Ny Tavelram

[FBQ]

Jag passade på och köpte en ny tavelram samtidigt med skedarna.
Tyckte ändå den var ganska härligt tidstypisk och trevlig trots skadorna.
Fotografiet är från slutet av 1870-talet. Jag tyckte monteringen såg lite yngre ut - så jag tänkte att det kanske fanns spår av någon annan bild bakom - men icke.
Jag tror nog ändå inte att ramen är yngre.

[Gideon]

I ålder, är foto och ram ganska näraliggande.
Sandströssling på förgyllda ramar, var vanliga under 1880-talet, för att avta vid nästa decennium.
Din ram har blivit påbättrad, under resans gång, eller så har Din kamera gett den en dyster ton. Ytterlisten har överförgyllts med oäkta bladguld (slagmetall), antagligen för att alltför mycket blev nitiskt avtvättat av kammarpigan. Där har det varit blankförgyllt. Sedan är de strösslade, breda listerna lite för mörka, för att vara i original. Det skulle ha varit ljusare.
I övrigt verkar innerlister och pärlstavar vara orörda.

Min subjektiva uppfattning, är att fotots omgivande pappkartong fördjupar det tunnelseende man kan få, av att försöka ta till sig avbildade sköna mö. Den breda ramen förstärker det intrycket.
Men det är klart, Du har inte angett den totala storleken här, så ett ev. minimalt fotografi vinner på att ha denna ram interiörsmässigt.
Ta gärna bild av baksidan, så får jag se om det är två ramar i en, som jag får intryck av.

[FBQ]

Jag tror inte ramen är åtgärdad - jag tycker mig inte se några spår av det. Jag visar alla fall en bättre bild på ytterramen så du kan se den.
Det är egentligen samma guldfärg på ytter innerlisten - det är bara ljuset som fått den inre att se ljusare ut.
Ramen är ganska behändig 36 x 33 cm. Det är ett vanligt visitkortsfotografi som är monterat i ramen, så fotografiet är ganska litet.
Visar bild på baksidan också. Ramen är massiv. Någon som är bra på träslag? Jag tycker det liknar bok. Ytterst satt vanligt gammalt omslagspapper som är uppvikt på bilden, och under det har det setat en ett äldre papper klistrat, så den verkar ha öppnats någon gång tidigare.

[Berth]

En helt undebar ram! Då jag nyligen fick min ram tidsbestämd till slutet av 1800-talet så är "spiken" på den senare bilden exakt som min. Som sagt en helt UNDERBAR ram!
mvh

[Peter S]

Rubriken var lite missvisande... "Ny tavelram" trodde jag verkligen skulle vara ny...

[FBQ]

Inte tror du väl att jag har några nya saker hemma, Peter

[Gideon]

Då var Din första bild missvisande, FBQ.
Nu syns det tydligt att det är vanlig mattförgyllning, när man ser detaljbilden.
Det heter aldrig guldfärg, vilket låter som att man målar med riktigt guld, och är en vanlig missuppfattning i allmänhet. Antingen är en ram belagd (förgylld) med äkta bladguld eller slagmetall, alternativt bestruken med guldbronstinktur. Det sista består av färgad bronspulver (olika nyanser finns), schellack och sickativ (för att torka fortare).

En bronsering blir aldrig lika bra som en riktig förgyllning. Den ger en död, matt yta och har ingen som helst lyster i jämförelse. Det trodde jag att ytterlisten och sandströsslingen hade blivit utsatt för.

Ta ut ramen i dagsljuset, och se om den har samma glöd och fräschet, som den ram jag visar nedan.
Den är lika i ålder, och har samma teknik, men med skillnaden att innerlist, pastellagehörn och detaljer har agatpolerad guldförgyllning.

[FBQ]

Jag tycker att förgyllningen på min absolut är mörkare. Nu är den ganska rejält smutsig - jag testade att tvätta lite med sprit på ramen och då blir blir guldfärgen klarare - men ändå lite mer rödaktig. Är sprit bästa sättet att tvätta ramen?
Den här nya ramen (jodå Peter - lite nya saker har jag förståss ) som jag vet är bladguldsförgyld är färgen ljusare.
På den här så syns skarvarna mellan de olika bladen tydligt precis som på din (syntes däremot inte så tydligt på fotografiet annat än i nedre vänstra hörnet) - vet du om den är oförgyld?
Jag har en ram till som nog måste vara förgyld - troligen 30-40-tal - på den syns däremot inte skarvarna.

När vi är inne på tekniker så passar jag på att visa en tavelram som inte är förgylld. Vet du om det här är guldbronsering eller finns det fler tekniker?
Den kommer från mormors föräldrar och är från ca 1900.

[Gideon]

Ojoj! Man får absolut inte använda sprit på något som är förgyllt, oavsett om det handlar om bladguld, bladsilver eller slagmetall som antingen ska efterlikna guld eller silver.
Spriten löser upp den skyddande hinnan av tunn schellack, och framförallt är det förödande det som är belagt med slagmetall.
Slagmetallen oxiderar och blir svart efter några veckor, blottlagd som den blir efter sådan "tvätt".
96 % sprit används till att lösa upp råmaterialet schellack, och tunnas ut till önskad viskositet - beroende på vad man ska ha den till.
Den tjockare varianten mårdhårspenslas oftast som grund till mattförgyllningen, som sedan bestryks med guldgrund och får den rätta knarrigheten efter 12-18 timmar. Då är den mogen för att fästa förgyllningen till sig.
Därefter penslar man kvickt och bestämt, med mycket tunn schellack, så att det inte bildas "slöjor".
För skrovliga ytor, som sandströsslat, gör det inget, eftersom man snurrar med penseln vartefter man går fram.
Det är i korta drag hur det går till.

Att rekommendera, är att använda en blandning av kokt linolja och 7-8 delar terpentin, för rengöring. Då använder man en liten, styv rundpensel, att borsta och snurra med. Försiktigt. Sedan torkar man upp med mjuk bomullstrassel (t ex från bensinmacken). Gnid inte, bara lätt, och på skrovligt "stampar" man med klutten.

Den första tavelramen är bladguldsförgylld. På den syns skarvarna, och det som kan avgöra för lekmannen, är avståndet mellan dem.
Den är industriellt framställd ev exempelvis Gustafs list, som förr om åren var mycket anlitad av inramningsaffärer.
Skillnaden mellan bladguld och slagmetall är avstånd och struktur, men det visas enklast in situ, på auktionsvisningar eller i förgyllarverkstad. Det tar dock ett tag att ta till sig det i intryck och minne.

Nästa ram är fotat lite för starkt med blixt, för att jag ska kunna avgöra om det är förgyllt eller bronserat. Men eftersom Du säger att den inte är förgylld, så är den bronserad. Det finns inga andra beprövade sätt att göra en ram "guldfärgad" förutom då marodörssättet att spreja...
Jag tvivlar dock på att den är bronserad, eftersom den har fina sprickor i dekoren och borde ha flutit in eller täckt ganska fult över. Ta gärna ny bild.

[FBQ]

Upss!
Hoppas jag inte hann göra någon skada. Nå. det var bara ett litet område jag testade på.
Efter noggrannare studier så är det nog helt enkelt oäkta slagförgyllning. Det syns en svag krackelerad hinna över "förgyllningen" - är detta alltså ett schellacklager? Fast då är både ytter och innerlisten i slagmetall. Det konstiga är att förhöjda delar som utsatts för slitage är blankare, där man tycker att den först borde oxidera, medan nere i skrymslena där det samlats smuts är ramen mörk.
Att den sista inte är förgyld syns på färgen, den är matt och bronsaktig. Dessutom är det en enkel Närkingsk gårdamålning på pannå i den. Min mormors far som köpte den var då indelt soldat och hade nog inte råd med någon förgyld ram.
Sprickorna kommer sig nog av att träet under pastellagen har rört sig.

[FBQ]

Appropå Hilding Nymankopparsticket har jag fått den som present. Jag tycker om sticket, men ramen tycker jag är bedrövlig. Det är t.o.m. plastglas!
När jag får tillfälle skall jag nog försöka hitta någon trevligare och mer passande.

[Gideon]

Det "rengjorda" lilla området, kommer att bli svart med tiden - om det nu är förgyllt med slagmetall. Men jag är inte övertygad om det. Måste ha det framför mig IRL och använda luppen, ifall enbart ögon inte räcker till.
Det är ofta svårt att avgöra vad för slags förgyllning det är, utifrån bilder. Men bronsering brukar man kunna se på en gång, liksom med stilarter och ålder.

Schellack på förgyllning brukar inte krackelera. Men det kan bero på vad för slags vätskor den blivit utsatt för, under tidens gång. Stark solvärme genom fönstret kan också ha påverkat.
En tredje faktor är att krackelyren på ramen kan sitta i själva pastellaget alt. gipset, som ibland fått slarvig konsistens från början.

Däremot kan schellackpolityr på möbler krackelera, dra ihop sig eller bli mjölkvitt, men det är en annan historia.

Följ mitt råd om att använda blandningen av kokt linolja och terpentin. Men ta självklart ut fotot och målningen först.

Ha inte så bråttom med att hitta en annan ram. Du kommer att snubbla över den förr eller senare i någon loppisbod för ringa penning. För min del skulle jag föredra en försilvrad ram, som passar bättre till svartvita tryck. Sedan är det bara att ta en syrafri pappkartong i lämplig kulör, för att skära till en passepartout. Glas kan billigast beställas hos glasmästaren, eller så tar Du ett gammalt tavelglas från loppisen och ritsar till själv med diamantskärare.

[FBQ]

Det har gått en tid nu och jag har alla fall ännu inte märkt att det skulle bildas någon oxidering på den tvättade metallen på min ram, så jag undrar om det inte är förgyllning i alla fall.
Angående ramen ville jag väl att det skulle vara någon i 10-20-talsstil - och i relativt påkostad stil - försilvrad vore kanske en idé fast att den passar tidsmässigt käns viktigast (och lämpligt format givetvis) fast jag har som sagt ingen brådska.

Annars kom jag mest med ett nytt inlägg för att jag ville visa ett fotografi från min mormors föräldrahem 1924, 21/4 närmare bestämt där just tavlan med den bronserade ramen hänger på väggen. Vet inte om någon annan är intresserad men själv tycker jag sån´t här är himla kul.

[Peter S]

Joförsjutton! En privat titt i någon annans hem för sådär jättelänge sen är ju helspännande! Frisyrer, kläder, gardiner, krukväxter (miner!) och allt annat som bidrar till en äkta kulturhistorisk kick! De två i mitten liknar pappa mest och de andra mamman. Men då är det inte kulturhistoria längre utan helt andra (o-) vetenskaper...

Och så är det ju så roligt att gossen är 20 gånger mer solbränd än de övriga. Har pappa ett kontorsjobb? Ja, du med ett sånt fotografi kan man spekulera länge!

[FBQ]

Blir det tråkigt om jag avslöjar hur det ligger till?
Mannen var pastor i missionsförbundet. Sonen körde vad jag vet vid den här tiden lastbil - jag vet inte om det är därifrån han fått sin solbränna, eller om han hade något annat tillfälligt jobb?
Jag tänkte jag kunde passa på att leta reda på vad mer från fotografiet jag har - den här kraghållaren bär Kalle (sonen) också på bilden, fast det kanske syns dåligt. Den är trasig, jag har en likadan till som är hel (kanske är det därför den blev kvar i Sverige när han emigrerade året därpå)
På slipsen bär han en nål från Brunsviks folkhögskola - jag vet att den fanns kvar hemma hos mormor länge.
Gerhards bonjour som är sydd 1919 finns också kvar - rocken är i Leksand, fast byxorna har jag liggandes här någonstans.