Fråga: Pluntornas hals

[Rebello]

Glastekniska frågor om flaskor

På avdelningen för Ölflaskor/knoppöl förklarade Hirvi i går "Blåst på strå" och "Blåst på halvpost". Detta var svar på mina frågor om formuleringar som min far har använt i sina minnesanteckningar i ett avsnitt om blåsning av buteljer på Johanstorp. Hirvis svar finns i # 7 här: http://www.precisensan.com/antikforu...ad.php?t=23652 . Hirvi var där lite tveksam till om inläggen var i rätt forum, eftersom jag visade brännvinsflaskor som exempel vid mina frågor i # 6. Därför fortsätter jag med en rent flaskig fråga här. Frågorna ställs eftersom jag själv inte fick uppleva sådana tekniker i aktion under min ungdomstid i Glasriket - fick nöja mig med att se blåsning av modernare karaffer och på raster någon kaffekula/pumpa.

En kompletterande fråga till Hirvi eller någon annan: Den där skarpa, nästan rätvinkliga övergången från halvpostens överdel till halsen - gjordes den och cylinderformen på halsen med en speciell sax eller med pinnsax eller någon smal bräda - hur gick det till - räckte det med att bara "trycka till" i formen? Det gäller alltså vad som hände strax innan regalinen lades på.

Det finns ett flertal flaskor med sådan hals här på forumet. Jag bifogar exemplifierande bilder på Mäster Knuts egenhändigt blåsta och av Wollmann målade brännvinsflaska från Orrefors 1910/20-tal. (De greppvänliga inbuktningarna i flaskan - de tillkom i brännugnen efter att mönstret hade målats på.) Från den perioden i Orrefors finns ju också ett flertal liknande, fast graverade brännvinsflaskor med mönster ritade av Edward Hald.

[Hirvi]

Jag såg inte grepphålorna i flaskan, ser dom nu när jag kollar närmare,
jasså dom gjordes i brännugnen, ja vid närmre 500gr går det ju.

Du frågade om (halvposten) det går utmärkt att skära till halvposten med hals,
med en vanlig drivsax, skärsax, fotade en som ligger bredvid mig.

Man fick ju stöta upp och ned i formen under blåsning tills flaskan svalnat såpas att den höll formen själv.

Regalinen lades ju på det sista när flaskan satt på punteln, värmdes in och fixades.

Denna sax är 32cm lång, finns större och mindre.

Vet inte om jag svarat på rätt frågor.
Hirvi

[Rebello]

Jo då - och dina svar är som vanligt guld värda!

Minns inte exakt, men antingen blev ugnen för varm eller så stod flaskan inne för länge. Krukmakare har ju t.ex. vittnat om att bränningen är en mycket kritisk fas i deras arbete, både vad gäller temperatur och tid.

Ser på bild att jag får göra ren den där halsen: avlagringar efter den gamla korken som har mist sin hjort på toppen + grums från porsen (inte porsen från Grums . . .) Sandklef skriver att essensen ska stå drygt ett halvår och sedan försiktigt dekanteras, men det har jag inte alltid tålamod till.

[Hirvi]

Du har ju lite godsaker i dina fina flaskor Rebello, då skall det synas lite
här och där.

Ja det hände ibland att dom vedeldade kylugnarna blev för varma,
då kunde glasen skapa sig massa olika former.
Knut B kanske gjorde den sådan avsiktligt.
Hirvi

[Rebello]

Du har ju lite godsaker i dina fina flaskor Rebello, då skall det synas lite här och där.
- - -
Hirvi

Får väl visa dom one more time då - och kanske på rätt forum denna gången. Det kom alltså fram mer än porsbrännvin på julbordet.

Då Knut blåste Gatekaraffen på 20-talet och sin egen från Lindefors 1930 samt då mästarna Håkan och Mikael på Studioglas Strömbergshyttan 1990 gjorde Anna Örnbergs "Fyllettratt" - då gav man halsen en mjukare avrunding mot nederdelen. De är ju inte så tunna heller som den målade och de båda i mitten har väl blåsts med rotation i täckt form.

[Kim von Platen]

Hallå Rebello.
Apploderar, imponerad av kunskaperna, skönheten och fotokonsten. So long från en annan rebell.

[Hirvi]

Vackert Rebello, det ser ut att stunda rejäl vinter på utsidan
efter Julen slog det till rejält ingen bra vinter för en då ond rygg.
Hirvi

[Rebello]

Jag såg inte grepphålorna i flaskan, ser dom nu när jag kollar närmare,
jasså dom gjordes i brännugnen, ja vid närmre 500gr går det ju.
- - -
Hirvi

Grepphålorna på båda sidorna syns tydligare så här - och att flaskan liksom satt sej snett.

Bild 3 och 4 visar slipmönstret på Gateflaskan och den härliga lystern i den blåa kristallen. I Agnes Hellners samling finns flera glaspjäser med detta slipmönster, men ingen flaska - och den enda färgbilden i Kärlek till glas är violett.

[Hirvi]

Riktigt vacker slipad karaffin!

Den flskan som är lite sned, sen satte sig nog så med halsen på lut
när sidorna trycktes in, det såg dom nog först senare.
Hirvi

[Sladden]

Glastekniska frågor om flaskor

På avdelningen för Ölflaskor/knoppöl förklarade Hirvi i går "Blåst på strå" och "Blåst på halvpost". Detta var svar på mina frågor om formuleringar som min far har använt i sina minnesanteckningar i ett avsnitt om blåsning av buteljer på Johanstorp. Hirvis svar finns i # 7 här: http://www.precisensan.com/antikforu...ad.php?t=23652 . Hirvi var där lite tveksam till om inläggen var i rätt forum, eftersom jag visade brännvinsflaskor som exempel vid mina frågor i # 6. Därför fortsätter jag med en rent flaskig fråga här. Frågorna ställs eftersom jag själv inte fick uppleva sådana tekniker i aktion under min ungdomstid i Glasriket - fick nöja mig med att se blåsning av modernare karaffer och på raster någon kaffekula/pumpa.

En kompletterande fråga till Hirvi eller någon annan: Den där skarpa, nästan rätvinkliga övergången från halvpostens överdel till halsen - gjordes den och cylinderformen på halsen med en speciell sax eller med pinnsax eller någon smal bräda - hur gick det till - räckte det med att bara "trycka till" i formen? Det gäller alltså vad som hände strax innan regalinen lades på.

Det finns ett flertal flaskor med sådan hals här på forumet. Jag bifogar exemplifierande bilder på Mäster Knuts egenhändigt blåsta och av Wollmann målade brännvinsflaska från Orrefors 1910/20-tal. (De greppvänliga inbuktningarna i flaskan - de tillkom i brännugnen efter att mönstret hade målats på.) Från den perioden i Orrefors finns ju också ett flertal liknande, fast graverade brännvinsflaskor med mönster ritade av Edward Hald.

När flaskan blir så defekt, kan man anta att Knut inte var någon vidare glasblåsare? Han måste ju ha blåst upp ämnet för tunnt?

[Rebello]

Mera ironi: Ja många tunna glas blev det, Sladen - som Slottsglasen och de tunnväggiga graalarna och pokalerna i venetiansk stil -
och det syns ju på dom att han "inte var någon vidare glasblåsare".
Men det var väl inte var dag man bemålade dessa brännvinsflaskor för bränning då på Orrefors.
Charm och greppvänlighet har flaskan i alla fall och han brydde sig därför inte om att blåsa någon ny för målat motiv - desto fler för gravering.
Och tunt hår hade han också . . .

[Sladden]

Mera ironi: Ja många tunna glas blev det, Sladen - som Slottsglasen och de tunnväggiga graalarna och pokalerna i venetiansk stil -
och det syns ju på dom att han "inte var någon vidare glasblåsare".
Men det var väl inte var dag man bemålade dessa brännvinsflaskor för bränning då på Orrefors.
Charm och greppvänlighet har flaskan i alla fall och han brydde sig därför inte om att blåsa någon ny för målat motiv - desto fler för gravering.
Och tunt hår hade han också . . .

Verkar ha varit en trevlig karl.
Hans arbete tillsammans med Gerda eller Asta Strömberg (kommer inte ihåg vem) tycker jag bevisar hans storhet så det räcker.
Ta bara ljusstakarna, som finns i 2 storlekar, från Strömbergshyttan! Vackra , luftiga och skira. Det är klass det!

[Rebello]

Jo, Gerda var det - och ändå var detta under senare delen av hans bana. Knut var 60 år när Gerda och hennes Edvard 1933 kom tillbaka till Småland efter deras 6 år på Eda. (Och det var samma år som jag gjordes - en pigger gube!) Sedan jobbade Knut till 74 års ålder där i mästarstolen på Strömbergshyttan. I hans drivglasverkstad gjorde de det mesta av Gerdas drivna glas: allt från servisglas med ben och fot och driven kant till de skira och optikblåsta faten och ljusstakarna, de tunga skålarna och vaserna samt en del unika pjäser. I hans "verkstad" gjorde de restaureringen av kyrkkronan från 1700-talets Ekeberga (samt tre repliker av den) och den kandelaber och de ljusstakar som Gerda ritade, inspirerad av kyrkkronan. Samt - för att återvända till denna flasktråd: Gerdas kristallkaraffer av olika form.

Knut var 41 år när han 1914 värvades från Kosta till Orrefors, där ett par år senare samarbetet tog fart med de båda då 33 år unga konsnärerna Gate och Hald. De 15 åren i Orrefors, varav större delen i samarbete med dessa båda maestros, var nog ändå höjdpunkten av Knuts gärning som glasblåsarmästare och delvis också formgivare.

[Rebello]

Här på forumet kommer det frågor - eller som här Sladdens vassa passning om glasblåsaren i #10 - inlägg som kan få en att tänka till och upptäcka och lära.

Ofta använder man lite slarvigt att "mästaren X blåste", när det i själva verket var uppblåsaren eller benmakaren som blåste - och mästaren svarade för att klippa och driva pjäsen. Man var ju många i en drivglasverkstad förr i tiden - till skillnad mot i dagens studiohyttor - men då Orreforsgraalarna kom till 1916-29, då var det bara Knut och hans assistent vid ugnen. Ibland gjorde man dock tjocka och sprängda vaser även i en drivglasverkstad. Då fick mästaren också vara uppblåsare - något som Knut hade avancerat till vid 16 års ålder på Kosta. Jag "höll formen" åt honom vid något sådant tillfälle en sommar på 40-talet i Strömbergshyttan.

Jag gjorde nog själv den slarviga formuleringen, när jag skrev "Knuts egenhändigt blåsta och av Wollmann målade brännvinsflaska". Det är Knuts flaska. Men om den har gjorts i hans verksad på Orrefors, så svarade han nog bara för arbetet efter puntlingen: att hyfsa till mynningen etc. och lägga på regalinen. Ungefär som när mäster Knut lägger på den färgade kantranden på en graalvas, i den av Knut Knutsson i Antikmagasinet 2008 visade filmen "Svenskt konstglas 1900-1950". "Se så elegant han lägger på randen", säger Knutsson där. En regalin blir väl inte lika elegant som de tunna färgade strängar som han ofta lade på graalarnas mynning.

Men det kan också ha varit i en annan verkstad som man gjorde dessa rektangulära flaskor - varav många har Halds graverade motiv. Jag var för ung då Knut gick bort 1953 och tänkte inte på att fråga om och memorera allt man nu önskar att man hade gjort. Knut bad kanske sin vän och samarbetspartner Heinrich Wollmann att måla en sådan flaska - han hade många idéer på gång. Sedan är det en öppen fråga om flaskan var för tunn för den slutliga värmningen i ugnen eller om den fick stå för länge och för varmt där. Som sagts: jag tror inte de var så vana vid sådan målning och efterföljande värmning då på Orrefors. Jag kollade på flaskan - det är tjocka penselstråk - tjockt med färg nästan som pålagda emaljstrukturer.

Och, Sladden - det är bara uppfriskande med sådana där tillspetsade passningar!

[Rebello]

- - -
Sedan är det en öppen fråga om flaskan var för tunn för den slutliga värmningen i ugnen eller om den fick stå för länge och för varmt där. Som sagts: jag tror inte de var så vana vid sådan målning och efterföljande värmning då på Orrefors.

Det kan tilläggas, att Heinrich Wollmann var utbildad glasmålare då han kom till Sverige på 1910-talet. Efter anställningen vid Orrefors glasbruk blev det främst etsning av överfångsglaset samt i viss mån formgivning som han ägnade sig åt.

Är det någon här på forumet som har bild på eller hänvisning till någon målad flaska från Orrefors 1910/20-tal?
Med värmning i citatet menar jag bränning av det målade motivet - frågan om typ av brännugn låter jag vara öppen.