Hemmamåleri - Porslinsmålning

[Gideon]

Det här fatet missade jag nyligen på Tradera, men bilderna finns ju kvar för dokumentationens skull.



Vackert och drivet målat av någon med ett svårläst namn, Jeronimo eller något sådant.



Säljaren kallade den för Daphne och inte mycket mer, men sista bilden talade om att det var ett svenskt fabrikat.
Redan då kändes den bekant på ett avlägset sätt.



Bara några dagar senare stötte jag på en post om sex djupa tallrikar, som också hette Daphne, med bara en bild men i beskrivningen stod det bland annat: "Olika märkningar: Svenskt fabrikat 61 Lida Bruk Rörstrand"
Där trillade myntet ner!



I och för sig platsar inte frågan i den här tråden, men den verkar vara ännu obesvarad. Om Rörstrands Lidabruk och Rådabruk finns inte mycket att läsa, förutom det här lilla fyndet på nätet:
"Rådabruk var ett varumärke använt av Rörstrand för porslin sålt via EPA-varuhusen på femtiotalet."

http://kerstin.kokk.se/?p=11840

I enfald trodde jag att båda bruken var tillverkningsorter, som faktiskt producerade någonting åt Rörstrand.

[emde]

@Gideon: Angående Hedenborg-fatet; Helt otroligt fint målat ju! Men ack så fast i 1800-talets "smak"...

[Gideon]

@Gideon: Angående Hedenborg-fatet; Helt otroligt fint målat ju! Men ack så fast i 1800-talets "smak"...

Jag håller verkligen med, och det är synd att hon inte följde med senaste nytt i modets växlingar. Dörrarna till de fina salongerna stod ju öppna, och hon lanske hade kunnat bli lika känd som Helene Holck.

Här en en trevligt målad dosa, eller rättare sagt plunta, vars kork sitter riktigt hårt som en propp.
Anonyma K. Landén målade blommor och slingor med ackuratess, på den i övrigt omärkta flaskan 1952.

[Svärdsfalla]

Tirschenreuth Porcelain Factory

De här fyra tyska små faten kanske inte passar här i tråden, då jag tvivlar på att det handlar om hemmamåleri. Men de är ju i.a.f. handmålade.

Köpte dem på ett loppis. Tog för givet att det var någon inhemsk målare, men när jag kom hem och studerade måleriet tyckte jag att det var lite för fint gjort. Tre av faten håller hög klass (märkta R.), tycker jag. Medan ett fjärde är lite kladdigare målat (märkt T.L. 1918).

Trodde först inte att 1918 kunde vara årtalet. Men då jag kollade upp porslinstillverkaren, Tirschenreuth Porcelain Factory, visade det sig att stämpeln användes 1903-1930. Det är ju då inte helt omöjligt att de målades 1918.

När man googlar på fabriken verkar det som om väldigt mycket är handmålat. Det behöver ju inte innebära att måleriet gjordes på fabriken.

För övrigt en trevlig tråd!

[Kaptenen]

Jag tror att assietterna är handmålade av någon som inte hör till fabriken. Mycket välmålade, men de är målade över glasyren. Hade de varit tillverkade på fabriken hade dessa med stor sannolikhet haft dekoren under glasyren. Jämför med fabriksdekorerade med kobolt där 99% är underglasyr.

[TinaSand]

När jag såg, och läste, den här trevliga tråden kom jag på, att också jag har ett hemmamålat föremål. En rund vas, som antagligen blev en present från en väninna till en annan år 1926. Målningen är inte så "fin", dvs inte så välgjord, men jag gillar färgerna och vasens runda form. Den är en härlig färgklick, dock. Och så kan man fantisera över vem kvinnan var som målade, liksom vem väninnan Vivy var, som presentades med vasen. Vasen är 15 cm hög och 16 i diameter.

[prylsnubben]

Fantiserar jämt om att denna kan vara målad av Ottilia Adelborg. Baksidan saknar märkning.

[Gideon]

När jag såg, och läste, den här trevliga tråden kom jag på, att också jag har ett hemmamålat föremål. En rund vas, som antagligen blev en present från en väninna till en annan år 1926. Målningen är inte så "fin", dvs inte så välgjord, men jag gillar färgerna och vasens runda form. Den är en härlig färgklick, dock. Och så kan man fantisera över vem kvinnan var som målade, liksom vem väninnan Vivy var, som presentades med vasen. Vasen är 15 cm hög och 16 i diameter.

Jag håller med Dig, det är en färgklick och en tidlös sådan.
Personer med efternamnet Tranér, finns det inte så många av idag (faktiskt bara fem och de är alla på Lidingö).
I skivan Begravda i Sverige hittas Fröken Hilda Greta Linnéa E. Tranér och hon begravdes i Göteborg 17/12 1944 - utan angivande av födelseår.

Fantiserar jämt om att denna kan vara målad av Ottilia Adelborg. Baksidan saknar märkning.

Tallriksformen verkar vara densamma som användes på andra utställningar, och då borde tillverkaren vara Rörstrand?
Exempel: http://museum.helsingborg.se/web/object/41204
Beställt hemmamåleri? Kanske det, och till Pressens Vecka gjordes det väl fler.
Ottilia är ingen dum gissning, och ser man på! Ditt fat finns redan med här.

http://www.google.se/search?q=ottilia+adelborg&hl=sv&prmd=imvnso&tbm=isch&tbo=u&source=univ&sa=X&ei=tTR4UOzZBvTR4QTqyYFI&sqi=2&ved=0CC8QsAQ&biw=1024&bih=599

[rolandfransson]

Aina Wedin

Min mors moster var Aina Wedin. Jag har en stor mängd handmålade prslinsföremål i min ägo som hon målat. Jag har ingen säkeruppfattning om värde etc. Vart kan jag vända mig för att få mer information? Tacksam för alla tips.
Roland

Nog är skålen hemmamålad, även om det första intrycket säger annat. Det är en driven och skicklig person, som utfört arbetet och och Peter kan ha rätt i att en bakgrund från industrin kan finnas.
Jag minns så väl ett par möten med en gammal dam i Helsingborg i början på 1990-talet, som jag och en vän besökte i släktforskningssyfte, och hennes hem var fyllt av skatter. Delar ur danska serien Flora Danica på byråar, i vitrinskåp och väggar, samt tomtar i mängd. Wow!
Så äkta, så äkta - men allt hade hon målat själv.

Hon var fostrad i den gamla skolans precisa måleri och tålmodighet, och njöt verkligen av det. Att hennes far var konstnär hjälpte förstås penselföringen bättre, men hon hade inte arbetat hos till exempel Rörstrand. Hon hade säkert hade blivit anställd - om hon sökt i sin ungdom.
Att jämföra med Astrid Ewerlöf eller Mela Anderberg till exempel, är ingen överdrift.

Sen förra året har jag utrivna blad ur boken "Ur Sveriges hantverk", andra delen från 1956 i en pärm, i akt och mening att skriva av dem, men det är alltför långt (14 sidor) och kan bara intressera den som verkligen vill sätta igång att måla på porslin. Mycket detaljerad och beskriver moment för moment vad man behöver, vad det är att tänka på och hur det ska utföras.
Det är inte bara att göra det, utan tillgång till brännugn måste finnas (två gånger, upp till 760 grader) och det har inte vem som helst hemma.

Aina Wedin (som skrivit allt) visar på de utvalda bilderna de verktyg som behövs, samt sina resultat. Det är lika fina blomstermålerier, som AP i Stockholm utfört på luchurs gallerskål.

Vill Du försöka?
ABF-kurs i porslinsmålning:

http://folket.se/nyheter/1.157730

Bildgallerier från Svenska Porslinsmålningsförbundet:
http://www.porslinsmalningsforbundet.se/

[Peter S]

Egentligen tycker jag att vi borde ta vara på sådana här arbeten, som är lika underskattade som hemvävda textilier och broderier - vars arbeten ägnats väldigt många timmars koncentration, men också persnoliga nöjen och tillfredställelser, då de slutfördes.
Modellflygplan, till exempel, kan man jämföra dem med den här tedosan eller luchurs gallerskål?

Det finns säkert mycket mera att visa upp från era hem och lika många åsikter.
Tror att jag har några andra saker också, som skämts i låda...
Men hinn först ni.

Det är en känslig fråga, det här om värdet på hemmålade föremål (och värdet av föremålen). Svenska slöjdföreningen ansåg ju att två uttryck för folkligt konsthantverk inte var tillräckligt "fina" för att bevaras åt eftervärlden: Porslinsmålning och virkning. Rent generellt kan man säga att värdet är lågt och ligger enbart i betraktarens ögon. Det kan jämställas med "kopior" och når bara upp till den prisnivån som man kan tänka sig betala för att pynta sin omgivning med.

[Gideon]

Min mors moster var Aina Wedin. Jag har en stor mängd handmålade prslinsföremål i min ägo som hon målat. Jag har ingen säkeruppfattning om värde etc. Vart kan jag vända mig för att få mer information? Tacksam för alla tips.
Roland

Välkommen till forumet, Roland!
Mitt svar blir detsamma som Peter S. Porslinsmålning har länge setts över över axlarna, som en hobby för kvinnor "med för mycket fritid". Så var det förstås oftast inte. och för mig är värdet subjektivt högt, eftersom jag vet att mycket möda och tålamod har lagts ner på arbetena. Jämställ det gärna med broderier och annat hantverk där finmotorik och tålamod verkligen pressades till det yttersta och då blir det för mig tal om arbetsvärde, inte ett egentligt marknadsmässigt värde.

Det skulle vara mycket roligt och värdefullt, dokumentariskt sett, om Du kunde fotografera alla de föremål som Aina Wedin målat och visa dem här. Inte minst hennes signatur.
Låt oss se omfattningen och sedan kanske får Du respons på ett eller annat sätt. Svenska Porslinsmålningsförbundet borde vara intresserat, men den är rätt liten och bildades först 1960. Det vore synd om Din samling splittrades åt olika håll för små summor per styck. Jag tror att det kan bli en omvärdering, ekonomiskt sett, längre fram.

Det är en känslig fråga, det här om värdet på hemmålade föremål (och värdet av föremålen). Svenska slöjdföreningen ansåg ju att två uttryck för folkligt konsthantverk inte var tillräckligt "fina" för att bevaras åt eftervärlden: Porslinsmålning och virkning. Rent generellt kan man säga att värdet är lågt och ligger enbart i betraktarens ögon. Det kan jämställas med "kopior" och når bara upp till den prisnivån som man kan tänka sig betala för att pynta sin omgivning med.

Porslinsmåleriet hade högre status förr, och många utbildade mönsterriterskor och konstnärligt lagda målarinnor gjorde karriär hos de stora porslinsfabrikerna. Utan dem, skulle vi inte ha haft stora målarstaber och därmed inget pyntat och fabrikstillverkat porslin. Sic.
Jag har sänt mail till Svenska Porslinsmålningsförbundet, och frågat om andra saker som medlemsförteckning etc, men som sagt bildades den först 1960. Äldre förteckningar får sökas i Riksarkivet, och då gäller det Tekniska afton- och söndagsskolan, Tekniska skolan för kvinnliga lärjungar och inte minst Högre konstindustriella skolan (HKS). I Nils G. Wollins bok "Från ritskola till konstfackskola" (1951), kan man bland mycket annat, läsa att det i ämnet Målning för Tekniska skolan, inbegrep:
"...tekniska övningar såsom linjedragning, uppläggning av schablonerade mönster, samt av enklaste mönster efter plansch och gips sant dekorativ målning, däri inbegripet mänster till kvinnliga prydnadsarbeten. Överlärare: dekorationsmålaren F. Liljeblad."
Det gällde för åren 1879-1900 och man kan se att elevantalet steg, från det första året 1879 då det var 20 stycken, till året 1900 då det fanns 158 stycken.

Här är ett fint vykortsfoto, med tyvärr, och än så länge, anonyma personer:

http://www.gamlavykort.nu/forum3/forum_posts.asp?TID=3742&PN=57

I fredags botaniserade jag som hastigast i en av Röda korsets second handaffärer, och hade egentligen inte tid att vara där... Jag köpte inget då, fast jag hade snabbvänt och kollat på alla intressanta föremål. En prålig kanna fångade mitt intresse, och jag såg bara Inga Molin 1931, guld och blommor. Jag fick kortslutning på något sätt, för priset var endast 60:-, och ställde tillbaka den och gick ut!

Nåja, hela helgen gick i nervositetens tecken och måndagen infann sig. Åkte till affären igen, men den var nedsläckt och stängd! Ja men...och så såg jag beskedet på en lapp på dörren, att det bara var öppet tisdag till fredag - på grund av personalnerdragningar fick jag sedan veta.
Men så syntes rörelser i affären och en lampa i ett bakre rum tändes. Aha! Inventering pågår! Två damer gick därefter omkring och flyttade på saker och lade till nya grejer. Jag tog en chansning och halade upp en hundring ur fickan, knackade på fönstret och viftade med sedeln, samtidigt som jag pekade på kannan som var uppställd i skyltfönstret.
Försöket gick hem, för kvickt som ögat öppnade damerna dörren och det blev affär.

Kannan är alltså målad av Inga Molin, som jag sökt på befolknings- och dödsskivor, och funnit 5-6 möjliga utav. Hon har tydligen tagit modellen Elfenbein ur Rosenthals serie Sanssouci:

http://www.hemson.se/Rosenthal-Sanssouci-Kaffekanna-111-cl-Vit_Rosenthal_1wwz9ak.html

Är den inte läcker så säg?

[Svärdsfalla]

Hittade den här i onsdags och tog för givet att det var ett hemmamåleri från omkring 1960, och blev förvånad när det i stället stod 1917 undertill. Blev då nyfiken på vem den lille svampälskande pysslingen egentligen var. Är det en sagofigur som var allmänt känd från barnböckerna omkring 1:a världskriget?

Målat på porslin från Porzellan- und Feinsteingutfabrik Max Roesler, med stämpeln som var i bruk åren 1894-1923.

http://www.porcelainmarksandmore.com/bavaria/rodach_1/00.php

..."Är den inte läcker så säg?"

Snygg kanna, Gideon!

[Gideon]

För två år sedan visade Kaptenen det här fatet http://precisensan.com/antikforum/sh...l=1#post215712 med en målad fågel av obestämd art.

Nu har jag hittat ett annat, målat 1932, av samme konstnär som tydligen gav bort ett sådant varje år.
Det kan vara dags att höra sig för i Danmark vem den här K.Q. eller hur monogrammet nu ska tydas, kan vara.
Jag har tagit mig friheten att montera Kaptenens fat jämte mitt.