke!

Vi kommer alla till ett vägskäl, vare sig vi vill eller ej.
Under tiden får man göra sitt bästa för att hjälpa till med att kartlägga halvt glömda keramiker, göra nya rön på vita fält - kort sagt, med sin del hjälpa till att komplettera vetandet.

Det är just det problemfyllda samlandet som stimulerar mig, och inte det som ligger uppdukat, fix och färdigt med allt som behöver vetas, på kvalitetsauktionens bord.
Ett samlande är lustfyllt av olika skäl, och jag förstår mycket väl dem som är estetiskt inriktade och begränsar sig till endast några få keramiker eller en viss stilepok.

Jag känner en äldre man, som samlat i över 50 års tid, på idag dyrbar konst och högklassiga, användbara antikviteter. Kontinuiteten har varit lika med noll, och det har bara tillförts färdigutredda verk. Han bor ensam i en stor femrummare, med mycket högt i tak, och vägrar flytta för att därmed skiljas från det mesta. Skröplig hälsa och till åren kommen.
Han kommer att kämpa till sista samlardroppen.

"Gällande dina lerfat, vilka ser väldigt välbehållna ut, kan det inte vara så många krukmakare att välja på på Österlen om nu faten är från 40-talet.
Eftersom de är så många, tror jag att köp direkt hos krukmakaren är det mest troliga."

Jag har nya fakta om lerfaten, som snarare är från Falkenberg, men den informationen får komma i separat tråd senare i höst, då mer fullödigt material finns att se på bilder och i text att läsa.

[Gideon]

Falkenbergsringen

Bra att den här ringen tas upp nu, det är också en gammal fråga för mig.
Jag tror att själva namnet har blivit en slags vandringssägen, men visst kan en och annan krukmakare velat särskilja sig från andra, i tider då ingen tänkte på att signera?
Annars har det väl också med varierade tekniksätt att skära av och lyfta av vasen från drejarskivan, att göra.

Ett obestridligt faktum är att Björnbergs Lervarufabrik i Hässelby också hade ringar, djupa sådana, runt fotringarna.
Att de är därifrån, kan vi se på denna tråd:

http://www.precisensan.com/antikforum/showthread.php?t=5549&page=6

Men jag visar de aktuella bilderna, tillsammans med en illustrativ skål från Falkenberg - med ring!

[Polsson]

Stabil botten

Annars har det väl också med varierade tekniksätt att skära av och lyfta av vasen från drejarskivan, att göra.

Nej, det tror jag inte!

Anledningen till beskickning av botten är ju att godset ska stå stabilt, dvs inte stå och vicka. Eftersom man inte vet vad som exakt händer efter bränningen, är det en fördel om botten buktar inåt. De olika tekniker som användes som jag känner till för att få stabilitet är följande:

1) Att svarva från mitten och stanna en bit från kanten ("Falkenbergslinjen)
1B) Naturligtvis kan man svarva ända till kanten så att botten får en inbuktning.
2) Att trycka upp botten med en skena ( "Krukan från Raus" av Otto v Friesen sid 31.
3. Att lägga på en bit lera på den läderhårda bottnen och dreja en kant.
4) Att dreja en kantring på drejskivan och sedan fästa den med slicker på botten.
Nummer 3 och 4 har naturligtvis även samband med vilken profil keramikern vill ha på godset.

[Gideon]

Varför skulle man separat dreja en kantring, enligt alternativ 4?
Det låter långsökt och tar för mycket tid i arbete, när det är flera vaser på dagordningen för krukmakaren.
Jag är ingen sådan, och har bara klumpigt prövat mig på drejskivan hos Veronica Larsson på Tjurkö, för mer än ett decennium sedan. Det kan därför inte räknas som en merit.

Så Törngren eller någon annan med bett i klöset, borde leda oss bättre i sagan om ringen.

[Polsson]

Varför skulle man separat dreja en kantring, enligt alternativ 4?
Det låter långsökt och tar för mycket tid i arbete, när det är flera vaser på dagordningen för krukmakaren.
Jag är ingen sådan, och har bara klumpigt prövat mig på drejskivan hos Veronica Larsson på Tjurkö, för mer än ett decennium sedan. Det kan därför inte räknas som en merit.

Så Törngren eller någon annan med bett i klöset, borde leda oss bättre i sagan om ringen.

Att "bygga" tex en keramikvas av två drejade bitar vilka fästes med slicker
tror jag t.o.m de gamla kineserna kände till. Om den ena delen sedan kallas fot
eller kantring spelar mindre roll.

[Gideon]

Ja, jag tror också att kineserna kände till det sättet, men inte att på att så värst många av dem var i Falkenberg, för att lära ut den tekniken...
Låt oss inte gå i clinch i ringen, utan istället öppet titta på fler exempel, i avvaktan på att någon i publiken hoppar in.

Här är en annan kanna, som på Tradera fick "..med Falkenbergsring.", som epitet i försäljningsargument i vintras.
Härkomsten är okänd, men det vilar mycket sydskånskt och medeltida utformning i kannan.

[Polsson]

Kantrad diskussion?

............ utan istället öppet titta på fler exempel, .......

Vi gör så Gideon!

Falkenbergsringen?

[Gideon]

Nu hårddrar Du det.
Jag ser bara en skarpskuren fotring.
Så - nej, detta inte är vad folkmun vill kalla Falkenbergsring, på denna inte helt oävna ljusstake.