Tweet
I söndags gjorde jag detta fynd på loppis.
Jag flanerade runt, granskade prylar och hade den obligatoriska frågesporten med mig själv s
om jag vet att många andra PESare också har när de är ute på loppmarknader och mässor.
Frågesporten går ut på att testa sig själv och sina kunskaper och se om man kan sätta identiteten
utan att ha vänt på föremålet för att se signaturen eller märkningen.
Ibland gissar man rätt och då känner man sig lite duktig och stolt.
Ibland gissar man helt åt fanders och får sig ett gott skratt på egen bekostnad.
Ibland, läs ofta, visar märkningen något man känner igen så in i vassen att man inte kan låta bli att köpa med sig det hem och ta reda på vad det är (PES-sjukan).
Ibland blir man riktigt förvånad när någonting är nå´t helt annat än vad man hade förväntat sig och då får man lära sig något nytt.
Den här söndagen körde jag som sagt frågesporten med mig själv; -Ja ha, hm, -ja okej, -Nä hä, det borde jag ha vetat, gick resonemanget inne i huvudet. och så vidare.
Folk som inte känner en måste tro att man har mer än en skruv lös när man står med ett föremål i händerna och granskar och sedan blir helt stillastående, stirrandes tomt ut i fjärran, medan hjärnkontoret jobbar för att knäcka nöten.
Pulsen höjdes när jag såg denna vas.
-Åh vilken fin vas från xxxxxxxxxxxxxxx av xxxxxxxxxxxx! tänkte jag.
Jag vände och vred,- Jädrar också! En stor nagg med glasyrbortfall vid mynningen.
100kr ville dom ha och jag var på väg att ställa tillbaka vasen, utan att vända på den upp och ned, då jag kände mig bergsäker på min sak.
Jag blev minst sagt förvånad då jag i sista sekunden vände på vasen och såg märkningen i botten.
Nu måste jag bara ha den, nagg eller inte!
Med vasen under armen traskade jag iväg till säljaren som villigt prutade ner den till halva priset pga naggen.
Så nu, efter en lååång utläggning om mina loppisbestyr, sätter jag PESarna på prov; vad står det under vasen?
Jag flanerade runt, granskade prylar och hade den obligatoriska frågesporten med mig själv s
om jag vet att många andra PESare också har när de är ute på loppmarknader och mässor.
Frågesporten går ut på att testa sig själv och sina kunskaper och se om man kan sätta identiteten
utan att ha vänt på föremålet för att se signaturen eller märkningen.
Ibland gissar man rätt och då känner man sig lite duktig och stolt.
Ibland gissar man helt åt fanders och får sig ett gott skratt på egen bekostnad.
Ibland, läs ofta, visar märkningen något man känner igen så in i vassen att man inte kan låta bli att köpa med sig det hem och ta reda på vad det är (PES-sjukan).
Ibland blir man riktigt förvånad när någonting är nå´t helt annat än vad man hade förväntat sig och då får man lära sig något nytt.
Den här söndagen körde jag som sagt frågesporten med mig själv; -Ja ha, hm, -ja okej, -Nä hä, det borde jag ha vetat, gick resonemanget inne i huvudet. och så vidare.
Folk som inte känner en måste tro att man har mer än en skruv lös när man står med ett föremål i händerna och granskar och sedan blir helt stillastående, stirrandes tomt ut i fjärran, medan hjärnkontoret jobbar för att knäcka nöten.
Pulsen höjdes när jag såg denna vas.
-Åh vilken fin vas från xxxxxxxxxxxxxxx av xxxxxxxxxxxx! tänkte jag.
Jag vände och vred,- Jädrar också! En stor nagg med glasyrbortfall vid mynningen.
100kr ville dom ha och jag var på väg att ställa tillbaka vasen, utan att vända på den upp och ned, då jag kände mig bergsäker på min sak.
Jag blev minst sagt förvånad då jag i sista sekunden vände på vasen och såg märkningen i botten.
Nu måste jag bara ha den, nagg eller inte!
Med vasen under armen traskade jag iväg till säljaren som villigt prutade ner den till halva priset pga naggen.
Så nu, efter en lååång utläggning om mina loppisbestyr, sätter jag PESarna på prov; vad står det under vasen?
Bifogade filer