Storken från Bornholm...

[Gideon]

...har länge stått, sin historia förutan, mol allena och gudars vet var, i alla år.
Förre ägaren lät den flyga vidare över Tradera, med bilders hjälp, som sålunda denna:

[Gideon]

Dess historia i knytet är väl värd att spara på, om ock den var ämnad till att spara på mynt.
Storken, omärkt och tyst, lämnade mig ingen ro och jag fick söka annorstädes i vart bo. Att nysta i nät, hjälpte föga och fick mig att istället söka i eget ly - blir någon förvånad?
Det tog dock någon dag, innan en av böckerna, med självfalls naturlighet, hemvisten röjde i en bild stor:

[Gideon]

Säker på att storken skulle bli min, bara min, som i en saga om ring, bidade jag min tid, till dess allra sista minut. Upptäckt av få kännare, med besökarantal i ringa mängd, funderade jag lugnt på storläggans storlek, lagom att övertyga om det lönlösa i givning av ytterligare bud.
Ingen annan stans, har jag sett den taga dans, ens på samlarbord eller ögonfägnads hylla. Men säkert har en och annan här, gått sådan stork förbi, utan renons?

En minnesbild fanns likväl och då i en pdf-fil - från Bornholms museum, där ett gäng häckar i en glasmonter.
Pippi på Bornholm - har jag det? Tydligen, men någon därovan ser nog till att ting från danska ön, dras till den svenska...
Än säkrare blev jag av de bätre bilderna från säljaren:

[Gideon]

Undersidan är intetsägande, och man kan förstå att många tyckt att det b a r a var en sparbössa och ack en så vanlig fågel! Värdelös och dan, vars öde ändå skulle bli att krossas av ett penninghungrigt barns hammare.
I sin helhet finns istället svaret!

Nedanstående rader kommer ur "Gammelt bornholmskt lertöj", utgiven 2001 av Bornholms museum.
Text till bokbilden:
"Som sparedyr var storken höjt elsket. Enhvert barn havde også med egne öjne set den i levende live.
Huskede man at putte sine penge i spraekken på dens ryg havde der f.eks. en dag blive råd til et illustreret album.
Måske var der prospekter fra egnene langs Nilen, hvor storken om vinteren spankulerer rundt på sine röde ben.
Omkring 1910"

En annan bildtext till ett foto på andra fåglar med samma typ av måleri, lergods och konkav sockel:
"Duen og papegojen er stöbt med flydende ler i todelte gipsforme.
Mange af dem er braendt hos pottemager Hans Jensen Möller, hvorefter de er dekoreret med oliemaling i malermester Jensens vaerksted i Nörregade i Rönne. Farverne er således malt på efter den den eneste braending. De fleste dyr måtte alligevel lade livet, den dag den opsparede kapital skulle bruges.
Slutningen af 1800årene."
Oljemålningen (kallmålning) syns tydligt med penselstrån i stråk. Hur ofta har vi inte sett det på många olika föremål som synats närmare? Det här visar att man inte ska vara så säker på att det är nykör man ser.
Sparbössan har varit högt älskad, och därför aktats, fast den ibland kunde vara alltför frestande halvfull för unge ägaren. Då blev det förskottsuttag med matknivens hjälp.

[Gideon]

Här har jag lånat en Tillingestork, från en god väns hemsida som jämförelse. Den visar mycket tydligt varifrån skulpturformen kommer, men så var ju krukmakarna också från Bornholm.

http://www.porslinet.nu/Keramik/Keramik-%D6vrigt.htm

[Gideon]

Hur gick det?

Hjärtat dunkade redan tio minuter innan auktionsavslut, och klappade allt fortare av förväntan och nervositet. Till slut drämde jag till med lite mer än det dubbla av senaste bud, men i en ännu ivrigare samlare i Tyskland, mötte jag min överman!
Slutpriset blev 760:- och med frakten kostade den rara transportören av nyfödda bebisar, runt 900 SEK för köparen.
Att jag vet att fågeln numera är tysk immigrant för alltid, är tack vare säljarens öppenhet, eftersom jag ville förmedla samma fakta som här, till sparbössesamlaren med eget museum.

Det gick inte att skapa en genväg till makan av Möllers stork, så klicka på Diverses under den tredje rubriken KeramikPorzellan.

http://www.spardosen.info/

Jag gissar att det nu är ett lyckligt par som får leva länge tillsammans, och jag är glad för deras skull att de får bo hos en riktig eldsjäl!
Ulferic, med flera, känner säkert igen en och en annan sparbössa från sin barndom eller samlande i den länken.

Slutet gott, allting gott!

[Ulferic]

Tack för trevilg morronläsning Gideon. En fantastisk sparbössesida. Lustan att på allvar börja samla bössor väcks.
Blev påmind om den lite känsliga sparbössa som vi filosoferade över för några år sedan. Har inte kommit någon vart med den. Kanske ett mail till denne storsamlare. Tysk dessutom.

[Tingeling]

En samlares vedermödor och våndor, att ha en sak i huvudet som man går och grunnar på, att sedan få bli besviken när den blir dyrare än man hade räknat med.... Men o andra sidan ÄR det roligast att få grunna och att få rätt i sin magkänsla även om föremålet flyger sin kos

Tack för trevlig berättelse!

[Peter S]

Beklagar förlusten, men gratulerar till gott sportsmanship. Inte alla kan resa sig till sådana närmast gudomliga höjder efter ett nederlag!

/Peter

[Gideon]

Man kan inte få allt här i världen, får man ödmjukt tänka. Dessutom går det många fler tåg och förhoppningsvis fler bornholmare att få fatt i!
Förhoppningsvis tittar sparbössesamlaren in här, med egna kommentarer och bilder - så att det kanske blir en sparbössetråd? En sådan saknas ju också...

[Gideon]

En uppföljning av en historia väntar väl läsaren sig gärna?
Det är bäddat i redet för det.

Inte många dagar efter senaste inlägget hann gå, då ett vänligt PM från PES damp ner i inkorgen.
"...När jag gick förbi Myrorna på vägen till jobbet idag stod en bornholms-stork och väntade på dig i en glasmonter..."

Vad kul! tänkte jag, och att världen kan vara bra liten ibland. En upptäckt, så nära inpå en storkartikel, måste vara mer än en slump. Och än mer än bara det, eftersom brevet kom från Peter S. som kommenterat artikeln...

Det erbjudna självkostnadspriset godtogs genast och efter lite strul från min sida, kom vi överens om att ses över kopp kaffe och en kanelbulle i Stadsmissionens café Grillska huset i Gamla stan en eftermiddag.
Bredvid caféet driver Stadsmissionen också en second handaffär, och med tio minuter tillgodo före träffen, slank jag och sambon naturligtvis in - bara för att titta.

Medan jag synade en läcker lampfot från Aluminia, seglade en högrest herre in, och i vinddraget skönjdes att det absolut var en PESare med radarögon. Tog mod mig till och frågade om det var Peter och det var det!

Vi lämnade butiken för vårt lite viktigare uppdrag, och efter att ha mötts av en skylt att caféet tillfälligt var stängt, med hänvisning till ett annat våningen ovanpå, kunde vi bänka oss med varsin rykande hett kopp kaffe med dopp.
Det blev ett trevligt samtal, som jag hoppas ska följa på fler - inte nödvändigtvis om storkar.

Tack, Peter S, för den stora vänligheten!

Så här ser den lika stora fågeln ut och den har en skillnad gentemot Traderastorken och den i boken - nämligen att det är en öppning mellan näbb och bröst.

[Gideon]

Med fågeln i handen, har dock nya frågor väckts. Framförallt i fråga om dess ålder, ävenså med den som fanns på Tradera i jämförelse.
Under sockeln finns inristat ett M eller W, och då kan M stå för pottemager Möller, men det kan vara önsketänkande.
Sedan är storken överdragen med svagt gul lack, som för att ge den ålder (patinering), men så kanske det också gjordes från början.
Funderingarna fortsätter med räkneexemplet 24 x 6 = 144 som skrivits med blyerts undertill, av två olika personer. Man kan fråga sig om det är helt ovidkommande, som att storken varit med om en matematiktävling i något sammanhang, eller att det är krukmakarens notering om hur många storkar som skulle tillverkas och fördelas?

[Gideon]

Dessa funderingar och frågor ställs inte utan anledning, eftersom nytillverkning i gamla formar förekom under några år hos ett kortlivat företag under 1950-talet på Bornholm.

BOFA-keramik (Bornholms fajancefabrik) hette företaget som hade sin verksamhetsperiod 1953-63, och dess andemening med framställningen kan ha varit god, men utan märkningar blir det mer tveksamt. Jag har sett annan BOFA-keramik tidigare, och då har de haft antingen etiketter eller runda instämplingar i relef.

Vad som gör mig harmsen, är nyproduktionen av gammal Tillinge och liknande bornholmskt i brunglaserat gods med vita reliefer hos dem. Jag har en liten kanna med lock, som jag alltid tyckt vara för blank och osliten, för att vara en 100-årig Tillinge. Farhågan blir bekräftad, när man tittar på innehållet i vitrinskåpet för BOFA, nästan längst ner på den här länken:

http://www.bornholmsmuseer.dk/hjorths/Udstilling%202005.pdf

Några storkar eller andra fåglar syns inte där, bara grisar. Inte heller i det häfte om BOFA, som en tidigare medarbetare Leif Henriksen skrivit, finns de på bilder, men i ett avsnitt sägs:
"De förste numre hentede vi fra de gamle modeller og forme. Det var kander, tepotter, fade, skåle, vaser, askebaegre og lysestager. Glasuren var oftest den halvtransparente grönne eller brune, også kaldet sölöveglasur, dog undertiden også helt hvid. Også en del brugskeramik som buddingforme, gelékopper, også den gamle "stegeso" i formindsket udgave.
De gamle platter med kone og spinderok blev snart en efterspurgt vare, og desuden de mere turistpraegede varer som rögelsehus, silderögeri, rundkirke og model af Hammershus ruiner. Også de gamle sparebösser i form af papegoje, stork, gris, postkasse, bil med mere."

Storkäventyret bär med sig i knytet nya rön och frågorna, med bilder, har sänts till Ann Vibeke Knudsen på Bornholms Museum, så jag tror att hon kommer att räta ut frågetecknen.
Kom gärna med era egna infallsvinklar och mer än gärna andra sparbössor, som kan komma från Bornholm!

[Gideon]

Off record-vetande:
Cirkeln är sluten.
Grillska huset tar tillbaka vad den gav för 44 år sedan...
Den gången stod jag och min bästis i och nedanför brunnens nisch på Stortorget, och sjöng Bä bä vita lamm med glada halsar, i hopp om att få någon enkrona eller två till godis. Kall vinter, den gången också, så vi frös och inte en kotte ville dela med sig. Det här var under någon timme på dagen, då vi hade håltimmar att fylla. från skolan i närheten.
Till slut förbarmade sig en ur personalen på Grillska huset över oss (eller tystade?) och bjöd på utsökt varm choklad och kanelbulle...

Ur Wikipedia:
Grillska huset, Stortorget 3, Gamla stan, Stockholm, har anor från medeltiden, men en genomgripande ombyggnad skedde 1649. Huset har sedan byggts om och förändrats 1750 och 1914. Från 1600-talsombyggnaden härrör de stora och ovanligt mjukt formade barockgavlarna samt några dekorativt målade bjälklag. Fasadens klassiska lisenindelning och en del bevarade inredningar är från mitten av 1700-talet. I husets bottenvåning ligger Grillska Caféet med en uteservering med utsikt mot gården i kvarteret Cepheus.
Namnet Grillska huset kommer från 1600-talet då släkten Grill köpte huset, familjen ägde huset i mer än tvåhundra år, det var under denna tid huset fick sin prägel av 1700-talet. År 1912 övertog Stadsmissionen huset.
I anslutning till Grillska huset ligger Bullkyrkan, de hemlösas kyrka, som också kan bokas för seminarier och föreläsningar. I december är Bullkyrkan öppen dagligen för dem som vill se den traditionella julkrubban eller besöka julserveringen i konferens- och festvåningen.

[Kaptenen]

Jag har med glädje och intresse läst historien om storken och fann denna auktionslot

http://www.bruun-rasmussen.dk/item-link.do?pg=1&t=a&lnk=savingsboxes&iid=300076758&did=1000665&mode=detail

Bornholm, ca. 1900 - 1930, koldtbemalet sparebøsser af lertøj og gips, 3 stk. svaner, 3 stk. storke