Saltkar dubbelväggigt

[Hirvi]

FD Glasblåsaren

Hej! Det kunde slipas i olika sand 2-3 ggr olika fin sand, finslipning gjordes på en annan fin sten tills det blev blankt sedan kom poleringen på en korkskiva med något medel, om jag mins rätt. Häls: Ingemar N

[766]

Jag tackar.

[LasseC]

Till polering användes väl pimpsten och skulle det vara extra fint tennaska (tennoxid) Även ceriumoxid användes på glasbruken. Tog dock längre tid
mvh

[766]

På min tid använde vi alltid järnoxidul vid polering av glas.
Han kände sig lite oxidul så har på morgonen men snart kom det att reduceras.

[LS]

Ja mynningen där man sätter läpparna, det blir naturligt det tjockaste stället, foten bör bli tunnast, vi kan nog börja blåsa dessa glas nu! Ingemar N

Uppenbarligen pratas det huller om buller om saker vilka har en tillblivelse under olika tider. Under munblåsningstiden av buteljer finns en detalj som inte direkt överensstämmer med en av ovanstående diskuterandes påståenden. Alla munblåsta hålkärl (flaskor) ,och dylkt, med lite ålder är alltid tjockare vid botten. På grund av att det var kallast längst från blåsarens mun. borde detta faktum inte också gälla under senare tiders befarande? Men det kanske är undertecknad som står för ihoprörningen, som vanligt?

[Hirvi]

FD Glasblåsaren

Ja det blev huller om buller! När vi blåste vanliga flaskor ex 5-10 lit då hade man botten längst bort ifrån pipan då kunde man lätt reglera tjockleken på botten av flaskan, men fattigmansilvret (bild LK) då blir ju botten närmast pipan därför tunn, det blir ju tjockare om man mäter precis vid avslutet där pipan satt för där var det som smalast. Ingemar N