Pluntornas hals

[Rebello]

Tråden gled över i hur man dekorerade brännvinsflaskorna på Orrefors 1910/20-tal. Nu har den där efterlysningen i #15 legat ute snart en månad - och inget svar. Jag anser det då sannolikt, att man inte hade erfarenhet av att måla och bränna sådana flaskor på Orrefors vid den tiden - vilket kan förklara att den deformerades i brännugnen, eller om det var en av kylugnarna man använde. Men, KB-flaskan är ganska tunn, och det skulle också kunna vara så som Hirvi antyder: att de där formerna var avsiktliga. Och som sagts, jag skulle inte vilja vara utan den charmiga greppvänligheten hos den flaskan.

De rektangulära flaskorna brukade man gravera på Orrefors 1910/20-tal, men inte måla(?). Min äldre bror lät mästarna på Studioglas Strömbergshyttan, hans goda vänner, blåsa en sådan flaska. Han fick mönstret på denna KB:s brännvinsflaska kopierat, genom att jag gnuggade en blyertspennas stift över ett smörpapper då det täckte mönstret. Jag vill minnas att det var på Lindbloms glasmåleri i Strömbergshyttan som man målade den - och på så sätt fick han en replik av sin fars brännvinsflaska - men utan den deformering som originalet har, om jag minns rätt.

Här ett exempel på de graverade brännvinskarafferna från Orrefors 1910/20-tal; från Haldutställningen på Nationalmuseum 1983.

[Rebello]

Det skulle vara intressant att veta, om man målade flaskor eller annat glas på Kosta, under Knut Bergqvists tid där i hyttan: från 1885 till 1914. Knut har skrivit om vilka som var mästare i Kostahyttan c:a år 1890 och anger mycket noggrant vad var och en tillverkade. Där nämns ingenting om målade flaskor eller annat målat glas.

Följande citat från KB:s minnesanteckningar berör tillverkningen av brännvinsflaskor och karaffer på den tidens Kosta: "Ville Johnsson hade till specialitet att göra stämplade brännvinsflaskor som han själv blåste upp. Benmakaren fick då driva upp flaskan. Det var i regel den vanliga rektangulära flaskan som tillverkades. - - - Ludvig Heintze gjorde mest karaffer, såsom brännvinskaraffer samt vin- och punschkaraffer med grep. - - - Janne Åstrand gjorde också mycket stolpkaraffer, som blåstes på fri hand. Detta gjordes på det sättet, att sedan biten välsats, sattes den i en reffelform med grova refflor. En form som kallades "lersmockan" i vilken karaffen blåstes fast, så att halsen kunde dragas ut till lagom längd. Den lyftes sedan ur reffelformen samt värmdes in och blåstes mot ett stukbleck till lagom storlek. Karaffen var kulrund med en ring på halsen invid bröstet." Här kom vi då tillbaka till trådens rubrik: "Pluntornas hals".