Tweet
Projektet handlar mer om att restaurera, än att renovera, det vill säga att återuppbygga nästan från grunden.
Den som satt ihop modellplan som yngre, eller tycker om att lägga pussel, vet vad jag menar, och framför allt har gott om tålamod att vänta i dagar.
För en tid sedan köpte jag en fin gammal vas i ovanlig kulör - lila. Ännu oidentifierad, men gott och väl från 1910/20-talet och 23 cm hög.
Jag såg fram emot leveransen, men blev minst sagt uppbragt vid upppackningen. Sedan dröjde det flera dagar, innan den värsta frustrationen lagt sig, likt en lätt höstförkylning.
När jag andades bättre och hjärtat klappade mer normalt, gick jag igenom vad som kunde göras. Dokumentera alla moment, visa hur limningen gick till och så slutresultatet tillsammans med originalbilden längst ner, för er här på PES.
Vanligt Cascol trälim användes, och den har flera fördelar, inte bara för att den håller, utan också för att den går att ångra. Limma, trycka ihop, vänta en timma och sedan försiktigt dra, skrapa och gnugga bort överflödet, var det som gällde. Vanlig saliv är utmärkt att lösa intorkat lim med och så förstås papper. Vänta ett dygn tills nästa moment, för att vara säker på att den senaste lagningen håller.
Håller ihop gör vasen också, även om man tar upp den i bara en kant och kan till och med taen svängom.
Så det behöver man inte vara orolig för.
I nästan all keramik, i synnerhet vaser, finns spänning som vill frigöras och det hade den gjort i vasen också. Det går inte att få brottytorna helt jämna vid återförslutning runtom, utan vasen har så att säga expanderat. Vad som hjälper här, är typ en tandläkarborr eller drill, men en sådan äger jag inte, så det skippade jag. Med gott samvete, eftersom man kan lägga den limmade vasen i blöt ett dygn och göra om allt, som sagt.
Det sista momentet - att "sätta locket på", väntar jag dock med, eftersom kanten runtom på ena sidan blir alltför mycket förskjuten för att det ska bli snyggt. Det är bättre att önska sig en liten handborr i julklapp, som kan slipa ner kanter och oönskade upphöjningar, för att få rätt nivå vid limningarna. Till sist blir det att kitta och retuschera.
Varför gjorde jag allt detta? Ja, först främst för att jag tycker att vasen är värd att rädda, för sin ålders skull och inte minst för att inspirera andra att göra samma sak - om olyckan skulle vara framme.
(Det finns två andra sorgeliga saker, också räddade, som kan visas - men bara om ni vill. Ett fat och en häst.
Dessutom vore det roligt om det finns fler som kan visa egna räddningsuppdrag.)
Den som satt ihop modellplan som yngre, eller tycker om att lägga pussel, vet vad jag menar, och framför allt har gott om tålamod att vänta i dagar.
För en tid sedan köpte jag en fin gammal vas i ovanlig kulör - lila. Ännu oidentifierad, men gott och väl från 1910/20-talet och 23 cm hög.
Jag såg fram emot leveransen, men blev minst sagt uppbragt vid upppackningen. Sedan dröjde det flera dagar, innan den värsta frustrationen lagt sig, likt en lätt höstförkylning.
När jag andades bättre och hjärtat klappade mer normalt, gick jag igenom vad som kunde göras. Dokumentera alla moment, visa hur limningen gick till och så slutresultatet tillsammans med originalbilden längst ner, för er här på PES.
Vanligt Cascol trälim användes, och den har flera fördelar, inte bara för att den håller, utan också för att den går att ångra. Limma, trycka ihop, vänta en timma och sedan försiktigt dra, skrapa och gnugga bort överflödet, var det som gällde. Vanlig saliv är utmärkt att lösa intorkat lim med och så förstås papper. Vänta ett dygn tills nästa moment, för att vara säker på att den senaste lagningen håller.
Håller ihop gör vasen också, även om man tar upp den i bara en kant och kan till och med taen svängom.
Så det behöver man inte vara orolig för.
I nästan all keramik, i synnerhet vaser, finns spänning som vill frigöras och det hade den gjort i vasen också. Det går inte att få brottytorna helt jämna vid återförslutning runtom, utan vasen har så att säga expanderat. Vad som hjälper här, är typ en tandläkarborr eller drill, men en sådan äger jag inte, så det skippade jag. Med gott samvete, eftersom man kan lägga den limmade vasen i blöt ett dygn och göra om allt, som sagt.
Det sista momentet - att "sätta locket på", väntar jag dock med, eftersom kanten runtom på ena sidan blir alltför mycket förskjuten för att det ska bli snyggt. Det är bättre att önska sig en liten handborr i julklapp, som kan slipa ner kanter och oönskade upphöjningar, för att få rätt nivå vid limningarna. Till sist blir det att kitta och retuschera.
Varför gjorde jag allt detta? Ja, först främst för att jag tycker att vasen är värd att rädda, för sin ålders skull och inte minst för att inspirera andra att göra samma sak - om olyckan skulle vara framme.
(Det finns två andra sorgeliga saker, också räddade, som kan visas - men bara om ni vill. Ett fat och en häst.
Dessutom vore det roligt om det finns fler som kan visa egna räddningsuppdrag.)
Bifogade filer
Inte kul!!!
Comment