Elfstrands i Sjöbo

[wasistdas]

Min första Sjöbo, signerad " Svenskt handarbete NP Sjöbo", kommer här för dokumentation. Glaserad insida. Ca 8,5cm hög och 12cm bred.

[prylsnubben]

"Ljusstakar, ljuskronor typ Luciakronor, fotangelstakar och kammarljusstakar i melerat gods gjorde han så sent som 1979, då krukmakeriet lades ner för gott. Albert Elfstrand dog 1987." Citatet från boken Skånsk Allmogekeramik av Christina Lindvall-Nordin sid 144.

Också är jag inne på vilket kanske en del anser vara petitesser, men inte jag!
Hur kan bifogade groda, gjord för att hängas på väggen, vara signerad med AE
Sjöbo samt Sjöbo Anna 21.8.1980? Glömde tala om att det är en julklapp från svärmor och hennes sambo, men det har grodan ingen aning om.

Enligt Nyström var verkstaden igång till 1989, alltså två år efter Alberts bortgång. Sedan blev verkstaden museum. Enligt Vingedahls upplaga tryckt 1982, var Albert alltjämt verksam vid den tiden, alltså 1982. Undrar vad man ska tro.....

[E.B.]

Saknad, men inte glömd, har detta fat länge varit.
Den dök upp lagom till förra advent, då en försiktig källarinventering gjordes och finns inte med i den här tråden.
1,5 kilo tung och med sina 31 cm i diameter, mäter den sig väl med tidigare visat kräftfat.
Jag gissar det är Elfstrand S:r som låtit sin konstnärliga ådra flöda med penseln, doppad i både guldbronsfärg, som blått, i påskatid.

Oj, det var länge sedan man såg det fatet och jag kom ihåg hur det såg ut innan jag gjorde rent det. Kul att återse efter så många år.

[prylsnubben]

Enligt Nyström var verkstaden igång till 1989, alltså två år efter Alberts bortgång. Sedan blev verkstaden museum. Enligt Vingedahls upplaga tryckt 1982, var Albert alltjämt verksam vid den tiden, alltså 1982. Undrar vad man ska tro.....

Vad man ska tro ja.........Höganäs-Raus-Helsingborg-Ystad-Wallåkra och Elfstrand.

[Gideon]

Min första Sjöbo, signerad " Svenskt handarbete NP Sjöbo", kommer här för dokumentation. Glaserad insida. Ca 8,5cm hög och 12cm bred.

Signeringen har jag inte sett tidigare, och kanske var den spontant gjord.
Nils Palmgren gick som elev och krukmakare (enl. Nyströms bok) 1937-42 hos AE, vilket stämmer rätt så bra med dekorens "kladdiga" tillkomst.
Dekortypen återfinns hos Andersson & Johansson, som lanserade "Konstkeramik" i sin produktkatalog 1946. Intryck hämtades, kopierades eller stals (bara att välja) från andra keramiker, men kan också ses på utländsk keramik från samma tid.
Marie Rehnberg skriver i sin bok "Höganäs keramik" (2003):
"Den produktgrupp som A&J valde att kalla konstkeramik upptog en tämligen stor del av tillverkningen under 40-talet. De var inte ensamma om det förhållandet. För att förhindra orimliga prisökningar på det inhemska hushållsporslinet, såsom man från statligt håll befarade till följd av minskande import och därmed minskande konkurrens, infördes under kriget så kallade prisregleringar, vilka resulterade i att de svenska tillverkarna satsade på prydnadsgods och lyxvaror. ---- (hopp till nästa stycke)
Med finurligt enkla metoder varierades dekoren till synes i det oändliga, utan att något utmärkande nytt eller egenartat egentligen tillfördes. Med det enklaste redskapet i världen, en pinne, fick man fram fiskbensmönster, randningar och våglinjer på tvären eller längden. En tidstypisk ytdekorering var chamottemassa påförd efter drejningen."

Vi vet också att Palmgren anammade pinnen i sitt orkestrerande av vaser och skålar på parad från Ystad.

Oj, det var länge sedan man såg det fatet och jag kom ihåg hur det såg ut innan jag gjorde rent det. Kul att återse efter så många år.

Återseenden är alltid trevliga och fatet meddelar att den trivs bra, även om den har sina mörka stunder i källaren.

[Gideon]

Vad man ska tro ja.........Höganäs-Raus-Helsingborg-Ystad-Wallåkra och Elfstrand.

Ett vilt hugskott är att Albert E. och Irma Yourstone hade roligt tillsammans i verkstaden och provade på nåt "nytt". Bemärk J:et istället för I i namnet.
Annars kan Irma vara en i saltglasering bevandrad besökare.

[prylsnubben]

Ett vilt hugskott är att Albert E. och Irma Yourstone hade roligt tillsammans i verkstaden och provade på nåt "nytt". Bemärk J:et istället för I i namnet.
Annars kan Irma vara en i saltglasering bevandrad besökare.

Kan man bränna saltglaserat stengods i en ugn där man brukar bränna engoberat lergods, är det inte mycket lägre temperatur i en sådan ugn. Som Du märker vet jag ingenting om sån´t.

[Gideon]

Om Elfstrandsugnen mäktade att komma upp i 1300 grader, vet jag inte, men det borde personal hos museet kunna svara på.

Så här skriver Gunnar Lindqvist i sin bok "Krukor och fat" (1981):
"Saltglasyr. Stengodsglasyr som erhålles genom att koksalt kastas in i ugnen vid 1300 grader. Saltets natrium bildar med lerans kiselsyra en kemisk förening, natronglas, som blir glasyren."

I häftet "Elfstrands krukmakeri i Sjöbo", Kulturen Lund 1990, står det om ugnens rymlighet, i ett avsnitt av Gunilla Eriksson:
"Långt senare fick jag veta att Albert hade många trogna besökare och vänner bland Lunds studenter under 50- och 60-talen som liksom vi hade Alberts verkstad som utflyktsmål. Det fanns t.o.m. en tradition att fira Lucia hos Albert, som tände ljus inne i den stora ugnen, stor nog att rymma bord och bänkar!"

Längre fram i avsnittet kommer något intressant:
"1976 presenterades, också på Östarp, utställningen Krukmakare i Färs härad, vilken hade föregåtts av dokumentation i fält och forskning i arkivmaterial efter glömda krukmakare."

Det året kan det ha varit specialarrangemang kring utställningen och här kanske Irma kom in i bilden.
Ta kontakt med Kulturen i Lund och hör efter vad de hade på programmet och vilka som var med då, utöver Albert E. förstås.

[Polsson]

Kan man bränna saltglaserat stengods i en ugn där man brukar bränna engoberat lergods, är det inte mycket lägre temperatur i en sådan ugn. Som Du märker vet jag ingenting om sån´t.

Som nämndes av Gideon är temperaturen i saltglasering omkring 1300 grader och jag har för mig att stengods brukar ligga på cirka 1200. Lergods däremot brukar brännas omkring 820 grader enligt Tom Möllers bok "Krukmakare och kakelugnsmakare".

"Bränningstiden varierade på krukmakerierna beroende på brännugnarnas storlek. Martin August Hjoberg i Västra Bodane använde tre dagar innan han fick upp värmen i ugnen till ca 820 grader, medan Karl Persson i Kvidinge nådde samma temperatur på 38-40 timmar. Martin Persson i Kvidinge, vars ugn var likvärdig med Karl Perssons, fick upp värmen redan efter 28-30 timmars bränning och Isac Lehman efter 22,5 timmar."

I Höganäs brände man ju såväl saltglaserat som blyglaserat (gul höganäs) men jag tror
man hade separata ugnar eftersom bränningstempen varierade stort mellan dem. Om ugnen är bra konstruerad, tror jag att den håller för 1300 grader. Man får bara "brassa" på mer.

[prylsnubben]

Som nämndes av Gideon är temperaturen i saltglasering omkring 1300 grader och jag har för mig att stengods brukar ligga på cirka 1200. Lergods däremot brukar brännas omkring 820 grader enligt Tom Möllers bok "Krukmakare och kakelugnsmakare".

"Bränningstiden varierade på krukmakerierna beroende på brännugnarnas storlek. Martin August Hjoberg i Västra Bodane använde tre dagar innan han fick upp värmen i ugnen till ca 820 grader, medan Karl Persson i Kvidinge nådde samma temperatur på 38-40 timmar. Martin Persson i Kvidinge, vars ugn var likvärdig med Karl Perssons, fick upp värmen redan efter 28-30 timmars bränning och Isac Lehman efter 22,5 timmar."

I Höganäs brände man ju såväl saltglaserat som blyglaserat (gul höganäs) men jag tror
man hade separata ugnar eftersom bränningstempen varierade stort mellan dem. Om ugnen är bra konstruerad, tror jag att den håller för 1300 grader. Man får bara "brassa" på mer.

Om nu den är bränd i Elfstrands ugn, så måste man väl åtminstone bränt minst EN full ugn med saltglaserat, eller..........och då borde det finnas många fler föremål. Har Du sett eller hört talas om saltglaserat från Elfstrands tidigare....?

[wasistdas]

Signeringen har jag inte sett tidigare, och kanske var den spontant gjord.
Nils Palmgren gick som elev och krukmakare (enl. Nyströms bok) 1937-42 hos AE, vilket stämmer rätt så bra med dekorens "kladdiga" tillkomst.
Dekortypen återfinns hos Andersson & Johansson, som lanserade "Konstkeramik" i sin produktkatalog 1946. Intryck hämtades, kopierades eller stals (bara att välja) från andra keramiker, men kan också ses på utländsk keramik från samma tid.
Marie Rehnberg skriver i sin bok "Höganäs keramik" (2003):
"Den produktgrupp som A&J valde att kalla konstkeramik upptog en tämligen stor del av tillverkningen under 40-talet. De var inte ensamma om det förhållandet. För att förhindra orimliga prisökningar på det inhemska hushållsporslinet, såsom man från statligt håll befarade till följd av minskande import och därmed minskande konkurrens, infördes under kriget så kallade prisregleringar, vilka resulterade i att de svenska tillverkarna satsade på prydnadsgods och lyxvaror. ---- (hopp till nästa stycke)
Med finurligt enkla metoder varierades dekoren till synes i det oändliga, utan att något utmärkande nytt eller egenartat egentligen tillfördes. Med det enklaste redskapet i världen, en pinne, fick man fram fiskbensmönster, randningar och våglinjer på tvären eller längden. En tidstypisk ytdekorering var chamottemassa påförd efter drejningen.":

Tack Gideon, det var roligt att få den information och även informationen om tekniken.

[Gideon]

Tack Gideon, det var roligt att få den information och även informationen om tekniken.

Tråden har blivit lång, och jag missade att Polsson redan för två år sedan visade en storbror med samma dekortyp:

http://precisensan.com/antikforum/showthread.php?5712-Elfstrands&p=103967&viewfull=1#post103967

[Polsson]

Om nu den är bränd i Elfstrands ugn, så måste man väl åtminstone bränt minst EN full ugn med saltglaserat, eller..........och då borde det finnas många fler föremål. Har Du sett eller hört talas om saltglaserat från Elfstrands tidigare....?

Nej, det har jag inte! Funderar så här, när slutade man med att bränna saltglaserat i Ystad, ATA.
Om han höll på 1975, kan den ju vara bränd där.

[Gideon]

Det kan ju också tänkas, att till utställninsgåret 1976, inlånades till Sjöbo en liten, men häftig ugn som gästande krukmakare och Albert kunde visa bredden i keramiktillverkning med.
Arrangörmakaren borde alltså veta besked.

[prylsnubben]

Nej, det har jag inte! Funderar så här, när slutade man med att bränna saltglaserat i Ystad, ATA.
Om han höll på 1975, kan den ju vara bränd där.

Verkar vara för sent för ATA......

Det kan ju också tänkas, att till utställninsgåret 1976, inlånades till Sjöbo en liten, men häftig ugn som gästande krukmakare och Albert kunde visa bredden i keramiktillverkning med.
Arrangörmakaren borde alltså veta besked.

Det där med utställningsåret kan mycket väl ge oss svaret Gideon.