Olika tekniker för framställning av konstglas

[Rebello]

Tack för den bilden, Henrik!

Det bruna tycks vara ljusbrunt och när det blåa ligger över det bruna så tonar det blåa över i mörkbrunt.
På din närbild tar det gröna slut nertill. Det tyder på att det är ett skikt av klarglas mellan det gröna och bruna. Då anar jag följande om hur han gjorde ämnet. Det gröna ligger helt enkelt som underfång under en klarglaspost. Han har alltså klippt och häftat på grönt från en färgtapp - blåst ut en liten tunn kula av detta och sedan fångat an klarglas däröver och blåst upp en post. (I princip på så sätt som man gör s.k. sommerso, se bilden med Nylunds miniatyrvas!)

Över denna post har han sedan krängt en kula bestående av brunt på blått, dvs en liten kula av brunt glas som har krängts över en blå kula. Vid den slutliga krängningen (överdrivningen) blir färgerna omkastade. Alltså som du Henrik anade dig till: inget klarglas innerst. Observera här att Knut i detta arbete hade en anonym medhjälpare - så som dagens studioblåsare också har, fast de väl inte är anonyma. Jämför med Wilke och Micke i VITRA-filmerna!

Och Wollman har då detta ämne svalnat i kylugnen ritat på mönstret och etsat sig ner genom det tunna skikt av blått och brunt som ligger på detta ämnes mellanliggande skikt av klarglas. Det är väl detta du Henrik menar när du skrev: "mönstret i två färger är inte etsat på den gröna posten utan i utanpåliggande klarglasskikt". En bild säger mer än tusen ord . . .

[Rebello]

Underfång

I Orreforshyttan hade man kanske det gröna glaset i en degel.
I så fall fångades sådant glas an på en puntelspik och därifrån klippte Knut på en liten grön färgkula på sin pipa.

Om man inte har en hel degel med färg så är det behändigt att ha färgerna i form av färgtappar som ligger uppvärmda i en värmugn.
Så här gör man då för att få en liten grön färgkula på pipan - den färg som ska ligga som ett tunt lager i det s.k. underfånget:

[Hirvi]

Det ser bra ut Rebello
Hirvi

[Henrik S]

Och Wollman har då detta ämne svalnat i kylugnen ritat på mönstret och etsat sig ner genom det tunna skikt av blått och brunt som ligger på detta ämnes mellanliggande skikt av klarglas. Det är väl detta du Henrik menar när du skrev: "mönstret i två färger är inte etsat på den gröna posten utan i utanpåliggande klarglasskikt".

Just så menade jag! Sedan, om nu mönstret inte är invälsat, blir det väl ett lager klarglas ytterst också? Intressant med denna "hybridteknik", klarglas mellan färg A och B men inte mellan B och C.

En bild säger mer än tusen ord . . .

Precis! Skönt då att jag bara behöver stå för bilderna... Här kommer en till där jag försökte pricka vasmynningen med skärpan. Gick sådär.

[Rebello]

Bilderna borttagna hos Auktionsverket

Tidigare idag kunde man gå in och jämföra Henriks bild med den på Stockholms Auktionsverks katalogsidor för Crafoordauktionen - där man kunde förstora och zooma in sig på detaljer.

Men nu till ikväll har man rensat bort så gott som alla bilderna från nätkatalogen! Tur att man har köpt katalogen i bokform, om man inte har högerklickat och "sparat som" - men mycket blev det i det här fallet . . .

Jag tänkte just skriva att det är svårt att uttala sig efter att ha sett din senaste bild, Henrik - skulle gå till nätkatalogen och jämföra - men det sket sig alltså.

[Rebello]

Klarglas lagt på graalens yta - eller upprepad invälsning, invärmning och uppblåsning

Det är svårt att avgöra frågan om klarglas på ytan, om man endast har bilderna att titta på - men det är ju som regel (fast med några undantag) ett skikt av klarglas på ytan av dessa tunnväggiga graalar. Klarglas som nog oftast har fångats an ur degeln direkt på den post som det uppvärmda ämnet utgör. Knut själv skriver att han "fångade an över", när han berättar om hur han gjorde de tre första graalarna. Han har också skrivit den där utförliga redogörelsen om hur han gjorde tunna kulor av färgat glas och "drev den gula över den röda" etc. Men han slutar sin beskrivning med att ämnet är klart. Där nämner han inte om hur han sedan gick vidare: om klarglaset fångades an direkt över det uppvärmda ämnet eller om han drev en kula av klarglas däröver.

Vi har här på trådens senaste sidor sett några exempel på graalar, där man inte har klarglas på ytan.
Trots det kan man förledas att tro att det har lagts på ett tunt skikt av klarglas! Frågan är också hur man gjorde på Reijmyre 1902 med Anna Bobergs låga "vas av underfång i grönt och blått med dekor i form av svarta penséer, pålagda och invälsade." Lade Kessmeier på något klarglas på denna och på den Bobergvas som såldes 2009 för 60 000 kr?

Men i så fall är det är troligt att han inte gjorde på samma sätt som med den unika "pregraalen" på Waldemarsudde, vilken tillkom 1909 alt. 1910. Kessmeier gjorde uppenbart inte sådana små ämnen som Knut Bergqvist gjorde och som sedan förstorades betydligt vid uppblåsningen. Kessmeiervasen påminner mer om Knuts första graalar, där han utgick från en överfångsvas och fångade an klarglas över och efter kylningen mattetsade desamma - se exempelvis de onumrerade, tidiga graalarna i Agnes Hellners samling på Spökslottet, vilka finns avbildade i boken Kärlek till glas!

Mitt citat här ovan gäller utrop nr 1 som klubbades för 320 000 kr vid Crafoordauktionen - och beskrivningen har citerats från Märta Hokers i tidningen Antikvärlden 2010 nr 10. Där har hon en tvåsidig artikel om Anna Boberg "Djärv glaspionjär". Och där visas bild på ytterligare tre Bobergvaser med invälsat motiv, från Reijmyre 1902.

I en notis i den tidningen visas ytterligare en, alltså en femte av Anna bobergs vaser från 1902. Och där uppger man att det i anslutning till den pågående Reijmyreutställningen på Waldemarsudde, blir en "programkväll den 14 oktober, då Märta Holkers berättar om Det svenska glasets guldålder. Se mer på www.waldemarsudde.se ". Dessutom annonseras en kurs om konstglas för Antikvärldens prenumerantklubb, Antikklubben, med Märta Holkers som ledare.

Bättre här om utställningen av Reijmyreglas på Waldemarsudde - med ett färgsprakande bildspel: http://www.waldemarsudde.se/rejmyre.html .
I det bildspelet visas också den av Fredrik Kessmeier blåsta "pregraalen" från 1909 alt. 1910!
Du kan högerklicka på en av de förbirullande bilderna, och sedan i den ruta som kommer upp på din skärm, klicka på kopiera samt klistra in bilden på en sida i Word, eller "spara som" - om du vill se på det aktuella glaset i lugn och ro!

[Rebello]

Två helt olika tekniker från Reijmyre – båda med klarglas på ytan

Nu förstår jag varför man anger att Bomans och Kessmeiers Reijmyrevas från 1909/10 är unik.
"Inga fler liknande glas är kända bland Reijmyres jugendglas", skriver man i utställningskatalogen.

Dekoren uppges vara slipad och etsad. Ett arbete som utfördes då överfångsvasen var i rumsvarmt tillstånd - och den har då behandlats på sedvanligt sätt för dessa överfångsglas. Sedan har vasen värmts i ugn till arbetstemperatur och fästs med pipnaveln mot dess mynning. Kessmeier fångade så an klarglas över vasen och blåste ut den lite ”så att motivet ser ut att ha förstorats lite grand” (citat ur utställningskatalogen). Slutligen puntlades den och klipptes och drevs till sin slutliga form.

De båda Bobergvaserna från 1902/03 däremot torde var gjorda på ett annat sätt. De uppges nämligen ha invälsade penséer, vilket jag har fått verifierat av Märta Holkers som har samrått om detta med Ulrika Ruding. Om de vaserna har ett lager av klarglas på ytan - vilket dessa båda konsthistoriker har kommit fram till - då har det lagret troligen fångats an över det invälsade mönstret medan man arbetade med dem i det heta tillståndet. I fråga om Bobergs vas i utrop nr 1 har man börjat med "underfång i grönt och blått" (citat från katalogen). Frågan är då om man har gjort ett etsningsarbete i de färglagren innan man återvärmde och välsade in penséerna? I katalogen anges endast "hyttarbetad".

En teknik med invälsade färger över vilka man har fångat an klarglas, visas med följande bilder. Där gör man allt arbetet i en följd i det heta arbetet vid ugnen. De båda mästarna Leif Persson och Håkan Gunnarsson på Studioglas Strömbergshyttan gjorde 1988 denna skål med invälsade färgsträngar. Leif gör en post, välsar med skopan och välsar in färgsträngarna på välsblecket samt fångar an glas däröver och blåser upp i formen och lämnar över det puntlade glaset till Håkan. Denne värmer in och klipper (och lägger på en färgad rand på kanten) samt driver ut skålen. (Bildserien från studiohyttan togs vid tiden före min digitala tillvaro.)

[Rebello]

Sargasso från Reijmyre

Bekin är suveränt pedagogisk med sina förklarande teckningar.
(Här på tekniktråden finns t.ex. hans förklaring av Kedelvs harlekinmetod.)

Idag länkades jag till ytterligare en sådan förklaring - i följande tråd:
http://precisensan.com/antikforum/sh...jmyre-Sargasso.

Detta med anledning av dagens tåd från wasistdas: "Härlig tung skål". Exempelbilder på glas i sargassotekniken finns på ovanstående och följande tråd: http://precisensan.com/antikforum/sh...rlig-tung-skål .

Bekin, hoppas du godkäner att jag koperat in din förklaring och teckning hit till tekniktråden, där dessa fyller ut ytterligare en lucka i tråden om våra konstglastekniker:

"Tillverkningen gick till så att produkterna gjöts med botten upp i en form och man lade växelvis i klart och färgat glas. Därefter fästes en puntel i botten och sedan värmdes produkten i en invärmningsugn så utsidan blev slät och blank.

Denna tillverkningsmetod som var ganska tidsödande innebar också att hela bottnen måste planslipas varför produkterna blev ganska dyra."

[Rebello]

och bekin skrev:

"- - - Denna tillverkningsmetod som var ganska tidsödande innebar också att hela bottnen måste planslipas varför produkterna blev ganska dyra."

. . . och sliparen fick "sliparsjukan" i armar och skuldror . . .

och man måste polera också,
här poleras och tenaskas glasen efter slipning,
dock inte på Reijmyre,
utan av Kjell Smedberg och Ivar Hjalmér på Strömbergshyttan, 1950-talet:

[Hirvi]

Trevligt med bilder Rebello, känner igen träbrickorna som glaset bars på i sliperiet,
vagnar med hjul kom senare.
Hirvi

[Rebello]

Fusing och slumping

Jan Pettersson är en bildlärare i Karlstad som den gångna vintersäsongen har experimenterat med teknikerna fusing och slumping. Ett par exempel av hans resultat visas här. I sommar ska han gå en kurs på Kosta glascentrum för att utveckla sin teknik ytterligare.

Teknikerna beskrivs här i en film från Corning Museum: http://www.youtube.com/watch?v=z4XuI2xDx-w

Kecke skrev så här på tråden "Underligt coolt litet konstglasfat": Fusing (engelskt ord för sammansmältning) är en teknik för att med hjälp av värme smälta samman och forma glas i en så kallad fusingugn.

Pellepennan hittade följande vid diskussion av ordet sjunkform på tråden "Hjälp med termer inom glas": det plana glaset läggs över en sjunkform som värms till 600-700 °C. Då mjuknar glasplattan och sjunker ned i formen – detta kallas slumping. ...

Och här en utförlig beskrivning på svenska: http://www.glasakademin.se/glasteknik/fusingslumping/

[cjf]

Världens snabbaste graal?

http://peterhermansson.blogspot.com/2011/05/making-of-new-ninja-graal.html

[Rebello]

Mäster Knuts graalaskfat

Min nya avatar föreställer Knut Bergqvists eget askfat gjort i graalteknik. Med vågformat driven kant och med en pålagd spiralformad rand på sidan. Det är flitigt använt, som framgår av slitaget i bottnens insida.

På bottendelens utsida ligger mönstret så ytligt, att man kan fundera på om han verkligen fångade an klarglas över ämnet eller om det bara är välsat och utblåst. Men, uppe strax under den vågformade kanten går mönstret in på djupet. Blir inte riktigt klok på hur han har behandlat graalen här i det heta arbetet vid ugnen.

Diameter 115 mm, osignerad.
Glas som han tog hem för eget bruk, signerades vanligtvis inte; så är t ex fallet med två slottsglas som finns på annat håll i släkten. Det ena av dem är format till en praktisk vas som han brukade sätta pioner i till min mors födelsedag (!) men tror mig inte ha sett vattenskador där trots allt.

[Hirvi]

Trevligt med Knuts privata graal Rebello, jag lyckas inte se, få grepp om spiralen på sidan
på dina bilder.

Att graalen ligger så ytligt i botten har väl med det att göra att det är den ändan som blev utblåst till fatets storlek när det satt på pipan, glaset blev ju tjockare närmast pipnaveln, och den delen blev ju senare den drivna vågiga kanten när fatet satt på punteln, där blir klarglaset tjockare,
jag har ett i handen som jag gjort med färgkross på samma vis som ditt fat,
där blir det samma som du beskriver.
Hirvi

[Rebello]

Tack för din beskrivning, Hirvi! Jag ante mig ditåt, men ville ha din expertpraktiska synpunkt innan jag sätter ner foten.

Här ser man hur den pålagda tråden börjar ytterst till vänster. Den slutar sedan drygt två varv upp, under den vågiga kanten.