Dags för ett järn?

[Ulferic]

Västgöta-Bengtsson är nog ett måste för oss skaraborgare att ha läst. Med dessa kan nog både stora och mindre fula fiskar fångas. Allt för att hålla järnet glödande blir det lite bilder då och då.

[gello]

Uhjianne såna otäcka tehögge Du håller däk mä Ulferic. Telda o Olavus tillhör ju den västgötska mytologien och någonstans måste ju de ha bott. Beträffande sanningshalten i övrigt hänvisar jag till historier om kroksablar som vi fått läsa om här på PES.

[Ulferic]

Ä dä te å vart bortåta Häggum te på auktion Gello. Finns väl fler Nytorpet i Skaraborg. Fick häromdagen fatt på en sak jag letat efter länge. Kanske ingen sak man skall använda men kan vara bra att ha. Alla ser väl vad det är. Trefotingar är trevliga. Har några stycken i olika storlekar. Om jag minns rätt så har bara en samma längd på benen.

[gello]

Brodertuck, inget fel på Din syn, och det var ju så med alla trebeningar att ett ben stog i elden och gbrändes mer än de andra. Detta märktes speciellt på kaffepettrar där åtminstone alla högerhänta alltid fick samma ben i elden.

[brodertuck]

Kul historia och en klurig lagning. Järngrytor har ju också en förmåga att bli lite "halta" och om man tittar på det vänstra benet på den första bilden så ser det ut som om det benet har blivit skarvat, eller är det en synvilla?

[gello]

Tack Tingeling, det är min förhoppning att andra skall ta upp handsken och berätta något om hur våra förfäder som inte kommit in i konsumtionssamhället och definitivt inte visste vad köp, slit och släng innebar löste liknande problem.

[Tingeling]

En applåd åt både gryta och historia! Tack Gello!

[gello]

Fortsättning.

Järngruta va dä ja och långt inna auktionen gick av stapeln hände det sek ena olöcka för Telda, ho tappa si gruta så att ena benet gick rätt in i gruta o dä ble ett stort hôl i botten. Secket tebärane, och det var den liksta gruta Telde hade. Hur skulle dä bli? Då Olavus kom hem invigde hon honom i katastrofens hela omfattning. Träskeer o till o mä trûj dä kunne Olavus få te men laga järngruter där vesste han sej inga rå. Vänta lite det kanske skulle gå å fästa bent mä beck? Dummer sa Telda, va sa de bli när jag ställer gruta i ell?
Olavus feck gå ner te smen, han va ente dummer, men detta var ett komplicerat fall och han rev sig i hûvet mens han grunna påt, så geck han bort å kölla i ässja och tog fram ett järnstöcke och smidde te ett koniskt ben å så slo han upp en skalle i den grove äen, en skalle så stor så att den täckte hôlet gott å väl. Skallen feck formas efter insia på gruta men gruteben setter ente vinkelrätt ut från botten så han feck kröka bent. Så smidde han te e brecka lika stor som skallen på benet o forma den efter utsia på gruta och så borra han ett hôl i benet och slog i en kil som straffade åt brickan mot gruta. Dä kanske ente blir rektit tätt sa smed men det föller sek mä skit. Å dä gjorde dä. Telda kunne använda si gruta så länge ho behövdena å ja kan också ha den som den är. Denna gruta är för mig bättre än di anre tolv på dussint.

[gello]

För långesen va ja på en auktion i Nytorpet, det var Telda o Olavus som ha vurte gamla o ente klarade sig själva. Det fick bli "hemmet" härefter. Ente skulle man tänka sig att det skulle finnas några dyrgripar på ett litet torp men auktionskassan bestod av 4 skrynkliga 10-or, jodå det fanns både 5 och 10 kronorsedlar på den tiden. Det gick på den tiden bra att öppna budgivningen med en krona och det hände att roparen fick slå för detta bud också.
Efter att ha gått ett varv runt och tittat vad som bjöds ut hade jag fastnat för ena järngruta o en drösaskovel.
Då auktionen kommit igång kom de till järngruta och den blev min för 18:- kanske pengarna skulle räcka även till skoveln? Nähä den geck för över disponibla 22:- och jag fick ge mig av hem. Jag upptäckte då att trebenta järngruter o pakethållare på cyklar ente hade nån gemensam nämnare, det var ett rent elände att komma hem. Tur att jag ente feck drösaskoveln ock det hade aldrig gått.
Hemkommen höfsa ja te gryta lite, ho va ente för granner och här nedan får Ni alla se mitt fynd.
Va hundan nu då, de ä ju ena vanlir trebenagruta, sånna som dä går tretton på dussint? Secken Västgötaklimax, dä va la inget å skriva um?
Fortsättning följer i nästa nummer.