Tweet
Utställningskataloger Glas in Schweden och Svenskt glas 1915-1960
Lyfter upp denna tråd m a a att jag nu hittat den tyska boken/katalogen på www.antikvariat.net, pris 800 SEK. Det blev väl inte heller helt utrett hur det förhåller sig med den tyska boken.
Den här avbildade boken är på 309 sidor och är en för tyskar typiskt grundlig utställningskatalog! Praktfulla bilder på ett urval av svenskt glas. Konsthistorikern dr Helmut Ricke vid konstmuseet i Dϋsseldorf anordnade utställningar1986 i Dϋsseldorf och i Zϋrich. Dessa utställningar omfattade 449 glaspjäser. Från Orrefors (katalognr 1-306), Kosta (307 – 389), Eda (390 – 397), Strömbergshyttan (398 – 413), Gullaskruv (414 – 428), Reijmyre ( 429 – 436), Elme (437 – 441), Skruf (442 – 444) och Boda (445 – 449).
Denna katalog har ett högt konsthistoriskt värde. Den inleds med essäer av Helena Dahlbäck-Lutteman (Utvecklingen av den svenska formkulturen), Ulrich Gronert (Konstglasen från Orrefors glasbruk), Arthur Hald (Varför Orrefors blev Orrefors) och Helmut Ricke. Särskilt intressant är Rickes exposé: Glas i Sverige – Nationell egenart och europeisk samhörighet. Men – allt detta är skrivet på tyska!
Dock finns Rickes essä översatt till svenska också! Nationalmuseum gjorde nämligen en liknande utställning i Stockholm hösten 1987. I deras katalog finns denna Rickes text översatt av Barbro Hovstadius. Där visar t ex Ricke att Gallé i slutet av 1800-talet hade utvecklat det etsade överfångsglaset och fransmännen hade t o m dragit över sådana mönster med ett ytskikt av klarglas. Han belyser utvecklingen från Emile Gallés glas med invälsad dekor till Knut Bergqvists graalmetod på Orrefors 1916. Han visar på Bergqvist som en formgivande inspiratör för Gate och skildrar Graalens konstnärliga vidareutveckling med Gate och Hald. Vidare skildras i ord och bild även efterföljarna Ariel, Kraka och Ravenna. Ricke sätter in utvecklingen av det svenska konstglaset i ett sammanhang med utvecklingen av glas från övriga glasbruk i Europa. Här kan nämnas att Ricke har en liknande essä översatt till svenska i boken Orrefors – ett hundra år av svensk glaskonst. Den är benämnd "Orrefors i dialog med Europa 1915 – 1940".
Utställningen på Nationalmuseum 1987 omfattade 249 glas. Man lånade inte hem glasen från Tyskland då man kunde ta fram ett rikligt sortiment ur de svenska förråden. Men man visade upp praktexemplaret: Parispokalen tillverkad på Orrefors 1922 och som ställdes ut på världsutställningen i Paris 1925. Denna vängåva från staden Stockholm till staden Paris är 74 cm hög och är formgiven av Simon Gate. Underdelen blåstes av Gustaf Bergkvist och överdelen som kröns av en rikt ornamenterad krona blåstes av Knut Bergqvist. De båda gravörerna Gustaf Abels och Elis Rydh satt i 450 timmar över sina koppartrissor för att överföra Gates mönster till glaset. Pokalen finns på Musée d´art Moderne de la ville de Paris, nr 3765. (För att skydda den under den tyska ockupationen så gömdes den i stadshusets källare och återhittades inte förrän strax före dessa utställningar.)
I den tyska upplagan Glas in Schweden har man på slutet tagit in en förteckning över signeringar och modellnummer. Den utförligaste är uppställningen över de tunnväggiga graalglasen från 1916 – 1920. Listan slutar med graal nr 981. Ricke har tagit in den lista som Heinrich Wollmann hade upprättat med skisser på graalarna och med angivande av tillverkningsnummer, upphovsman, tillverkningstid och pris.
Lyfter upp denna tråd m a a att jag nu hittat den tyska boken/katalogen på www.antikvariat.net, pris 800 SEK. Det blev väl inte heller helt utrett hur det förhåller sig med den tyska boken.
Den här avbildade boken är på 309 sidor och är en för tyskar typiskt grundlig utställningskatalog! Praktfulla bilder på ett urval av svenskt glas. Konsthistorikern dr Helmut Ricke vid konstmuseet i Dϋsseldorf anordnade utställningar1986 i Dϋsseldorf och i Zϋrich. Dessa utställningar omfattade 449 glaspjäser. Från Orrefors (katalognr 1-306), Kosta (307 – 389), Eda (390 – 397), Strömbergshyttan (398 – 413), Gullaskruv (414 – 428), Reijmyre ( 429 – 436), Elme (437 – 441), Skruf (442 – 444) och Boda (445 – 449).
Denna katalog har ett högt konsthistoriskt värde. Den inleds med essäer av Helena Dahlbäck-Lutteman (Utvecklingen av den svenska formkulturen), Ulrich Gronert (Konstglasen från Orrefors glasbruk), Arthur Hald (Varför Orrefors blev Orrefors) och Helmut Ricke. Särskilt intressant är Rickes exposé: Glas i Sverige – Nationell egenart och europeisk samhörighet. Men – allt detta är skrivet på tyska!
Dock finns Rickes essä översatt till svenska också! Nationalmuseum gjorde nämligen en liknande utställning i Stockholm hösten 1987. I deras katalog finns denna Rickes text översatt av Barbro Hovstadius. Där visar t ex Ricke att Gallé i slutet av 1800-talet hade utvecklat det etsade överfångsglaset och fransmännen hade t o m dragit över sådana mönster med ett ytskikt av klarglas. Han belyser utvecklingen från Emile Gallés glas med invälsad dekor till Knut Bergqvists graalmetod på Orrefors 1916. Han visar på Bergqvist som en formgivande inspiratör för Gate och skildrar Graalens konstnärliga vidareutveckling med Gate och Hald. Vidare skildras i ord och bild även efterföljarna Ariel, Kraka och Ravenna. Ricke sätter in utvecklingen av det svenska konstglaset i ett sammanhang med utvecklingen av glas från övriga glasbruk i Europa. Här kan nämnas att Ricke har en liknande essä översatt till svenska i boken Orrefors – ett hundra år av svensk glaskonst. Den är benämnd "Orrefors i dialog med Europa 1915 – 1940".
Utställningen på Nationalmuseum 1987 omfattade 249 glas. Man lånade inte hem glasen från Tyskland då man kunde ta fram ett rikligt sortiment ur de svenska förråden. Men man visade upp praktexemplaret: Parispokalen tillverkad på Orrefors 1922 och som ställdes ut på världsutställningen i Paris 1925. Denna vängåva från staden Stockholm till staden Paris är 74 cm hög och är formgiven av Simon Gate. Underdelen blåstes av Gustaf Bergkvist och överdelen som kröns av en rikt ornamenterad krona blåstes av Knut Bergqvist. De båda gravörerna Gustaf Abels och Elis Rydh satt i 450 timmar över sina koppartrissor för att överföra Gates mönster till glaset. Pokalen finns på Musée d´art Moderne de la ville de Paris, nr 3765. (För att skydda den under den tyska ockupationen så gömdes den i stadshusets källare och återhittades inte förrän strax före dessa utställningar.)
I den tyska upplagan Glas in Schweden har man på slutet tagit in en förteckning över signeringar och modellnummer. Den utförligaste är uppställningen över de tunnväggiga graalglasen från 1916 – 1920. Listan slutar med graal nr 981. Ricke har tagit in den lista som Heinrich Wollmann hade upprättat med skisser på graalarna och med angivande av tillverkningsnummer, upphovsman, tillverkningstid och pris.
Bifogade filer
Comment