Michael Andersen & Søn - MA&S

[Polsson]

[ATTACH]56224[/ATTACH]

Hallo, dantheman!

The last two ones look like John Anderssons (Höganäs) signature, but I´m not sure.

[dantheman]

Hi,
Thanks,I will research his Höganäs signature

[Kaptenen]

Hi and welcome to the forum,

The three miniatures you are showing are by John Andersson (1899-1969) in Höganäs, Sweden. He was a well-known potter and he was the leading designer from 1925 of the Andersson & Johansson company in Höganäs. He is represented in numerous public collections.

[dantheman]

thanks for the welcome,I love this forum

[Polsson]

Fat av Marianne Starck

En kollega till mig frågade om detta fat. Märket med de tre fiskarna kände jag igen som Michael Andersen och son och efter koll på nätet kom jag fram till vad MS stod för. Någonstans stod det att hon arbetade på MA&S under 50-, 60- och 70-talen. Från vilket av talen kommer fatet?

Som vanligt mycket tacksam för svar.

[Kaptenen]

Jag finner ingen vettig källa, men min gissning är 1950-talet. Jag tycker det finns likheter med Raymond Peynet i uttrycket.

Förövrigt kan jag nämna, att den krackelerade glasyren fick benämningen Persia-glasyr och Daniel Andersen som är upphovsman fick 1935 guldmedalj för den på världsutställningen i Bryssel.

[Gideon]

Upphovsman låter som uppfinnare i detta fall, och det stämmer inte riktigt.
I samband med ägarskiftet 1931, slopades användningen av blymajolikan helt och man sökte efter nya enkla former med moderna mattglasyrer, och krackeleringstekniken var ett av de lyckade uttrycksmedlen.

Persiatekniken med avsiktligt framkallad krackelering i glasyren har några tusen år på nacken och tillkom genom en felbränning från början. Daniel A. införde och finslipade tekniken hos MA&S, som ju egentligen också användes i andra fabriker som Kunglig Dansk, där Nils Thorsson favoriserade denna Craquelée på vitglaserat gods, men inte fullt ut så avancerat.
Man har aldrig full kontroll på bränningar i persiateknik, som kan ge både positiva och negativa resultat. Färgen kan spänna över ljust- till mörkt gröna, metallaktiga toner och ge den keramiska produkten en helt egen karaktär. Den kan också röra sig från helt vitt till mörkare grått. Ofta låter man glasyren krackelera ytterligare. så att föremålen uppnår en speciell patinering.
(Fritt efter häftet "Bornholmsk keramik - Michael Andersen" av Ann Vibeke Knudsen)

Persiatekniken användes till exempel på flertalet av Ernst Webers och Knud Kyhns djurskulpturer och andra figurer som Bornholmerpigen och det gamla fiskarparet. Det var med dessa nya produkter som MA&S erhöll guldmedaljen, och intrycket av den metalliska, krackelerade ytan gjorde att det "gick hem" hos juryn.
Senare kom till exempel stora och små fat som turistsouvenirer med motiv som gammal gumma, spinnrock och katt, vilket bilden nedan illustrerar och denna är c:a 40 cm i diameter.

Marianne Starck återupptog Persiatekniken i sin produktion, då hon anställdes 1955 och det ser mycket väl ut som att det fat som Polssons kollega äger, är från strax före eller runt 1960 - med klädmodet i betraktelse.
M.S. gick vidare i sin utövning och blev 1975 ensam ansvarig för såväl den konstnärsliga och tekniska sidan av fabrikens arbeten.

[Polsson]

Tackar och bugar, Kaptenen och Gideon!

[prylsnubben]

Tidigare på tråden snöade Gideon in på Gertrud Kudielka och fick för sig att hon varit på Michael Andersen & Söner.
Här är den ena Kudielka och den andra MA&S.

Vem är vem, tävlingen är endast öppen för Gideon

[Gideon]

Det börjar bli lite fel årstid för att snöa in, och det känns också osportsligt att tävla mot sig själv.
Kudielka kan jag ha felskrivit nånstans i den här tråden, men det snavfelet hittar jag inte i denna tråd. Var hygglig att länka därom.

Bornholmerpigen är av Ernst Weber och den rara pålllen av Kudielka hos L. Hjorth.
Du hittar fler varianter på den första bilden nedan, som en god samlarvän tagit på Bornholms museum. Det finns fler - men då bör en ny dokumentationstråd om Hjorth öppnas, om det inte redan finns en?
Sen kommer en annan pålle, 3,5 cm hög, för Din eller annan vetandes grunnande, som söndagsnöt.
Idéstöld, kopia eller på licens? Vem är HN?

[prylsnubben]

Ehh, jag måste backa lite här.
Intrycket och skulpteringssättet, gjorde att jag automatiskt sa Gertrud Kudielka - men hon arbetade ju på L. Hjorths terracottafabrik. Nästgårds till MA&S i Rönne.
Så det både stämmer, och ändå inte...

Vänta med att hojta ut det till släkt och vänner, så ska jag kolla upp det imorgon.

Hojt, hojt, hojt.........HOJT

Förebilden till HN-s häst är ju uppenbar, men den kommer inte upp i samma klass. Originalen brukar vara outstanding.. Vem HN är, ja säg det

[Gideon]

Hojt, hojt, hojt.........HOJT

Förebilden till HN-s häst är ju uppenbar, men den kommer inte upp i samma klass. Originalen brukar vara outstanding.. Vem HN är, ja säg det

Det står Dig fritt att strö fröad salt i andras gamla spår, och hjärnsläpp förekommer inte i Din värld, som annat än kalvbräss på bättre restaurang?

Påta på HN och Hjorth/Kudielka, bäste prylsnubben.
Du kan, det vet jag.
Vem vet, vi kanske kan elda på med ting signeret L. Hjorth i den tråden?
Har Du nåt sortbraendt eller malet att presentera där? Flödigt glaserade HAH-alster i stentöj skulle jag också vilja se...

[prylsnubben]

HAH, är Hans Adolph Hjorth och sedan är det definitivt hjärnsläpp även om kalvbräss är delikat. THX-doktorn använde ju extrakt från Thymuskörteln till någon sorts mirakelmedicin.
Den skulle jag behöva nu. Jag vet inte ens var jag ska påta. Gissar på Hjorth även för den lilla hästen, men vad HN står för är ett mysterium......
Alster från L. Hjorts Terracottafabrik har jag dåligt med, någon enstaka finns väl.

[Gideon]

MA&S visar upp en hel del fina djur, men Hjorth gjorde ett myller av dem.
För min del går det inte längre att välja någon av de tre stora (MA&S, Hjorth och Söholm) fabrikerna på Bornholm som favorit.
De har alla gjort bra grejer, med sina duktiga fackmän som fick utbildning via modersmjölken.
Vad sägs om hjortstek, med maspotatis och akvavit till Söholmbrygden?

En lille en för att förleda Dig till att skaffa fler...

[Gideon]

Back to basic - Michael Andersen, och då passar det bra med en repetition av trådens första inlägg http://www.precisensan.com/antikforu...ead.php?t=5273

Där omtalas CV Kjaer (som jag fortfarande inte vet det fullständiga namnet på och mer i övrigt värt att veta om denne).
Här följs trollsländevasen upp med ormvas i samma teknik och kulör.
Båda är försedda med röda sigillstämplar.
CV Kjaer finns också som enkelradigt instämplat på andra föremål, men dessa vet jag inte om de är tillkomna före eller samarbetet med Michael Andersen.