Cylinderblåsta Spegelglas

[LasseC]

Absolut

[Hirvi]

Kanske det var så att bästa kvalitet gick till speglar,
för alla speglar kunde väl inte få det Engelska glaset som krävde så mycket och borde blivit en dyr historia,
jag kan så lite om speglar, men var det inte så att glasen kunde vara lite
kullriga på speglar förr.
Hirvi

[prylsnubben]

I privilegiebrevet för Biörknäs glasbruk 1736 står :
"Allehanda glassorters förfärdigande och slipande såsom Spegel- och Wagnsglas af finare och sämre slag, så kallat Kreytenglas, fönsterglas fint, ordinärt och slätt dito; caraffiner, flaskor, bouteiller, apotekareglas såsom retorter och recepienter med flera till hwarjehanda spiritums förwarande, allehanda lufft-, watten-och solglas jemte wijn- och drickesglas af åtskillig sort och storlek, med mera som hädanefter kan inventeras och tillwärkas"

Senare kan man läsa; Någon fabrikation av finare slipade glasvaror-såsom vid det för sitt konstglas kända Kungsholms glasbruk-synes ej ha förekommit vid Björknäs, åtminstone ej sedan spegelglashyttan nedbrann 1739.

Spegelglashyttan brann alltså ner efter bara tre år och fabrikationen av spegelglas måste nedläggas. De tyska glasblåsarna som införlivats hotade att efter de kontrakterade 5 åren resa hem och för att behålla dem, hade intressenterna måst bevilja dem extra förmåner.

Det finns en lång utläggning om detta med hur viktigt det var att behålla denna kvalificerade arbetskraft (som bl.a kunde framställa spegelglas av hög kvalitét) men jag slutar här för ikväll.

[Sladden]

Här kan man läsa en del från ett glasbruk som, idag, tillverkar "Antique Mirrorglass".

http://www.saligodesign.com/?gclid=CL7N2-jzgacCFZINzAodrEakdw

[Hirvi]

Kul att läsa om Björknäs, det var tuffa tider i hyttorna, bränder var väl den största faran, gammal text som tar sin tid att läsa och fatta,
får kolla på Sladden länk oxå.
Hirvi

[Kecke]

Saxar från Wikipedia.

Tillverkning
De första speglarna, som säkerligen utvecklades för att man skulle slippa spegla sig i en blank vattenyta, var av polerad metall, främst brons och silver. Nu för tiden tillverkas speglar ofta genom att metallisera glaset med aluminium. En annan äldre teknik är att ett tunt silverskikt från en silverlösning avsätts på en plan glasyta. Bakom metallskiktet läggs ett färgskikt som hindrar ljus från baksidan att störa bilden men även skyddar metallen mekaniskt. Det dröjde till omkring 1800-talet innan tekniken att göra klart glas blev tillräckligt utvecklad för att glasspeglarna skulle bli vanligare än metallspeglarna. Tidigare hade glasytorna varit för skrovliga för att ge en bra reflektion.

Jag har en stark känsla av att de tidigaste glasspeglarna INTE var slipade.
Vad tror nI?

[Hirvi]

Före cylinderblåsningen blåste dom ju upp en stor päronformad kula,
häftade an en puntel i ändan på kulan och avläxnade pipan,
sedan snurrades den i ett större hål i ugnen, den värmdes upp under rotation
och en stor rund skiva bildades, den borde ju kunna bli runt en meter i diameter, skar dom ut mindre bitar från en sådan skiva så borde ju den bli
bättre kvalitet än en cylinder som planas ut på en stenhäll i sträckugnen.

När jag var ung hade vi metallspegel i fodral och stålkam
får inte glömma brylkrämen oxå
Hirvi

[prylsnubben]

Saxar från Wikipedia.
Det dröjde till omkring 1800-talet innan tekniken att göra klart glas blev tillräckligt utvecklad för att glasspeglarna skulle bli vanligare än metallspeglarna. Tidigare hade glasytorna varit för skrovliga för att ge en bra reflektion.

Jag har en stark känsla av att de tidigaste glasspeglarna INTE var slipade.
Vad tror nI?

Vanligare är inte lika med bättre, man kunde göra glasspeglar som var mycket bättre än metallspeglarna mycket tidigare men på grund av priset var det endast förbehållet de allra rikaste.

[Kecke]

Toppen.
Nu är inläggen flyttade.
Tack för det.

[Kecke]

Prylsnubben. Visst var det så.

I Tingelings inlägg, sista bilden med text, verkar det som om det var det gjutna glaset som slipades med mycket möda och stort besvär.

Här ett urklipp från en artikel i DN 2011-02-13.

Foliering kallas det när genomskinligt glas täcktes med en tunn folie av tenn-amalgam med hjälp av kvicksilver. Metoden var i bruk från 1500-talet och hanteringen var definitivt farlig för hälsan. Eftersom speglar var en lyxprodukt, kunde speglar som var gamla och nötta både omfolieras och få en ny ram.
Först blåstes spegelglaset på traditionellt sätt och plattades ut, vilket starkt begränsade storleken. På 1680-talet upptäckte två fransmän att man kunde gjuta spegelglas och betydligt större speglar med ett enda glas blev möjliga. Den giftiga folieringen pågick ända fram till 1900-talet, men en mind*re farlig metod utvecklades under 1840-talet och bestod i att en lösning av silvernitrat blandades med en aldehyd.

Artikeln i sin helhet http://www.dn.se/bostad/5-speglande-lyx-for-de-rika

Så då är frågan:
Är det vanligast med gjutna spegelglas under 1700 och 1800-talet?

[Hirvi]

Tack för klippet Kecke, det var intressant läsning!

När man läser i skriftrna vi nu har fått fram,
så verkar det ju som att både gjutet glas och cylinderblåst glas
har vallat över varandra, att dom gjorde både och,
eller hur vi nu skall dra gränserna.
Hirvi

[prylsnubben]

Om man tänker på att det bästa beviset på att en svensk 1700-tals spegel har kvar sitt originalglas verkar vara att det är delat, så har man ju svårt att tro att det skulle förekomma gjutet glas i någon större utsträckning i Sverige på den tiden.
Man undrar ju över sjuglasvagnarnas stora framruta, den var ju inte delad på de kungligas vagnar, medan alla andra fick hålla till godo med delad framruta och alltså därmed åttaglas.
Kan möjligen detta ytterst ovanliga glas vara gjutet, och om så vore fallet så undrar man om dessa tillverkades i Sverige eller om de kanske importerades från Frankrike.

[Gideon]

Din spegel, prylsnubben, behöver nödvändigtvis inte vara utbytt i senare tid - utan faktiskt vara original.
Det där med delade speglar, uppkommer av myten att det skulle vara billigare ut skattesynpunkt att ha dem delade, så att skatteinspektörerna fick räkna på ett billigare vis.
Den är kvicksilverfolierad och om hur tekniken gick till, beskrivs mycket bra i Sylvéns och Welander-Berggrens utmärkta bok Speglar, utgiven 2000.
Köp eller låna den boken!

Valda citeringar, ur nämnda bok, om spegelglasframställning:
"Vid 1600-talets slut började man använda en anna metod att tillverka spegelglas. Man ville ha större och framför allt planare speglar. För att få en godtagbar kvalitet på planglaset använde man sig av två olika metoder att blåsa den.
Planglas enligt normandiemetoden, som även kallas crown glass eller månglas, framställdes genom att man blåste upp en glasblåsa som öppnades medan den ännu satt på punteln. Därefter började glasblåsaren hastigt att rotera punteln kring dess axel och med centrifugalskraftens hjälp förvandlades glasblåsan till ett näsan flackt "fat", ungefär 120 cm i diameter. Från dessa "fat", som hade en förtjockning i mitten där punteln suttit (kallad oxöga), skar man med en diamant upp lagom stora skivor som sedan folierades. Denna metod att framställa planglas har använts ändå från romersk tid fram till 1800-talet.
Men först under renässansen började man foliera planglaset till speglar.

Den andra metoden att blåsa planglas var enligt lorrainemetoden, som även kallas cylindermetoden. Så tillverkades allt planglas för hand ända fram till 1933 i Sverige. Förfarandet innebar att en glaspost på ända upp till 30 kilo, på fri hand, blåstes under svängning i en så kallad svänggrop (en öppning i hyttgolvet) till en cylinder. Om glasblåsaren var skicklig (och hade bra lungkapacitet) kunde glascylindern, som också kallades glasvalsen, bli ända upp till 2,5 meter lång med en diameter på omkring 60 cm.
Valsen klipptes upp i bägge ändar och därefter sprängdes den på längden med sprängkroken (en upphettad järnstång som fördes fram och tillbaka inne i valsen tills denna sprack i sin längdriktning). Efter att ha återupphettats i ugnen plattades glaset ut till en rektangulär skiva som sedan folierades."

Det står mycket mer om detta, poleringen på olika sätt och inte minst folieringen, men det får bli en vidareläsning i boken, för att inte copyrighten för denna, rätt nya bok, bryts i fler citat.

I förrförra avsnittet av Antikrundan, bedömde Rickard Thunér en spegellampett såsom gustaviansk från tiden - men i mina ögon var den för perfekt i skärningarna och baksidan såg "fel" ut, även om konstruktionen var riktig.
Att han då hittade kvicksilverglas på baksidan, borgar ingalunda för spegelns reella ålder. Den kan komma någon annanstans ifrån och blivit tillskuren för att passa in - någon gång 1890-1920. Resten kan vara ett hopplock och nygjort i en förgyllarmästares verkstad. Rymligt samvete och samarbete med antikhandlare har alltid funnits.

Nedan visar jag ett 5 mm tjockt spegelglas, 34 x 76 cm stor, som suttit i en stor salongsspegel en gång i tiden. Antagligen hände en olycka och man tog då tillvara de största bitarrna.
Den har jag haft alltsedan början av 1980-talet, i akt och mening att sätta in i en spegelram från tiden. Nån gång...

[Gideon]

Gjutet glas, som prylsnubben nämnde, kom redan 1688 med en upptäckt av fransmannen Bernard Perror. Ett mycket jobbigare sätt att framställa spegelglas, vilken också krävde tre ugnar.
Plugga boken "Speglar".

[Hirvi]

Tack för info Gideon, "många bäckar små" växer,
det börjar klarna mer och mer med spegelglaset,
skall nog kolla boken.
Hirvi