Tweet
Med "frittporslin" som det pratas om i den citerade länken till Antikrundan så brukar oftast avses den typ av mjukt porslin som användes i Frankrike under 1700-talet (innan vi Europeer lärt oss tillverka "äkta" hårt porslin). Det är då frågan om en primitiv form som bara dög till prydnadspjäser, och knappt det - det ska ha varit skört och dessutom ofta blivit deformerat i bränningen.
Men det finns många andra typer av mjukt porslin! Mjukt porslin är en samlingsterm för porslinsliknande material som bränns vid omkring 1200-1300 grader istället för det hårda porslinets 1300-1400 grader. Benporslin är ett mjukt porslin, så är även parianporslin. På 1880-talet tog KPM Berlin resp. Sèvres fram var sin typ av nytt "modernt" mjukt porslin (mycket snarlika varandra). Dessa togs efter sekelskiftet också upp av åtskilliga andra fabriker (i Tyskland bl.a. för en oändlig mängd prydnadsfigurer...). Jag skulle vilja hävda att en mycket stor andel av det som idag säljs som "porslin" är just olika typer av mjukt porslin.
Att jag vill påstå att den uppvisade vasen är av mjukt porslin är p.g.a. färgerna - den lägre bränningstemperaturen tillåter ett betydligt bredare spektrum av underglasyrfärger än den väldigt begränsade färgskala som man (vid den tiden) hade tillgång till som klarade en bränning av hårt porslin.
Men det finns många andra typer av mjukt porslin! Mjukt porslin är en samlingsterm för porslinsliknande material som bränns vid omkring 1200-1300 grader istället för det hårda porslinets 1300-1400 grader. Benporslin är ett mjukt porslin, så är även parianporslin. På 1880-talet tog KPM Berlin resp. Sèvres fram var sin typ av nytt "modernt" mjukt porslin (mycket snarlika varandra). Dessa togs efter sekelskiftet också upp av åtskilliga andra fabriker (i Tyskland bl.a. för en oändlig mängd prydnadsfigurer...). Jag skulle vilja hävda att en mycket stor andel av det som idag säljs som "porslin" är just olika typer av mjukt porslin.
Att jag vill påstå att den uppvisade vasen är av mjukt porslin är p.g.a. färgerna - den lägre bränningstemperaturen tillåter ett betydligt bredare spektrum av underglasyrfärger än den väldigt begränsade färgskala som man (vid den tiden) hade tillgång till som klarade en bränning av hårt porslin.
Den visar en detalj av en tidig Rörstrandsvas med flerfärgad underglasyrmålning på hårt porslin. Där ses också de huvudsakliga metalloxidfärger som fanns att tillgå och som klarade att brännas i 1400 grader; guld för rosaviolett, krom för grönt, och kobolt för blått (sen gick det att variera styrkan samt att blanda dem med varandra för att få t.ex. olika lila nyanser).
Comment