Tweet
Den här skålen är milt sagt sliten, men äger charm och doftar så där gammalt härsket som det gärna får göra.
Åtminstone för en lergodsnörd.
Bengt H. har tidigare sänt mig intressanta artiklar om bl. a. hälsingska kruk- och kakelugnsmakare, och de varit väldigt användbara som specifik vägledning i sökning efter enskilda krukmakare. Rödin på Antikprat blev ett sådant minnesvärt resultat.
Men denna gång blir jag ställd inför skålens påskrift på baksidan.
Den översta raden börjar med (min tolkning) K.....a, därefter Alfta socken, Hälsingland. Det var också säljarens (från Hudiksvall) uppfattning.
Jag betvivlar inte att härkomsten är Hälsingland, men är rätt säker på att texten är tillkommen i efterhand, av tidigare ägare som minnesanteckning. Det är bara det att åren 1890 och 1900 fanns inga kakelugnsmakare och krukmakare i Alfta.
För hela Häsingland är siffrorna 43 året 1890, och tio år senare 40 stycken.
Då får man anta att skålen är tillkommen efter skråtidens slut 1846 och före 1890, eller att noteringen Alfta är felaktig. Det svårtydbara K....a behöver jag andra, friska ögon till att tyda. Är det ett personnamn eller bynamn?
Citat ur Jan Lundells häfte "Hälsingska murare och tegelbrännare..." utgiven av Hälsinglands museum:
"Före år 1850 fanns det förutom Källänge lerkärlsfabrik endast Bergroths fabrik i Söderalabyn Skale från år 1841 och Forsså Stenkärlsfabrik från år 1846. År 1875 fanns det fem fabriker i Hälsingland som tillverkade lerkärl och kakelugnar. Som mest fanns det 16 fabriker på landet i Hälsingland omkring sekelskiftet 1900. De flesta verkstäderna blev dock kortlivade."
Därefter följer en lista på Socken, Verkstad och By och bland namnen hittas byn Kinsta i Söderala socken, där L. E. Bergqvist återfinns.
Rätt by, fel socken (Alfta)? Kanske det.
Dekoren i skålens mitt ser ut att vara en fågel med lyfta vingar, och invid kanten har vi naivt målade bär och kvistar, som jag känner igen. Likadan valhänt utförd bärdekor på ett fat, har visats på någon tråd här på PES, men jag hittar inte den just nu. Eller så finns den här, ofotad och glömd...
Iallafall, ett annat stycke, ur samma häfte av Lundell, är också intressant:
"I museets keramiksamling finns flera engoberade lerfat. Sådana fat är täckte med vit piplera och glaserade med transparent blyglasyr som ger en blekgul färgton. Faten är mer eller mindre rikt dekorerade, oftast i rödbrunt, gult, grönt och violett. Flera fat är försedda med figurer och en del av dem har också text. Ofta är de försedda med årtal och initialer på den eller de som skulle firas. Faten var nämligen avsedda att användas vid speciella fester och högtidliga tillfällen och var alltså inga vardagsvaror.
Liknande fat har förekommit i hela landet, men i sydvästra Sverige samtHälsingland och Dalarna, anses de ha haft en rikare dekor."
I och med att skålen har två hål på baksidan för upphängning, kan det tänkas att den var ämnad som praktfat till lyst, att användas ibland. Senare generation har "tagit vad man haver" och använt den i hushållet, därav slitaget - är min spekulation.
Fkera bilder har tagits på skriften, och de utvalda är de bästa, tillsammans med en invertering. UV-lampa skulle också behövas, men det blir ett senare köpprojekt.
Att fukta texten, visade sig inte ge nämnvärt bättre resultat, eftersom ytan är fet och vattenavstötande - så inte kunde den bli tydligare inte.
En Hälsinglandstråd får det här gärna bli, fast inlägget kunde ha lagts i Allmogekeramik! Jag tyckte dock att bilderna är lite för många här och möjligheten till att se över Hälsinglands lerfolks göranden och låtanden förr, är stor - med er hjälp.
Dessutom finns ett par andra fat här, som kan läggas till senare i diskussionen, inte minst vad det gäller detaljlikheter i utförandet av gods och val av mönster/motiv.
Åtminstone för en lergodsnörd.
Bengt H. har tidigare sänt mig intressanta artiklar om bl. a. hälsingska kruk- och kakelugnsmakare, och de varit väldigt användbara som specifik vägledning i sökning efter enskilda krukmakare. Rödin på Antikprat blev ett sådant minnesvärt resultat.
Men denna gång blir jag ställd inför skålens påskrift på baksidan.
Den översta raden börjar med (min tolkning) K.....a, därefter Alfta socken, Hälsingland. Det var också säljarens (från Hudiksvall) uppfattning.
Jag betvivlar inte att härkomsten är Hälsingland, men är rätt säker på att texten är tillkommen i efterhand, av tidigare ägare som minnesanteckning. Det är bara det att åren 1890 och 1900 fanns inga kakelugnsmakare och krukmakare i Alfta.
För hela Häsingland är siffrorna 43 året 1890, och tio år senare 40 stycken.
Då får man anta att skålen är tillkommen efter skråtidens slut 1846 och före 1890, eller att noteringen Alfta är felaktig. Det svårtydbara K....a behöver jag andra, friska ögon till att tyda. Är det ett personnamn eller bynamn?
Citat ur Jan Lundells häfte "Hälsingska murare och tegelbrännare..." utgiven av Hälsinglands museum:
"Före år 1850 fanns det förutom Källänge lerkärlsfabrik endast Bergroths fabrik i Söderalabyn Skale från år 1841 och Forsså Stenkärlsfabrik från år 1846. År 1875 fanns det fem fabriker i Hälsingland som tillverkade lerkärl och kakelugnar. Som mest fanns det 16 fabriker på landet i Hälsingland omkring sekelskiftet 1900. De flesta verkstäderna blev dock kortlivade."
Därefter följer en lista på Socken, Verkstad och By och bland namnen hittas byn Kinsta i Söderala socken, där L. E. Bergqvist återfinns.
Rätt by, fel socken (Alfta)? Kanske det.
Dekoren i skålens mitt ser ut att vara en fågel med lyfta vingar, och invid kanten har vi naivt målade bär och kvistar, som jag känner igen. Likadan valhänt utförd bärdekor på ett fat, har visats på någon tråd här på PES, men jag hittar inte den just nu. Eller så finns den här, ofotad och glömd...
Iallafall, ett annat stycke, ur samma häfte av Lundell, är också intressant:
"I museets keramiksamling finns flera engoberade lerfat. Sådana fat är täckte med vit piplera och glaserade med transparent blyglasyr som ger en blekgul färgton. Faten är mer eller mindre rikt dekorerade, oftast i rödbrunt, gult, grönt och violett. Flera fat är försedda med figurer och en del av dem har också text. Ofta är de försedda med årtal och initialer på den eller de som skulle firas. Faten var nämligen avsedda att användas vid speciella fester och högtidliga tillfällen och var alltså inga vardagsvaror.
Liknande fat har förekommit i hela landet, men i sydvästra Sverige samtHälsingland och Dalarna, anses de ha haft en rikare dekor."
I och med att skålen har två hål på baksidan för upphängning, kan det tänkas att den var ämnad som praktfat till lyst, att användas ibland. Senare generation har "tagit vad man haver" och använt den i hushållet, därav slitaget - är min spekulation.
Fkera bilder har tagits på skriften, och de utvalda är de bästa, tillsammans med en invertering. UV-lampa skulle också behövas, men det blir ett senare köpprojekt.
Att fukta texten, visade sig inte ge nämnvärt bättre resultat, eftersom ytan är fet och vattenavstötande - så inte kunde den bli tydligare inte.
En Hälsinglandstråd får det här gärna bli, fast inlägget kunde ha lagts i Allmogekeramik! Jag tyckte dock att bilderna är lite för många här och möjligheten till att se över Hälsinglands lerfolks göranden och låtanden förr, är stor - med er hjälp.
Dessutom finns ett par andra fat här, som kan läggas till senare i diskussionen, inte minst vad det gäller detaljlikheter i utförandet av gods och val av mönster/motiv.
Bifogade filer
Comment