En västtysk klassiker - Form 271 av Heinz Siery för Scheurich

[Kaptenen]

En klassiker stod på hyllan och priset var löjligt lågt och glasyren förnämlig. Det är få vasmodeller från Västtyskland som man vet vem som har formgivit, men denna Scheurich 271-22 (22 cm hög) är av

HEINZ SIERY (1927 i Neuort - 2001)

Heinz Siery studerade på Keramische Fachhochschule i Höhr-Grenzhausen. Efter studierna 1954 började han arbeta på Föhr Keramik som formgivare och senare samma år blev han chef för fabriken.

Året efter flyttade han till Scheurich, där han formgav flera modeller som har blivit beryktade och fått ikonstatus bland samlare av västtysk keramik. Den kanske allra mest kända är 271.

Senare blev han ansvarig för utveckling, planering och genomförande av processflödet i fabriken, men han fortsatte samtidigt att vara konstnärlig ledare.

Siery har också designat ett antal modeller för Carstens Tönnieshof i Atelier/Luxus - kollektionerna, men även en del för Ruscha.

Vasen finns i ett otal olika dekorer och glasyrer och har du någon 271 får du gärna visa den här.

[Katti]

Kaptenen, det är precis detta jag har undrat länge. Det finns ju många vaser därute märkta W. Germany och något nummer, men ofta utan annan märkning. Kan numret säga något om tillverkare eller formgivare, eftersom du kunde båda i detta fall eller var det vasens utseende och glasyr som avslöjade detta?

[Kaptenen]

Katti, jag har under under flera års tid tyckt att tyska vaser har varit fullkomligt ointressanta, eftersom det har känts att det nästan har varit omöjligt att komma vidare och få reda på något om var och när de är tillverkade, vem som har formgivit och så vidare. Detta beror på att detta är ett nytt samlarområde och det har mig veterligen inte skrivits en allmänt hållen artikel i någon av de svenska antiktidningarna.

Trots detta upplever jag att det idag åtminstone i Skåne är betydligt glesare med tysk efterkrigskeramik på loppmarknader och välgörenhetsaffärer än vad det var för tio år sedan, när jag var fullkomligt ointresserad och tyckte att det var mest skräp. Föremål som idag kan kosta flera tusen kronor främst i USA och i England såg jag då ganska ofta. I år har jag hittat ett föremål med ett förmodat marknadspris på över tusenlappen - En tjur ifrån Ruscha i den näst största storleken med en längd på 32 cm och i den orange och eftertraktade glasyren Vulcano framexperimenterad av Otto Gerharz. När jag tittade på nätet såg jag att det hade sålts en på Tradera, men då av säljaren attribuerad till Stig Lindberg och denna såldes för strax över tusen kronor.
I länken skriver Mark Hill, expert på engelska antikrundan, i sin blogg om när han fyndade en likadan http://markhillcollects.blogspot.com...-old-bull.html



Mark Hill tillhör de experter som i mångt och mycket genom sin genomslagskraft i media och sitt kunnande har bidragit till att intresset har väckts för tysk efterkrigskeramik. Det gäller även tjeckiskt glas som Mark har skrivit om.

En annan som varit banbrytande genom bland annat sin hemsida är Forrest Poston i USA, som är en ypperlig inkörsport för många. http://www.ginforsodditiques.com

Det känns som ett faktum att intresset för denna typ av keramik väcktes, där den inte var så vanligt förekommande det vill säga i USA och England. Det är också där priserna är högst. Det känns då inte särskilt märkligt att det är en engelsman, Kevin Graham, bosatt i Tyskland i närheten av den danska gränsen som är en av de drivande krafterna med att katalogisera den enorma produktionen av tysk keramik från denna period. Han har skrivit flera kataloger i CD-format, där likt Grödinges bok och hemsida med Upsala-Ekebys och St Eriks produktion, presenteras utifrån formnummer. Kevin ansvarar för forumet Pottery and Glass. http://potteryandglass.forumandco.com

Forumet som har många medlemmar från främst Tyskland, Nederländerna, England och USA samt ett fåtal från Skandinavien inriktar sig på denna typ av keramik. Många av medlemmarna i Tyskland och Nederländerna köper in matbord överfyllda med keramik och glas varje söndag, som verkar vara den stora loppisdagen i dessa länder. Jag häpnar varje söndag och måndag när jag går in och tittar på tråden som motsvarar vår ”Loppisstilleben” här på PES. Med dessa mängder av keramik och glas följer givetvis också med föremål från Skandinavien och från andra länder. Att de postar alla dessa föremål i dokumentationstrådar och ber om hjälp att identifiera bidrar, liksom på PES, till att ny kunskap föds och fler modeller, glasyrer, stämplar och signaturer ser dagens ljus och kan sättas in i ett större sammanhang.

Ett färskt exempel är en vas från Villeroy & Boch i Torgau (1926-1945), en av många av koncernens keramikfabriker, som jag köpte på en loppmarknad i lördags. Igår hittade jag en till med samma formnummer, men med en annan dekor och märkt med importstämpel utan fabriksstämpel.
Jag fann ett fruktfat på Ebay med samma dekor och detta var stämplat med fabriksstämpel, så i mitt tycke var saken klar - vasen var tillverkad före andra världskriget. Den mycket kunnige Volker Hornbostel, påpekade vänligt att i hans tycke var vasen tillverkad efter kriget eftersom den hade importstämpel. Detta borde jag ha förstått och tänkt på, eftersom jag själv har skrivit det här på PES. Tyska och för den delen också japanska produkter var inte populära direkt efter kriget och stämplades ofta därför bara med importstämpel eller med ingen stämpel alls. Han visade också på exempel där föremålet var stämplat V&B Torgau, men mycket motsägelsefullt hade en etikett som var från tiden efter förstatligandet. Självklart var det så att man direkt efter kriget fick använda de formar som man hade, när man sakta försökte bygga upp industrierna efter kriget och därför går det inte att bara med stilkänsla att avgöra om en vas är tillverkad före eller efter kriget.



I den svenska bloggosfären är det knapert med information och bilder med undantag av Carina ”Cinna” Perssons Tusen vaser. http://tusenvaser.blogspot.com/

Jag förvånas lite över att det är så få frågor om denna keramik på PES, när det varje månad ställs ett tiotal frågor om porslinsfiguriner främst från Gräfenthal. Det kan ju givetvis vara så att man tror att det är lönlöst att fråga eftersom ingen vet och visst kan så vara fallet. Det tar ofta lite längre tid att ge ett svar på de frågor som kommer, eftersom det ofta krävs en djupdykning bland all den information som finns på olika sidor på nätet och det krävs ofta att man ställer sig kritisk till de uppgifter som förekommer på kommersiella sajter. Kan vi inte hitta ett svar på frågorna inom rimlig tid själva får vi hänvisa till Pottery and Glass, där man ofta får en snabb men kortfattad identifikation.

Svaret på din fråga är att har man tillgång till t ex Kevin Grahams kataloger så kan man snabbt söka upp vilka tillverkare som man i dagsläget vet använde formnummer 271 och då får man kanske upp ett antal olika alternativ, med olika storlekar i mitt fall 22 som är höjden i centimeter. Sedan gäller det att utifrån dessa alternativ välja den troliga tillverkaren och söka vidare för att få det fastlagt. Fler och fler nummer fylls ständigt på och det som ena dagen ansågs som fakta kan dagen efter vara fel, eftersom det i många fall saknas priskuranter och skriftligt ursprungsmaterial.

Vad gäller glasyrerna är det ett kapitel för sig. Den senaste noteringen från den 13 juni 2011, som jag har funnit på Kevins Flickr-sida, för Scheurich 271 är att det finns 97 olika glasyrer och dekorer ”so far”. http://www.flickr.com/photos/59095345@N06/5828060275/ Fabrikerna härmade och kopierade varandra både vad gäller form- och glasyrer samt dekorer, så man får vara försiktig att bestämma varifrån vasen är tillverkad utifrån bara en av faktorerna. Kännarna går inte bara på formnummer utan ofta tittar man också på hur siffrorna och Germany är utformade och på vilken lera som har använts. Därför är bilder på bottnarna alltid viktiga, ja närmast nödvändiga, när man ska identifiera keramik.

Jag hoppas Katti och alla Ni andra som har tagit er igenom texten att Ni har blivit lite klokare.

[Gideon]

Mycket välskriven och initierad artikel, Kaptenen.
Jag hade precis samma attityd, som Du, gentemot all mellan- och efterkrigskeramik från östblocket, men också Västtyskland.
I och med de allt större, framväxande refenensbanker som finns att tillgå, växer insikten - men likafullt är det gott om billigt framställd massvara att sålla bort.

Men det där med importstämplarna, är omdiskuterat. Det fanns Import också på föremål ända fram till krigsutbrottet 1939. Hästen från Katzhutte i annan tråd, är ett sådant exempel.

[Rosa]

Instämmer med Gideon, vilken imponerande redogörelse Kaptenen!

[simco]

Suveränt!

Mycket intressant att få läsa detta. Den enda tyska keramik som jag vågat mig på att köpa är en skål från västtyska Ruscha. På nätet hade jag sett exempel på Kurt Tschörner eftersökta "kanna/hänkelvas" modell 313. Tydligen ska det finnas en uppsjö av glasyrer och vissa av dessa kannor betingar höga priser. Första gången jag höll i Ruscha-skålen, som jag hittade, kände jag att den faktiskt hade ett en stilsäker form och läcker handmålad dekor på fräck glasyr, dessutom var den ju mycket prisvärd.
Skålen tillföll senare en väninna, som inte kunde låta bli att plocka upp den varje gång hon besökte mig, eftersom att hon tyckte att den hade "allt". Det är verkligen intressant att få lära sig mer om dessa ofta förbisedda föremål, det finns en hel del guldkorn att upptäcka i det västtyska keramikhavet.

Tack Kaptenen!

Jag hittade ett par bilder på skålen från Ruscha sparade i datorn, så de kommer här:

[Kaptenen]

Tack så mycket för den positiva responsen!

Mycket välskriven och initierad artikel, Kaptenen.
Jag hade precis samma attityd, som Du, gentemot all mellan- och efterkrigskeramik från östblocket, men också Västtyskland.
I och med de allt större, framväxande refenensbanker som finns att tillgå, växer insikten - men likafullt är det gott om billigt framställd massvara att sålla bort.

Men det där med importstämplarna, är omdiskuterat. Det fanns Import också på föremål ända fram till krigsutbrottet 1939. Hästen från Katzhutte i annan tråd, är ett sådant exempel.

Visst, det är klart att det finns mängder av riktigt dålig tysk keramik, där man kan ställa sig frågan om de hade någon som helst konstnärlig ledning eller avsynare anställda på fabrikerna. Hela registret finns från det riktigt dåliga till det som håller världsklass. Inför den tyska fabrikskeramiken är man inte oberörd utan den väcker känslor och det är mer än vad man kan säga om t ex U-E:s sena 60-talsproduktion, som jag uppfattar som tråkig och intetsägande och dyster med det mörka godset.

Vad gäller importstämplarna har nog inte sista ordet sagts och vad gäller vasen så är jag fortfarande osäker, eftersom man har använt så pass mycket av den dyra orangeröda uranglasyren.

Suveränt!

Mycket intressant att få läsa detta. Den enda tyska keramik som jag vågat mig på att köpa är en skål från västtyska Ruscha. På nätet hade jag sett exempel på Kurt Tschörner eftersökta "kanna/hänkelvas" modell 313. Tydligen ska det finnas en uppsjö av glasyrer och vissa av dessa kannor betingar höga priser. Första gången jag höll i Ruscha-skålen, som jag hittade, kände jag att den faktiskt hade ett en stilsäker form och läcker handmålad dekor på fräck glasyr, dessutom var den ju mycket prisvärd.
Skålen tillföll senare en väninna, som inte kunde låta bli att plocka upp den varje gång hon besökte mig, eftersom att hon tyckte att den hade "allt". Det är verkligen intressant att få lära sig mer om dessa ofta förbisedda föremål, det finns en hel del guldkorn att upptäcka i det västtyska keramikhavet.

Tack Kaptenen!

Ja, eftersom Ruscha 313 liksom Scheurich 271 och flera andra blev stora försäljningsframgångar så tillverkades de under flera decennier med olika dekorer och glasyrer. Eftersom exporten också var betydande anpassade man sig säkert också till olika marknader. Kevin Graham skrev vid något tillfälle att de bästa föremålen från Haldensleben och Strehla fanns att finna i Sverige och det kan ju låta konstigt, men tänker man på att Sverige var bland de första länderna i världen att erkänna DDR som stat så var handelsförbindelserna säkert goda och svenskarna hade råd att betala för topprodukterna i sortimentet. Så rata inte dessa tillverkare bara för att de tillverkades i Östtyskland.

Ruschaskålen är vacker och jag förstår din vänninas förtjusning. Det kan inte finnas många felfria exemplar av denna med tanke på "spetsarna".

[simco]

Ja, skålen har verkligen spetsiga avslut, den är dessutom mycket tunn så du har säkert alldeles rätt i att många har blivit skadade.

Gällande den östtyska keramiken är jag mycket dåligt påläst, likväl som när det gäller den västtyska. Det är dock mycket inspirerande att förkovra sig i informationen som bjuds och efterhand så hoppas jag att flera namn och föremål fastnar i minnet.

Jag hittade en intressant artikel, "Collecting West German Pottery,Thoughts, Philosophy, and History by Forrest D. Poston", där det även visas en modell 313 från Ruscha.

http://blog.antiques.com/2010/09/07/collecting-west-german-pottery-thoughts-philosophy-and-history-by-forrest-d-poston/

[Kaptenen]

Tack för den länken, simco.

Här är en trevlig intervjuartikel av "Littleowlski" där Kevin Graham "Madbrit" berättar om sitt samlande.

http://littleowlski.wordpress.com/2011/04/01/from-spritzdekor-to-madbrit-the-many-personas-of-kevin-graham/

[wasistdas]

Fantastiskt information och läsvärd artikel. Tack Kaptenen!
Jag är ibland inne på http://ginforsodditiques.com Den kan tyckas vara lite svår navigerad i början, men mycket information där. Man kan ex söka på färger, studio osv.. Han finns även på youtube, där han diskuterar tysk keramik och hur man kan känna igen vart de kommer ifrån på några stycken.
Ex grönt

http://ginforsodditiques.com/wg.green.a.html

Rött/orange

http://ginforsodditiques.com/wg.red.a.html

Studio

http://www.ginforsodditiques.com/studio.gallery.html

Här är en kanna Simco som hade passat till ditt härliga fat

http://ginforsodditiques.com/rus.313.zebra.html

Vill bidra med två vaser från Schäffenacker som jag gillar. (ursäkta damkornen )
Helt blanka undertill, men etikettmärkta. Hans tavlor är ju annars djupstämplade samt etikettmärkta med annan märkning (av det jag sett)

[wasistdas]

Ser nu att du redan länkat till den sidan jag tipsade om, missade att det var samma. Ber om ursäkt för detta

[Kaptenen]

Det gör ingenting!

Jag är glad för att se dina två fina Schäffenackervaser. Jag tror att dessa är tidigare än de vaser som har serienummer. Etiketterna känns också äldre en de med "Sch", men jag har kollat att det inte rör sig om unikat. Vi skulle kunna göra tråden med keramiktavlorna till en dokumentationstråd. Jag har lite fler bilder som ska in där.

http://precisensan.com/antikforum/showthread.php?9631-Keramiktavla-med-signatur-ID-Helmut-Friedrich-Sch%E4ffenacker-Ulm-Tyskland&highlight=sch%E4ffenacker

[Katti]

Fantastiskt!

Har börjat jobba och inte haft tid att gå in och se denna fantastiska respons. Hjälp, nu måste ja sitta hela söndan och läsa. Tack Kaptenen! Jag har alltid tyckt att jag hittat intressanta tyska grejer trots så lite info. De har varit fina och det har fått duga, men det är ju jättekul att få veta allt detta och kanske lyckas spåra lite bakgrund.

[wasistdas]

Tycker det är synd om denna tråd dör ut, då den är intressant och oerhört informationsrik. Väljer att posta två objekt från Loppisstilleben.

En vas som ev kan vara från Jasba.http://ginforsodditiques.com/jas.1966r.prime.html .Jag tycker själv att den är lite annorlunda och jag gillar glasyren.


Och en hänkelvas från Villeroy & Boch med stämpeln Torgau, som visats tidigare i tråden.

[Kaptenen]

Tack så mycket för bidragen! Jag är osäker på att den första är Jasba. Vasen Från Torgau är intressant för den visar att man har använt båda "vit"-- och rödbrännande leror.