Japansch Zaky flaska

[E.B.]

Nätloppade hem denna flaska och efter idogt arbete är den nu även ren. Så nu över till lite funderingr till den. Det finns ju liknande flaskor som är gjorda i fajans och då troligtvis tillverkade i Europa, tex för Holländska ostindiska kompaniet (VOC), men så finns det ju även de asiatiskt (japanskt) tillverkade. Har läst mig till att det var koreanska lergodsarbetare som på 1600 och 1700 talen togs över till Japan för att bla göra denna typ av hårdare gods.

Min flaska är i stengods och jag tror att den ursprungliga färgnyansen är lite blågrå som med åren fått en lite gulgråare nyans. Man ser en tydlig skillnad på färger vid halsen. Kan det vara så att denna legat på botten eller nere i jorden och fått en annan nyans på färgen, den går nu mer åt den underliggande lerans färg. Som jag försöker illustrera på tredje bilden så finns det en fin krackelering på det översta glasyrskiktet. Vet inte om det framgår men på överdelen ( över skarven) så syns tydliga spår efter vridningar när man format överdelen av flaskan.

Hoppas någon kan sprida mer ljus över denna flaska.

[Peter S]

Japansk sake?

Jag tycker inte att godset ser så "hårt" ut. Krackeleringarna mostsäger också detta eftersom hårdbränt gods inte ska ha samma utvidgningar av fukt och värme som det mer porösa. Om materialet är poröst kan mycket väl inehållet ha bidragit till färgskiftningarna.

[E.B.]

Men godset känns verkligen hårt. Undrar om det yttersta glasyrlagret bränts vid en andra bränning? Gjorde man så? Sitter och jämför med bla tyska stengodskrus och det känns liknande, men visst kan jag ha fel.


Hur var det nu, zaky, en blandning av saké och vin......

[Peter S]

"Känns hårt"? Hurdå? Har du provat att bita i det?
Den största skillnaden mellan poröst gods och sintrat gods är just att det sintrat, dvs materialet smälter samman och bildar en ogenomtränglig massa. Till skillnad från det porösa, som släpper igenom vätska och "andas".
Det finns naturligtvis en massa grader av porositet där lergodset står i ena änden och benporslinet i den andra. UE's tersig-gods (Terra Sigillata) var ett försök att få ett tätare lergods som skulle hålla för vätska.

Stengods brukar hålla sig åt det mer sintrade hållet, men kan ha viss porositet. Men färgen och strukturen i botten tycker inte jag pekar på en helt sintrad produkt.

[E.B.]

"Känns hårt"? Hurdå? Har du provat att bita i det?

You Bätt, och nu har jag varit hos tandläkaren.

Visst är det svårt att avgöra, men den är tätsintrad och jag ska väl tillägga att det endast är fotingen som är oglaserad, botten har en tunnare glasyr.

[FBQ]

Var tvungen att läsa på lite, skall kolla mer när jag kommer hem, men konstaterar att väldigt mycket av det riktigt gamla materialet som kallas stengods faktiskt inte är stengods i egentlig mening.
Stengods skall ju dels ha den vita stengodsleran, men helst också vara sintrat. Mycket medeltida föremål är inte alls sintrade,och mycket av det yngre är också ofullständigt sintrat - även de som är fullständigt sintrat är ofta rejält porigt...
Vet att vi inte är på medeltiden med den här flaskan men ändå... Skall återkomma när jag läst lite mer...

[Gideon]

I nätshoppingen kolliderade vi med varandra, E.B. och den gången såg flaskan lite annorlunda ut.
Bättre ljus och renligare skepnad, gör att Holland som ursprungsland kan fara ur hågen, med dessa bilder.

Beställaren kan mycket väl vara holländska V.O.C. i och med ringarna på halsen, som man kan jämföra med en annan bild här nedan.
Särskrivningen i ordet Japansch lämnar ju en del i övrigt att önska, och jag tror inte att den som utförde texten, ens kunde läsa den.
Därför är jag inne på EB.s spår om koreaner, men åtmistone att det var dessa som utförde flaskan i hemlandet eller just Japan, någon gång under 1700-talet andra hälft.

Materialets beskaffenhet, tänker jag inte ge mig in på, men innehållet ska ha bestått av hälften brännvin och hälften viin, gjort på ris.
Grattis till ett gott köp!