Olika tekniker för framställning av konstglas

[Rebello]

Ännu en graal utan pålagt klarglas

I dag fick jag en bild och berättelsen om ännu en graal utan pålagt klarglas. Knut Bergqvists sonson Åke skriver om hur han vid sin period som glasgravör vid Strömbergshyttan designade och graverade ett graalämne. Han skulle ha kunnat bli en av våra graalformgivare, men sadlade om och är sedan några år målande konstnär och bildlärare.

Den här graalen gjorde han på 1980-talet och den är blåst på Studioglas Strömbergshyttan av Håkan Gunnarsson och Leif Persson. Det obearbetade ämnet fick han av en bekant som hade flera stycken som dekoration utan att veta vad det var. Åke har graverat på obearbetat ämne med karborundum och diamanttrissor på fri hand efter en skiss han gjorde.

Enligt vad Åke fick berättat av sin far, förre hyttmästaren på Strömbergshyttan, "var det inte ovanligt att man förr även blåste upp och välsade ut ämnet utan att dra över ett eller flera lager klarglas." Detta kan vara intressant att jämför med Rebessins teori om ett par graalar i crafoordauktionen, se #164 här ovan!

[Hirvi]

Trevlig graal, det är ju häftigt att hitta på lite ämnen
och sedan förverkliga dom,
ser ut att vara en Näshornsfågel i Afrikas ljungel
Hirvi

[Hirvi]

Glaskonst på hög höjd

Det är bara att studera och njuta
[ame="http://www.youtube.com/watch?v=qvx8Uc1GkXc"]YouTube - Glass Masters at Work: Pino Signoretto[/ame]
Hirvi

[Gaspadin]

Fantastiskt vilken hantverksskicklighet!

[Emil Brannstrom]

Det var nog bland det sjukaste jag har sett...(i positiv bemärkelse).

MvH
Emil

[Rebello]

Mycket intressant att se denna artist i den heta tekniken vid ugnen!
Det blev en korsfäst - förmodligen Kristus.

Bertil Vallien har framställt den korsfäste i en helt annan teknik, men artisteri det också: gjutit till glasblock för Växjö domkyrka - och där markerat den blodsdroppe som uppstod då en soldat stack ett svärd i sidan på den korsfäste Kristus - det blod som i legenden blev den Heliga Graal. De där banden runt vristerna skymtar här också:

[Rebello]

Här visar Bertil och hans team i Åfors sin teknik med sandgjutning:

http://www.e-vitra.eu/vitra-technics-presentation-Sandgjutning_d_0_t_10_v_155-l4.html

[Rebello]

Fredrik Kessmeiers graalliknande Reijmyreglas – nu åter på Waldemarsudde

För att ta upp Bay Åkerbloms formulering i #118: ”Den vas som man däremot bör titta på är” den mycket intressanta vas i mellanskiktsdekor från Reijmyre som är ”signerad under botten med graverad, förgylld skrift: REIJMYRE A.E. Boman/F.K. No 206 UNIK. Slipad och etsad dekor av violer i mörkviolett överfång mot en ljusare gråviolett, nedtill hamrad fond. Täckt av ett lager klarglas. Mått: 22 cm h.”

Vasen har uppmärksammats här på tråden av Henrik S. Den tillhör Prins Eugens Waldemarsudde och har i sommar varit utställd som nr 52 på Östergötlands länsmuseum - i en utställning som nu i höst finns på Waldemarsudde, från den 25 september till 28 november.

Det gäller utställningen Jugendglas från Reijmyre och den vasen nr 52 är mycket mer anmärkningsvärd - har ett tydligare lager klarglas på ytan än den Bobergskål från 1903 som såldes av SAV i fjol med utropsnummer 888. Båda dessa glas finns också beskrivna med bild och text i den nya boken Reijmyre Glasbruk – formgivare, konstnärer och yrkesmän under 200 år – Meddelanden från Östergötlands Länsmuseum 2010. (http://www.ostergotlandslansmuseum.se/forlag.html)

I katalogen skriver man: ”F.K. står för glasblåsaren Fredrik Kessmeier (1859 – 1946). Glaset är ett unikt experimentglas från 1909 eller 1910, utfört i en teknik som Orrefors framgångrikt utvecklade 1916 och gav namnet graal. Hela glaset har efter att violmotivet utförts på vanligt sätt i överfånget täckts med ett lager av klarglas och värmts upp, så att motivet ser ut att ha förstorats lite grand. Inga fler liknande glas är kända bland Reijmyres jugendglas." Fetstilsmarkeringen är gjord av undertecknad.

[Rebello]

Hur kan det komma sig att man på Orrefors lyckades så framgångsrikt med den utveckling av mellanskiktsdekoren som uteblev på Reijmyre? Rebessin har skrivit till mig: "Tydligen såg man inget värde i denna teknik på Reijmyre och lade den åt sidan. Eller så hade man inte den skicklighet som krävdes för att få det bra? I Orrefors däremot fortsatte man att experimentera och utveckla graaltekniken tills man fick de resultat man eftersträvade. Kanske hade man varken den konstnärliga eller tekniska kunskapen för att komma vidare på Reijmyre."

På Reijmyre tog man tydligen inte upp Kessmeiers innovation och utvecklade den tekniskt och konstnärligt, så som Knut Bergqvist själv gjorde med sin graalmetod. Först 1916/17 i ett samarbete med dessinatörerna Fritz Blomqvist och Heinrich Wollmann, den senare tillika etsare. Och sedan från 1917 med de båda glaskonstnärerna Simon Gate och Edward Hald, som då först ritade mönster och sedan även former till dessa graalglas.

Först tyckte inte KB heller att hans första tre graalar från sommaren 1916 var av något större värde. De två första stod i mästers hyttskåp tills disponenten Ahlin och glaskonstnären Gate kom och fick se dem där – en månad efter att de hade blivit gjorda. (Nr 3 tog Knut hem till sin bostad i Kristallpalatset.) Därefter tog KB fram sitt andra steg i den tekniska utvecklingen: med små graalämnen i två färgskikt och med ett lager klarglas däremellan. In på året 1917 utvecklade han det tredje steget: med den speciella överdrivningsteknik som gav möjlighet att etsa sig genom fem tunna färgskikt i ämnena och utan något klarglas mellan färgskikten. Det var detta som jämte Bergqvists hantverksskicklighet gav de båda glaskonstnärerna Gate och Hald de fulla möjligheterna att utveckla graal till konstnärliga höjder.

Jag har utförligt belyst denna utveckling tidigare på tråden. Och – den här tekniska och konstnärliga utvecklingen fick man inte till stånd på Reijmyre. Där hade man inspirerats av Gallés överfångsglas och marqueterie de vere från slutet av 1890-talet och arbetade fram en kollektion med sådana glas till utställningen i Turin 1902. Tillverkningen av dessa Jugendglas på Reijmyre spände över en period från 1901 – 1918. Den upphörde alltså ungefär då utvecklingen av Orrefors tunnväggiga graalglas hade nått sin höjdpunkt – en utveckling som fortsatt in till allra senaste tid – via ariel m.fl. varianter ända fram till trippelgraal!

[Henrik S]

På Dufeke-auktionen fanns en graalvariant som jag på rak arm inte kan påminna mig ha sett förut, den lätt psykedeliska nr 19 i katalogen. Underst ligger den mintgröna färgen (ev klarglas innanför, osäker), men mönstret i två färger är inte etsat på den gröna posten utan i utanpåliggande klarglasskikt. Detta går faktiskt att se på bilden i auktionskatalogen, om man zoomar nere vid foten. (Det som ser grumligt ut på bilden var klart i verkligheten.)

Mönstret ligger mycket ytligt, men jag tror ändå inte det är invälsat på det sätt som beskrivits ovan. Dels var ytan helt jämn, dels var graalen inte en av de allra tunnväggigaste, tvärtom rätt tjock.

http://www.auktionsverket.se/katalog.asp?d=2010-09-05&at=o&sp=se

[Rebello]

- - - Underst ligger den mintgröna färgen (ev klarglas innanför, osäker), men mönstret i två färger är inte etsat på den gröna posten utan i utanpåliggande klarglasskikt. - - -
http://www.auktionsverket.se/katalog...-05&at=o&sp=se

Det borde inte vara etsning i klarglaset - förstår inte meningen med det. Knut bör ha haft en post i mintgrönt glas, när han gjorde ämnet. (Om det inte är klarglas innerst.) Däröver krängde han ett tunn kula av brunt och över den en tunn kula av blått glas. Detta ämne fick svalna i kylugnen. Sedan etsade HW in mönstret - etsade sig genom det blåa och bruna ner till den mintgröna basytan. Därefter värmdes ämnet - fästes vid pipnaveln och välsades noggrant och däröver fångade KB an klarglas eller krängde en kula av klarglas däröver. Sedan välsning i skopan, blåsning i formen, sätta på nod och fot, puntling, klippning, drivning. Voila!

Om det är klarglas innerst, vilket är troligt, så har KB först blåst ut en liten tunn kula av blått glas från färgtapp som klippts på pipan och på samma sätt en kula av brunt glas. Dessa sattes íhop och den bruna knackades loss, värmdes in och krängdes över den blåa. Sedan gjordes på samma sätt en kula med mintgrönt glas som krängdes över kulan med de båda första färgerna. "Nu har man de tre färgerna över och intill varandra, fast i omvänd ordning mot vad de skall vara. Men när man nu har fångat an och gjort en post i klarglas, så driver man den trefärgade kulan över posten - och då kommer de tre färgerna att lígga över klarglasposten och i rätt ordning - och utan något klarglas emellan färgerna." (Citat från Knuts anteckningsbok.)

Det är detta som är det speciella med den tidens graalteknik - något som man inte kunde efterlikna i första taget vid andra glasbruk - att kränga dessa tunna färgade kulor över varandra!

[Rebello]

God morgon, Henrik! Jag gör ett nytt försök att förstå dig: om du menar att det ligger ett lager av klarglas i själva ämnet, inne bland färgerna ovanpå det gröna understa skiktet.

När Knut först började göra graalämnen - hösten 1916 för kollektionen till NK i december - då gjorde han ämnen med endast två färger. Mellan de två färgerna låg det ett lager av klarglas. Detta berodde på att han först gjorde som han var van vid från Kosta: en i detta fallet blå färg låg i underfång som ett tunt skikt, under en post av klarglas. Denna kula krängdes sedan över en annan post - och den kunde i detta fallet ha varit av grönt glas. Så gjorde man för att få överfångs-färglagret tunt enligt den konventionella metoden.

Men Knut berättar, att detta var en nackdel, när han skulle ha flera färger i ämnet. Det låg ett lager av klarglas mellan varje färg och då blev det svårt att etsa sig genom dessa relativt tjocka lager av färg + klarglas. Över denna kula med innifrån sett grönt + klarglas + blått, kan han sedan ha krängt en kula av brunt. Den bruna färgen kan eventuellt ha legat som underfång, under en post av klarglas; men i så fall har vi två lager av klarglas mellan färgerna!

Denna graal nr 426 är gjord så sent under året 1917, att den inte borde vara gjord enligt den här beskrivna, gamla metoden. Redan tidigare under år 1917 hade ju Knut kommit på sin speciella överdrivningsmetod där det inte låg ett lager av klarglas mellan färgerna - dvs. den metod som jag har beskrivit i #191.

[Rebello]

Med anledning av de tekniska krumbukterna här ovan infinner sig en eftertanke:
Puh vad denna teknik med tre eller flera färger i graalämnet är svår att förstå vid en första genomläsning! De som har odlat myten om att den då unge och glastekniskt helt oerfarne Simon Gate skulle ha medverkat i att ta fram denna teknik - de torde vara ute och cykla på blankis! Men det har funnits ett gäng sådana cyklister i medierna nu ett tjugotal år - som felaktigt har talat om Gates graalteknik. Det var däremot den konstnärliga utvecklingen av graalglaset som Simon Gate och Edward Hald lyfte till högsta nivå - medan mästaren Knut Bergqvist var den som svarade för den speciella Orreforsvarianten av mellanskiktsdekor: graaltekniken!

L´influence d´Emile Gallé sur la verrerie artistique européenne jusqu´à nos jours en dehors de la France
I går när jag googlade fann jag en beskrivning från 2005 och nerifrån kontinenten. Det är på sidan 280 i en konsthistorisk exposé över influenser från Emile Gallé, skriven av Eva Schmitt, "Historienne de l’art du verre". Hon skriver om Orreforsgraalen: "le souffleur Knut Bergkvist développa une technique de décors intercalaires en réchauffant les pièces après décoration et en les recouvrant d´une couche de verre incolore. Cette méthode avait déjà été brevetée par Daum en 1899. Cette technique, dénommée Graal, a été mise en æuvre vers les années vingt par deux décorateurs de la verrerie, Simon Gate (1883 1945) et Edward Hald (1883 1980)."

Fotnot: souffleur = glasblåsare,
développa une technique = utvecklade en teknik
verrerie = glasbruk,
a été mise en æuvre = sjösattes eller utvecklades till fulländning; och décorateurs behöver väl inte översättas,
été brevetée = patentskyddats; och Daum Frères fabrik lät 1899 patentskydda sin intercalairemetod.
Artikeln som visar exempel på en lång rad av influenser från Gallé finns här: http://www.academie-stanislas.org/Galle/22-Schmitt.pdf.

[rebessin]

När jag första gången läste farfars anteckningar om hur han utvecklade graalglaset, måste jag erkänna att jag hade svårt att hänga med. Trots att jag är uppväxt på ett glasbruk och sett glasblåsning "inifrån". Jag får likaledes läsa långsamt hur rebello beskriver hur denna graal nr 426 kan ha kommit till. Det blir ungefär som när man räknar i negativa tal, lite bakvänt. Eller för den delen när man positiv-kopierar färgfotografier i mörkrummet med Cibachrome-tekniken. Skuggning och efterbelysning blir tvärtom än vid vanlig negativkoipiering. Och det är lätt att tänka fel.

Om man funderar på varför Reijmyre inte kom vidare med detta, så kanske det både var en ekonomisk och teknisk/hantverksmässig fråga? I Orrefors hade man både den ekonomiska grunden för att experimentera (Knut fick fria händer att försöka få fram något nytt, utan att behöva ta hänsyn till vad det kostade) samt den tekniskt-konstnärliga skickligheten och kunskapen. I Orrefors smältdeglar fanns inte bara glas, utan en osedvanligt framsynt bruksledning, osedvanligt kunniga/skickliga/innovativa och konstnärligt begåvade hantverkare, samt osedvanligt duktiga och framsynta konstnärer/formgivare som insåg möjligheterna med den nya tekniken. Att satsa på graalglastillverkning i större skala krävde nog också ett visst risktagande/mod, då det ju (med få undantag) inte var någon ordinär serieproduktion, utan en ren konstglastillverkning utan förbeställning.

[Henrik S]

Så, idag har jag inte bara förflyttat mig ner till kända glastrakter utan även tömt kameran. Jag tog en detaljbild på nr 426, kommer här!