Mödisrova

[Lars Kallin]

Efter många turer fram och tillbaka har jag nu äntligen fått byta till mig denna mödisrova. Gröngrå ton och en fin rökstrimma som går genom fönstret.

[Ballonggreven]

"Mödisrova"?! Hmmmm...googlade men hittade ingenting. Börjar dock ana vad benämningen syftar på.

[Lars Kallin]

Vågat att Googla på det

Mödisflaska, fönsterflaska, kransflaska mm.

Det syftar på det ospräckta lilla membranet

[A.F]

Inte illa inget man ser var dag om man inte räknar med allt nygjort.

[Kecke]

Hur gammal kan den tänkas vara?

[Lars Kallin]

Den är säkerligen mellan 1800 och 1850.

[Äjth]

Jag såg igår en sådan här från Elme glasbruk i blått, en nyproduktion från 60-talet.

[Lars Kallin]

Det vore roligt om någon kunde lägga in en bild på nyproduktionen.

[LS]

Håller med ovanstående. Vore lärorikt samt en chans att kunna tillgodogöra sig kunskapen om skillnaden i utseende.

[Äjth]

Tyvärr har jag inte föremålet i min ägo, lämnade den på hyllan. Tyckte att den såg 2misslyckad" ut. Mittpartiet var aningen ojämnt i kanterna mot dee blåsta delarna omkring. Lite blåaktig i färgen ungefär som Gullaskrufs hängtaska. Den hade inte heller det här vridna i glaset runt halsen.

[Lars Kallin]

Vad menar du?

[Äjth]

Jag svarade på hur nyproduktionen av en mödisrova såg ut.

[Lars Kallin]

Jag förstår det.


Vi är väldigt olika vi människor. jag strävar efter icke konforma föremål. Ojämnheter och färgskiftningar är i min värd något positivt. Jag tycker att det är det som ger ett föremål liv, föremålet bär således fram sig själv. Det är de föremålen jag försöker hitta.

Mitt inlägg här är inte på något vis kritik mot någon. Man kan se det som en socipsykologisk betraktelse.

Varför strävar en del efter det konforma i form av serietillverkade produkter utan specifika skillnader i utförande? De udda föremålen väljs bort.

Man kan också fråga sig, varför en del vägrar att inrikta sig i de långa leden av massproducerade konforma föremål. Vissa serietillverkade föremål kan väljas, men bara om de avviker från serien.

Jag tror det kan vara värt att tänka lite i dessa banor.

Jag bjuder på en liten liknelse från mitt sätt att se på det. Tänk er en spegelblank sjö med helt klart vatten, man kan ovanifrån se alla fiskar och växtlighet i sjön. För mig är detta konformt, det kan vara vackert, men jag gillar det inte ändå.

Jag tänker mig en livfull föränderlig vattenmassa som slår mot klipphällarna så att skummet yr. I min värd är det vackert och oförutsägbart.

Kanske lite djupt för ett antikforum, men tänk lite på det.

[LS]

Somliga, sannolikt majoriteten, tycker om det trygga och invanda, avvikelser från detta möts med nervositet och osäkerhet. Nackdelen med ovanstående är att man erhåller ingen som helst samhällsutveckling, det är nog snarare så att det är just det förhållandet som gjort att alla tidigare högkulturer gått under, oftast med enormt och ofattbara lidande som följd.

Motsatsen av människotypen kräver stimulans och det faktum att det någon gång händer något, man är alltså emot den dagliga grottekvarnen. Var det inte Orson Welles som i Citicen Kane fällde yttrandet "Man uppfann mer under Borgias skräckstyre under en kort tidsrymd jämfört med vad Schweiz under 500 års fred gjorde.

Ungefär samma förhållande misstänker jag råder bland oss samlare och därtill närastående kategorier. Detta skrivet som en, möjligen svårbegriplig, kommentar till föregående inlägg.

[Äjth]

Fantastiskt vilka växlar som kuggade igång här!! Min avsikt var inte att lägga några värderingar i olikheterna, bara beskriva dem. Tydligen var jag inte tillräckligt saklig för att göra mig förstådd.Jag söker definitivt inte det konforma, ospännande "spegellivet" som Lars Kallin beskriver i poetiska ordalag.
Din betraktelse var inte för djup för mig,jag skrapade knäna mot botten. Den som inte vill kontemplera vid en spegelblank sjö, ställer sig hellre vid forsen eller vid foten av ett vattenfall. Tur att vi inte är stöpta i samma form allesammans, så oändligt trist det vore