Elfstrands i Sjöbo

[Gideon]

En trio små krus

Ett krus med särskrivet AE.





Och ett sent från 1971.







Palmgren får vi inte glömma.

[prylsnubben]

Vad man ska tro ja.........Höganäs-Raus-Helsingborg-Ystad-Wallåkra och Elfstrand.

Ett vilt hugskott är att Albert E. och Irma Yourstone hade roligt tillsammans i verkstaden och provade på nåt "nytt". Bemärk J:et istället för I i namnet.
Annars kan Irma vara en i saltglasering bevandrad besökare.

Kan man bränna saltglaserat stengods i en ugn där man brukar bränna engoberat lergods, är det inte mycket lägre temperatur i en sådan ugn. Som Du märker vet jag ingenting om sån´t.

[QUOTE=Gideon;178573]Om Elfstrandsugnen mäktade att komma upp i 1300 grader, vet jag inte, men det borde personal hos museet kunna svara på.

Så här skriver Gunnar Lindqvist i sin bok "Krukor och fat" (1981):
"Saltglasyr. Stengodsglasyr som erhålles genom att koksalt kastas in i ugnen vid 1300 grader. Saltets natrium bildar med lerans kiselsyra en kemisk förening, natronglas, som blir glasyren."

Som nämndes av Gideon är temperaturen i saltglasering omkring 1300 grader och jag har för mig att stengods brukar ligga på cirka 1200. Lergods däremot brukar brännas omkring 820 grader enligt Tom Möllers bok "Krukmakare och kakelugnsmakare".

Idag fick jag äntligen svar från Kulturen i Lund (Karin Schönberg):
" Hej Bo "
"Jag har nu talat med en kollega Eva Kjerström Sjölin som säger att den saktglaserade krukan är drejad i stengodslera och bränd i en ugn för saltglaserat- antingen Raus, Wallåkra eller Höganäsbolaget.
Albert Elfstrand har aldrig arbetat i stengodslera och hade ingen möjlighet att i sin verkstad bränna saltglaserat.
Troligen är det någon som praktiserat i hans verkstad (Irma) och som lämnat den till bränning, troligtvis i Wallåkra. Det är ganska vanligt att keramiker låter bränna sina kärl där. Föremålet kan alltså vara drejat i hans verkstad men med köpt lera kanske som en praktikant haft med sig.
Signaturen AE ser ju ut som den brukar göra".

Vänliga hälsningar
Karin

Vad glad jag blev, visst låter Wallåkra troligt ? Även roligt med lite kringinformation om saltglaserat, leror och ugnar.

[Lars M]

AE Sjöbo 1973

En loppisrunda till norra Skåne kan ge en hel del upplevelser men man får också med sig en del frågor hem. Den här lilla vasen 11 cm hög har någon text som jag inte kan tyda men det kan säkert duktiga PES-are.

[Kaptenen]

Ljusstakarna är signerade Jubileumsåret 1973 AE Sjöbo. Enligt Lindvall-Nordins
årtal för den Elfstrandska verkstaden

• grundad 1899 av fadern Axel,
• som dör 1944, varvid änkan driver vidare,
• 1954 tar Albert över och driver verkstaden själv, fram till 1979, då verksamheten läggs ner.

Vilket jubileum avses? Kan det möjigtvis ha med Kulturen i Lund att göra, då delar av Elfstrands produktion såldes här, men Kulturen grundades 1892 och Kulturens Östarp 1922. Är det någon som har en idé?

Jag är rätt säker på att det står Jubileumsåret 1973.

[Lars M]

Tack!

Snabbt och sjävklart! Stort tack, Kaptenen!

[Gideon]

50-års jubileum?

I boken "Elfstrands krukmakeri i Sjöbo", utgiven av Kulturen Lund 1990, berättar Albert Elfstrand på sidan 41, bland annat:
"Så börja det med lärlingen att komma till drejskivan. Det första man fick lära var att göra små krukfat och arbeta leran och klösa den. Det var den 23 januari 1923 jag satte mina händer i leran, så börja lärotiden för mig."

Så 1973 kan ha varit ett personligt år för Albert att manifestera.

[Kaptenen]

Tack så mycket! Det kan mycket väl vara så, eftersom inget annat år verkar stämma.

[Gideon]

Av allt att döma, verkar det stämma.
Det var ett bra tag sedan jag läste boken, så det blev till att friska upp minnet med omläsning. Tack för det.

Kapitlet, som Albert själv medverkar i, har rubriken "50 år i yrket", och avslutas med orden:
Sedan som sed är får Albert avsluta sitt 50 års-jubileum 1923-73 och tänka tillbaka på svunna år som gått. Många med glädje och många med bekymmer, och så blir det ju för alla som har ett yrke.

Albert Elfstrand, Skolgatan, Sjöbo
Den 31 januari 1973

[prylsnubben]

[QUOTE=prylsnubben;205202]

Om Elfstrandsugnen mäktade att komma upp i 1300 grader, vet jag inte, men det borde personal hos museet kunna svara på.

Så här skriver Gunnar Lindqvist i sin bok "Krukor och fat" (1981):
"Saltglasyr. Stengodsglasyr som erhålles genom att koksalt kastas in i ugnen vid 1300 grader. Saltets natrium bildar med lerans kiselsyra en kemisk förening, natronglas, som blir glasyren."



Idag fick jag äntligen svar från Kulturen i Lund (Karin Schönberg):
" Hej Bo "
"Jag har nu talat med en kollega Eva Kjerström Sjölin som säger att den saktglaserade krukan är drejad i stengodslera och bränd i en ugn för saltglaserat- antingen Raus, Wallåkra eller Höganäsbolaget.
Albert Elfstrand har aldrig arbetat i stengodslera och hade ingen möjlighet att i sin verkstad bränna saltglaserat.
Troligen är det någon som praktiserat i hans verkstad (Irma) och som lämnat den till bränning, troligtvis i Wallåkra. Det är ganska vanligt att keramiker låter bränna sina kärl där. Föremålet kan alltså vara drejat i hans verkstad men med köpt lera kanske som en praktikant haft med sig.
Signaturen AE ser ju ut som den brukar göra".

Vänliga hälsningar
Karin

Vad glad jag blev, visst låter Wallåkra troligt ? Även roligt med lite kringinformation om saltglaserat, leror och ugnar.

Någon liten respons kanske?

[prylsnubben]

Vad man ska tro ja.........Höganäs-Raus-Helsingborg-Ystad-Wallåkra och Elfstrand.

Bild till ovanstående finns här.

[prylsnubben]

Självklart

Att denna är signerad AE är alltså helt normalt, eftersom ingen har någon synpunkt...

[Gideon]

Att denna är signerad AE är alltså helt normalt, eftersom ingen har någon synpunkt...

Förlåt, prylsnubben.
Någon synpunkt på vad Karin i Lund skrivit i sitt brev har jag inte.
Det låter vettigt: drejad, ristad och signerad i samverkan med Albert i Sjöbo, men bränd i närmaste ledig ugn som klarade av att komma upp i 1300 grader.

En kuriös kuriositet, får vi säga.

[Kaptenen]

[QUOTE=prylsnubben;205202]

Om Elfstrandsugnen mäktade att komma upp i 1300 grader, vet jag inte, men det borde personal hos museet kunna svara på.

Så här skriver Gunnar Lindqvist i sin bok "Krukor och fat" (1981):
"Saltglasyr. Stengodsglasyr som erhålles genom att koksalt kastas in i ugnen vid 1300 grader. Saltets natrium bildar med lerans kiselsyra en kemisk förening, natronglas, som blir glasyren."



Idag fick jag äntligen svar från Kulturen i Lund (Karin Schönberg):
" Hej Bo "
"Jag har nu talat med en kollega Eva Kjerström Sjölin som säger att den saktglaserade krukan är drejad i stengodslera och bränd i en ugn för saltglaserat- antingen Raus, Wallåkra eller Höganäsbolaget.
Albert Elfstrand har aldrig arbetat i stengodslera och hade ingen möjlighet att i sin verkstad bränna saltglaserat.
Troligen är det någon som praktiserat i hans verkstad (Irma) och som lämnat den till bränning, troligtvis i Wallåkra. Det är ganska vanligt att keramiker låter bränna sina kärl där. Föremålet kan alltså vara drejat i hans verkstad men med köpt lera kanske som en praktikant haft med sig.
Signaturen AE ser ju ut som den brukar göra".

Vänliga hälsningar
Karin

Vad glad jag blev, visst låter Wallåkra troligt ? Även roligt med lite kringinformation om saltglaserat, leror och ugnar.

Svaret är intressant och det bekräftar vad jag i någon annan tråd har nämnt om att det är problematiskt att bränna saltglaserat, eftersom saltet kontaminerar ugnen och att det behövs särskilda stengodsleror. Därför har vi centra i NV Skåne, Westerwald i Tyskland osv.

Visst är det fortfarande konstigt att den är signerad AE om den är drejad av Irma. Det kvarstår en hel del frågetecken om Elfstrands även om de är rikligt omskrivna.

[Gideon]

Om det var Irma Yourstone, så kan det förklara saken. Hon handskades vant med stengods och kanske förevisade hur det gick till, vid det här tillfället.
Rimligen borde det då finnas fler föremål i saltglaserat från arrangemanget/utställningen 1976.

[prylsnubben]

Förlåt, prylsnubben.
Någon synpunkt på vad Karin i Lund skrivit i sitt brev har jag inte.
Det låter vettigt: drejad, ristad och signerad i samverkan med Albert i Sjöbo, men bränd i närmaste ledig ugn som klarade av att komma upp i 1300 grader.

En kuriös kuriositet, får vi säga.

Du är fin Gideon............

[QUOTE=Kaptenen;205524]

Svaret är intressant och det bekräftar vad jag i någon annan tråd har nämnt om att det är problematiskt att bränna saltglaserat, eftersom saltet kontaminerar ugnen och att det behövs särskilda stengodsleror. Därför har vi centra i NV Skåne, Westerwald i Tyskland osv.

Visst är det fortfarande konstigt att den är signerad AE om den är drejad av Irma. Det kvarstår en hel del frågetecken om Elfstrands även om de är rikligt omskrivna.

Visst är det konstigt.

Om det var Irma Yourstone, så kan det förklara saken. Hon handskades vant med stengods och kanske förevisade hur det gick till, vid det här tillfället.
Rimligen borde det då finnas fler föremål i saltglaserat från arrangemanget/utställningen 1976.

Precis .