Wärff-skål

[Rebello]

Blanda inte in Sgraffitotekniken här i detta. Det har inget med varandrat att göra... Sgraffittotekniken används på glas i bl.a målning där man avlägsnar en del av dekoren genom skarpning t.ex vissa av Monica Backströms målade dekorer. Sgraffering görs mer manuellt... Man kan jämföra med Josef Ekbergs keramiska alster som många gånger är en framskrapad dekor.

Det är kylan i vätskan som gjort att det har bildats dalar och åsar. Invärmning har jämnat ut en del av dessa som då har slätats ut...

Det var engelsson i inlägg 8 och alegni i inlägg 9 som hade hittat och länkat till en firma som marknadsför en sådan här skål som scraffito - men OK då lämnar vi den beteckningen - den används allså inte av Wärff själv. Har Wärff något namn på sin teknik - står kanske på Kostas hemsida någonstans?

Dina sista två meningar här i citatet är en bekräftelse på att min förmodan om själva tekniken var i princip rätt uppfattad, vad gäller utjämningen av relieferna efter invärmningarna.

Men det blev lite svårt, när söffe i inlägg 1 skriver: "I botten en ofärgad skål, med skrynklig utsida och sedan ett pålagt lager med grönt och blått glas". Där verkar det alltså vara grönt överfång och att man skulle ha värmt bort ett grönt krakelerat skikt i skålens underdel. Men du skriver grönt underfång i inlägg 13 och att krakelerat klarglas har värmts bort på skålens överdel.

Förlåt en trögfattad "gube"- men detta ordner sej - principen är väl klar.

[söffe]

Rebello! Min beskrivning är vad jag tycker det ser ut som när jag tittar på skålen. Kan nästan ingenting om glasblåsning så jag tror man bör lita på Bay och inte mig.!
Söffe

[alegni]

Nu vet jag inte vad engelssons ord betyder, men nog ser det ut att vara doppat i kallt vatten, (skrängt glas) blir det då, går att skränka glas olika mycket blir lite olika mönster då.
Hirvi

Wärff skålen är blåst med ett grönt underfång, därpå ett tjockt lager av klarglas och formad till det önskade utseendet. Sedan doppad i väldigt kallt vatten för att på fram krakeleringen på glasets nedre yta. klippt och driven mynning och genom övervärmningar har krakeleringen värmts bort på den övre delen av skålen.

Tack Bay för det klargörandet! Gott att få sådan info om de senaste årens tekniker när man sitter 50 mil från Glasriket och har flyttat därifrån sedan länge.
Detta kan väl vara något att föra in på vår tråd Olika tekniker . . .
Jag kan väl citera dig där, Bay, som jag gjort tidigare - och länka till den här tråden för att visa söffes bilder.

Rebello! Min beskrivning är vad jag tycker det ser ut som när jag tittar på skålen. Kan nästan ingenting om glasblåsning så jag tror man bör lita på Bay och inte mig.

Här skulle jag även vilja rikta ett tack till Hirvi. Han nämnde redan i inlägg nr 3, detta med att "doppa i kallt vatten".

Det är tryggt att ha en glasblåsare till hands att fråga om saker och ting,
och jag tror säkerligen även Wärff uppskattar att ha en glasblåsare till hands för vem skulle annars skapa hans alster, ge hans visioner liv .....

.

[Rebello]

Jo visst, alegni, jag instämmer i en uppskattning av både Hirvi och Bay - två skickliga experter som vi har att anlita - och som jag här gärna gör en pudel inför - men jag ifrågasätter, kanske provocerande, för att få ytterligare förklaringar. Bilder på glas kan ibland vara svåra att tolka. Bättre när man ser pjäsen i verkligheten.

Att förstå allt i denna teknik är väl överkurs. Kan dock inte släppa detta i min envishet att komma tillrätta med tekniken - vill inte gärna vara en sån där som samtycker utan att förstå, när det gäller glasteknik. Det jag som intresserad åskådare av modern glasteknik inte förstod så här på avstånd, är: om man har börjat med en grön kula som en post (kanske från en färgtapp) som ett underfång. Varför ser man då inte det gröna innerst i skålens nederdel?

Kom dock nu i kväll att tänka på tjocka överfångsvaser som har mycket klarglas nertill och färgkärnan ligger högre opp med tunnare lager klarglas ytterst. Har man låtit överfånget av klarglas dominera i postens nedre del efter de följande anfången, så att det gröna ligger lite högre opp från botten räknat - och dessutom format den så att lagret med klarglas inte är så tjockt i överdelen. Kan det vara innebörden i det Bay skriver: "därpå ett tjockt lager av klarglas och formad till det önskade utseendet".

Kan detta vara pudelns kärna, Hirvi och Bay? Då blir det inte heller så mycket klarglas att värma bort med ett relativt tunt skikt klarglas upptill - "genom övervärmningar har krakeleringen värmts bort på den övre delen av skålen", skriver Bay. Funderade också på hur man så totalt har fått bort klarglaset upptill - men lite rester av klarglas finns där kanske. Och det som söffe skriver här kan väl vara förklaring till att det gröna kan tyckas ligga ytterst: "lager med grönt och blått glas som är omvikt mot utsidan". Då blir ju det gröna skiktet tjockare där.

Bilderna visar en typ av underfång, här Gunnar Nylund Strömbergshyttan, blåsta av mästaren Kjell Andersson, och med mycket klarglas i botten, som jag kom att tänka på när polletten förhoppningsvis föll ner:

[Rebello]

Men ?

Nu dök en fråga opp igen: Även om man gjort så som jag tänker mig i föregående inlägg - och det handlar om grönt underfång - då måste man väl ändå se en färg i bottens innersida? (Jämför med att titta ner i den lilla runda vasen i mina bilder.) Den färgen kan väl inte trollas bort - och i söffes skål är där väl inte någon färg att se i bilden - om man tittar ovanifrån och ner mot skålens botten, eller underifrån som i bilden här nedan.

I bilden här ser man underifrån och tvärs genom det kulslipade puntelmärket - och där ser jag inte någon grön färg - och inte heller i ett område där omkring. Det gröna har tunnats ut längre ut mot kanten och upp efter sidan på skålen. Föll nu min pudelartade teori som ett korthus?

Att man ser enbart klarglas i botten och en underfångsfärg ligger högre opp - det stämmer om man ser skålen från sidan - men inte om man tittar ovanifrån eller underifrån - då borde en underfångsfärg synas - även i skålens centrala delar.

Med ett grönt överfång tycker jag nu att allt kunde förklaras enklare. Då kunde man väl skränga och delvis värma bort grönt glas nertill så att klarglaset dominerar längst nertill på skålen och ovanför i ett område har man skrängt och har i reliefen uppmjukat grönt glas samt högst upp oskrängt grönt glas i ytan. Och man kunde göra denna skrängning och invärmningarna innan man puntlar skålen. Men jag är bara en glad amatör och f d "hyttlu" som endast har sett det konventionella sättet att blåsa underfång - enligt bilderna i det förra inlägget. Är detta någon annan lurig underfångsteknik?

[Hirvi]

För att få en bra uppfattning om skålen skulle ju man ha den i handen,
tekniken är ju viktig även för mig för att bli tillfredsstäld,
eftersom färgen ser ut som den har en så markant gräns mot klarglaset
så tror jag att dom har dockat ihop det varma glaset från två håll,
har vi inte någon film här på PES som visar dockning,
jag har sett det eller något snarlikt.
Hirvi

[Rebello]

Söffe har ju iakttagit att det är en underdel i klarglas och med "skrynklig" utsida - och däröver en del med grönt och blått glas (och utan "skrynklingar"?). Grönt och blått kan man väl ha fått genom att välsa samman grön och blå färgtapp när man har gjort ett underfång (eller överfång) någonstans i processen - på liknande sätt som i inledningen av denna film: http://www.e-vitra.eu/vitra-technics..._v_162-l4.html .

Söffes beskrivning och som även framgår av hans bilder nr 1 och 3: de tyder på en markant gräns mellan skålens under- och överdel; som Hirvi påpekar. Då faller även min teori i inlägg 20. Hirvis införande av tanke om dockning av två delar - den tyder på att man inte kan få fram en sådan gräns mellan en underdel och en överdel - genom att skränga och återinvärma. Eller kan man det? Hirvis teori om dockning är värd att utreda, med tanke på problemet med denna gränslinje mellan under- och överdel, samt att det inte är kvar någon grön färg i botten från ett ev. underfång. Jag diskuterar detta vidare internt med Hirvi för att inte trötta mera här.

Färgerna i underdelens reliefer i bild 2 och 4 - de kan väl vara en optisk synvilla. Detta bör söffe enkelt kunna avgöra vid en betraktelse ur olika vinklar.

[söffe]

Färgerna i botten på bildern 2 och fyra är reflexer. Finna inte när man tittar rakt genom bottnen! Hade inte en tanke på att det kunde vara en så komplicerad tillverkningsprocess när jag ställde min fråga!
Söffe

[Rebello]

Färgerna i botten på bildern 2 och fyra är reflexer. Finna inte när man tittar rakt genom bottnen! Hade inte en tanke på att det kunde vara en så komplicerad tillverkningsprocess när jag ställde min fråga!
Söffe

Då är det alltså en underdel i klarglas och med skrängd och invärmd reliefyta - och en överdel i grönt och blått och med omvikt kant samt utan reliefer i ytan. Är det rätt uppfattat?

Att det inte finns något grönt att se när du "tittar rakt genom bottnen" - det visar att det inte är kvar någon grön färg innerst i botten - som det borde ha varit - om vi har ett grönt underfång i skålen. Detta talar mot att man har blåst skålen i ett stycke med ett grönt underfång. Hirvis dockningsteori blir mer intressant.

[söffe]

Nej, inget grönt i botten!
Söffe

[Hirvi]

Wärffskålen går vidare i teknikens tecken, vi får nog inte komplicera det för mycket för då blir det helt plötsligt väldigt svårt,
jag spånar vidare och tror på dockning, klarglasskål i botten
dockad med en tvåfärgad överdel, färgen går ju fixa med färgtappar,
vad jag menar för att förstå det enklast,
blås upp två kulor (poster) en på var pipa, värm in ändarna på posterna
öppna upp och driv ut dom så dom blir som en skål, värm igen
och docka öppningarna mot varandra, knacka bort den pipan som sitter på klarglasdelen, sedan går det ju värma och forma klarglasdelen,
skränga skålen i vatten, även över det färgade glaset,
sedan puntel på klarglasändan, sedan värma färgdelen för att driva ut den
klippa bort överflöd värma och driva omvikta kanten,
då har detta uppstått att den skrängda delen (färgdelen) som värmts så hårt för klipp och omvikt kant har skrängorna försvunnit,
lite skrängor på den färgade delen har blivit kvar tycker jag att jag ser,
sedan är ju skålen både fin och kulslipad så där försvann skrängorna i slipningen.

Detta är min teori men har mi.ke. Vadstena mera teorier tackar vi för det,
eller alla får ha teorir så klart
Hirvi

[alegni]

... blås upp två kulor (poster) en på var pipa, värm in ändarna på posterna
öppna upp och driv ut dom så dom blir som en skål, värm igen
och docka öppningarna mot varandra...

din beskrivning fick mig att tänka på tekniken incalmo

http://www.e-vitra.eu/vitra-technics-presentation-Incalmo_d_0_t_7_v_163-l4.html

[Rebello]

Ja visst - bra att du hittade den Vitrafilmen Alegni! Det avsnittet med att öppna upp och att docka - det hade jag glömt bort - trots att jag har introducerat dessa Vitrafilmer här på forumet i samband med graal och ariel på tekniktråden.

Och så kan vi kombinera detta med Vitrafilmen om Ariel där Wilke och Micke i inledningen visar hur man blandar två färger från färgtappar (grönt och blått i vårt fall här) - i stället för färgsträngarna i incalmo. Om de två färgtapparna här: http://www.e-vitra.eu/vitra-technics..._v_162-l4.html . I den filmen gör de en underfångskula av blandfärg och med tjockare glas över - detta kan varieras på lämpligt sätt i vårt fall.

Och tack Hirvi för att du fick till en genomtänkt dockningsteori som är bättre än vad jag spånade om: du fick med detta med rester av skrängning i den grönblå delen - och detta med både kul- och planslipning av botten det var skarpsynt!

Det skulle nu vara intressant med en återkoll och pröva teorin med Wärff eller hans mästare på Kosta!

[Hirvi]

Bra alegni & Robello för ni tog fram filmerna
jag har dom i datorn men här är lite rörigt
med bergsborrare mm
Hirvi