Äldre Höganäs

[Danjel]

Höganäs-burk

Den här lilla burken från Höganäs, stämplad under men det blänker så det inte blev någon bild, tillhör väl "vackrare vardagsvara" från 10-20-talet om jag inte minns fel... Jag vet att jag sett denna servis men kan inte hitta var (tror att det var den här serien som Knut Knutsson visade i "köksavsnittet" av Antikmagasinet). Vad kallas den och finns det någon känd upphovsman?

[Kaptenen]

Jag är inte säker, men ser det inte ut som senapskrukan på bilden I övriga tråden finns lite mer blådekorerat och de brukar attribueras till Edgar Böckman.

http://www.precisensan.com/antikforum/showpost.php?p=152552&postcount=183

[Danjel]

Jag är inte säker, men ser det inte ut som senapskrukan på bilden I övriga tråden finns lite mer blådekorerat och de brukar attribueras till Edgar Böckman.

http://www.precisensan.com/antikforu...&postcount=183

Ja, det ser ut som den, i alla fall formen. Lite svårt att se mönstret men det ser väl ut som att min har bredare linjer upptill. Kanske är modellen äldre och den här blå glasyren har tillkommit senare. Det jag kan utläsa i botten står den raka HÖGANÄS stämpeln och sen troligtvis IB/JB samt numret 171 och det stämmer väl med numreringen på föremålen som ni diskuterat i länken?! Jag skummade lite så jag hoppas att jag förstått det rätt...
Krukan saknar sitt lock vilket jag misstänkte, tråkigt.

Det här blådekorerade av Böckman det är en hel servis? Har den något namn?

[Lars M]

Höganäs 6 K, Ek.

Sådana här saker får egentligen inte följa med hem men när det är gratis.......
(Jovisst, det är en ordentlig spricka!) och jag får väl dumpa den någonstans när den är fotograferad och dokumenterad.
Krukan som är 36 cm hög och öppningen är 24 cm i diam. har inga öron och har aldrig haft öron. Om det funnits lock, så har det legat rakt på eftersom det inte finns någon fals eller ring.
Som frågor återstår när ungefär? Och vad står Ek för?

[Polsson]

Sådana här saker får egentligen inte följa med hem men när det är gratis.......
(Jovisst, det är en ordentlig spricka!) och jag får väl dumpa den någonstans när den är fotograferad och dokumenterad.
Krukan som är 36 cm hög och öppningen är 24 cm i diam. har inga öron och har aldrig haft öron. Om det funnits lock, så har det legat rakt på eftersom det inte finns någon fals eller ring.
Som frågor återstår när ungefär? Och vad står Ek för?

En sådan har jag inte sett förr! Ek skulle kunna vara anställningsnummer 288 Nils Ek, född 1834, började på bolaget 1846.

[Danjel]

*Puffar upp tråden*

[Lars M]

En sådan har jag inte sett förr! Ek skulle kunna vara anställningsnummer 288 Nils Ek, född 1834, började på bolaget 1846.

Tack för informationen, Polsson!

[Gideon]

Smart deal

Tack för informationen, Polsson!

Det där "...jag får väl dumpa den någonstans...", låter oroande Lars M.
Varför inte dumpa krukan hos Höganäs museum, utifall de inte skulle ha en motsvarande i sina samlingar?
Be att få fritt inträde resten av året som kompensation.

[Gideon]

*Puffar upp tråden*

Stackarn, men i det här fallet borde prylsnubben rycka in.
Han har sina bandiga skäl att göra det...

[Kaptenen]

Den här lilla burken från Höganäs, stämplad under men det blänker så det inte blev någon bild, tillhör väl "vackrare vardagsvara" från 10-20-talet om jag inte minns fel... Jag vet att jag sett denna servis men kan inte hitta var (tror att det var den här serien som Knut Knutsson visade i "köksavsnittet" av Antikmagasinet). Vad kallas den och finns det någon känd upphovsman?

Stackarn, men i det här fallet borde prylsnubben rycka in.
Han har sina bandiga skäl att göra det...

Edgar Böckman är upphovsman, men tyvärr finner jag inget officiellt namn på denna serie/servis.


Edgar Böckman sökte anställning 1915 på Höganäs, när han fick veta att kurskamraten från HKS Astrid Liljenberg-Sieurin, gift med överingenjören Emil Sieurin, skulle sluta. Han fick jobbet och började med att rensa ut i sortimentet. Jugendstilen var passé och Wallanders och Wennerbergs föremål hade endast varit en lyxproduktion, som i ringa grad påverkade det enklare sortimentet av produktionen.

Svenska Slöjdföreningen hade då under en tid förespråkat en industriell konstnärlig form, som skulle bli resultatet av en samverkan mellan konstnärer och industriföretag. Föreningen såg i tyska Werkbund en förebild och satte upp en förmedlingscetral för konstnärer till industrin för att kunna förverkliga sin strävan efter en konstnärlig massproduktion. Kåge och Hald som blivit anställda genom förmedlingscentralens försorg kunde presentera Gustavsbergs och Rörstrands nya produkter i denna anda på Hemutställningen på Liljevalchs 1917, men redan 1916 hade Böckman börjat tillverka hushållsgods med blå dekor. Enligt E. & O. Hidemark i Fataburen 1968 kom inspirationen till formspråket från Wienerskolans keramik som var sprudlande och bulligt barockartad vid sidan om den starkt geometriska kontrajugenden.

Böckmans hushållsgods blev en framgång och efterfrågan var stor. Från början tillverkades föremålen av en skärv med gul skärv som ibland lyser igenom glasyren och senare övergick man till flintgods. Tyvärr använde man en glasyr som inte passade till skärven, så hushållsgodset är ofta kraftigt krackelerat. I början av 1920-talet producerades också servisgodset med brun dekor på beige botten. Den Böckmanska vackrare vardagsvaran var i produktion ca 1916-1926 (A.-C. & T. Weimarck, Höganäskeramik: Konst och bruksföremål 1832-1926 utg 1969 på ICA-förlaget).

[Danjel]

Stackarn, men i det här fallet borde prylsnubben rycka in.
Han har sina bandiga skäl att göra det...

Min tråd hade sjunkit men nu har den hamnat rätt, tack för det!

[Danjel]

Edgar Böckman är upphovsman, men tyvärr finner jag inget officiellt namn på denna serie/servis.


Edgar Böckman sökte anställning 1915 på Höganäs, när han fick veta att kurskamraten från HKS Astrid Liljenberg-Sieurin, gift med överingenjören Emil Sieurin, skulle sluta. Han fick jobbet och började med att rensa ut i sortimentet. Jugendstilen var passé och Wallanders och Wennerbergs föremål hade endast varit en lyxproduktion, som i ringa grad påverkade det enklare sortimentet av produktionen.

Svenska Slöjdföreningen hade då under en tid förespråkat en industriell konstnärlig form, som skulle bli resultatet av en samverkan mellan konstnärer och industriföretag. Föreningen såg i tyska Werkbund en förebild och satte upp en förmedlingscetral för konstnärer till industrin för att kunna förverkliga sin strävan efter en konstnärlig massproduktion. Kåge och Hald som blivit anställda genom förmedlingscentralens försorg kunde presentera Gustavsbergs och Rörstrands nya produkter i denna anda på Hemutställningen på Liljevalchs 1917, men redan 1916 hade Böckman börjat tillverka hushållsgods med blå dekor. Enligt E. & O. Hidemark i Fataburen 1968 kom inspirationen till formspråket från Wienerskolans keramik som var sprudlande och bulligt barockartad vid sidan om den starkt geometriska kontrajugenden.

Böckmans hushållsgods blev en framgång och efterfrågan var stor. Från början tillverkades föremålen av en skärv med gul skärv som ibland lyser igenom glasyren och senare övergick man till flintgods. Tyvärr använde man en glasyr som inte passade till skärven, så hushållsgodset är ofta kraftigt krackelerat. I början av 1920-talet producerades också servisgodset med brun dekor på beige botten. Den Böckmanska vackrare vardagsvaran var i produktion ca 1916-1926 (A.-C. & T. Weimarck, Höganäskeramik: Konst och bruksföremål 1832-1926 utg 1969 på ICA-förlaget).

Tack för svaret Kaptenen!

[Lars M]

Det där "...jag får väl dumpa den någonstans...", låter oroande Lars M.
Varför inte dumpa krukan hos Höganäs museum, utifall de inte skulle ha en motsvarande i sina samlingar?
Be att få fritt inträde resten av året som kompensation.

Bra idé, tack Gideon!
Eller också får jag ta med den till den årliga(?) PES-träffen i Degeberga och ge till någon välförtjänt..........

[prylsnubben]

Stackarn, men i det här fallet borde prylsnubben rycka in.
Han har sina bandiga skäl att göra det...

Jag är för se´n, men räcker upp handen och svarar Johan Bergman på drejaren....

[Emil Brannstrom]

För dokumentationens skull:

MvH
Emil