Kakelugnar

[Polsson]

J. Z. Rudholm & Cnis Kakelfabrik i Norrköping III



Johan Z och hans hustru hade inga egna barn, men systern Ingrid Sofia och svågern, timmergesällen Anders Johnsson, i Malmö lät sonen, Johan Johnsson, bo hos morbrodern från två års ålder och adopterades sedermera, "upptaget som eget barn av makarna Rudholm 30/8 1872" enligt husförhörslängden.

John, som Johan ändrade namnet till, fick en gedigen utbildning. Först studerade han vid Norrköpings tekniska skola och praktiserade efter avslutade
skolstudier 1879 i sin faders kakelfabrik. 1880-82 var han anställd vid Lundgrens kakelfabrik i Stockholm och 1883 bedrev han studier i Tyskland. 1888 blev han delägare i faderns rörelse, som bytte namn till "J. Z. Rudholm & Cnis Kakelfabrik" och från 1900 var han ensam ägare - fabriken gick då under namnet av Rudholms kakelfabrik. 1910, fadern dog 1904, bildades Aktiebolaget Rudholms Kakelfabrik och John Rudholm blev dess disponent.

John Rudholm hade många kontakter med arkitekter och konstnärer, något som var vanligt på de större kakelfabrikerna alltifrån Stockholmsutställningen 1897, då Ferdinand Broberg för Rörstrand hade ritat kakelugnar. Bland av Rudholms anlitade arkitekter må nämnas Carl Westman, Carl Bergsten, Axel Lindegren och Elis Benckert. Bland konstnärer Carl Stenberg och Axel Törneman. Text helt eller delvis från "Rudholms Kakelfabrik i Norrköping 1866-1914" utgiven av Norrköpings museum hösten 1969.

Om man studerar kommerskollegiets årsrapporter får man en klar uppfattning om storleken på fabriken:
1886 1088 ugnar 40 arbetare tillverkningsvärde 56.000:-
1887 1028 ugnar 50 arbetare -”- 71.340:-
1888 800 ugnar 40 arbetare -”. 45.000:-
1890 950 ugnar 43 arbetare -”- 60.000:-

Inkomsten av fabriken (inte tillverkningsvärdet) var åren 1898-1900 över 11.000 kronor och
som högst 14000 kronor 1904. Från och med 1908 hade man med undantag av 1912 inte längre någon vinst av fabriken.

De flesta av arbetarna var formare, sysselsatta med att forma kakel i gipsformar; styckformarna gjorde de största kakeln. Så fanns med modellörer som tillverkade lermodeller för simser och andra ornamenterade kakel, glaserare, dekoratörer, ugnsarbetare samt hjälppojkar, i regel 5-6 stycken.

”Ända inpå 1800-talet användes vid de svenska kakelfabrikerna uteslutande tyska modeller. Så kommo tider med nya stilar för möbler och inredning av våningar, och då började fabrikör R. söka nya modeller och fann dem bland de svenska herrgårdskakelugnarna från 1700-talet. Det gällde då att få reda på det gamla tillverkningssättet, i fråga om målningen, som länge varit glömdt, och nu följde experimenterande med målning, utförd på obränd glasyr, hvarvid man, utgående härifrån, sökte komma till något i dekorationsväg nytt, men tillika på nationell grund hvilande.” Citat från ”Sveriges Handel och Industri i ord och bild 1905” av Lundquist. Bilderna nedan från samma källa.

Av intresse är fabrikens inriktning på finare ugnar för högre stånd och medelklassen. I en uppsats om kakelugnar i Svenska Dagbladet år 1900 framgick att ugnar från Rudholms fanns i någon våning i de nyuppförda palatsen i Stockholm. Byggmästare Bocanders hus vid Kommendörsgatan som sedermera blev uthyrt till turkiske ministern Cherif Pascha, hade ugnar från fabriken liksom praktbyggena på Birger Jarlsgatan och Östermalm. Landshövdingeresidenset i Linköping och ett flertal förnäma borgarhem i Norrköping fanns också bland beställarna. Fortsättning följer...

[Polsson]

J. Z. Rudholm & Cnis Kakelfabrik i Norrköping II

"Vid 21 års ålder vandrade Johan Zacheus/Zacharias till Lund och blev gesäll. Med ränsel på ryggen fortsatte han till Göteborg, där han stannade en tid. I Mariestad var han verkgesäll och "Meister" ville göra honom till måg, men eftersom han inte var av samma åsikt begav han sig tillbaka till Göteborg där han träffade sin blivande fru, Dorothea Fredrika Bergström, dotter till A.P. Bergström (d.1857), som grundlagt en krukmakeriverkstad i Alingsås. Verkstaden hade övertagits av en son och Rudholm drev den tillsammans med sin svåger. 1859 flyttade Rudholm till Uppsala och fick anställningen som verkmästare vid "Kungsängens kakelfabrik", den första kakelfabriken där. I Uppsala erhöll han Mästarbrev i november 1860 och vann i december burskap som borgare. 1861 finner vi honom som verkmästare vid "Petterssons kakelfabrik" i Stockholm."

Den 1 december 1866 kunde man läsa följande annons undertecknad J.Z. Rudholm i Norrköpings tidningar:
"Undertecknad, som i flera år i egenskap af verkmästare förestått en af hufvudstadens största kakelugnsfabriker, får härmed avertera, det jag vid Nya Rådstuvfugatan här i staden anlagt fabrik för Kakelugnstillverkning; och får jag mig hos stadens och ortens respektive invånare rekommendera..."

Det var utan tvekan gynnsamt att vid denna tid starta en sådan fabrik i den snabbt växande industristaden. Behovet av kakelugnar i alla de nya hyreshuses var naturligtvis stort. I varje rum skulle det finnas en kakelugn. Man skilde på sals-, salongs-, förmaks-, herrums- ock kabinettkakelugnar, kakelugnar för sovrum, jungfrukamrar och barnkamrar. Vidare fanns "för arbetarebostäder särskilt inventerade Kakelugnar" och "Kaelugnar för cokeseldning till Butiker, Kontors- och Skollokaler etc" enligt annonser från Rudholms.

Norrköpings läge var fördelaktigt med tanke på råmaterialens tillförsel och sedan produkternas vidare spridning ut i landet. Man tänker på det centrala läget i Sverige, hamnen och slutligen järnvägen, som höll på att utbyggas och skulle få sitt stora genombrott som transportled i Sverige på 1870-talet."

All text från "Rudholms Kakelfabrik i Norrköping 1866-1914" av Norrköpings museum hösten 1969.

Fortsättning följer........

[Polsson]

På den www-adressen fanns det mycket intressant! Tack för den, Rosa!

[Rosa]

Kanske finns det fler kakelugnsentusiaster på PES?

Jag också! Har nyss köpt Margareta Cramérs bok Den verkliga kakelugnen, bl a för att läsa om BH och PH Lundgrens kakelfabrik i Stockholm.

Dels tycker jag om dem som värmekälla. Vi har en Wasaugn som är tio år gammal. Egentligen ville jag ha en kakelklädd istället för en putsad men funktionen fick gå före. I vintras eldade vi varje kväll för att minska elåtgången (och höja trivseln).

Dels gillar jag dem som konst/inredningsföremål. Var på konferens på Sturehofs slott för några år sen. Där finns ca 20 underbara kakelugnar från Marieberg.

Hittade den här roliga sidan med bilder på kakelugnar och kommentarer.

http://www.dataphone.se/~ncteknik/Ve...akelugnar.html

Som vanligt är jag imponerad av era detaljerade redogörelser och forskningsresultat.

[Polsson]

J. Z. Rudholm & Cnis Kakelfabrik i Norrköping

När jag höll på att forska om kakelugnsmakare i Oxie-, Skytts- och Vemmenhögshärad för några år sedan dök namnet Rudholm upp och efter åtskilliga timmars arbete fick jag ihop nedanstående. Samtidigt kände jag till
Rudholms Kakelfabrik i Norrköping, men jag gjorde aldrig kopplingen till "min" Rudholm. Ljuset gick upp flera år senare. Då satte jag igång med att forska ännu mer och fick mycket god hjälp av Norrköpings museum.

Grönby no 13
Mattias Rudholm född 29/7 ?(döpt 19/8) 1798 i Ronneby död Grönby 1855
Matthis Johnsson var sannolikt son till torparen John Nilsson (f 1766) och Karin Carlsdotter (f 1769) i Kartaby no 59 (Ronneby). 1813-1821 fick han sin utbildning i kakelugnsmakare Joh. Niklas Werngrens verkstad på no 9-10 i Ronneby. Han tog sig namnet Rudholm som gesäll och arbetade under ett års tid hos kakelugnsmakare Peter Lundgren på no 82 i Carlshamn. 1822 återfanns han på no 65 i Trelleborg hos kakelugnsmakare Johan Netterström vilken hade utbildats i Ronneby samtidigt med Rudholm. Vandringen fortsatte till Ystad no 384 året därpå där kakelugnsmakare Joh. Gustav Thornberg höll verkstad. Efter ett år i Ystad återvände han till Werngren i Ronneby för att återigen börja arbeta hos Thornberg i Ystad 1825-27.

1827 flyttade han till V Alstad, Sjörup no 9, tillsammans med hustrun Carolina Nilsson (f 1797 i Gerdslöf). Eftersom d`Aubigne flyttade till Ystad 1826, är det sannolikt att Rudholm fortsatte i dennes verkstad som stod oanvänd med stor tillgång på lämplig lera i stort sett inpå knutarna. Något tillverkningsvärde för Rudholms del finns inte noterat. 1828 föds familjens första barn, sonen Johan Zacharias, som hade pottmakargesällen Sven Lundberg och Nils Ahlberg på Marieberg som faddrar. Efter tre år i Sjörup, återvände Rudholms till Ystad och hade eget boende. Vilken verkstad som han arbetade i framgår inte av hfl, men eftersom kakelugnsmakarmästarna G Sjövall och J G Thornberg, samt gesällen Bergholm, stod som faddrar till barnen Ingrid Sofia (1830) och Gustav Adolf (1834), är det troligt att Mattias arbetade hos någon av dem.

1834 gav sig hela familjen iväg och bosatte sig på Grönby no 13 där Mattias igångsatte lergodstillverkning. Ett tredje barn, Maria Amalia, föddes två år senare. Verksamheten flyttades till no 4 e Grönby kratt i mitten på 1840-talet då sönerna Gustaf Adolf och Johan Zacharias började arbeta som lärlingar i faderns verkstad.. Några andra lärlingar eller gesäller fanns inte noterade i hfl förrän år 1853 då trelleborgaren Nils Jönsson (f 1838) noterades som lärling. Två år därefter avled Mattias Rudholm varvid sonen Gustav Adolf övertog verkstaden, storebror Johan Z var då utflugen sedan flera år tillbaka och blev sedermera stor kakelugnsfabrikör i Norrköping.. I ”Förteckning på de inom Oxie, Skytts och Wemmenhögs häraders fögderi varande gärningsmän och deras arbetare” från kommerskollegium år 1854 fanns det under rubriken krukmakare 1 mästare och 2 arbetare i Grönby.




Gustav Adolf Rudholm född 1834 i Ystad död 1896 i Grönby
1859 äktade Gustav Adolf Bengta Andersdotter (f 1832 i Skurup). Förutom sonen Anders Mattias som föddes 1867 hade Rudholms även en fosterdotter, Matilda Svensdotter, född 1851 i Hallaröd. Gustav hade hjälp i verkstaden av sammanlagt tre lärlingar under tiden 1855-1863 och föreföll sedan arbeta ensam till 1877. Sonen Anders dog samma år och kakelugns- arbetaren Carl Magnus Holmgren (f 1855 i Trelleborg), yngre broder till fabrikör Magnus Wilhelm Holmgren i Skegrie, började arbeta i verkstaden. Holmgren hade ingen lyckad tid i Grönby. Den 24/8 1878 dömdes han till 3 månaders straffarbete av Oxie- och Skytts domstol för stöld. Grönbypojken Nils Andersson (f 1866) arbetade som lärling i verkstaden några år och flyttade sedan till Trelleborg 1884 för att arbeta hos Carl August Stenbäck på no 65 i lf och tog sig namnet Rosén som gesäll.
Samma år avled Gustav Adolfs hustru Bengta, men två dagar före julafton 1886 gifte han om sig med 32 år yngre Karna Andersdotter ( 1866 Snårestad) som kom från Sjörup samma år. Fyra barn avlades i äktenskapet mellan 1886 och 1894, fast de två första, en son och en dotter,
levde endast ett år. Under dessa år flyttade familjen från no 12 till no 1 till no 9. En del av lergodset som tillverkades i verkstaden stämplades ”Grönby”. När Gustav Adolf avled 1896 flyttade hustrun Karna med sönerna Anders Gordon (1891) och Johan Oscar (1894) till Gärdslöf.

Att hitta lergods av Rudholm i Grönby är som att leta efter en nål i en höstack. Med facit i hand retar det mig i kollossalformat att jag inte bjöd på bifogade fat för flera år sedan trots att sonen tyckte att jag skulle göra det.
Vid den tiden hade jag nog av "mina" trelleborgskrukmakare och ville inte befatta mig med "utbölingar". Även om fatet inte är signerat, är sannolikheten stor för att det är Gustaf Adolf Rudholm som har drejat det. En kruka stämplad "Grönby" negligerade jag vid en annan auktion trots sonens påpekande. Bilden föreställer Johan Zackarias och i morgon är det hans tur att bli omskriven. Om någon redan nu vill se några av hans kakelugnar rekommenderar jag denna sida http://www.lindholm-kakelugnar.com/g...?kat=3&lang=se

[Kim von Platen]

Ja, den är ju gammal. Underbart kakel med mönsterupprepning i koboltblått.
Det är lite svårt att se detaljerna, men är rokokokartuscher? Var det den Rörstrand, som inte var en Marieberg?
Sockeln passar mycket väl till. Snyggt!

Hallå Gideon,
Ja, det var den Vera hade koll på. So long...

[Gideon]

I Varbergs Museums Årsbok från 1971 finns en artikel av Ruth Sander, Oslo, som handlar om Hellsunds kakelugnstillverkning i Varberg. Hon beskriver fyra generationer (och sex personer), som verkade inom kakelugnsmakaryrket från slutet av 1700-talet till slutet av 1920-talet. Jag visar ett antal bilder som finns i artikeln. I Varbergs museums magasin finns förvarat formar, verktyg mm samt den miniatyrkakelugn som var "skylt" utanför verkstaden. Se bild längst ner till höger. Jag har tagit några bilder som visar tydligare. Vad som förvarades i mästarlådan vet jag inte men tre nycklar krävdes det tydligen......
Om någon skulle vilja ha artkeln kan jag försöka ordna det.

Tack vare Ditt tips, damp boken i brevlådan oväntat snabbt, och Ruth Sander artikel är värdefull, inte bara för de lokalhistoriskt intresserade.
Det valda stycket nedan, beskriver mer än väl att kakelugnmakarna på landsbygden kunde ta ansvar, hela vägen från kranad lera till färdig kakelugn på plats. Den siste kakelugnsmakaren på orten, Carl Gustaf Emil Hellsund, född 16/5 1882 och död 5/8 1962, får teckna bilden av den från grunden skolade kakelugnsmakaren - en inte enbart formade bitar som ett led i processen på en stor kakelfabrik.

Den Hellsundska verkstaden låg, alltsedan 1791, på Prästgatan 29. Av befolkningsskivorna för 1890 och 1900, kan man utläsa att den hade tre gesäller och en lärling och tio år senare lika många.

Ur Ruth Sanders artikel:
"Den siste och sjätte kakelugnsmakarmästaren i Hellsundska släkten, men fjärde generationen, var Emil Hellsund, som till Carl Olof Hellsund och hans hustru Sofie. Han dog 80 år gammal 1962. Emil kunde berätta mycket om sin faders firma, som alltså gått från far till son i fyra generationer i Varberg, och somhan övertog efter faderns död 1909.

År 1896 började Emil först hos en byggmästare i staden, för att år 1900 komma i lära hos fadern. Då han började som egen mästare fanns det många arbetstillfällen inom yrket, men på 1920-talet och framförallt under 1930-talet, då man mera allmänt började med värmeledningssystem, blev det sämre. Hellsund var ensam kakelugnsmakare i staden.
Han fick trots detta minska på gesäller och lärlingar, då yrket var i utdöende. Emil var en mycket skicklig kakelugnsmakare. Han gjorde sitt kakelugnsmakeri till något av en konst eller åtminstone ett konsthantverk. En av hans kakelugnar finns på Varbergs museum.

Så sent som i början på 1950-talet gjorde han fortfarande kakelugnar på beställning till kunder på den halländska landsbygden.
Emil Hellsund både brände och glaserade teglet och han satte en ära i att göra verkligt förnämliga kakelugnar, som han inte så sällan dekorerade med guld och andra prydnader. Det råder ingen tvekan om att de i dag har ett mycket stort kulturhistoriskt värde.

Emil Hellsund ägnade sig helt åt sin rörelse och deltog varken i det offentliga livet eller i föreningslivet. Han har berättat att han tyckte det var särskilt roligt att arbeta som kakelugnsmakare på landsbygden, ty efter ett besök behandlades han sedan nästan som en släkting.
Han bodde då på gården eller stället, där han skulle sätta upp en kakelugn och överallt bjöds det på god husmanskost. Åtskilliga gånger blev han hämtad med hästskjuts från Varberg till ett arbete, som det kunde vara flera mil till."

Lars M. undrar vad Mästarlådan kunde innehålla, och jag tror inte att den användes så mycket, eftersom skråväsendet upphörde året efter att lådan tillverkats. Inget hindrade ju förstås att gemensam kassa förvarades i denna, fastän släkten Hellsund praktiskt taget var ensamma i staden med att tillverka kakelugnar. Notabelt är dock att 1890 fanns två krukmakaränkor Carlström och Westerberg.
På 1700-talet är åtta kakelugnsmakare noterade i Ellen Raphaels redogörelse för skrået. I nästa sekel är de nio. Lådan kan ha ersatt en äldre, som blivit alltför söndrigt, och det är så fallet för kakelugnsmakarskrået i Stockholm - om vilket vi kan läsa i sista stycket av den här innehållsbeskrivningen ur redogörelsen:

"Lådans egendom inventerades i allmänhet vid åldermansskiftet, och från 1754 finnes det en förteckning öfver denna införd i protokollboken.
"Imo sielfwa ämbetslådan med des fouteral och en klubba af masurbiörk samt en fattig bössa af hwitt blek.
2do 3ne ämbetssigill af messing, ett större och ett mindre.
3o 2ne st. stops bägare af silf:r innantil förgylte med åratahl 1702 d. 2 december och påskrifter: ålderm. Hans Karau, Bisittarna Thomas johanson och Joh. Drake, M:ne Olof anderson, Samuel Vred, And. Högberg, Joh. Hosh, And. Passberg, Peter stake, Daniel Bure, Daniel Lock, Hans Byr.
4o Ett Ämbets Protocoll in 4:
o if 1709 d. 12 Martii til och med 1754 d. 29 Martii.
5o En d:
o in folio if. d. 10 Aprill 1754, som nu brukas.
6o En In- och utskrifningsbok uti lång folio.
7o En do gll liten.
8o En lådräkningsbok.
9o En liten jern beslagen Coufert.
uti lådan voro
J plåtar och selar . . . . . . . . . . . . . .162:-
3:ne stycken ducater à 18 D:r . . . . . .54:-
2:ne dubbla Caroliner . . . . . . . . . . . . .9:12 `/.>>
samt diverse reverser

Några av gesällskapets ägodelar omtalas 1760, då ämbetet bifaller gesällskapets begäran att få göra sig en ny låda, "eftersom den nu befinteliga är ganska slät och förfallen" samt att de "mångfaldige gl:la, så kallade skyltar, må blifva uparbetade til något wackert och gangneligt silfverkäril".

[Gideon]

Kakelugnen i vardagsrummet tror jag däremot är uppsatt med gammalt kakel men ungen saknar sitt krön och sockel är säkert inte original. Ursäkta suddiga bilder. So long...

Ja, den är ju gammal. Underbart kakel med mönsterupprepning i koboltblått.
Det är lite svårt att se detaljerna, men är rokokokartuscher? Var det den Rörstrand, som inte var en Marieberg?
Sockeln passar mycket väl till. Snyggt!

[Gideon]

Vår kakelugn på nedre botten som det eldas i varje vinter, när ungarna var små stekte vi äpplen i den och åt med kolasås. Huset är byggt 1924 och jag tror den är från den tiden. Syns dåligt på bilden men kakelugnsbandet är broderat med pärlor och har en anteckning på baksidan "köpt på aktion i Eksjö 1934". Inte min felstavning utan det står så

Kakelugnen är i nyrokoko, och en sådan framställdes knappast på 1920-talet. Istället kan den vara från någon av de tre kakelugnsmakarna, som fanns i Eksjö kring 1890, eller beställd från närmaste större stad, som Jönköping och där fanns 14 kakelugnsmakare det året.
Kakelugnbandet, köpt 1934, kan vara som ett "komihåg" för hela kakelugnen eller avse endast bandet, det kan vi inte vara säkra på. Skrivna pappersdokument, som hör till huset, är säkrare informationskällor.

EKSJÖ 1890

Andersson, Petrus
Kakelugnsmakare
f. 1852 i Norum (Göteborgs och Bohus län, Bohuslän)
Gift man, far i familjen
Strömsdal
Eksjö stadsförs (Jönköpings län, Småland)
Födelseort i källan: Norum Gottlands l.

Lundgren, Olof
kakelugnsmakare
f. 1843 i Bäckaby (Jönköpings län, Småland)
Gift man, far i familjen
1 Qv. No 28.
Eksjö stadsförs (Jönköpings län, Småland)
Födelseort i källan: Bäckaryd Jönk. l.

Svensson Rosenqvist, Nils
kakelugnsmakare
f. 1838 i Barkeryd (Jönköpings län, Småland)
Änkling, far i familjen
Rosenlund
Eksjö stadsförs (Jönköpings län, Småland)
Födelseort i källan: Barkeryd Jönk. l.

[Tingeling]

Vår kakelugn på nedre botten som det eldas i varje vinter, när ungarna var små stekte vi äpplen i den och åt med kolasås. Huset är byggt 1924 och jag tror den är från den tiden. Syns dåligt på bilden men kakelugnsbandet är broderat med pärlor och har en anteckning på baksidan "köpt på aktion i Eksjö 1934". Inte min felstavning utan det står så

[Kim von Platen]

Hallå,
Jag är beredd att hålla med, kakelugnen är från början av seklet. Huset byggdes 1755 men vinden inreddes först 1910. Logiskt, alltså.
Kakelugnen i vardagsrummet tror jag däremot är uppsatt med gammalt kakel men ungen saknar sitt krön och sockel är säkert inte original. Ursäkta suddiga bilder. So long...

[Gideon]

Intressanta sidor, simco! Här visar jag en miniatyrkakelugn från Trelleborgs Museum. F B Stenbäcks verkstad har gjort den. Sannolikt är det ett "skyltexemplar".

Foto: Ylva Moritz

Prylsnubbens medaljong från ev. Lundgrens skulle passa bra in i överdelen...

Men annars är DigitaltMuseum precis vad som behövs. En mycket bra början!

Och jag är benägen att hålla med Peter S.
KvP:s kakelugn är för perfekt, med raka skarvar. En mycket bra gjord stilkopia.

[Andres]

"Hallå Andres,
Fin samling. Grattis. Men jag undrar om det inte är gluggen på kameran som behöver dammas av? Tallrikarna är värda ett bättre öde. So long..."
Ja, ja, inte kasta sten i glashus..........

[Peter S]

Jag tycker att den sista ugnen ser ut som något från UE på 1910-talet. Det är främst festongerna som jag tycker gör den till en 1700-talspastisch snarare än från tiden.

[Bengt H.]

Tack så mycket för upplysningarna om J.P. och C.J. Wickman, Simco. Verkligen intressant.
Johan Petter Wickman, f. 1832, flyttade ju från Kungsholms förs. i Stockholm till Östersund 1858. Där hyrde han ett tag en verkstad med brännugn, och tillverkade kakelugnar. (1864 blev det t.ex. 50 st. enl. Kommerskollegiums årsberättelser.)
I Östersund föddes också sonen Carl Johan 1865.
1868 flyttade familjen till Tierp.

Mycket tack också till Kim för bild på en riktigt stilig kakelugn. Hoppas på fortsättning.