Tweet
Självklart stack jag ut hakan lite. Lite provocerande var jag nog i mitt uttalande. Men tänk lite på det poetisk eller inte. Många av deltagarna här skulle bli mäkta glada om de fann servisen ?wat ever? från 50-talet i oanvänt skick. Inga spår av användning skall där vara. Tänka sig alldeles obegagnad.
Sen finns där ytterligheterna jag själv och några till som hellre ser att föremålet har en egen själ i form av spår av de händer som en gång i tiden skapade föremålet tillsammans med de spår av användning som med tiden bildats.
Det misslyckade och använda är i vår värd det vackra, det okända som faller utanför standardmallen är en utmaning att lära sig något nytt och att utvecklas som samlare.
Vad enkelt det vore om man bestämt sig för en period, formgivare, tillverkare mm, mm.
Då är det ju bara att köra efter det mottot. Allt som av någon anledning inte passar in för att den inte är designad av x, tillverkad av x eller gubevars inte är från x-talet är det bara att välja bort.
Det jag menar i mitt brandtal är att det finns väldigt många som tittar mer på vem som gjort föremålet eller vilken period det tillhör än hur det egentligen ser ut och vilka konstnärliga egenvärden det har.
Äjths beskrivning av den misslyckade ojämna på 60-talet tillverkade mödisflaskan från Elme som hade samma färg som hängtaskan från Gullaskruf fick mig att skriva lite om hur jag ser på det.
Spörsmålet kvarstår varför följa den utstakade linjen varthän den än pekar? Om man följer den får man väl vid gud hoppas att man själv stakat ut den och inte följer strömfåran.
Slutligen, självklart är det gott att vi alla är olika.
Sen finns där ytterligheterna jag själv och några till som hellre ser att föremålet har en egen själ i form av spår av de händer som en gång i tiden skapade föremålet tillsammans med de spår av användning som med tiden bildats.
Det misslyckade och använda är i vår värd det vackra, det okända som faller utanför standardmallen är en utmaning att lära sig något nytt och att utvecklas som samlare.
Vad enkelt det vore om man bestämt sig för en period, formgivare, tillverkare mm, mm.
Då är det ju bara att köra efter det mottot. Allt som av någon anledning inte passar in för att den inte är designad av x, tillverkad av x eller gubevars inte är från x-talet är det bara att välja bort.
Det jag menar i mitt brandtal är att det finns väldigt många som tittar mer på vem som gjort föremålet eller vilken period det tillhör än hur det egentligen ser ut och vilka konstnärliga egenvärden det har.
Äjths beskrivning av den misslyckade ojämna på 60-talet tillverkade mödisflaskan från Elme som hade samma färg som hängtaskan från Gullaskruf fick mig att skriva lite om hur jag ser på det.
Spörsmålet kvarstår varför följa den utstakade linjen varthän den än pekar? Om man följer den får man väl vid gud hoppas att man själv stakat ut den och inte följer strömfåran.
Slutligen, självklart är det gott att vi alla är olika.
Den jag såg gick i riktigt blå färg, nästan åt kobolt till, men f.ö är likheterna många.
Comment