Olika tekniker för framställning av konstglas

[harley]

harley - jag fick följande svar på Google:
"Din sökning - thalattaglas - matchade inte något dokument. "

Vad syftar du på? Förlåt en novis på detta!

bengt edenfalk gjorde konstglas på kosta som enligt mig påminner mycket om ariel och han kallade det glaset thalatta

[cjf]

Thalatta en förenklad variant av Ariel-tekniken, där ämnet aldrig kyls ned utan bearbetas i hyttan vid samma tillfälle (genom att man trycker eller ritsar i ämnet). Edenfalk är mycket riktigt upphovsman.

Även om de prismässigt ju inte alls når upp till Öhrströms höjder så brukar de vara riktigt populära på SAVs konstglasauktioner.

[harley]

Thalatta en förenklad variant av Ariel-tekniken, där ämnet aldrig kyls ned utan bearbetas i hyttan vid samma tillfälle (genom att man trycker eller ritsar i ämnet). Edenfalk är mycket riktigt upphovsman.

Även om de prismässigt ju inte alls når upp till Öhrströms höjder så brukar de vara riktigt populära på SAVs konstglasauktioner.

ja man inte bara trycker och ritsar utan man blåser helt enkelt in luft så att man får luftspalterna för att sedan blåsas upp igen

[cjf]

ja man inte bara trycker och ritsar utan man blåser helt enkelt in luft så att man får luftspalterna för att sedan blåsas upp igen

Håller inte med dig här, harley. Om jag tolkar dig rätt menar du att man blåser in luft i ämnen, och så har inte jag fått lära mig att det går till. Istället skapar man ojämnheter på ämnets yta genom att trycka, ritsa eller dylikt, men "luftspalterna" uppstår inte förrän man fångar an nästa lager glas (precis som vid ariel, fast här sker det som sagt i varmt tillstånd).

[harley]

Håller inte med dig här, harley. Om jag tolkar dig rätt menar du att man blåser in luft i ämnen, och så har inte jag fått lära mig att det går till. Istället skapar man ojämnheter på ämnets yta genom att trycka, ritsa eller dylikt, men "luftspalterna" uppstår inte förrän man fångar an nästa lager glas (precis som vid ariel, fast här sker det som sagt i varmt tillstånd).

ja det jag fick fram stämmer med din version cjf att det blev luftspalter vid anfångandet av nästa glasskikt och att thalattan inte blåstes upp igen edenfalk framarbetade tekniken ungefär 1960.

[cjf]

bengt edenfalk gjorde konstglas på kosta som enligt mig påminner mycket om ariel och han kallade det glaset thalatta

Förresten, gjordes inte Thalattorna på Skruf? Jag kan inte påminna mig om att jag sett några Thalattor från Kosta...

[harley]

Förresten, gjordes inte Thalattorna på Skruf? Jag kan inte påminna mig om att jag sett några Thalattor från Kosta...

stämmer bengt edenfalk kom till skruf 1952 och började inte på kosta förän 1972 så thalattan måste vara från skruf. det står om edenfalk att han förutom konstfack gick i lära hos edward hald

[Rebello]

Thalatta en förenklad variant av Ariel-tekniken, där ämnet aldrig kyls ned utan bearbetas i hyttan vid samma tillfälle (genom att man trycker eller ritsar i ämnet).

Ganska långt från Ariel. En liknande metod är ju den som Asta Strömberg gav besked om för E.B.s "mina spindelvävsvaser". Därvid rullade man posten/ämnet i kemikalier, i hett tillstånd i hyttan - och "ibland stack vi i posten med ett specialtillverkat verktyg". Då blev det vad Asta kallar en "bubbelvas".

Den skål som mäster Håkan driver på Studioglas Strömbergshyttan i mitt inlägg "Strömberg/Strömbergshyttan" sid. 6, avsnitt 57 - den posten hade först invälsats med glas-strängar av färgat glas, som hade lagts ut på välsblecket. Skålen påminner om graal - men är något helt annat! Även där är det en förenklad och uppsnabbad tillverkningsteknik. Se bifogade bilder!

Bild 1: färgsträngar välsas in i posten. Ursäkta dålig bild, men det ligger färgsträngar av glas utlagda på välsblecket. De ger det mönster, som tydligt framgår i nästa bild.
Bild 2: den färdiga skålen.

Nu har ni inspirerat mig till vida vyer igen! Med dessa tekniker styr man inte över mönstret på samma sätt som i graal- och arielmetoderna. Där kan man i lugn och ro etsa eller gravera eller slipa eller blästra in ett rikt ornamenterat mönster i ämnet - och vid rumstemperatur. De rubricerade teknikerna är emellertid intressanta - inget nytt i princip. Men Reijmyres metod att jobba med färger i posten - det inspirerade Knut Bergqvist till graalmetoden!

Knut Bergqvist har berättat att han fick idén till graal, när han på Baltiska utställningen i Malmö 1914 studerade en vas från Reijmyre med invälsade färgbitar. Exempel på sådana vaser från 1902 finns i Märta Holkers: De svenska antikviteternas historia, sid. 285. Mäster Knut tänkte: Hur ska jag i stället kunna få in mönstret på en etsad överfångsvas - på ett liknande sätt in i glasmassan? KB visade med sin Graal nr 1 sin "idé med att göra ämne" och disponent Ahlin på Orrefors skrev i november 1916 till Simon Gate i Stockholm, att Knut "gjorde det i alla fall!" Graalen var funnen!

[harley]

en kanske lite dum fråga men är inte pluttaglas ungefär det som du beskrev att knut bergqvist fick iden till graaltekniken. jag personligen tycker att det vi kallar pluttaglas är väldigt underskattat som konstglas för det är ju många pjäser som är jäkligt snygga tycker jag

[Rebello]

en kanske lite dum fråga men är inte pluttaglas ungefär det som du beskrev att knut bergqvist fick iden till graaltekniken.

Nej - dessa glas från Reijmyre med invälsad och insmält dekor - de hade ett mer figuralt ornamenterat mönster än bara "pluttar" och glasbitarna i mönstret låg insmälta på ytan.

Märta Holkers skriver så här: "Dekoren skärs ut ur färgade skivor av glas, som läggs i mönster på ett metallbleck. Därefter fästs het glasmassa på en pipa, och denna post rullas över metallblecket varvid dekoren fastnar och smälter in i glasmassan."

Denna Reijmyres dekor låg alltså insmält på glaspjäsens yta - inte under ett överfång av klarglas - som det gör i pluttaglas och bubbelvaser och i mäster Håkans vas som jag avbildat i avsnittet 38 här ovan.

I bilderna här visas en dansk lampa med foten i en sorts pluttaglas och den har rikligt med luftbubblor.

[Rebello]

Från glas med etsat överfång - via glas med insmält dekor - fram till graal

Glas med insmält dekor, dvs invälsad men inte överdragen med klarglas, formgavs av Emile Gallé i Frankrike vid sekelskiftet 1900. Märta Holkers har visat ett sådant glas i Antik & Auktion 1999 nr 2. Den typen av glas finns också att se på Malmö museum och på Nationalmuseum. Reijmyreglasen i Märta Holkers bok på sid. 285 är från dessa båda museer.

Märta Holkers menar att dessa glas är ”den felande länken” – ”en spännande övergång till graalglaset”. Det gäller alltså en övergång från glas med flerfärgat och etsat överfång. Glas som gjordes i riklig mängd i Frankrike, formgivna av Emile Gallé, från 1870-talet till 1900-talets början och på Kosta och Reijmyre under början av 1900-talet.

På Orrefors var man inte riktigt nöjd med strukturen i de glas i flerfärgat och etsat överfång som Knut Bergqvist blåste på Orrefors från 1914. Disponenten Albert Ahlin uppmanade sin mäster Knut att utveckla dem vidare - att förändra den mönstrade ytan med skarpa reliefer. Först syramatterade man dem, se bilden här på ett starkvinsglas från Orrefors 1914-15. Mäster Knut provade också att värma in sådana vaser fästade i botten vid en puntelspik, för att mjuka upp konturerna.

Då kom Knut Bergqvist på att i stället värma ett sådant överfångsglas i en värmugn. Dagen därefter fäste han dess mynning vid naveln på glasblåsarpipan och skar av det med skärsaxen till mindre storlek. Sedan välsade han ytan jämn och lade ett lager med klarglas däröver och blåste upp en vas. Så skapades Orrefors glasbruks allra första graalglas sommaren 1916!

Bilden visar ett av alla dessa glas med etsat överfång, sådana som mäster Knut fick i uppgift att fönya och utveckla – till det som blev graal.

[Rebello]

Tunnväggiga graalglas från 1916-17

Disponent Albert Ahlin vid Orrefors fann i november 1916 namnet graal för Knut Bergqvists nya glas. Ahlin hade läst Frödings dikt Sagan om gral som grundades på de medeltida graal-legenderna. Enligt dessa hade Josef från Arimataia samlat upp blod från Jesus på korset. Det skulle ha skett ett under och blodet inneslöts i graalskålen. Så skulle den Heliga graal ha uppstått. Ahlin menade att mönstret i Bergqvists nya glas låg inneslutet i glaset på ett liknande sätt. En anspråksfull jämförelse, ”men det ger jag den s. k. f-n i”, skrev Ahlin.

Varumärket S/Graal med Simon Gates monogram S i ligatur med G registrerades i april 1917 och man signerade graal nr 3 med detta varumärke, se http://www.fotosidan.se/blogs/graal-...ate=2008-01-01.

Knut Bergqvist vidareutvecklade sin graalteknik hösten 1916. Han tillverkade särskilda graalämnen – cirka decimetern höga och cylinderformade med två färgskikt och som han lät Heinrich Wollmann etsa in mönster på. Dessa ämnen blåste Knut med den överfångsteknik som beskrivs i inlägg nr 3 på första sidan av denna tråd. Graalglasen från 1916 var oftast syramatterade. Av graalarna från 1916 är det endast graalarna nummer 1 –3 som har signerats med nummer undertill. Den första är signerad ”Graal Orrefors KB HW No 1”. De övriga från 1916 signerades med ”Orrefors” nertill i graalens mönster. Den första kollektionen graalglas ställdes ut på NK i december 1916 och formgivare var Knut själv, eller i samarbete med Heinrich Wollmann eller Fritz Blomqvist.

In på året 1917 kopplades sedan den unge Simon Gate in på att rita mönster och senare även formen till graalglas. Då sköt den konstnärliga utveckling fart! Detta har Knut Bergqvist berättat om i sina minnesanteckningar och i intervjuer. Erik Wettergren har skrivit därom - som "Ett konstnärligt facit" i boken om Simon Gate och Edward Hald på sid. 162 - 164. Man kan också notera att Gates bokstav G inte dyker upp förrän vid graal nr 145 i den Wollmanns lista från Orrefors arkiv, som Helmut Ricke tagit in som bilaga i boken Glas in Schweden. Där står som formgivare B + G för nr 145. Gates bokstav ensam kommer inte förrän vid graal nr 225 i arkivlistan. Under året 1917 signerade man med numren 101 – 521.

Designen av dessa tunnväggiga graalar var ofta ett lagarbete mellan mönstertecknaren, formgivaren och mästerblåsaren. Det är egentligen svårt att attribuera dem till en enda upphovsman. En sak är klar: man kan inte enbart gå efter signeringen S i ligatur med G. Den är ett varumärke och inget annat! Konsthistorikern Dag Widman framhåller att Gates monogram togs in i varumärket eftersom han hade anställts vid bruket som ”konstnärligt smakråd” och utåt skulle ansvara för produktionen av konstglas. Man lät ”den till företaget knutne konstnären utåt svara för glasens form och mönster, även om verkligheten var en annan”, skriver Widman. Detta kan man läsa om i boken Orrefors – ett hundra år av svensk glaskonst, sid.21 – 25.

Bilden visarGraal nr 704 från 1918. Graalämnet hade två färgskikt med klarglas emellan. Den finns i svart-vit bild i Glas in Schweden och Ricke anger där: Signerad ”S/Graal Orrefors 18 KB – HW No 704”. Formgivning och hyttarbete: Knut Bergqvist. Dekor: Heinrich Wollmann. H 11,9 cm D 10,3 cm. Tillhör Orrefors glasbruk.

[Äjth]

Detta gröna glas är fantastiskt fint. Har du det i egen ägo?

Glas med insmält dekor, dvs invälsad men inte överdragen med klarglas, formgavs av Emile Gallé i Frankrike vid sekelskiftet 1900. Märta Holkers har visat ett sådant glas i Antik & Auktion 1999 nr 2. Den typen av glas finns också att se på Malmö museum och på Nationalmuseum. Reijmyreglasen i Märta Holkers bok på sid. 285 är från dessa båda museer.

Märta Holkers menar att dessa glas är ”den felande länken” – ”en spännande övergång till graalglaset”. Det gäller alltså en övergång från glas med flerfärgat och etsat överfång. Glas som gjordes i riklig mängd i Frankrike, formgivna av Emile Gallé, från 1870-talet till 1900-talets början och på Kosta och Reijmyre under början av 1900-talet.

På Orrefors var man inte riktigt nöjd med strukturen i de glas i flerfärgat och etsat överfång som Knut Bergqvist blåste på Orrefors från 1914. Disponenten Albert Ahlin uppmanade sin mäster Knut att utveckla dem vidare - att förändra den mönstrade ytan med skarpa reliefer. Först syramatterade man dem, se bilden här på ett starkvinsglas från Orrefors 1914-15. Mäster Knut provade också att värma in sådana vaser fästade i botten vid en puntelspik, för att mjuka upp konturerna.

Då kom Knut Bergqvist på att i stället värma ett sådant överfångsglas i en värmugn. Dagen därefter fäste han dess mynning vid naveln på glasblåsarpipan och skar av det med skärsaxen till mindre storlek. Sedan välsade han ytan jämn och lade ett lager med klarglas däröver och blåste upp en vas. Så skapades Orrefors glasbruks allra första graalglas sommaren 1916!

Bilden visar ett av alla dessa glas med etsat överfång, sådana som mäster Knut fick i uppgift att fönya och utveckla – till det som blev graal.

[Fireflites]

har duu nån bild på simon gates signatur?

[Rebello]

Detta gröna glas är fantastiskt fint. Har du det i egen ägo?

Ett enda - som fader Knut hade för att visa vad han utgick ifrån när han upfann sin och Orrefors graalteknik.
Man skulle ha haft hela servicen av dessa !!
Jag har kollat data om glaset med glasmuseet i Växjö.